Livssämsta spår

Idag har vi varit på spår i det fina vädret.
Underlaget idag var grus och med ganska mycket störningar. Väldigt mycket kaniner som skuttade rakt över spåret när jag skulle lägga just där, några barn som lekte och en bil som körde över alltihop.
Men utmaningar kan vara kul.

Lucy gick bra och markerade varenda pinne (har aldrig hänt förr). Hon tog även de två vinklarna som jag gjort.
Särskilt spårnoga vet jag inte om hon var, men hon var rätt på det.
Jag var ganska förvånad över hennes prestation.

Sen var det Dixies tur. Jag tänkte att hon skulle fixa detta lätt som en plätt, men idag fattade hon ingenting.
Vadå spår? Hon markerade några pinnar ibland, men hon spårade inte upp dem, utan hon stod mest och tittade på mig. Verkligen inte likt henne, men så kan det gå. Det var hennes livssämsta spår någonsin. Men hon förstod nog inte att hon skulle spåra på grus, när vi alltid spårar i skog. Något att ta med sig i framtiden.
Vi bröt efter halva eftersom hon var så usel idag.

Efter spåret gick vi ner till stranden istället för att åtminstonde göra av med lite fysisk energi. Åsa och softisen Eroz följde också med, så de tre hundarna fick springa av sig. Lucy och Dixie kastade sig som vanligt i havet, men det var ingenting för Eroz. Han nöjde sig med att doppa tassarna.

När vi mötte en tant så fick hundarna ligga plats. det klarade alla, men när vi sen skulle gå igen så kände Lucy att hon inte riktigt var färdig med tanten, tanten hade ju inte hälsat, så hon stack efter. Bomull i öronen hade hon också, så hon sprang fram ända fram till tanten och gav säkert henne en puss på handen innan hon vände tillbaka till oss. Tanten blev nog lite överraskad av den blöta, sandiga, pälsboll som kom, för när Lucy var på väg tillbaka till oss så höll tanten på att vingla ut i vattnet.
Jag tycker verkligen inte om när hundar springer fram olovandes till främmande människor eller hundar, så det här ska Lucy få bakläxa på.
Eller jag får väl skriva det på den långa listan med allt annat som hon också har bakläxa på.
Jag och Lus ligger helt enkelt efter med en hel del träning.
Skärpning på mig!

När vi kom hem hade Lucy lite energi kvar. Den tog jag i alla fall till vara och tränade apportering med dummies.
Det var hon himla duktig på.

Och nu har jag trötta och nöjda hundar =)




Kommentarer
Postat av: Pernilla

Haha tur att inte tanten trillade och slog sig..

Härliga Lucy ;o)

2011-03-29 @ 21:13:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0