Så går det till på jobbet
Idag är jag, Dixie och Selma på kontoret i Landskrona.
Dixie älskar att komma hit. Det finns en mycket lång korridor på ca 50-60 meter som hon gärna springer sitt fortaste i.
Jag försöker göra allt för att hon inte ska göra det, då det sitter 14 personer och arbetar i sina rum och kan bli störda om det plötsligt kommer en stor vild älg som ligger som ett svart streck och låter som en mindre jordbävning.
När Selma var yngre sprang hon också som en galning och grymtade som en gris. Det uppskattades då, för selma är så liten.
Tyvärr är Dixie för stor och det är hala golv som resulterar i att hon när som helst glider in i hyllor och annat som får konsekvenser, för mig.
Så när vi kommer hit så gnäller Dixie som ett litet barn "snälla mamma får jag springa i korridoren?"
Och när hon inte får det blir hon frustrerad och får 1000 myror i benen.
Men efter ett tag så är hon lugn igen och ligger bredvid mig hela dagen. Dixie och selma konkurerar om personalen om vem som ska få rester efter lunchen =)
Selmas säkra kort gav ingen utdelning idag, så hon gick efter och var mycket upprörd över personens glömska.
Själv åt jag en räksmörgås och snäll som jag var så delade jag med mig varsin räka till hundarna. Selma högg sin direkt. Dixie tog sin, sög av majonäsen och spottade sedan ut räkan som Selma snabbt slukade.
Kräsna lilla hund!
Idag har jag hållt på med kartor och pricka in kordinator. Mycket tråkigt. Snart ska jag nog åka hemmåt.
Längtar till söndag då det är sökträning i skogen. Jag vet en till som längtar.
Selma ska nog också med och då kanske hon får gå ett spår, fast hon inte tycker det är så kul. Men hon kan behöva komma ur sin bekväma vardag och jobba lite istället =)
Dixie älskar att komma hit. Det finns en mycket lång korridor på ca 50-60 meter som hon gärna springer sitt fortaste i.
Jag försöker göra allt för att hon inte ska göra det, då det sitter 14 personer och arbetar i sina rum och kan bli störda om det plötsligt kommer en stor vild älg som ligger som ett svart streck och låter som en mindre jordbävning.
När Selma var yngre sprang hon också som en galning och grymtade som en gris. Det uppskattades då, för selma är så liten.
Tyvärr är Dixie för stor och det är hala golv som resulterar i att hon när som helst glider in i hyllor och annat som får konsekvenser, för mig.
Så när vi kommer hit så gnäller Dixie som ett litet barn "snälla mamma får jag springa i korridoren?"
Och när hon inte får det blir hon frustrerad och får 1000 myror i benen.
Men efter ett tag så är hon lugn igen och ligger bredvid mig hela dagen. Dixie och selma konkurerar om personalen om vem som ska få rester efter lunchen =)
Selmas säkra kort gav ingen utdelning idag, så hon gick efter och var mycket upprörd över personens glömska.
Själv åt jag en räksmörgås och snäll som jag var så delade jag med mig varsin räka till hundarna. Selma högg sin direkt. Dixie tog sin, sög av majonäsen och spottade sedan ut räkan som Selma snabbt slukade.
Kräsna lilla hund!
Idag har jag hållt på med kartor och pricka in kordinator. Mycket tråkigt. Snart ska jag nog åka hemmåt.
Längtar till söndag då det är sökträning i skogen. Jag vet en till som längtar.
Selma ska nog också med och då kanske hon får gå ett spår, fast hon inte tycker det är så kul. Men hon kan behöva komma ur sin bekväma vardag och jobba lite istället =)
Kommentarer
Trackback
