Helt nya planer

Nu har jag tänkt och tänkt på vad jag ska hitta på för aktiviteter som Dixie kan tycka är roligt. Om två veckor börjar vi med agility på riktigt. Söket är snart slut för säsongen innan det blir koppeltvång igen. Men då har jag tänk att hon ska få börja med viltspår. Det tror jag hon kommer älska.

Och så ska jag börja ordentligt med apportering och uppletande och verkligen utnyttja hennes apporteringsförmåga.
Sen blir det såklart mycket mer vattenapportering nu när värmen börjar komma. Dixie apporterar ju i iskallt vatten också, men det är mer jobb på vintern att torka och all skit som fastnar i pälsen.

Och cyklingen ska vi fortsätta med.

Det känns som jag har kommit på en bra plan. Freestylen struntar vi i för tillfället. Det är inte rätt gnista när vi tränar det, inte med lydnaden heller, men det få vi inte tappa nu när vi kommit så långt.
Det kanske kommer sen om vi bara låter det vara.

Det ska bli spännande att se!

Måste bara berätta om åter ett fall med konstiga människor med konstiga idéer.
Igår var jag ute på långrunda med hundarna innan vi skulle åka. Då kommer möter vi en äldre dam med en ung rottweiler hane. De stannar när de får syn på oss. Men hon släpper ut hunden på långt sträckt koppel där denna hund börjar spänna sig. "sitt, sitt, sitt, sitt, sitt, sitt" står ägaren och säger bakom hunden som absolut inte sätter sig.
När vi kommer närmare börjar utfallen. "Nej, nej, nej, nej, nej, nej" säger ägaren och försöker nu få in sin hund.
Och sen kommer kommentaren när vi går förbi. "Får dem leka?"

Och idag går vi samma långrunda och då möter vi troligtvis samma hund fast med husse. Samma sak. De stannar när de ser oss, släpper ut hunden på full koppellängd och sen kommer utfallen. Och "nej, nej, nej, nej från husse.

Ja, vad är meningen? Och hur kan de tro att mina hundar skulle få leka med deras hund? Aldrig.
Selma och Dixie gick så snällt förbi. Selma gick nog snällt bara för hon löper, annars kan hon spänna sig också. Men hon måste gå längst från den mötande hunden. Om jag eller Dixie går närmast så säger hon inte något. Men går hon närmst så känner hon det som om det är hennes uppgift att larma på faran.

Snart är det dags att åka igen till Arken Zoo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0