Terapihundutbildning del 1

Sent i natt kom vi äntligen hem efter 4 intensiva 8 timmars dagar i Stockholm.
Det var roligt att äntligen få komma igång med utbildningen.

Lucy har som vanligt skött sig helt exemplariskt. Hon kan koppla av till 100% i alla nya miljöer och håller sig lugn hela tiden.
Hon har lekt mycket med de nya hundarna och hon ser till att alla får vara med och leka.
Det var en rolig blandning av raser på utbildningen, dvärgpudel, staffe, Bullmastiff, chihuahua, alaskan malamute, schäfer och borzoi.
Lucy anpassar sin lek efter individen. När hon skulle hälsa på den lilla chihuahuan så la hon sig ner med huvudet i golvet och försökte göra sig så liten som möjligt, men det var full fart när hon lekte med sin nya kompis Elof (Alaskan Malamute)

Det har mest varit teori denna gången blandat med lite praktiska övningar. Lucy har både starka och svaga sidor i träningen. Hanteringen är hon superduktig på, vi har tränat på att främmande personer ska kunna krama hunden hårt och lyfta den och känna överallt. Apporteringen är heller inga problem, hon hämtar både plånbok och nycklar m.m
Gå långsamt är hennes svaga sida och eftersom jag troligtvis kommer välja äldrevård som inriktning med henne så måste hon lära sig att kunna gå mycket långsamt med slakt koppel. Känns som ett hopplöst fall just nu, men vi får se till att ligga i hårdträning.

Idag är jag helt slut efter dessa dagar och jag tror även att Lucy behöver en lång återhämtning, hon var lite lös i magen idag och det kan bero på att det blivit lite mycket för henne. Får se om hon orkar agilityn ikväll.

Daniel och Dixie har varit i Norrköping hela helgen, de åkte tåg dit. Igår när jag skulle hämta upp dem så kände Lucy doften av Dixie redan nere på gatan och hon blev så ivrig av glädje och kunde knappt bärga sig för att få komma in genom dörren.
Men det var inget kärt återseende från Dixies sida. Hon ställde sig direkt över Lucy och morrade sitt grövsta och fast Lucy låg på rygg och slickade mungipor så surade Dixie säkert en halvtimme.
Stackars Lucy fattade ingeting varför hon fick detta bemötande.
Men Dixie var såklart sur för att jag och Lucy har varit iväg själva utan henne och sen luktade Lucy säkert anorlunda och massa annan hund.
Dixie hade skött sig bra under helgen men väntat på att jag skulle komma och hon vägrade ta emot ben och liknande. Hon är mattes hund och ingen annans!

Nu ska vi ligga i hårdträning inför inprovningen som är i december. Då testas hund på om den är lämplig att arbeta som terapihund.

Under tiden jag varit borta så har det fötts två Barbetkullar i Sverige. Grattis säger vi till Batterikullens kennel som fått 6 valpar och till La Spezias kennel som fått 7 valpar varav en valp var vit och blev därmed Sveriges första vita Barbet!

Det blev tyvärr inte så mycket bilder tagna under helgen. Jag glömde, men några bilder blev det på när Lucy och Elof lekte. Elof som är en Alaskan Malamute var väldigt stor och grov för att bara vara 11 månader gammal, men en riktigt underbar hund!




hon var överlägset snabbast i jaktleken, Elof stod mest och väntade in henne =)


bus


Såhär låg Lucy mest hela tiden, med fyra ben rakt upp i luften och sprattlade


Och efteråt var hon full med jord, löv och pinnar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0