Majtippans blogg

Dagen började idag med den nya viltspårskursen.
Det var väldigt spännande. Vi la ut spår som låg i en timme. Vi hade gått och droppat blod samt dragit en klöv i spåret som man ska. Dixie var jätte laddad då hon såg att vi var i skogen. I skogen brukar man söka, men det var inte det vi skulle idag.
När jag släppte på henne på spåret så spårade hon jätte fint med nosen i backen hela tiden. Stannade och undersökte bloddropparna noga. En gång virrade hon ett varv, men sedan hittade hon tillbaka igen och på slutet spårade hon mycket bra fram till klöven. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med klöven först, men efter att jag talat om hur jätte duktig hon var som hade jittat den var glädjen stor. Nu förstod hon vad det hela gick ut på. Hon bar stolt tillbaka sin klöv. Sedan var hon mycket laddad på att ta de andra hundarnas spår också. För hon blev helt galen i klöven!!! Svansen den gick och hon ville så gärna spåra lite till. Vi gick ca 100 meters spår.
Det kommer inte ta lång tid innan hon har fattat vad detta går ut på.
Det ska bli väldigt roligt att prova igen.

Mindre roligt är det att Selma haft diarré hela natten med blod. Hon hade liknand för ett år sedan och jag åkte in till djursjukhuset för att kolla upp henne. Och det slutade med att hon blev inlagd på dropp för uttorkning. Det trodde jag inte, för hon har druckit ganska mycket. Jag beskrev de symptom hon har haft och de tog cellprover och blodprover för att kolla upp vad det kan vara. Hon fick också magen röntgad och där hittade de bland annat att hon har mycket gas i tarmarna som kan vara orsak till bukspotkörtelinflammation. De såg även livmodern på röntgenplåtarna vilket man tydligen aldrig ska göra, alltså kan hon ha förstorad livmoder, vilket inte är bra.
Sen hade hon ett blåsljud på hjärtat.

Ja, det var inte vad jag väntade mig. Men det var en väldigt duktig veterinär som gick igenom Selma noggrant och tog allt på allvar.
Imorgon ska Selma på ultraljud för att utreda livmodern. I värsta fall ska hon stanna ända till måndag.

Kändes inte kul att åka på kurs med Dixie efter det här, så vi stannar hemma. Imorgon kommer familjen hem från Thailand och de har saknat Selma och så är inte Selma här.

Och när dem tog Selma så fick hon inte ha sitt vanliga koppel och halsband. De tog henne i ett brett stryp och gick iväg och sedan kunde jag höra hur hon skrek i rummet intill när det skulle ta prover.
Selma är ju stammis där, så hon var väldigt stressad när vi kom dit.

Ja, detta var ju inte vad jag planerat, men så blir det. Hoppas hon blir frisk och mår bra igen när jag hämtar henne. För i natt sprang vi ut och in så många gånger så jag inte ens minns hur många.

*Tänker på dig älskade Selma*