Majtippans blogg

Okej, då ska jag försöka återberätta helgen så gott det går.

I torsdags så åkte vi upp till Eskilstuna och Sundbyholm. Det skulle ta ca 6 timmar dit, men det kändes kanske som 2 timmar för vi satt och tjattrade hela vägen upp, så tiden bara flög förbi.

Vi checkade in på hotellet och sen åkte vi till Sundbyholms travbana för att kolla läget på tävlingsplatsen.

 

På fredagen började invigningen av både Rally- och Lydnads SM och sedan var det dags för veterinärbesiktningen. Våra hundar fick OK stämpel i baken och sen var det dags att vänta på lottningen.

Jag tyckte lottningen var nervös... Jag var rädd för att jag skulle få startnummer 1, men istället blev det 23. Ett helt okej nummer för vår del.

 

Sen blev det hem och vila på hotellet.

 

På lördagen var det då äntligen dags för de 50 tävlande att genomföra Kval-banan. Jag var fruktansvärt nervös. Jag kunde absolut inte få ner någon frukost och kände mig fysiskt sjuk.

Det var som värst innan det var min tur. Jag försökte ta långa djupa andetag, men det kändes ändå inte som jag fick någon luft. Hur som helst, med eller utan luft så var det då dags för oss att gå in på banan.

 

Och såhär gick det:

 

 

Jag tyckte att vi fick till en bra start.

Första minus poängen kom vid skylt 3 (Sitt, sväng vänster sitt) där Dixie rörde en tass = -1 poäng

Vid skylten sidbyte bakom blev det -3 poäng för fysisk kontakt mellan oss.

 

Och sen.....Sen kom dunder missen. På sitt skicka över hinder, så gjorde min nervositet mig stressad och jag skickade Dixie över hindret INNAN hon hade sett det. Resultatet av det blev att hon gick förbi hindret eftersom hon hade full fokus på mig och helt enkelt inte hade upptäckt att det stod något hinder framör henne. När jag såg det så tänkte jag ta om hindret, men innan jag visste ordet av så hade Dixie fått syn på hindret och hoppade över, fast åt fel håll och sedan från rätt håll igen.

Detta kostade oss -25 poäng på ca 2 sekunder.

Tänk om jag bara haft lite is i magen och sagt "hopp", väntat tills Dixie såg hindret och först då startat själv.

Detta är ju verkligen en grej som vi KAN! Det är så typiskt att man ska missa på något sånt.

 

Men på något sätt så lyckades jag ändå fullfölja banan, utan att tappa bort mig eller svimma.

 

Det blev -1 p i bristande samarbete innan skyltan 360 grader höger då Dixie skakar lite på sig och sen får för sig att hon ska byta sida.

Sen blev det -3 poäng för förarfel på skylten sitt, spring ifrån kalla in i fart för att jag inte fick upp farten i språng tillräckligt fort.

 

-1 poäng i slalom för att jag var mer än en halvmeter från konen.

 

-3 poäng för att jag tappar föremålet på skylten bärande av föremål. Där kan ni tydligt se min stress när jag inte får undan föremålet. Händerna skakar och jag hittar inte fickan och föremålet glider i mina kallsvettiga händer.

 

-1 poäng för att Dixie inte satt helt stilla med en tass i skylten sitt framför 1,2,3 steg bak.

 

-1 poäng för bristande samarbete på skylten sändande till kon. Där stod väldigt många koner och Dixie var ju först på väg till den närmsta, men hann ändra sig till den rätta.

 

Jag bryr mig inte om de små avdragen, men det var såklart väldigt störigt med hindret. Och såklart så börjar man tänka...Tänk OM vi hade gjort det som vi brukar, då hade vi gått till final.

 

Det var 4 domare på plats och alla poäng slogs ihop och delades sedan med 4 och då fick man sin poäng. Vi fick 72,8 p vilket är den sämsta poängen i vår tävlingshistoria.

Men hade vi bara klarat hindret så hade vi fått över 90 poäng och då hade finalplatsen varit given.

Men nu är det inte så och det är så små marginaler som avgör om du ska vinna eller försvinna och denna gång hade vi inte marginlerna på vår sida.

 

Hur som helst så är jag jättenöjd med Dixies prestation. Det är lätt att man bara fokuserar på allt det negativa, men där var faktiskt massa som jag kan vara stolt över.

 

Vi fick till en bra start, Dixie klarade språngsträckorna bra utan att hon exploderade, hon klarade miljön utan problem. Hon hade full fokus på mig och en härlig attityd på banan och hon tyckte det var väldigt roligt. Vi klarade snurrarna och vändningarna och hon klarade faktiskt konen efter viss tvekan. Jag trodde inte hon skulle fixa det när där stod så många koner runt omkring.

 

Tillsammans med Emelie och Vincent så har vi haft en otroligt bra helg. Hundarna har skött sig exemplariskt både på tävlingsplatsen och på hotellet och att resa med dem är inga problem.

På hotellet hamnade vi i samma hiss som Lasse Kronér och han var sååå intresserad av hundarna och vad vi höll på med ;)

Och sen åt vi frukostbuffé bredvid nåra av farmen-deltagarna från förra året. vet inte om det är någon mer än jag som följde det, men det tyckte jag var lite kul :)

 

På söndagen var vi på plats för att titta på finalerna och det var lite tungt att sitta på åskådarbänken och bara titta på. Vi ville ju vara med!!!!

Det var en otroligt jämn final. Kanske den jämnaste någonsin, men vann gjorde tillslut Sandra Bauer med sin golden som gick två mycket snygga rundor! Grattis till övriga pallpristagare och alla ni som tog er till final!

 

På vägen hem så hände en ganska äcklig sak. Vi hade stannat för att rasta hundarna och gick in i en liten skog. Där fanns jättemycket blåbär och när jag sträcker mig ner för att smaka så sträcker sig Dixie samtidigt åt andra hållet och vi båda når vårt mål samtidigt. Jag fick mitt blåbär och hon lyckades rulla sig.... I människobajs!!!!!! AAAHHHHH!!

Jag bara skrek rakt ut! Usch och fy så vidrigt det var. Det blev raka vägen till bilen där jag rotade fram saxen och sedan klippte jag bort all päls med bajs på. resultatet blev inte snyggt. Hela pälslängden på örat, samt sidan och halsen åkte av.

Men jag VÄGRAR sitta flera timmar i en bil med en bajsluktande hund. Nu fick hon bli fulklippt istället.
Och det blev bad direkt när vi hade ommit hem.

Slutet dåligt, allting dåligt...

Nej... Så var det inte :)

 

Tack Emelie för en fantstiskt trevlig helg! Och för den resa vi gjort för att komma ända hit. Det känns lite sorgligt nu när det är över. Vi har ju haft så roligt på vägen :)

Det räckte tyvärr inte hela vägen för oss denna gång, men vi är ganska så revachsugna :)

 

Tack alla ni som har hejat och hållt tummarna och för alla fina ord! Det betyder massor <3

 

Nu avslutar jag med några bilder från helgen:

 

Det var så roligt att där var lite barbetfolk på plats.

Jätte roligt att träffa er Karl-Johan, Anna, Marie och Kristina.

 

Jag har dock lite dåligt samvete för er jag träffade på lördagen. Jag var väldigt inne i min egen bubbla och kände mig kanske inte riktigt så social som jag hade önskat, Förlåt! Men tack för ni fick mig på bra humör igen efter vår tävlingsmiss. Jag tyckte verkligen det var jättekul att täffa er alla och önskat att vi hade hunnit prata mer :)

 

En av mina valpköpare dök upp på söndagen och de hade Wille med sig. En valp från Lucys senaste kull. Han var så fin och himla trevlig. Jättekul att träffas igen Kristina :)