En svart och en vit

Ikväll åkte jag iväg med båda hundarna för träning.
Dixie fick börja. Hon bjöd på ett fantastiskt fotgående, ett perfekt hopp över hinder, lite framförgående och annat trams.
Men det nya som hon fått för sig är som jag sa igår att inte visa tänderna. Ja, ibland blir man trött på alla dessa påhitt.
Varför i hela friden ska hon nu vägra göra det???? Ja, det är inte meningen att det ska vara lätt. Det gick några gånger... Men inte som vanligt.
Och just det momentet ska och får inte krångla, då det är obligatoriskt. Så jag hoppas hon kommer över detta fort. För jag kan inte minnas att hon blivit skrämd på sistondet? För det hon gör är att rygga tillbaka.
Men det blir nog bra. Vi får träna det mer.

När Selma såg vart bilen svängde in så skrek hon av iver. Vi tränade lite kontakt och sedan fick hon bjuda på lite roliga trix som snurra, hopp, stå på två ben och slalom. Hon skötte sig utmärkt. Selma går bra att träna lös. Hon springer inte i onödan =) Hon var faktiskt riktigt rolig atta träna idag. Det är inte alltid hon är med på det annars.

Selma krampade idag igen, så jag tog det ganska lungt med henne. Det är så hemskt när hon får sina kramper. Man är så hjälplös. Men hon blir inte rädd längre utan lägger sig ner och väntar tills det gått över. Förr blev hon så rädd när hon märkte att alla ben hade låst sig och hon trillade ihop. Det tar några minuter, sen är det bra igen. Men det tar på kroppen. Jag känner det, hon är stel som en pinne efteråt. Min lilla tuss.

Nu ska jag lägga mig, just nu har jag den svarte på ena sidan och den vite på andra sidan. Mina små änglar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0