Andas?

Det har varit aktivitet hela helgen och jag har bokstavligen talat inte haft många minuters andrum.
Igår gick jag upp tidigt och åkte med Dixie till Landskrona med bussen för att förbereda mitt släktkalas.
Full kaos som vanligt, men på något sätt ordnar det sig alltid sista minuten. Det var rullande sittningar med start 13.30 och de sista gick väl vid 23-tiden. Jag stupade i säng för att sedan gå upp tidigt för att åka på spår.

Nu var det lite olyckligt att Dixie hade snott åt sig ett helt skråv med kalkon, (ben och allt) som hon svalde på 1 sekund.
Och på morgonen när jag hade lite halv bråttom så var det bajs och kräk överallt på hela nedervåningen.
Det blev total sanering 06.30 på morgonen.
Hon hade som tur var inte bajsat på nya mattan, men kräkt hade hon. Det var inte den bästa start precis.
Vi körde iväg ändå, för jag kunde inte lämna henne där.

Och Dixie kräktes i bilen. På nya plädarna. Och Dixie tycker det är fruktansvärt att sitta i det sen. (Hade jag också tyckt)
Jag ångrade att jag tagit med henne, men hon var ändå hyfsat pigg.
Men det var inte min vanliga Dixie som skulle söka idag. Energin tog slut och hon orkade helt enkelt inte, fast hon kämpade på. Så jag bröt ganska snabbt.
Nu blir det fasta igen för hennes del. Jag tror inte att allt berodde på kalkonen, utan jag tror hon fått i sig någon bakterie som jag hoppas dör fort.

Valparna var duktiga!

Direkt efter spåret körde jag inom Ängelholm för ett ärende och sedan hem och hämtade gamla prover som skulle lämnas i Landskrona. Passade på att få i mig lunch för att sedan köra och hämta nytt jobb.
Sedan hem igen för att städa och nu väntar jag på min kompis som ska komma och sen ska jag hämta Daniel kl 21.00 från hans jobb.

Och så har hjullagret på min bil blivit dåligt igen. Tredje gången på ett halvår. Förbannad blir man då!!!
Jag har varken tid eller lust att lämna in min bil igen. Jag behöver den hela tiden. Men det är nästintill ohållbart nu.
Det dånar så man blir döv.

Nä, man är ganska trött nu. Det får nog bli en sovmorgon imorgon så jag orkar med veckan.
Och jag hoppas Dixie mår bra imorgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0