En mycket busig hund

Då var det söndagkväll igen.
Igår började dagen med spårgruppen. Vi la inget spår, utan koncentrerade oss på sökrulleträning som var OK.
Vi fick även ett utmärkt tillfälle att träna budföring med, för hundarna, okänd man. Och alla var så duktiga.
Dixie skällde lite i början. Hon visste inte riktigt vad som krävdes av henne, men sedan förstod hon och sprang så fint till mottagaren Jonas =)
Direkt efter var det agility. Det var nya kombinationer som skulle tränas. Dixie blir så laddad av när alla andra hundar springer. Men hon ska lära sig att "ge f*n" i dem.
Hon tog en liten runda, men där fick hon på moppo och kom ganska fort tillbaka. Äntligen en hund som kan säga ifrån till henne. Och det är möjligt att det hade bra effekt, för hon sprang inte ifrån mig efter det.
Farten är det inget fel på, hon är så otroligt snabb. Annars klarade hon kombinationerna bra tyckte jag.

Agility är ju absolut det svåraste vi håller på med eftersom det kräver otrolig lydnad. Men jag tyckte faktiskt hon klarade bra nu i helgen.
Mycket handlar om mig. Eller typ allt handlar om mig, vilken känsla jag har i kroppen. Det är så tydligt på Dixie. Skärper jag mig så gör även hon det.

Efter hundaktiviteterna så fick Dixie åka till mina föräldrar. Vi skulle iväg på kusinträff som var mycket trevligt. Jag har världens bästa och roligaste kusiner och vi har nog träningsvärk i mungiporna så mycket som det skrattades igår =)

När vi åkte hem till mina föräldrar idag så var det en galen Dixie som vi mötte.
Nu har hon och Selma listat ut att det finns levande kaninungar hos Tildas kanin inne i boet. Och Dixie är som galen. Hon vill så gärna hälsa på dem eller äta dem eller vad hon nu vill göra med dem. Hon har pipit i timmar. Och lyckats rymma tre gånger. Fast hon är stor så är hon mycket skicklig på att smyga. Som jag skrivit innan så har hon lärt sig ta sig ut genom källaren. Och det glömmer hon ju inte precis.
Eftersom mamma och pappa ska flytta så fixar de till huset och just nu har de inget staket så hundarna kan inte vara lösa.

Jag satt i fåtöljen och alla var inne. Dörren ut mot hallen var stängd. Helt plötsligt upptäcker jag att Dixie inte ligger vid fötterna. Jag letar överallt. Uppe och nere och jag går t o m ner i källaren. Men dörren är stängd ut.
Helt plötsligt ser jag Dixie genom fönstret. Hon står ut på parkeringen själv.
HUR HAR HON LYCKATS KOMMA UT!!!??????
Jag har ingen aning. Men där var hon. Och hon skulle kunna ha varit borta 20 min. Det förblir kvällens mysterium....
Men den lilla busen var nöjd och glad och kom glatt när jag kallade.
Och alla kaniner var kvar =)

oj, nu blev det ett långt inlägg... hejdå

Kommentarer
Postat av: Pernilla

Apropå komma ut, har du inte sett filmen jag skickade, ingenting är omöjligt :-)

2009-05-18 @ 20:23:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0