Besvikelse
Ja, just nu kan jag inte säga annat än att jag känner mig besviken.
Det var ju tävling ikväll vilket var roligt. Tack Britt och Anita!
Tyvärr var det inte så många deltagare.
Vi fick 120 poäng vilket ändå inte är katastrof.
Tandvisning- 10 p =)
Fotgåendet- 6,5 poäng (det var för mycket poäng enligt mig, jag är inte alls nöjd med detta moment. Behövs mycket mer träning)
Läggande- 8,5 p (poängavdragen var mitt förarfel, det vet jag att det kan vara bättre, men är ändå nöjd)
Inkallning- 0 p (katastrof, Dixie har ju farten, men i farten så slår det över och hon sprang runt och skällde av iver på allt och inget, STOR suck)
Ställande- 9,5 (Jag är mycket nöjd med detta, 0,5 avdraget var att Dixie satte sig innan jag sagt sitt, men det har vi inte tränat så hon gjorde helt rätt)
Apportering- 0 p (Vi hoppade över detta då vi inte är färdiga med det)
Hopp över hinder- 0 p (Vi har inte tränat så det gick inte, men jag vet att hon kommer klara det jätte fint när vi väl tränar)
Platsliggning- 10 p (Jätte nöjd med detta, första gången hon lyckas så fint)
Helhetsintryck- 9 p
Jag är besviken på mig själv att jag inte har lyckats lära henne bättre.
Det är så typiskt att när man tränar så mycket som vi gör så ska det gå sämst för oss.
Alla förväntar sig att Dixie ska kunna allt eftersom jag är instruktör.
Och med hånfulla leende så väntar de sig verkligen att se hur resultaten ser ut när man tränar med klickerträning.
Hela tiden får man höra att klickerträning är säkert bra men att det aldrig kommer gå i vardagslydnaden.
Alltså har jag gett mig fanken på att det visst ska gå och har tränat som en galning för att nå upp till allas förväntningar. Och så är det så himla typiskt nu när vi står här och det faller i vardagslydnaden.
Jag vill inte att alla andra ska få säga "vad var det jag sa"
Fast när jag tänker efter så har vi egentligen aldrig tränat vardagslydnad. Jag gick aldrig kurs med Dixie och att träna störningsträning själv går inte, vi har mest tränat freestyle och lydnadsmoment.
Så egentligen är det inte så konstigt att hon inte kan när hon aldrig fått lära sig.
Hur som helst så har jag bestämt såhär:
Nästa vecka så tränar vi bara under kurstillfällena och övrig tid ska vi bara leka och absolut inte ha några krav på träningsprestation.
Får se hur länge vi gör så, men när vi väl börjar igen så börjar vi helt från början.
Jag får lådsas att jag har fått hem henne för första gången och att vi börjar på en ny start. Stryker ett steck över allt som varit och så hoppas jag att det som är galet nu kan bli bättre om vi börjar från start.
Men vi måste hinna träna till helgen, så hon får vara som hon är tills dess!
Sen kan jag också passa på att meddela att hon ska röntga höfter och armbågar (oppps jag såg precis att det var fredagen den 13:e)
Så då går väl inte det bra heller.
Strunt samma hur allt går, Hon är världens bästa i alla fall just bara fär hon är min Dixie-älskling!
Nu ska vi mysas och pussas i soffan
Det var ju tävling ikväll vilket var roligt. Tack Britt och Anita!
Tyvärr var det inte så många deltagare.
Vi fick 120 poäng vilket ändå inte är katastrof.
Tandvisning- 10 p =)
Fotgåendet- 6,5 poäng (det var för mycket poäng enligt mig, jag är inte alls nöjd med detta moment. Behövs mycket mer träning)
Läggande- 8,5 p (poängavdragen var mitt förarfel, det vet jag att det kan vara bättre, men är ändå nöjd)
Inkallning- 0 p (katastrof, Dixie har ju farten, men i farten så slår det över och hon sprang runt och skällde av iver på allt och inget, STOR suck)
Ställande- 9,5 (Jag är mycket nöjd med detta, 0,5 avdraget var att Dixie satte sig innan jag sagt sitt, men det har vi inte tränat så hon gjorde helt rätt)
Apportering- 0 p (Vi hoppade över detta då vi inte är färdiga med det)
Hopp över hinder- 0 p (Vi har inte tränat så det gick inte, men jag vet att hon kommer klara det jätte fint när vi väl tränar)
Platsliggning- 10 p (Jätte nöjd med detta, första gången hon lyckas så fint)
Helhetsintryck- 9 p
Jag är besviken på mig själv att jag inte har lyckats lära henne bättre.
Det är så typiskt att när man tränar så mycket som vi gör så ska det gå sämst för oss.
Alla förväntar sig att Dixie ska kunna allt eftersom jag är instruktör.
Och med hånfulla leende så väntar de sig verkligen att se hur resultaten ser ut när man tränar med klickerträning.
Hela tiden får man höra att klickerträning är säkert bra men att det aldrig kommer gå i vardagslydnaden.
Alltså har jag gett mig fanken på att det visst ska gå och har tränat som en galning för att nå upp till allas förväntningar. Och så är det så himla typiskt nu när vi står här och det faller i vardagslydnaden.
Jag vill inte att alla andra ska få säga "vad var det jag sa"
Fast när jag tänker efter så har vi egentligen aldrig tränat vardagslydnad. Jag gick aldrig kurs med Dixie och att träna störningsträning själv går inte, vi har mest tränat freestyle och lydnadsmoment.
Så egentligen är det inte så konstigt att hon inte kan när hon aldrig fått lära sig.
Hur som helst så har jag bestämt såhär:
Nästa vecka så tränar vi bara under kurstillfällena och övrig tid ska vi bara leka och absolut inte ha några krav på träningsprestation.
Får se hur länge vi gör så, men när vi väl börjar igen så börjar vi helt från början.
Jag får lådsas att jag har fått hem henne för första gången och att vi börjar på en ny start. Stryker ett steck över allt som varit och så hoppas jag att det som är galet nu kan bli bättre om vi börjar från start.
Men vi måste hinna träna till helgen, så hon får vara som hon är tills dess!
Sen kan jag också passa på att meddela att hon ska röntga höfter och armbågar (oppps jag såg precis att det var fredagen den 13:e)
Så då går väl inte det bra heller.
Strunt samma hur allt går, Hon är världens bästa i alla fall just bara fär hon är min Dixie-älskling!
Nu ska vi mysas och pussas i soffan
Kommentarer
Trackback
