Ny plan

Nu är det bråttom till imorgon till uppvisningarna.
Eftersom Dixie vägrar har jag snabbt och hastigt skrivit ihop ett freestyleprogram till Selma. Selma blir mitt hopp imorgon.
Vi hinner träna ikväll och kanske lite imorgon. Men det kan bli bra. =)
Dixie kanske kan visa rallylydnad. Hon har så mycket idéer för sig den lilla.

Från början trodde jag att Dixie skulle bli min freestyle hund, men eftersom hon inte gillar belöningar så mycket så är hon svårmotiverad till det. Hon måste göra saker som är självbelönande för henne. Som sök, och jag tror även agility kommer blir bra. Sen är det möjligt att det andra kommer sen. Hon ska ju tycka det är kul, annars är det ingen mening.

Vi har tränat apportering idag också med olika föremål. Hon sitter medan jag slänger eller lägger ut olika saker sen får hon springa och hämta dem. Detta ska man helst göra ute, men jag vill inte anstränga mig för mycket, så det blev inne. Men det är också en grej som hon tycker är superkul.

Gör mig frisk tills imorgon!

Typiskt just nu

Jag är så hes i halsen så jag knappt kan prata. Och det är ju såååå typiskt just nu när vi ska prata som mest resten av veckan. Jag vet inte hur det ska blir bättre tills imorgon.
Det blir ingen träning ikväll i alla fall. Dricker kopp efter kopp med thé. Både rött och grönt och svart, men inget hjälper.

Och en annan sak som är typiskt är att Dixie just nu fått för sig att absolut inte träna freestyle. Inget vill hon. Kan inget vill inget. Så det verkar kört just nu. Hoppas på Selma, fast Selma kan inte lika mycket konster som Dixie.

Annars har Dixie varit helt fantastisk idag. Det är tur det finns klicker när man inte har röst att berömma med =)
Hon har gått lös en lång sträcka på promenadstigarna och varit mycket lyhörd.
Idag var en sån dag där rus aldrig existerat.
Inte busglimtar i ögonen heller.

Lydnaden idag var hon positiv till.
Mitt bland allt låg hon sin platsliggning och klarade 20 sekunder ligga med huvudet på frambenen när jag var 20 meter ifrån. Jag utmanade inte mer.
Hon var inte alls lika störd av allt. Härligt att det går framåt.

Gjorde bra inkallningar också. På långa avstånd utan att rusa först. Hon reste sig några gånger på sitt kvar, men det gör inget. Vi ska ju inte träna så mycket precision och som sagt, ett säkert sitt kvar kan jag lära när som helst.
Sedan avslutade hon med ett härligt läggande under gång.

Imorgon åker mamma, pappa och Tilda till Thailand. Jag är sååå avundsjuk.

Min lilla hund och jag

Det har varit en trött Dixie hela dagen. Hon har bara sovit och sovit och ville knappt följa med när det var dags att åka till kurserna.
Men det har varit mycket för henne i helgen.
Hon har precis som Selma börjat gå och lägga sig själv på kvällarna. Ungefär vid nio-tiden så går hon in och lägger sig i sovrummet. Innan har hon alltid varit där vi är. Skönt att hon kan vara lite mer självständig.

Hon har nog tagit ett litet steg upp på vuxenskalan. Det märks i vissa situationer som hon klarar bättre.

Ikväll var det först planeringsmöte inför våra uppvisningar i veckan. Dixie blev uppvaktad av Anitas storpudel Svante. Hon tycker både det är roligt men så spelar hon lite svårflörtad =)

Sen var det löshundsträning. Och det får jag ändå vara ganska nöjd med. Britt hade lagt in fler störningar i form av bollar och leksak i snöre. Och Dixie klarade det bra. Just nu kan jag faktiskt inte alls minnas hur det gick. Det står helt still.
Man skulle i alla fall kalla in hunden fast det kastades bollar m.m.
Sen var det utmaningen. Släppa två hundar samtidigt. Och Dixie skulle möte Eroz. Det som verkligen inte alls går, för de bara busar.
Första gången gick det såklart inte. De sprang som tokar och Dixie njöt i fulla drag. Men ett misslyckande skulle inte stoppa ännu ett försök. Och då gick det faktiskt. Och det har ingen av oss trott att det någonsin skulle gå.
De andra är så himla duktiga, verkligen helt fantastiska!

Sen var det allmänlydnadskurs som jag höll i. Det är en jätte bra grupp! Och det går bra.
Jag fick en så gullig lapp av en liten tjej som hon hade skrivit och ritat hjärtan på och det stod att jag var snäll och bästa hundkurslärare =)
Alltid roligt! =)

Jag har lite ångest över uppvisningarna. Det känns som om det är alldeles för kort tid för att hinna träna och Dixie känns inte som hon är i bästa form. Jag vill gärna leverera något som jag är stolt över och vill visa upp. Och det känner jag inte nu. Men vi får se.
Hon har inte alls varit med när vi tränat freestyle. Det har faktiskt inte kännts som om hon tycker det är kul. Det har varit segt och halvdana rörelser. Inte den fart och glädje som brukar finnas.
Tråkigt.
Men det går som det går.
Det hade inte varit några problem om det inte varit så att jag är instruktör. Jag känner en otrolig press att det som jag gör måste vara bra, för om inte min hund kan allt, hur ska jag då få folk att tro att det som jag säger fungerar?
Detta har varit en stor nackdel med all vår träning. Jag vill att Dixie ska kunna allt och det ska vara så mycket precision hela tiden. Men jag funderar på att strunta i allt det. Även om jag fått göra det redan.
Nä, hon kan inte allt som jag lär ut och kommer säkert aldrig att kunna det heller. Det har varit svårt för henne att leva upp till alla mina förväntningar.

Men jag skulle aldrig för något  i världen byta ut min Dixie mot någon annan. Hon är min vilde! Och hon har jätte många fina egenskaper. Hon är en kanon hund! Man ska inte hänga upp sig på ett sånt litet problem som att hon springer rus.
Det är hennes sätt att fly från mina krav, så det är jag själv som skapat det.
Just nu känns det också som att hon kan växa ifrån rusen.
Det ända är att vi inte kan tävla, men då får vi helt enkelt vänta med det tills hon blivit mer mogen! Vi har många år på oss att utvecklas och vi har en bra grund.

Oj, så mycket jag skrev nu.
Jag ska lägga mig nu. Har så ont i halsen och det får inte bli värre.

OBS! JAG KAN FORTFARANDE INTE UPPDATERA HEMSIDAN. NÅGOR ÄR FEL, MEN VET INTE VAD.

Oj vilken aktiv helg...

Jag är helt slut nu.
I fredags så fyllde Tilda 14 år och vi var i Svalöv med några andra gäster. När jag var ute med hundarna och gick förbi Folkets hus så såg jag att det var inlämning för barnloppis just då. Jag säljer saker på en loppis två gånger om året, men jag hade ingen aning om att det var den dagen. Snabbt hem för att prismärka alla ihopsamlade saker och gå dit. Körde hem sent på fredagskvällen för att sedan tidigt på lördagsmorgonen köra till skogen för lite spår och sök med valpkursarna och övriga spårgruppen.

Dixie gjorde bra ifrån sig. Kanske hon satt och laddade lite för mycket. För när vi skulle kalla in henne efter första skicket så kom hon i en så enorm fart så hon kunde bara inte stanna. Jag höll fram en köttbulle framför henne och jag såg att hon ville komma och ta den, men det resulterade i att hon sprang rakt in i min hand och köttbullen flög all världens väg och Dixie tog själv sitt andra skick.
Men efter det gick det jätte bra. Hela gruppen stod nära, men hon blir inte störd av det. Hon ska bara jobba och inget annat. Och för första gången blev hon lite trött efteråt.

Sen skulle jag iväg på släktkalas så vi hann tyvärr inte stanna på löshundskursen.
Det var snabbt hem och duscha och byta om för att precis kl 14.00 hinna hem till släktlunchen. Mitt kusinbarn Tova på 11 månader var mycket intresserad av hundarna. Hon hade precis lärt sig åla och gjorde tappra försök att åla efter Selma. Men Selma vet hur små barn kan vara och höll sig på lagom avstånd hela tiden. Dixie ålade på golvet efter Tova och pussades med henne mycket. Små barn har ganska hårda nypor och hon lyckades knipa Dixie i nosen och i pälsen några gånger, men det brydde sig inte Dixie om. Hon hade överseende.

Efter varmrökt lax och tårta så var det igen dags att bege sig till nästa tillställning. Tjejkväll i Ekeby. Alltid lika trevligt att träffa mina söta vänner. Hundarna fick också följa med för det var ingen som kunde passa dem. Men det går bra, dem kan verkligen uppföra sig hos folk.
Vi såg filmen "Patrik 1,5" som vi alla länge har velat se. Efter en trevlig kväll så blev jag tvungen att åka kvart i tolv för att möta upp Daniel som varit i Lund vid busshållslatsen.

Och sedan var jag minst sagt trött.

Och jag vaknade inte utvilad idag. Dixie och Selma väckte mig av sina lekar. De uppvaktar varandra inför löpet. Så jobbiga och kära i varandra. Blir ju roligt att ha med dem i veckan-Not.

Vi måste hinna träna freestyle i veckan. Just nu känns det som om allt bara står still med vår träning. Men det blir vad man gör det till. Så det ska vi ändra på.

Fortfarande nöjd med dagen

Jag var lite nervös innan idag att det inte skulle gå bra ikväll med lydnaden. Men jag är faktiskt nöjd.
Hon var jätte duktig på budföring=inga rus. Hon var helt fokuserad på det hon skulle göra!
Sen tränade vi lite framförgående och det gick bra.
Kommenderingsträningen gick också bra för första gången i fotgåendet. Både jag och Dixie hängde med rätt bra.
Läggandet var bra och ställandet var jag också nöjd med.
Sen var det hoppet och då var det en halv sekund av osäkerhet hos Dixie och det räckte för ett rus. Men det kompenserade hon under platsliggningen. För idag så kopplade jag loss och hon låg mestadels med huvudet på frambenen och det har hon aldrig gjort i den miljön. Så då blev jag glad igen =)

Men oj vad det känns långt till tävling. Men jag tror att rusen kommer ge med sig med tiden. Det var ju bara ett rus och det kunde varit fler =)
Man får vara glad för det lilla =)

Hon är ju en toppenhund, lite synd bara att jag inte kan hitta någon riktigt bra belöning till henne. Och då hade jag ändå blodkorv idag som hon aldrig brukar få och som hon brukar vara tänd på.

Nu ska vi gå och mysa i soffan. En liten tröttis är det nu.

Och så måste jag också bara svära lite åt att det kom snö ikväll. Det är inte populärt just nu!

Underbara lilla hund

Min bästis Dixie är så underbart go.
Hon har tränat platsliggning och idag gick det så himla bra. Hon ligger utan koppel mitt i smeten och klarade idag att ligga med huvudet mellan frambenen medan jag gick 10 meter ifrån =)
Hon var inte alls lika störd av omgivningens alla cyklister och hundar som hon annars är.

Sen har vi tränat lite freestyle. Men det blev inga direkta framsteg. Tränade ducka som hon börjar fuska med, tass och andra är bra, zack var bra, vänd var hyfsad.
Vi tränade lite backa fot och hon klarade att backa med mig tre meter och sedan vända och backa tillbaka, det var framsteg!
Apporten gick också bra, hon höll ganska stilla. Just nu kom Dixie springandes till mig med apporten i munnen. Den hade hon visst hoppat upp och tagit från bordet =)

Jag ska få ihop lite rörelser till nästa vecka hade jag tänkt. Sen vad hon är på för humör vet man aldrig. Hon kan gå in och bjuda på sig och så kan hon gå in och tramsa. Men det märker jag på plats vilket humör som gäller.
En plan ska jag ha ifall det fungerar.

Jag bara väntar på det där löpet. Jag tror det är nära nu. Det borde vara dags i alla fall. Jag vill de båda ska börja så vi får det överstökat någon gång.

ikväll är det lydnad! Hoppas det går bra!

Spännande

Igår var jag och Britt och Titti på Arken Zoo. På deras ett-års jubileum ska vi vara där och ha uppvisningar i freestyle och rallylydnad. Det är onsdag till söndag och vi kommer också att ha ett bord där vi står om dagarna där man kan ställa frågor och få tips om sin hund.
Det blir spännande. Nu får det tränas freestyle =)

Igår på fria träningen så tränade vi agility. Sen tränade vi lydnad. Hoppet och inkallning och några snabba ligg.
Det är mycket tveksamt och vi kan vara med på tävlingen nästa vecka. Allt gick bra igår på träning, men hon behöver varva ner. Hon blir så överladdad och överdriver allt till max. Och det är mycket nära till överslag.
Men hon har en bra attityd. Hon ville verkligen jobba igår och hon tog rus efter att jag sagt varsågod. Det är bra!
Kanske väntar vi tills nästa gång. Det är bara dömt att misslyckas.

Jag har inte tränat enligt planen som jag hade för denna månaden. Så nu får jag sätta upp nya.
Jag ska gå tillbaka till grunderna igen. Det måste göras med jämna mellanrum.

Men nu blir det freestyleträning för hela slanten.

Nu ska jag dricka varm chocklad och äta macka med björnbärs marmelad.



Bitande vind

Idag när vi gick ut så var det så fruktansvärt kallt och det var en vind som trängde sig genom märg och ben.
Det är helt fel. Jag vill ha värme!

Jag och Dixie åkte och jobbade några timmar. Hon är verkligen en liten ängel på jobbet nu för tiden. Hon stör inte någon och hon följer mig som en skugga vart jag än går. Och lägger sig vid fötterna. Hon är inte som Selma som ska ha stenkoll på vilka som är där. På morgonen när Selma kommer går hon in och kollar i alla rum för att se vilka som är där. Sedan välkomnar hon de nya som hon vet brukar vara där. Men kommer det någon som hon vet INTE ska vara där så ska det skällas. Det är hennes uppgift att hålla koll.

Igår var det löshundsträning och det var lite bakslag tyckte jag. Inte nöjd.

Sen var det valpkurs efter det. Jag blir så glad av alla valparna. Är man inte det innan så blir man det efter =)

Snart ska jag och Britt åka på ett litet möte om planering inför nästa helg.

Ikväll ska det tränas. Det blir nog lite blandat.

Träning träning

Mamma har blivit sjuk så nu vet jag inte hur länge det dröjer innan jag får jobb igen. Har inget för tillfället. Vi skulle ta prover imorgon, men nu vet jag inte.

Det blir i alla fall en heldag till Dixie. Vi har varit ute och tränat platsliggning. Det gick bra. Men resten blev det inget med. Hon var mycket ofokuserad och ängslig.
Så vi gick hem igen och tränade inne. Jag tränade apportering på mitt sätt och det gick riktigt bra. Jag la ut apportbocken och hon sprang och hämtade den. Hon grep även från golvet och från handen och höll kvar några sekunder i alla fall.

Sen fick hon träna lite freestyle också. Måste ta ett pass till sen, för det var inte som det brukade.

Min hemsida går inte att uppdatera för tillfället! Den vill inte ansluta, men jag hoppas det fixar sig snart.

Ikväll är det löshundskurs och valpkurs.


Apporteringskurs

Ja, då var det över. Och jag kan säga såhär: Det var nog första och sista gången jag var där.
Jag var orolig eftersom jag från början visste att det inte använde metoder som jag uppskattar och jag kan bara säga att det var det verkligen inte.

Redan från början så påpekade dem att de körde efter Barbro Börjessons koncept. Redan då vände sig magen på mig. (Barbro Börjesson är den värsta enligt mig.)

Sedan gick vi igenom rätta knycket, "tvångsapporteringar" och andra ledarskapsövningar. Men jag stod på mig. Jag vägrar! Dixie är väldigt känslig hund och jag såg att många andra av hundarna var likadana. När vi presenterade apporten så tog hon den, men höll inte kvar. Då skulle den in med tvång. STOPP! sa jag. Dixie blev nämligen skrämd redan innan han skulle stoppa in apporten och blev sedan rädd för åsynen av apporten. Aldrig livet att hon ska bli rädd för den. Jag plockade fram min klicker och då hade jag genast en glad självsäker hund som med glädje grep apporten. Instruktören sa att jag kommer bli godisautomat. Men det blir jag inte alls. Jag lär in med godis men när hon väl kan momentet så behöver jag inte belöningen längre. Jag har då en hund som med glädje tar apporten och samtidigt har jag inte bråkat med min hund och vår relation har inte tagit stryk. Och Nej! Tjock blir hon inte heller så mycket som hon jobbar.

ALLT GÅR MED POSITIV HUNDTRÄNING! Ingen kan få mig att tro något annat.

Men det är ju jätte trevligt att umgås med barbetgänget! Alla är så trevliga! Och det var mycket god mat som vi fick. Och det var ett fint ställe. Men resten är jag INTE imponerad över. Instruktörerna var också jätte trevliga. Men metoderna kan spolas ner nånstans.

Om man jämför våra och deras kurser så är det inprincip samma mål med övningarna. Skillnaden är att vi lär in på olika sätt. Jag lär in positivt och dem lär in... ja...just det.
Men vi strävar mot samma mål. Och båda kan lyckas på båda inlärningssätten. Men jag har en glad hund som med glädje gör det jag ber om. Det kan man aldrig få på det sättet vi fick lära oss. Aldrig.

Dixie var hyfsat duktig när vi tränade apport på land med lös hund. Hon sprang några rundor, men hon sprang inte precis fram till de andra hundarna. När vi sen skulle prova samma sak i vattnet så var hon ju blöt plus att hon hade sitt apportbyte i munnen= extra vild =). Hon sprang och retades med alla andra och det tog ett tag innan jag fick in henne.
Dixie är nog den som tycker det är roligast att springa och jag skulle tro att hon är snabbast av alla också. Och hon hade såklart den värsta badstilen också. Hon kastade sig i efter apporten i vattnet, de andra gick i lite mer försiktigt som vanliga hundar med förnuft gör.

Men hon är en så go hund, så mycket energi och glädje så hon måste bara springa lite för att bli av med den. Och sån ska hon förbli!

Dixie är helt slut efter dagen och jag med.

Men nu vet jag hur jägare tränar sina hundar. Samma sätt som för 100 år sedan. Här går det frammåt =)


Malmö hundutställning

Igår var det 7 barbeter anmälda till Malmö intrenationella utställningen.
Det var så skönt att slippa ställa ut. Man hade massa tid att titta på agility och alla andra hundarna i lugn och ro. Man behövde inte vara nervös =)

Det är så trevligt att träffa dessa underbara barbetägare! Och så ser man alla likheter mellan hundarna.

Grattis till Clos och Amande som bler BIR och BIM!

Här kommer bilder på deltagarna:


Här står Merlin och Clyde i väntan på bedömning (junior hanar)


Hasse och Trazzel vann av junior-hanarna


Clos från Danmark blev BIR


Marie med Chippi och Gunnel med Soya. Soya vann av junior-tikarna


Marie med Amande som blev BIM

Det är inte lätt att fotografera i detta ljus, många suddiga bilder blir det.

Snart ska vi apportera med hela barbetgänget. Även tidningen HUNDSPORT ska komma och göra ett rapportage om oss. =)

Varning för skogsmullar

Det blev skogen i alla fall. Daniel gjorde sitt ärende senare.
Vi åkte till min barndomsskog i Bälteberga. Men först blev jag bara tvungen att köra in om mitt barndomshem i Gluggstorp och titta på gården. Åh vilka känslor som kommer upp.

Det blev verkligen off-road agility i skogen.
Dixie är så duktig på att följa oss. Hon går aldrig långt bort, utan håller sig i närheten hela tiden. Inne i skogen så far hon över stockar och grenar och balanserar på stenar och fallna träd och hon har en enorm självkontroll. Och det är verkligen inget som stoppar henne i skogen. Hon hoppade längdhopp 2-3 meter idag och fick mig och Daniel att undra om det är en elitgymnast vi fått och inte en hund.
Vi tränade även passivitet genom att sätta oss på en varsin sten. Dixie kom direkt och satte sig bredvid oss och väntade tills vi gick vidare. Bra on-off knapp har hon.

Vi mötte inga människor, bara en bil som körde förbi oss innan vi kommit till själva skogen. Då kunde jag kalla in Dixie och hon satte sig i fotposition medan bilen passerade. Duktig vovve.

Det var en underbar dag och Dixie var så lycklig. Även Daniel älskar skogen och alla dess lekar =) Själv håller jag mig på säker mark =)

Jag har tagit en hel del kort idag på de två värsta skogsmullarna Daniel och Dixie


Finaste Dixie



Klart man måste följa efter husse när han gör sådana spännande saker.
Som sagt, Dixie antar alla utmaningar. Hon bryr sig inte det minsta om allt det brusande vattnet under henne



Här är en annan stock som Daniel ska ta sig över =)
Dixie tar den bekväma vägen. Är man vattenhund så är man!


Galningen Daniel fick syn på några simmande laxar och tar hjälp av jakthunden för att fösa dem till sig


...Och han lyckades minsann att fånga en lax med händerna som han sen släppte i. Och Ja! Det är ISKALLT i vattnet.



Efter badet måste man torka sig genom att springa och roligare är det om man samtidigt tar med sig husses känga. Kanske husse vill leka jagas då?


Om allt möjligt

Igår var det avslutning på min valpkurs.
De har varit så duktiga och alla var nöjda på utvärderingslapparna i alla fall =)

Britt ska få en ny hund i sin flock idag. En vit storpudel som heter Sol. Hon säger att det bara är tillfälligt, men alla andra vet att har man tagit in en hund i huset så stannar den där =)
Man fäster sig snabbare än vad man tror. =) hehe

Det var också träning för vår del igår. Jag började med agility faktiskt. Och jag har en hund som fullkomligt älskar agility mer än jag någonsin kunnat ana. Jag kommer dessvärre aldrig ha en chans att hinna med Dixie.

Fast vi knappt har tränat något så hoppar hon kombinationerna lätt som en plätt. Hon flyger över hopphindren och genom tunnlar och däcket. Det som jag tror kommer vara så bra med agility är att hon får springa, så hon behöver inte ta egna rus. Jag längtar så mycket tills vi ska börja. Men vi måste vänta en månad till.

Lydnaden igår gick bra. Vi torrgick fotgående som är mycket svårt och sen provade vi en bana med hund. Det är inte lätt för att få det där drömfotgåendet. Vi kan bara om jag får gå själv som jag vill. Så fort någon kommenderar mig så blir jag så koncentrerad på att gå rätt med fötter och huvud så att jag glömmer hunden. Och när jag tänker på hunden så glömmer jag något av det andra. Ett års träning till minst!

Framförgåendet går bra. Budföringen gick bra igår, eftersom det bara är andra gången vi gör det, så har hon fattat mycket. Birgitta hade en mer intressant belöning, så det var lättare för mig att säga marsch än vad det var för henne.

Även tandvisningen gick bra igår. Hoppas det fortsätter så.

På platsliggningen så strulade jag till det och började med en ny grej. Så Dixie blev osäker och reste sig. Men det var också en mycket bra resning. Inte en bus-resning, utan en vanlig resning. Sedan förstod hon vad den dumme matte ville.
=)

Igår fick jag också en styrelseplats i barbetklubben. Att de vill ha med lilla mig där känns roligt. =)

Jag är ledig idag. Jag skulle gärna vilja åka ut i den riktiga skogen. Men Daniel har lagt beslag på bilen för han var också ledig idag.

I helgen är det Malmöutställning, jag ska ner och heja på alla vackra barbeter, samt köpa en ny hundsax och säkert massa annat. Det är faktiskt mycket skönt att åka till utställning utan hund. Man kan göra som man vill.

På söndag är det apporteringskurs. Det är nervöst och spännande på samma gång. Jag är lite rädd för deras inlärningsmetoder, men jag kommer inte göra något som inte känns bra i magen. och jag tänker ha godis med fast man inte skulle ha det.

Mörkrädd om våren

Idag är det alldeles fantastiskt väder! Årets skönaste dag tror jag.
Men samtidigt blir jag lite mörkrädd för två saker. För det första så är alla ute med sina hundar. Det är hundar överallt. Var är dessa hundar under hela vinterhalvåret? För det är inte många hundar vi möter på våra rundor när det regnar och är kallt. För mig är det obegripligt.
För det andra som gör mig mörkrädd är att när man ser alla dessa hundar så ser man även hur de behandlas.

Det som typ alla gör är att kasta pinnar och bollar till sina hundar. Det finns en äldre dam i 80-års åldern som alltid går med sin hund lös och kastar freesbee. Hon kastar hela tiden och hunden hämtar. Men om hon inte kastar så skäller hunden hysterisk tills hon kastar igen. Så det ända hon gör är att kasta saker för att hunden inte ska skälla. Kul liv och stressad hund.

Men idag fick jag kanske se det värsta jag har sett med egna ögon. Hur i HELVETE kan man behandla en hund så????
Vi gick förbi en stor gräsmatta där det var trångt om pinnkastande ägare och deras hundar. Rätt som det var så springer en pytteliten hund fram till en annan hund och skäller. Ägaren kallar och kallar utan resultat. Tillslut går han fram och hämtar hunden. Och vad gör han?????
Han tar hunden med en hand och bär den i sidan av magen. Hunden skriker och skriker men han släpper inte ner den förrän efter 30 meter. Då släpper han ner den och sedan är hunden så låg och vill inte vara med längre. När ägaren närmar sig så kryper hunden ihop som en liten boll och det var rena pinan när han skulle sätta på kopplet.

Det är så man lär sin hund att vara rädd för sin ägare. Kul liv och rädd hund.


Själv tränade jag och Dixie passivitet till skillnad från alla andra som tränar sina hundar att bli stressade.
Vi tränade också platsliggning på ett bra ställe med störningar. Dixie blir störd av alla som går förbi, hon har svårt att släppa fokus från dom, men hon låg kvar hela tiden. Det ska vi träna mer, för hon har ingen säker platsliggning på nya marker.

Önskar mig

Idag har vi varit på jobbet. Mina sötisar skötte sig mycket bra. De är så duktiga på att vara med.
Sedan blev det lite hastigt och lustigt iväg för att kolla på en lägenhetsvisning. Vi vill ju he lite större =)
Men det var inget att ha. Mycket sliten lägenhet. Vi är ganska bortskämda med vår som är i toppskick!

Tråkigt, för jag hade hoppats på den.

Ikväll är det freestylekurserna. Dixie får inte följa med på onsdagar. Hon kan gott vara hemma ibland och just nu har jag ingen nytta av att ha med henne.
Men vi har tränat freestyle här hemma.

Vänd går framåt. Hon gjorde några riktigt fina vändningar med raka backande =D
Sedan tränade vi även pang och kombinationen backa+pang. Mycket tjusigt.

Jag önska verkligen att jag hade en kamera, hade varit så roligt att ta bilder och filmer på henne.
Daniels kamera är inte bra nog. Kortet måste ju tas samtidigt som man trycker ned knappen vilket den inte gör. Det går säkert minst två sekunder från att man tryckt ner knappen tills att kortet tas. Värdelöst!
Hur kan man göra sådana kameror på 2000-talet?
Så svårt borde det inte vara att utrusta alla kameror med den funktionen. Bara fina systemkameror som kan det och jag vill ju ha en nätt liten kamera som är lätt att ta med.

Ge mig en sån nu!

Det närmar sig en helg full av barbeter =)

En svart och en vit

Ikväll åkte jag iväg med båda hundarna för träning.
Dixie fick börja. Hon bjöd på ett fantastiskt fotgående, ett perfekt hopp över hinder, lite framförgående och annat trams.
Men det nya som hon fått för sig är som jag sa igår att inte visa tänderna. Ja, ibland blir man trött på alla dessa påhitt.
Varför i hela friden ska hon nu vägra göra det???? Ja, det är inte meningen att det ska vara lätt. Det gick några gånger... Men inte som vanligt.
Och just det momentet ska och får inte krångla, då det är obligatoriskt. Så jag hoppas hon kommer över detta fort. För jag kan inte minnas att hon blivit skrämd på sistondet? För det hon gör är att rygga tillbaka.
Men det blir nog bra. Vi får träna det mer.

När Selma såg vart bilen svängde in så skrek hon av iver. Vi tränade lite kontakt och sedan fick hon bjuda på lite roliga trix som snurra, hopp, stå på två ben och slalom. Hon skötte sig utmärkt. Selma går bra att träna lös. Hon springer inte i onödan =) Hon var faktiskt riktigt rolig atta träna idag. Det är inte alltid hon är med på det annars.

Selma krampade idag igen, så jag tog det ganska lungt med henne. Det är så hemskt när hon får sina kramper. Man är så hjälplös. Men hon blir inte rädd längre utan lägger sig ner och väntar tills det gått över. Förr blev hon så rädd när hon märkte att alla ben hade låst sig och hon trillade ihop. Det tar några minuter, sen är det bra igen. Men det tar på kroppen. Jag känner det, hon är stel som en pinne efteråt. Min lilla tuss.

Nu ska jag lägga mig, just nu har jag den svarte på ena sidan och den vite på andra sidan. Mina små änglar!

Allt är borta, men vad gör det?

Idag är Selma här. Har nyss gått med dem båda och Selma är så duktig på att inte skälla på andra hundar som passerar. Det har hon ju gjort hela sitt liv, men hon håller sig bra när Dixie är med.
Det är hopplöst att gå med dem båda de första 5 minutrarna. Dixie vill gå långt fram och Selma vill stanna och lukta på ALLT så hon vill gå långt bak. Man får långa armar. =)
Men efter ett tag hittar båda min takt.

Vad gäller Dixies rus just nu så har hon fortfarande inte tagit ett enda varv. Idag tränade vi i en inhängnad just på lös. Och vi tränar några lydnadsmoment, men hon har glömt allt. Men det gör mig inget sålänge hon inte springer och det har hon inte gjort. Hon reste sig och sprang efter mig idag när vi skulle träna sitt kvar i inkallningen. Men jag blir nästan glad för det. För det är inga som helst problem. Jag kan träna ett perfekt sitt kvar när som helst, men jag gör inte det nu.
Går det såhär så får hon gärna ha glömt bort allt, bara hon vill jobba med mig. Och det vill hon just nu.

Vi går tillbaka till grunderna sen, men just nu är jag så glad att hon är såhär. Allt annat kan kvitta. Och jag har faktiskt inte tränat så mycket som innan. Och speciellt ingen precision. Och det fungerar än så länge.
Hon får vila från alla krav nu.

Vi får se hur det går. Kanske är det rus imorgon som gäller, vad vet jag?
Men jag är lycklig för denna korta stund det varar.

Lyckad kväll

Igår var ju som sagt en bra Dixie-dag. När vi kom till Bialitt och tränade löshundskurs så gick det också mycket bra.
Vi tränade skvallerträning på leverpastej och blodkorv. Det gick bra. Vi tränade framförgående med stanna och Dixie gjorde tre fantastiska stopp. Mycket nöjd matte!
Sedan gjorde vi inkallningar mellan varandra och det var klockrent. Alla är så himla duktiga på den kursen och igår var Dixie lika duktig som alla andra.

Sedan hade vi en föreläsning om hundens tänder av en hundtandläkare som går på min kurs. Det var en fantastiskt bra föreläsning. Och efter det gick han igenom alla hundarnas tänder en och en.

Dixie har fått för sig att hon inte alls ska visa sina tänder. Sist på tävlingen ville hon inte och sist hos veterinären ville hon inte och igår ville hon inte. Förstår inte vad som har tagit åt henne. Hon har ju alltid visat tänder för alla. Det har hon ju varit bäst på, såväl på lydnaden som på utställningar. Men nu ville hon inte.
Vi får träna det från början helt enkelt.
Hur som helst, tandläkaren fick tillslut ändå titta på hennes tänder och han sa att hon hade ett utmärkt bett och jätte fina tänder. Alltid roligt att höra.
Vi fick också lära oss hur man ska borsta tänderna på sin hund. Bra tips fick jag. Den föreläsningen borde alla hundägare höra, för det var så mycket bra saker. Alla var mycket positiva och jag tror nog att de som var där börjar borsta tänderna på sin hund.

Så alla som läser detta! Borsta tänderna på era hundar en gång om dagen!

Gapande fågelholk+ bilder

Dixie har minst sagt chockat mig idag.
Vi har gjort precis som vanligt. Gått vår runda och jag släppte henne i den gröna dalen. Skillnaden var att hon inte stack direkt. Hon tog kontakt och det blev inga rundor. Hon gick och snusade som en vanlig hund istället.
Där kom gap nummer ett från mig.

Eftersom hon kändes som hon gjorde så gick vi till den folktäta parken. Tränade platsliggning, inkallning, ställande och läggande. Och här tappade jag hakan helt.
Blev nästan tårögd av det jag såg. Jag har inte släppt henne lös i parken på länge, för det har inte kännts som om det är under kontroll, men jag kände det idag. Och vad glad jag blev när allt gick.

Jag kopplade och kopplade loss inför varje moment och hon hade inte en tanke på att springa rus.
Gjorde klockrena inkallningar, förutom första då hon la sig ner när hon skulle sitta kvar. Men gärna det, lägg dig hur mycket du vill, bara du inte springer rus! Jag struntade helt i om hon gjorde momenten bra eller dåligt, det var inte det jag ville testa.

Det var så härligt att se. Som avslutning fick hon några bollkast och hon hämtade dem och lade bollen mellan mina fötter alla gånger. I vanliga fall hämtar hon bollen och springer ett litet extra varv innan hon kommer med den.

Ja, hon har som sagt gett mig stora ögon och en gapande mun idag.

Men det är lösträningskurs ikväll och där kan det gå hur som helst. Hoppas jag kan ta med mig denna känsla till ikväll så kanske det går bra. Men jag väntar mig ingenting. Ger hon mig utmaningen så antar jag den!

Världens bästa fluffnalle är min Dixie!

Här kommer några bilder från helgen på min stjärna!


Dixie tränar personsök, här går det undan =)


Detta är det bästa Dixie vet, söka, söka, söka


Min fina tjej


Dagen avslutades med ett bad, sedan var dagen fulländad

Nya ögon som ser

Jobbat idag. Inte särskilt kul, men jag måste verkligen det nu, för efter imorgon finns det inte mer jobb till mig på ett tag.
Så jag får ta det jag får.
Dixie och Selma har fått en promenad där båda gick lösa. Och Dixie är en liten ängel att ha lös jämfört med Selma. Dixie följer oss hela tiden och är aldrig långt borta, medan Selma hittar sina egna vägar och håller inte alls koll på om vi försvinner utom synhåll. Sur blev hon också efter som vi gick på en grusväg med stora grusstenar. Det tycker inte Selma om att gå på. Så hon sölar och står still och vill inte gå med.

Dixie har fått sig ett bad och det behövdes verkligen. Hon blir alltid vild när hon är blöt, precis som många andra hundar. Hon springer fram och tillbaka och grymtar som en gris. Men nu äntligen har hon fått ro och ligger utslagen på golvet.

Jag har nu bestämt att se Dixies träning med andra ögon. Just nu är det som om vi leker en lek. Dixie ger mig utmaningar som jag har i uppgift att lösa. Och när jag löser dem så ger hon mig nya. För varje gång jag löser en utmaning så blir jag en erfarenhet rikare som jag annars inte hade fått. Dixie blir på så sätt min bästa lärare och jag ska vara tacksam för att jag har någon som lär mig. Om allt hade gått som jag ville hade jag inte lärt mig något. Att äga en hund som utmanar en, är det bästa man kan ha för att själv lära sig om ur olika hundar fungerar. Lösningarna kan man inte hitta i någon bok eller annan stans, man måste finna vägen själv.

Hon ger mig inga ledtrådar. Här handlar det om att jag ska tänka själv. Precis som i klickerträning. Man ska själv klura ut de rätta lösningarna och när man gjort det växer självförtroendet och förmågan att lösa en uppgift. Jag blir verligen mentalt stimulerad.

Hon är så underbar min bästa vän.


Skog, bad och melodier

Idag var det skogen som varje helg.
Ingen blåst till söket som vanligt, när ska vi få vind?
Dixie var duktig, hon älskar det verkligen. Det känns så bra att vi har något som vi båda verkligen gillar och där det går bra. Vi har tagit lite bilder som jag kanske någon gång lägger upp.

Efter det så var det lösträningskurs på stranden. Det var ett sådant fantastiskt väder. helt underbart. Det gick bra, jag tyckte hon hängde med bra. När vi gjorde inkallningar mellan varandra så har hon bara fokus på mig och när hon var i full hastighet på väg mot mig så sprang hon rakt i en annan  liten hund som hon inte såg och fastnade i kopplet så det blev lite tokigt. Då kom hon av sig, men annars är jag nöjd. Vi kampade lite med leksak, men Dixie missbedömde leksaken och fick tag i min hand istället. Åhhh så ont det gör, fina små skråmor har jag nu =)

Dixie passade på att ta ett dopp i havet också. Det var ett tag sedan hon gjorde det och det var fullständig lycka.

Sen har jag haft en mycket trött och nöjd hund hela dagen.

Ikväll har vi spelat monopol och tittat på finalen i melodifestivalen. Ett jämt startfält och en spännande final.
Imorgon blir det jobb på schemat.
Jag hoppas också hinna med att bada hundarna, det behövs!

Ännu en fredag

Idag är jag lite halvledig. Tilda syster är här och vi har gått med hundarna. Så tråkigt och gegigt väder, så man har två mycket smutsiga hundar så fort man varit ute. Och så mycket smuts de drar in. Dammsugaren går på högvarv.

Idag har jag tränat namnlek. Båda får sitta och stanna kvar, jag går och lägger ut en godbit och så får bara den hunden som jag kallar på komma och hämta. De är så laddade på denna leken. Men duktiga är dem. De vet vem som är vem. =)
De har även spårat godis inne. Selma är i underläge, hon får inte lika många för hon är så långsam.

Sedan kom vi till otrevligheter när vi skulle gå igenom öronen och rycka håren ur hörselgångarna. Ingen gillar det. Men det måste göras. Dixies öronhår växer på en dag till en buske, Selmas öron är bättre. Det behövs inte så ofta.

Det är nog mycket nära till löp för dem båda. Selma kommer nog börja först.

Nu ska vi åka en sväng till Ikea och handla nya krukor. Daniel har skrivit sina tentor i dagarna och nu har han hur mycket energi som helst att göra allt. T ex plantera om blommorna.

irritationen kryper fram

Idag började med en bra dag. Det var lite vår ute och vi gick och matade ankor.

Sedan var det valpkurs och efter det så började den nya lydnadskursen.
Och det är bara så att Dixie tycker inte det är tillräckligt roligt. Så enkelt är det, och jag lyckas inte få henne att tycka det är tillräckligt roligt heller. Och jag har provat mängder av olika saker/belöningar men hon springer hellre egna rundor.
Och det börjar bli mycket irriterande eftersom hon gör det HELA tiden. Så fort hon har tråkigt, så fort hon blir osäker, så fort hon bara kan....
Förutom det, så är hon ju en stjärna. Hon hade mycket fint framförgående, hoppade kanon, gjorde en bra inkallning, och även budföringen gick fint.

Hon gör ju aldrig rus när vi tränar sök. För det gillar hon.
Hon vill helt enkelt inte ligga plats, gå fot, stanna kvar m.m. Hon vill springa och tyvärr så är det inte mycket springande i lydnaden.
Tänk om vi bara kunde få bort de här rusen. Så långt vi hade kommit då. Allt står och faller med det nu och det känns så himla tråkigt. För just nu bara faller vi.

Ikväll känns det bara som om jag struntar i alla mål och då sjunker min motivation att träna.
Just nu känns det som om det aldrig kommer gå. Det är en mycket jobbig svacka vi är i just bara för ett enda beteende som vi vill ha bort.

Vi går lydnaden nu enbart för att hålla den vid liv, för vi kommer inte kunna gå vidare. Inte med den inställningen som hon har nu.
Hon har sitt sök och så får vi hoppas på agilityn att det ska vara mer roligt i sig.


Tänk bara när vi hittat rätt, wow säger jag bara! Vilken hund jag kommer ha den dagen. Jag har den hunden just nu, bara ett beteende bort. Retligt nära!
En vacker dag så går det. Då har vi löst det. Och då är hon fulländad för en fortsättning.


"Matte, jag vill träna agility!"

Idag har vi lekt och tränat som vanligt.
Hemma har vi lekt med boll och tränat att Dixie ska lägga ner huvudet under platsliggningen. Hon kunde i 15 sekunder, innan vi slutade.

Sedan åkte vi till Bialitt där jag först masserade Lukaz. Sedan fick Dixie komma ut och träna. Vi var själva och vi tränade på hopphindret i lydnaden. Många repetioner och det gick väldigt bra. Hon flyger över hindret lätt som en plätt. Så jag hoppas det ska fungera på nästa tävling. För det är inga konstigheter.
Vi tränade också några perfekta inkallningar ilydnaden. Mycket fina idag! I mellan åt lät jag henne springa. Och hon sprang. Och jag kunde inte låta bli att skratta åt henne. För i sina rus idag ingick det att hoppa alla agilityhinderna som stod uppradade. Runda efter runda så hoppade hon själv medan jag satt och tittade på. Hon hade så roligt och hon är så vansinnigt snabb. Hon måste tillhöra hundvärldens topp (föruton kapplöpningshundar) i att springa fort. För det är en enorm fart hon har. Hon försökte ta slalom själv också, men det såg inte lika snyggt ut. =)

"Matte, kan vi inte strunta i lydnaden och springa lite agility istället, det är mycket roligare än att ligga plats"

Vi ska börja på agility i april efter påsk. Bara för att hon tycker det är sååå roligt. Annars tycker jag att man inte kan hålla på med allt. Och jag valde lydnad och freestyle. Men Dixie valde agility. Så hon får som hon vill =)
Just nu är det väldigt lite freestyle. Men det är svårt att göra allt på en gång. Veckan har inte tillräckligt många dagar.
Sen är det roligt med lydnaden nu för att vi är ett stort gäng som följer varandra. Det blir mer motiverande att träna när man är många.

Ingen tränar freestyle målmedvetet som jag kan träna med. Jag saknar verkligen en freestylekompanjon som är på min nivå och som också vill tävla så man kan hjälpa varandra i träningen.

Nu ska jag slappa och invänta kvällens avsnitt av desperat housewifes som är mitt favoritprogram

En hund är lös!

Idag var det löshundskurs och där brukar Dixie som vanligt vara sämst. Men det gick faktiskt bra. Jag tror mycket det har att göra med att det var nytt stanna-moment som väckte intresse hos den lilla fröken.
Hon hade en bra ttityd och svansen den gick som aldrig förr, precis som den alltid gör när vi lär in något nytt.

Utmaningen idag var att jag stod på ena sidan och Dixie på andra sidan och hon skulle komma på inkallning trots att alla hundar var ivägen. Plus att Britts Fenja sprang lös och Britts barnbarn. Jag trodde inte Dixie skulle greja det, men det gick 2 av 2 möjliga försök.
Idag var första gången som jag tyckte jag såg framsteg just när hon är lös. Men än är det långt kvar.

Vi hade kommit lite inna kursen så Dixie kunde springa av sig. Hon var helt galen när jag släppte henne i hagen. Sprang och sprang.. Hon ska alltid börja med att springa och skälla på mig. (Den som kan förklara det för mig)
Jag förstår inte vad hon vill. Men nått är det. Antagligen är det jagad hon vill, för hon gör på mig som hon gör på andra hundar när hon vill ha igång dem. Men jag tänker minsann inte jaga henne.

Platsliggningen på lydnaden är helt som bortblåst. Hon ligger och luktar och reser sig. Vi får börja om igen. Jag som nyss hade kommit på en så utmärkt störning jag skulle lägga till. Nu blir det grunder. Men det känns bra. Jag gillar att gå tillbaka till grunderna och Dixie blir säkrare när vi repeterar.

Imorgon ska jag massera Lukaz och så ska vi träna på hopphindret så att det förmodligen sitter på nästa tävling. Det är inget svårt, bara mer nötande som krävs.

godnatt

Söndagsaktiviteter

Idag var det dags för spår och sök med gruppen igen.
Jag hade båda hundarna med idag, det var längesedan Selma var med.

Vädret var inte riktigt med oss, det var snöblandat regn som föll. Men det gjorde inte Dixie något. Hon var laddad som vanligt och jag gillar verkligen hennes inställning till söket.
Inget i världen kan få henne på andra tankar när hon har söktäcket på. Hon ser inte andra hundar, barn, människor, lukter eller något. Bara söka som gäller! Och så ska det vara, för då tycker hon ju att det är sååå kul. Och det är väl ingen som kan tro annat när man har sett henne. =)
Lydnad och freestyle kan slänga sig i väggen jämfört med sök =) haha!

Vi får börja träna med sökrulle snart ordentligt. Det har det inte blivit mycket av. Men vi har inget bra övningsobjekt. Ska skaffa slang.

Selma fick gå spår och var segstartad och tyckte vi var dumma som gick i skogen när det regnar. Hon gick med små försiktiga tassar för att sedan stanna. Då band vi upp henne och jag gick och gömde mig. Då blev det fart och tydligen så spårade hon exakt var jag hade gått, så hon var väl duktig =)

Igår var det pälsvård hela kvällen. Selma blev borstad och snabbklippt. Dixie tyckte jag ägnade alldeles för mycket tid med Selma, så hon nästa tiggde om att hon också skulle få bli borstad. La sig framför mig hela tiden.. =)

Vi hann också med lite annan träning idag. Dixie tränades på att lägga ner huvudet för säkrare platsliggning. Det gick blandat. I början gjorde hon det hela tiden, men när jag ställde mig upp så gjorde hon rörelsen "pang" (lägga sig på sidan och ta tassen över ögonen)
Så där bröt vi. Hon fick träna lite på ducka som gick bra. Targetplatta med sitt som gick bra.
Sedan tränade vi in de nya ingångarna i fot. Och även vändningar. Hon kan det mycket fint, förrutom när vi ska backa fot. Då slår det över och det kommer iverskall. Men inget problem. Jag har lösning på ett sådant bagatell-problem =)
Hon var väldigt tänd på träningen.

Selma fick träna vänd, timon, hopp och rulla. Och hon hade väl kanske lite bråttom, så det blev gärna några bonus snurrar och några skäms också mellan varje. Men roligt hade hon och det är huvudsaken.

Det går jätte bra att träna båda med klickern när båda är där. När Selma tränas ligger Dixie plats. Lite gnäll kommer det, men hon stör inte. När Dixie tränas så håller Selma sig på avstånd och gör också alla kommandona fast på sin kant. Hon stör inte heller, utan vet att det inte är hennes tur.
Från början provade jag att stänga in mig och den hund som skulle tränas, men då blev det liv utanför dörren, så detta sättet passar oss alla tre =)

puss på mina vovvar som är så goa!

Grundfärdigheter

Idag har jag städat ordentligt här hemma. Dixie drar in så mycket skit i huset.
Men det hinner inte gå lång tid innan Dixie tycker att det är alldeles för rent. Då rotar hon fram sina mjukisdjur och drar ut vadden ur dem så det ligger tussar överallt. Eller går hon och tar någon pappersförpackning ur vår källsortering och biter sönder i små bitar.
Jaja, vi har lite delade meningar där.

Idag har vi tränat lite på grundfärdigheter. Tasstarget. Det var ett år sedan vi gjorde det ordentligt, men hon minns. Skulle även lära henne att springa ut på distans och sätta sig och det gick jätte bra.
Sedan fick hon apportera lite saker.

Igår var jag hemma hos min kompis Maria och tittade på let´s dance. Jag är inte bara hundnörd =)
Det var väldigt trevligt i alla fall.

Nu ska vi åka till Landskrona och jobba igen. Men idag är där inga, så då kan "älgen" få springa i sin korridor =)

Så går det till på jobbet

Idag är jag, Dixie och Selma på kontoret i Landskrona.
Dixie älskar att komma hit. Det finns en mycket lång korridor på ca 50-60 meter som hon gärna springer sitt fortaste i.
Jag försöker göra allt för att hon inte ska göra det, då det sitter 14 personer och arbetar i sina rum och kan bli störda om det plötsligt kommer en stor vild älg som ligger som ett svart streck och låter som en mindre jordbävning.

När Selma var yngre sprang hon också som en galning och grymtade som en gris. Det uppskattades då, för selma är så liten.
Tyvärr är Dixie för stor och det är hala golv som resulterar i att hon när som helst glider in i hyllor och annat som får konsekvenser, för mig.

Så när vi kommer hit så gnäller Dixie som ett litet barn "snälla mamma får jag springa i korridoren?"
Och när hon inte får det blir hon frustrerad och får 1000 myror i benen.
Men efter ett tag så är hon lugn igen och ligger bredvid mig hela dagen. Dixie och selma konkurerar om personalen om vem som ska få rester efter lunchen =)
Selmas säkra kort gav ingen utdelning idag, så hon gick efter och var mycket upprörd över personens glömska.

Själv åt jag en räksmörgås och snäll som jag var så delade jag med mig varsin räka till hundarna. Selma högg sin direkt. Dixie tog sin, sög av majonäsen och spottade sedan ut räkan som Selma snabbt slukade.
Kräsna lilla hund!

Idag har jag hållt på med kartor och pricka in kordinator. Mycket tråkigt. Snart ska jag nog åka hemmåt.

Längtar till söndag då det är sökträning i skogen. Jag vet en till som längtar.
Selma ska nog också med och då kanske hon får gå ett spår, fast hon inte tycker det är så kul. Men hon kan behöva komma ur sin bekväma vardag och jobba lite istället =)

Möttes av hantverkare

Idag var jag och Dixie som vanligt ute och gick vår långa runda. Lekte, tränade platsliggning och språng march.
Hon är så snäll och lugn när vi är ute här hemma. Det är bara på Bialitt hon blir så himla uppskruvad. För när jag släpper henne här är hon som jag vill att hon ska vara. Inga rus, bara vanlig lös hund.

När vi kom hem stod dörren öppen och det var en massa hantverkare som byter våra fönster. Det hade jag ingen aning om att det var idag. Dixie skiter fullständigt i att det är massa okända här inne. Bryr sig inte det minsta. Hon har gått och lagt sig som vanligt.

Jag sitter här i min vrå för att inte vara ivägen. Hoppas de går snart.

Bombnedslag av blogginlägg =)

Ja jag har massor av tankar som jag måste få ur mig och det bästa är att skriva av sig. Jag bryr mig inte ett dugg om, om det är någon som läser. Det är bara för min skull.

Nyss kom Dixie och "frågade" om vi skulle göra något kul ihop. En liten blick och en viftande svans. Visst kunde vi det.
Och nu ska jag som sagt verkligen bara hitta träningsgnistan, så vi började med lite nytt. Tänkte prova kryp. Och den svarte lurven var med på allt. Vi tränade utan precision, så hon fick krypa så gott det gick, rumpan åkte upp ibland, men vad gör det när hon tyckte det var så roligt.

Sedan tränade vi lite på det nya "vänd". Och det är helt otroligt så bra det går. Det gamla sättet kan skrotas då det inte funkar alls. Men detta sättet är bara sååååå bra. Ska visa det på freestylekursen ikväll.
Jag har kommit på att man aldrig ska ha en targethand i rörelse. Aldrig. Alltså är U-svängen i lydnad också att skrota. Det finns bättre sätt.
Problemet är helt enkelt att man inte blir av med targethanden om den rör sig. Och det blir inte ett frivilligt beteende. Så hejdå med det.

Sedan tränade vi också uppletande som vi gjorde i lördags fast nu var vi inne. Jag la ut grejer till Dixie som hon fick springa och hämta. Det tyckte hon också var mycket roligt. Och hon klarade att hämta många grejer. Så som hon är idag är den Dixie som jag känner. Min alldeles fantastiska hund.

Jag tror det ska löpas i månaden. Kan alltid bli spännande om det bli någon förändring efter det. Tyvärr så verkar det komma precis då vi ska ha apporteringskursen med barbetgänget. Men den dagen den sorgen.

Jag blir inte klok

Idag blev jag tvungen att gå upp tidigt för jag hade parkerat bilen på en plats där man inte får stå på onsdagar mellan kl 08.00-12.00.
Tänkte passa på att träna lite i parken samtidigt, det var länge sedan vi var där.
Jag hade tänkt träna platsliggning och att hon inte ska ta rus.
Min plan idag var att jag hade en säkerhetslina och det vanliga kopplet. Så fort hon hör att man kopplar av kopplet brukar hon springa. Tanken var att när jag kopplar av kopplet och hon tar rus så märker hon att det inte lönar sig eftersom hon sitter i lina.
Vi gjorde som vanligt och jag kopplade loss det vanliga kopplet. Och allt bara gick som det skulle. Inga busögon, inte en tendens till att vilja ta rus. Hon låg stilla och det gick hundar förbi, men hon låg kvar.

??????

Sedan tränade vi lite inkallning och det var helt perfekt. Sen tog jag av linan för att se om hon fattade att hon hade den på sig. Tränade läggande och ställande med lös hund och det gick jätte bra. Nä, jag blir inte klok.

Idag är hon en liten ängel.

Sen är det det här med rutiner innan tävling. Jag har provat att ha henne i bilen innan, men då är hon så frustrerad över att hon fått sitta där fast hon vet vad som är pågång och då är det mycket nära till rus. Alldeles för mycket uppladdningsenergi så det slår över.
Igår provade jag att ha henne med hela tiden. Men då blev hon rastlös av all väntan så det slog över rejält när det var vår tur.
Hm... Kanske ska prova att gå med henne precis innan så hon blir av med lite energi genom promenad och nosande och några minuter innan så börjar man värma upp. Kanske?
Först tänkte jag att om jag har henne i bilen och sedan tar ut henne på en plan så hon får springa innan, men sen kom jag på att det är ingen bra rutin. För det är inte alltid det finns planer att springa på.

Men nästa gång ska jag prova att ha henne i bilen ett tag och sedan gå med henne en runda. Inte för att det kommer göra någon skillnad för denna hund blir aldrig trött när hon vet vad som komma skall.

Nästa lydnadskurs som börjar nästa vecka måste jag enbart träna med lös hund och att hon inte ska springa. Det är inte momenten som är problemet, tänk om det vore så väl =)

Sen är det ju såhär med Dixie att hon tröttnar väldigt fort när hon ska göra något hon kan. Med inställningen:
"Åh, måste jag göra detta, det kan jag ju. Det är mycket roligare att springa isåfall"
Hon älskar ju utmaningar och vill hela tiden lära sig nytt. Gammalt är inte roligt. Så jag kanske får ha det med mig i min strategi. Kanske vi kan börja med något nytt moment så att hon inte blir less. För får hon inte utmaningar så skaffar hon egna. Jag tror det kan vara en plan.
Och om vi bara släpper de här lydnadsmomenten ett tag så kommer hon kanske tycka det är roligt att göra dem igen sen.

Detta är min nya plan nu. Än är det inte helst slut på fantasin =)

Planen den här månaden är:
Träna platsliggning
Träna på att inte springa rus
Passivitet
Rutiner
Nya utmaningar i form av nya freestyle övningar och kanske rutan
Träna sök
Träna apport
Träna hopp

Apport och hoppet har vi inte gjort så mycket, så där finns gnistan ännu. Men vi ska träna sparsamt och det gör vi redan eftersom vi inte har något hopp eller apportbock hemma =)

Nu ska Dixie få massage




Botten

Just nu är jag väldigt besviken och ledsen.
Det gick verkligen urdåligt på tävlingen ikväll.  Jag vet inte om det kan bli värre än såhär.
Dixie var absolut inte sig själv, hon var i en annan värld.

Det var jätte roligt att så många deltog på tävlingen i alla fall! Och nån måste ju komma sist =)

Det som var det mest märkliga och som jag inte förstår alls var att hon vägrade tandvisningen. Den har hon ALLTID en 10:a på. Det är det ju det säkraste momentet av alla. Men hon skulle absolut inte göra det och redan där visste jag att det inte skulle gå med resten heller. Och det gjorde det inte.

Hon reste sig även på platsliggningen vilket nästan aldrig händer heller. Hon stack på inkallningen och ställandet och nosade och drog i kopplet på fotgåendet.
Jag vet inte alls vad det var med henne idag. Och ändå kom vi tidigt så hon kunde springa av sig och jag tränade lite moment och hon genomförde de alla som ett rinnande vatten, så det är så hemskt att se när hon gör såhär.

Läggandet klarade hon i alla fall. Men det var ju det enda som vi fick 10:a på. Och Anita var alldeles för snäll och gav 10:a i helhetsintrycket. (Snarare 0 p.)

Jag erkänner direkt! Jag har ingen aning om hur jag ska bli av med dessa ständiga rus. Jag provar plan efter plan, men utan framsteg. Jag tycker snarare det bara blir värre och värre.
Det är en alldeles för stor självbelöning varje gång hon gör det. Och ju fler gånger hon lyckas desto svårare blir det att bli av med det. Så nu är det slut med det. Alla tips i världen är välkomna! För jag börjar nå min desperata punkt.

Jag har inte den minsta motivation att träna. Just nu vill jag bara ge upp och skita i allt, för det känns som om det inte spelar någon roll.
Just nu är vi sämst på allt. Sämst på löshundskursen och sämst på lydnaden. Och det borde vara tvärtom.


Men jag tycker verkligen att det är jätte roligt att det gick så bra för de andra idag. Jag önskar att vi en dag också ska vara där.

En härlig promenad

Skönt väder idag! Vi har tagit en lång promenad.
Jag tycker det har varit lite mycket negativt här i bloggen under ett tag. och det går ju emot mitt motto som är "se inte problemen, se möjligheterna"
Så idag hade jag tänkt nämna allt positivt så att alla inte tror att det bara är ett vildmonster jag har =)
Hon är så otroligt gosig och snäll, bara lite vild ibland.
Det är jätte ofta jag får höra folk som påpekar vilken lugn hund jag har. Och det har jag verkligen i vissa stunder, men det är mycket krut i henne också och det är väl så det ska vara, eller?

Idag tränade jag att knäppa loss kopplet- mata- knäppa på kopplet. I många olika situationer och platser. Det gick bra och så ska vi fortsätta. Det kan i alla fall inte göra saken sämre.
Sedan fick Dixie springa i sin stora gröna dal. Jag ska vara så tacksam för att hon inte springer långt bort och att hon inte bryr sig ett dugg om alla tusentals kaninlortar och spår där finns. Sånt bryr hon sig inte det minsta om. Tränade lite inkallning som gick bra även när hon var upptagen med annat.

Sen gick vi vidare och vilade på en bänk i 10 minuter. Bänken står precis intill promenadvägen där det kom många cyklister och fotgängare och hundar förbi. Dixie sitter snällt och tittar. Det ska jag också vara glad för att hon inte bryr sig om.

Vi har också hunnit träna lite freestyle. Snart kan Dixie alla rörelser som vi ska ha i programmet. Jag har ändrat igen. Men den här gången känns det bra. Då ska vi börja med den roliga baklängeskedjan =) wiiiee

Vi har gosat imorse och jag har fått 100 hundpussar och hela ansiktet är "rent" =)

Jag är så glad för denna hunden, hon är helt underbar. Det är bara jag som ska lära mig lite mer vilka knappar jag ska trycka på i rätt situation =)
För ingen hund är samma som den andra. Och alla har en unik funktion och ibland tar det ett tag att lära sig hur man just ska köra en viss individ. Gasar man för mycket så går det för fort och det är lättare att tappa kontrollen och köra över kanten och gasar man för lite tar det en evighet till målet även om man med säkerhet kommer fram.

Mycket kärlek till min underbara älskade hund!


Klick

Ikväll har jag haft ett introduktionsmöte igen om klickerträning. Det gick som vanligt väldigt bra och deltagarna verkade mycket positiva. Dixie är så duktig och ligger snällt under bordet i flera timmar. Någon gång kommer hon och ger mig en puss. När det var slut och jag höll på att plocka undan passade hon på att sno klickern från bordet. Så sprang hon med den i munnen och undrade om det inte var hennes tur snart. Så söt.

Tidigare var det lösträningskurs och idag var Britt roligast, för hon hade bäst belöning. Britt kanske vill adoptera en luspudel =) haha
Jag vet inte annars om det gick så mycket bättre. Hon är ju duktig när hon ska springa mellan alla hundar på inkallning, men så fort vi står och tränar stilla så passar hon på och ta en runda och se om det inte finns någon hund som vill leka.
Men jag vet ju att jag fått det vildaste exemplaret =) Det är bara att le och göra det bästa av saken. Det är mycket nytta också jag kan ha av hennes vilja att våga ta egna initiativ.
En labbe vid namn Frasse var till hjälp idag då Dixie försökte jaga upp honom. Det tyckte han inte alls var särskilt roligt och sa ifrån på ett bra sätt. Inte argt, utan bara bestämt. Och Dixie höll sig lite på avstånd, då hon förstod att han inte ville. Det är kanon när hundar i sådana situationer kan hjälpa mig.

När vi tränar sök sticker hon inte. Inte en enda gång har hon gjort det och det är så skönt. Vilket jobb det hade varit annars. Då är hon bara 100% fokuserad på att hitta figuranterna.

Jag har inte skrivit på några dagar och då ser ni att jag inte tränat. Jag håller mig änsålänge =)

Imorgon är det tävling och då ska vi vara med. Får se hur det går. Det kan gå kanon om hon är på det humöret och det kan man ju hoppas. Vi måste hinna träna lite på läggandet och ställandet och inkallningen och hoppet och..... Oj, nu blev det mycket igen.

Till nästa tävling ska jag satsa på apporten då vi måste börja med den.

RSS 2.0