De ljusa stunderna
Igår så var det en dag då allt stämde. Dixie hade 110% fokus bara på mig under de två timmar vi var på Bialitt.
Även i pauserna så tittade hon bara på mig, med den där blicken: "Säg vad jag ska göra, så gör jag det"
Fotgåendet som vi skulle träna igår var bättre än någonsin. Det bara flöt på. Rätt position och med fokus på raksträckorna och hon hängde med i svängarna. Det blev ett och annat snett sättande, men vad gör det när man har den attityden hon sin hund. Ställandet var kanon, inkallningen var kanon, hoppet var kanon. Och det kändes som om hon kunde ligga en timmes platsliggning. Och hon kunde jobba lös trots störningar.
Agilityn gick också bra. Inga rus, förutom när klantmaja hade lagt sin belöningsväska på marken vid starten. Den tog såklart Dixie och sprang runt med. Vilken jackpot! Men hon hann inte få ut så mycket, för ganska snabbt ändå stannade hon så jag kunde ta henne. Det trodde jag var en omöjlighet. I vanliga fall hade hon tömt väskan och sen kommit.
Men det var inte en vanlig dag.
Det var så skönt att äntligen få komma några steg frammåt. Då vet jag ju att hon kan. Även om det blir katastrof imorgon så har hon faktiskt visat att hon kan.
Imorgon ska vi ner till Malmö och heja på våra ekipage från freestylekursen som ska göra sin första tävling.
Vi håller alla tummarna för dem.
Även i pauserna så tittade hon bara på mig, med den där blicken: "Säg vad jag ska göra, så gör jag det"
Fotgåendet som vi skulle träna igår var bättre än någonsin. Det bara flöt på. Rätt position och med fokus på raksträckorna och hon hängde med i svängarna. Det blev ett och annat snett sättande, men vad gör det när man har den attityden hon sin hund. Ställandet var kanon, inkallningen var kanon, hoppet var kanon. Och det kändes som om hon kunde ligga en timmes platsliggning. Och hon kunde jobba lös trots störningar.
Agilityn gick också bra. Inga rus, förutom när klantmaja hade lagt sin belöningsväska på marken vid starten. Den tog såklart Dixie och sprang runt med. Vilken jackpot! Men hon hann inte få ut så mycket, för ganska snabbt ändå stannade hon så jag kunde ta henne. Det trodde jag var en omöjlighet. I vanliga fall hade hon tömt väskan och sen kommit.
Men det var inte en vanlig dag.
Det var så skönt att äntligen få komma några steg frammåt. Då vet jag ju att hon kan. Även om det blir katastrof imorgon så har hon faktiskt visat att hon kan.
Imorgon ska vi ner till Malmö och heja på våra ekipage från freestylekursen som ska göra sin första tävling.
Vi håller alla tummarna för dem.
Kommentarer
Trackback
