Majtippans blogg

 

 

Här är Amie (Majtippans Jaspis of Cheba). Hon är jätte fin (lik sin mor :)) och en mycket härlig hund!

 

Efter att ha undersökt varandra så blev det ett kärt återseende mellan Amie och Lucy...

 

...precis som när Amie var liten <3

 

Otto var också med och lekte en stund, han är en blandras labbe/pudel

 

Idag visade Oslo sig från sin soliga sida och det blev en varm dag.

 

Dags för utställningen:

 

Idag var det alltså dags för utställningen där både Lucy och Amie möttes i öppenklass.

Barbet var först ut i ringen kl 09.00. Jätte trevligt ställe, men något lerig gräsmatta. Men det värsta idag var domaren. Hon hade minsann stigit upp med fel ben, för hon var så otrevlig så jag har aldrig varit med om värre. (Svensk var hon också)

Det började med att hon klagade på hur vi sprang. Hon tyckte jag sprang för snabbt och talade om att detta minsann inte var någon tävling man kunde vinna genom att springa snabbast. Enligt henne skulle man springa lungt och i hundens tempo. (Problemet är bara att jag måste mana på Lucy för att hon ska komma upp i trav, annars blir det lätt passgång, så det måste vara lite tempo, men jag kände att det inte var lönt att ta den diskussionen med tant sur. I rasen efter oss sa hon samma sak och handlern sänkte sitt tempo så hunden hamnade i passgång och åkte då ut med huvudet före)

Sen kom nästa grej när vi skulle ställa upp. Mina hundar brukar alltid få en belöning när de ställer upp sig bra vilket Lucy gjorde direkt. Det var inte populärt i tant surs ögon. Hon började genast gorma om att vi utställare minsann måste lära oss "när man ska mata och inte" (Det var inte lönt att ta någon diskussion i detta fallet heller. Jag blev mest förbannad och tänkte att det bästa hade varit om hon slängde ut oss ur ringen, för det var inte roligt)

Men hon gillade Lucy ändå trots att jag var helt värdelös som handler.

 

Fina Amie! I mina ögon är hon jätte fin och jag tyckte hon var värd segern idag, men tant sur delade inte den meningen. Amie fick bra kritik med fick ändå very good. Förstår inte varför egentligen. Och hennes råd till Helen var att stanna hemma med Amie minst ett halvår innan de kom tillbaka på någon utställning. Det är inte klokt! Så säger man bara inte! Amie har redan 2 Cert och fått jätte bra kritik på alla andra utställningar, så det är nog lika bra att bara glömma tant surs "råd". Jag kommer aldrig ställa för denna domaren igen, för sånt bemötande är inte okej. Vi utställare betalar dyra pengar för de få minuter man har i ringen och då är ett vänligt bemötande det minsta man kan räkna med.

 

Lucy inför bedömning. Hon fick jätte bra kritik och det blev Ck, Cert, CACIB och BIR och därmed blev Lucy också Norsk Utställningschampion. I vanliga fall hade jag varit jätte glad, men domarens spydighet gjorde att humöret sjönk en aning.

 

 

Men vi kom i alla fall hem med en nybakad champion och det var ju det vi hoppats på. Om 5 dagar blir Amie 2 år så på nästa utstälning hoppas vi att det är en bättre domare så även hon kan få sitt championat.

 

Vi stannade en stund och tittade på landslagstävlingarna i agility. Kan bara konstatera att vi har lång väg kvar i vår träning innan vi är på den nivån :) Fast vi kommer nog inte komma till den nivån, det är inte vad vi siktar på precis. Jag har ju ingen sheltie eller bordercollie för 98% av hundarna var nämligen de raserna :)