Majtippans blogg

Utställning igår i Växjö. Första officiella. Fick 1:a och ck och mycket bra kritik. Blev tyvärr sist av tikarna ändå. Jag skulle gärna veta vad domaren går på. Det stod ju inget negativt alls i omdömmet. Kanske är hon lite smal.
Jaja, jag är nöjd.
Grattis till Trazzel och Soya som blev BIR och BIM!


Lite annat:
Ikväll ska ännu ett nytt hundprogram inta tv-rutan.
SUCK!
Varför ska folk bara få se en sorts hundträning? Och dessutom ingen trevlig metod och inget nytänkande. Varför ska folk klammra sig fast vid metoder som inte är aktuella längre?
Ska vi fortsätta att aga barn också?

Och en annan sak som jag kan tycka är lite märklig är att ingen av hundlärarna som visas på tv har någon utbildning för det de gör. Eller så har de utbildning från 70-talet.

Men visst, om det inte spelar någon roll så kan jag ju säga att jag är en självlärd kirurg.
Hur många tror ni skulle vilja bli opererad av mig?
Jag skulle bli ordentligt orolig som patient.

Men sånt räknas inte i hundvärlden. Där ska man själv hitta sin väg. Det är lustigt att alla självlärda hundtränare kommer fram till samma sak. Om vi skrämmer hunden att göra som vi vill så lyder den. Bestraffning!
"Sitt!"...... (Annars)
"Gör som jag säger annars ska du få se på annat"
Det finns alltid ett hot med i bilden. Visst, det var ju populärt med slavar för lääänge sen, och dem var säkert också lydiga. Men ingen kan säga att en slav är lycklig. Därför hatar jag också uttrycket:
"En lydig hund är en lycklig hund"
Strunt!!!! En lydig hund kan mycket väl vara en lycklig hund, ( det beror på individ och träningsmetod)men!!!!!..... Inte till vilket pris som helst!

När man bestraffar så är det så tydligt att det finns frustration med i bilden. När hunden inte lyder blir tränaren frustrerad och rädd för att få en hund som inte lyssnar och tänker då vänja av hunden med det den höll på med.
Pang, eller ryck eller skrik.......
Och så är man inne i hjulet.

Hur kan man vilja ha en hund om man hela tiden ska kämpa om vem som är ledare? Att hela tiden oroa sig för att hunden ska klättra på rangstegen och allt.
Att varje gång hunden inte sätter sig på "sitt" tänka att nu tror hunden att den är ledare. Jag skulle bli helt matt.
Så mycket skönare det är att bara glömma ledarskap. Jag har själv ALDRIG tänkt i ledarskapsbanor och jag har heller inga prolem med mina hundar. Det går ändå.
Kanske är det så att hunden inte har lärt sig sitta tillräckligt bra? Kanske är det för mycket störning som man inte tränat med förrut?
Ge inte hunden skulden för att du inte har tränat tillräckligt!

Men vi som vet att det finns andra och bättre träningssätt vi kan ändå le. Vi vet och vi har den kunskapen att uppfostra en hund utan ryck, slag, nypor och skrik. Vi spelar i en högre division för vi behöver aldrig ta till hårda tag. Det kräver mer kunskap av tränaren, men vi får fantastiska resultat och glada hundar med självförtroende som älskar att utföra det vi ber om.
Och vi vet alla att det går, med alla djur, inte bara hundar.




Nu blev detta väldigt långt, men jag behövde få ur mig det!

Sälv ska jag se det nya hundprogrammet så jag vet hur jag hade gjort istället i de situationerna.