Det är INTE lätt att vara uppfödare

Här kommer en liten uppdatering... 
Får se om jag hinner skriva klart innan Lova vaknar :P
 
Det är lite off season för oss just nu.
Jag har för första gången rakat ner Dixie (och snart Lucy) med maskin. Vet inte om det var lättare än att klippa med sax? men nu har jag provat. För första gången har jag också tagit ALLT (inkl öron och skägg) så min nya ras heter nu fransk nakenhund. 
 
Dixie är inne i en lite kris just nu. Nu när Lova har blivit 6 månader och blivit rörligare och går att busa med, så blir Dixie mycket svartsjuk när jag busar eller pratar "gulligt" med Lova. Dixie springer då direkt och tar något som hon inte får (Lovas leksak, napp, min sko, mössa mm) och visar upp det för att sen springa iväg för att tugga sönder det.
Hela beteendet skriker efter uppmärksamhet! 
Hon kan även komma och lägga sig brevid Lova och lägga sitt huvud på Lovas huvud och titta mig i ögonen. 
 
Och så säger många hundexperter att hundar inte kan känna svartsjuka! Ha! Jag skulle inte kunna beskriva svartsjuka bättre än det Dixie visar!
 
Men hon gillar dock Lova och ger henne mycket pussar också. 
 
Alla säger att jag inte får glömma bort Dixie nu när Lova finns. Och jag lovar er alla att Dixie är inte bortglömd! Hon får sina promenader med bara mig och ett litet träningspass varje dag. Hon får även gos och omvårdnad och får vara med hela tiden om hon vill. Och ja, hon får mat också! ;)
Hon får inte mindre tid än innan, men hon blir svartsjuk på den nya konkurrensen.
 
Lucy är inte svartsjuk alls. Hon är bara kärleksfull hela tiden. Men hon har iof aldrig varit så mattig som Dixie är. Dixie är ju min skugga nr 1 och har alltid varit. Hon vill inte låta någon annan ta den platsen ;)
 
Så man kan säga att jag i mellan åt har två bebisar här hemma. En 6 månaders Lova och en 9 årig barbet (haha).
 
Och sen blir det lite extra när Penny är här också. Penny har hunnit bli 8 månader och hon är så himla go.
Otroligt snygg! Mycket lättlärd och samarbetsvillig och en väldigt rolig hund att jobba med. Hon är trygg och lugn och mycket kelig och social. Hon älskar alla! Hon är mycket lyhörd och mer förarvek än Dixie och Lucy, vilket gör henne lite lättare att ha att göra med. Hon går alltid lös och lyssnar direkt. (Det kan man inte säga att Dix och Lus alltid gör ;) ) 
Hon är näst intill den perfekta hunden vår fina Penny! 
Men såklart så fick inte allt vara bra. När man tror man har den perfekta hunden så är det precis som att det är för bra för att vara sant.
 
Jag har gått igenom detta förut med Timja. Hon var också så himla bra, men så plötsligt dog hon i något som var så ovanligt så hon var den enda hund i Sverige som drabbats av Cylothorax. 
 
Höjden av otur kan man säga!
 
Jag letar vidare och ställer upp mig på valp i Holland. Allt verkar frid och fröjd och jag står som nr 3 i kölistan på tik.
är valparna föds, så blev det såklart bara 2 tikar!
Otur igen!
 
Jag letar vidare och hittar en perfekt kombination, dock i USA. Så det blir mycket planering, men ja känner verkligen att det är värt det för att få in lite nytt blod till Sverige och med mycket intressanta linjer och det verkar denna gång som om jag har tur! Det blev en tik till mig! 
Valpen Penny växer upp och frodas och även om den totala kostnaden för henne blev närmare 50.000 kr så var hon värd allt, för hon var precis den hund jag velat ha! En toppenhund vad gäller mentalitet, en toppenhund vad gäller arbetslust, en toppenhund på det jag kan utläsa av stamtavlan och till synes en toppenhund exteriört!
Men där tog turen slut.
För 1 milimeter sätter stopp för alla mina framtidsplaner med henne. 
Det som förstört allt är ett litet underbett som smugit sig på. Ett litet skönhetsfel, bara 1 mm stort.
 
Återigen står jag nu utan framtida avelshund. 
 
Det är INTE lätt att vara uppfödare!
 
Helst av allt skulle jag vilja lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och aldrig mer komma fram.......Synd att det inte går
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Marie

Men vilken otur men Penny. Som du säger, det är inte lätt att vara uppfödare. Jag håller med dej om att hundar kan vara avundsjuka. Bianca är en sådan hund.

2016-12-06 @ 11:45:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0