Tråkigheter
Så himla tråkigt!
Vi var på ett ställe och tränade och Lucy var jätte duktig och plötsligt kommer det en annan hund och kastar sig över henne (mycket arg). Först fattar Lucy ingenting och blir bara låg, men sen springer hon sitt fortaste mot grinden och tyvärr missar hon utgången så hon fastnar i stängslet och den andra hunden hinner ifatt.
En skrämd Lucy hinner alla fall komma undan och flyr mot bilen. Där stannar hon och är mycket rädd.
(Ägaran får tag i sin hund)
Själv blev jag helt förskräckt, framför allt för att jag inte kan göra något. Det enda man vill är att skydda sin hund och så känner man sig så hjälplös i en sådan situation.
Vid bilen kunde jag i alla fall få tag i Lucy och lugna henne och här gäller det ju att absolut inte ömka eller visa sina egna känslor eller börja leta sår, man ska bara bete sig som om inget har hänt och jag gjorde mitt bästa med det. Men hon blev mycket låg och svansen hängde och hon kunde inte släppa blicken från den andra hunden.
Det passet som började så bra fick sluta med att klicka och belöna varje gång Lucy tittade på den andra hunden. För det gick inte att träna mer med henne.
Tur att Dixie också var med, så jag tog ut henne som stöd för Lucy och det hjälpte lite grann.
Vi har mött några andra hundar efter detta och Lucy tappar genast svansen och blir låg. Åh vad jobbigt!
Och vi som skulle tävla på lördag. Hur ska det nu gå?
Det får bli stenhårt arbete fram tills dess.
Hur som helst så är det så tråkigt när sånt händer. Lucy är ju den snällaste hund man kan tänka sig och hon är mycket duktig på hundspråk och vill alltid försäkra andra om att hon bara vill väl. Det sista hon vill är att bråka. Hon är jätte känslig för konflikter och lägger sig alltid om det skulle behövas, men det hjälpte inte idag.
Jag hoppas hoppas verkligen att hon kan komma över det snabbt.
Vanliga Lucy
Lite för lugn har jag tyckt. Hon har haft dräktighetens alla tecken, som lugn och superkelig, även förstorade juver m.m
Men igår så var det gamla vanliga Bus Lus som kom på besök! Ett kärt återseende!
Hon gick och snodde tetrapack ur pappersinsamlingen som hon strimlade och lekte med, hon gav Dixie en match i kamp om leksak och hon var supertaggad på kvällen när vi åkte på träning.
Först ett pass rallylydnad som gick superbra och sedan en vild Lus på agilitybanan som till och med tjuvstartade vid två tillfällen. Det har nog inte hänt sedan vi började förra hösten med agility.
Banan bestod av 20 olika hinder och många byten och efter att jag fått rätt för mig på bytena så satt banan klockrent. Hon gjorde även ett 12 pinnars högerslalom i full fräs.
Kanske kan vi börja tävla så småning om?
Dixie var också med och fick sig ett pass rallylydnad. Hon skötte sig kanonfint också. Hon klarade 8:ans frestelse utan problem. Det är annars vår utmaning!
Det går ut på att det ligger mat i burkar som hunden inte får gå till under några omständigheter under banan. Och med en supermatglad hund som Dixie så krävs det träning. Vi måste träna det på många olika platser och med många olika tänkbana retningar innan vi kan säga att den kommer hålla på tävling.
Igår fick vi papperna från Joachim om utställningen i Bryssel i november där World Champions of Champions ska koras.
Dixie har kvalificerat sig för att få lov att deltaga både genom att hon fick CACIB på Världsutställningen men också för att hon har titeln C.I.E (International Champion) men jag har ännu inte bestämt om vi ska åka eller inte.
Lite lockande är det ju =)
Filmer från Lucys MH
Kontakt, Hälsning, Samarbete och hantering. Här gjorde Lucys precis som väntat.
Domarens kommentar: Lucy har ett mycket trevligt sätt att bemöta människor, inte överdriven, utan precis lagom. Tillgiven hund!
Moment Lek. Här börjar hon bra, men hon blir tvungen att undersöka trasan när den kastas första gången för den luktar mycket från hundarna innan. Sen i dragkampen så tror Lucy att testledaren gör omvänt lockande och att hon inte ska ta trasan. Så från hennes synvinkel är hon ju mycket duktig =) Sötaste lilla hund!
Moment förföljande. Här fick hon en 1:a eftersom hon avbryter och var tvungen att kolla någon viktigt på stubben först innan hon drar iväg. Andra starten fick hon en 2:a. Jag hade gissat på en 4:a innan momentet, men gillar detta resultatet bättre då jag inte vill att hon ska förfölja vilt.
Moment avståndslek. Här trodde jag inte hon skulle springa ut alls, men det gjorde hon. Men när hon kollat vem det var så var det roligare att springa på egna upptåg. =)
Moment Överraskning. Här testas det hur hunden löser situationen efter att ha blivit skrämd. Jag tycker Lucy skötte det hela fantastiskt.
Domarens kommentar: "Skillnaden mellan undanmanöver och flykt är att på undanmanöver vänder hunden inte bort blicken från faran". Det ska tydligen vara bra och så gjorde Lucy =)
Efteråt så går man fram och tillbaka för att se om det finns någon kvarstående rädsla. Lucy hade ingen kvarstående rädsla, utan gick precis som vanligt.
Moment ljudkänslighet. Samma sak här, en undanmanöver men löser det hela bra. Ingen kvarstående rädsla.
Moment Spöken. Här tyckte jag att hon skötte sig jätte bra igen. Såklart att spöken är konstiga, men jag tycker inte hon är rädd, bara undrande till vad de håller på med. Hon tar själv kontakt med dem när jag är där.
Så inga konstigheter här!
Tyvärr blev det ingen film på skottet och det hade jag velat se och utvärdera, men det är väl det enda som inte kändes helt rättvist. Bara för det ska jag genast träna bort den lilla berördhet hon hade.
Uttlåtandet efter var mycket positivt från alla parter. De tyckte Lucy var en mycket cool hund som tog det mesta med ro. De sa även att hon verkar vara en mycket lätt hund att ha att göra med. Ja det är hon verkligen.
Alla var också mycket intresserade av rasen och domaren sa att detta var årets höjdpunkt att få vara med på MH med en Barbet. De tyckte det var väldigt kul att se något som de aldrig sett förut.
Känd mental status
Idag har jag och Lucy gjort MH i Bjuv.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om det, men det gick inte riktigt som väntat.
Kontakt, hälsning och hantering gick som jag trodde. Lucy var neutral och lät testledaren känna och klämma och kela hur mycket han ville.
Leklusten som jag inte alls trodde skulle fungera startade bra och hon lekte på och grep föremålet. Sen på dragkampen så är jag helt säker på att Lucy trodde testledaren gjorde omvänt lockande.
För hon stod blickstilla medan han försökte få henne att ta trasan. Precis så som vi har tränat när hon ska hålla stilla i position. Eftersom han inte sa något så blev det ju den övningen, men hade han eller jag sagt "varsågod" så hade hon säkert kampat. Haha men så kan det gå =)
Förföljandet blev jag super förvånad att hon inte var så aktiv i. Ser hon en kanin som springer här hemma så skriker hon ju efter den och drar som en dåre. Men nu hade hon annat för sig. Hon sprang efter en stund, men sen inget. Tänk om hon kunde göra så här hemma också! Så får hon gärna vara alltid!
Avståndsleken gick också över förväntan. Hon sprang ut och lekte lite, men sen visade hon ointresse. Jag trodde hon skulle vara helt ointresserad.
Överraskning i form av en overall som flyger upp gick över förväntan. Hon gjorde undanmanöver men kunde sedan gå fram själv efter jag gått halva avståndet.
Ingen kvarstående rädsla!
Ljudkänslighet i form av högt skrammel gick också över förväntan. Samma sak här, en undanmanöver och går sedan fram till skrammelt när jag står där.
Ingen kvarstående rädsla!
När det var dags för spökena så stod hon första en lång stund vänd åt andra hållet så hon inte såg dem. Men sen såg hon dem och kontrollerade dem bra. Inga hot eller aggression.
Jag tyckte inte hon var rädd, men hon fick en 3:a som är varken det ena eller andra. Hon var nyfiken och tog själv kontakt med båda spökena.
Ungefär här tog Lucy slut.
På sista leken var hon inte alls intresserad, utan då hade hon hittat en jätte intressant lukt, så jag och testledaren kunde stå och leka för oss själva.
Sedan var det skott. I de två första skotten så sprang jag och med henne och hon reagerade men verkade inte rädd.
Men på det passiva skottet så blev hon nog lite rädd och ville gå hem, fast hon satte sig ner i stället.
Själv blev jag livrädd och tyckte det var ett fasansfullt högt skott. Gud vad nära de skjuter!
Lucy har aldrig i sitt liv hört riktiga skott tidigare och vi har inte tränat på det. Så för att vara första gången så tyckte jag hon klarade sig hyfsat. Blev inte blockerad.
Men denna domaren betygsatte inte skottet som Dixies domare gjorde. Denna domaren idag sa att 1-4 bedömdes som om hunden inte alls var skotträdd, utan en 4:a var t ex om en jakthund blev supertaggad av skottet så den inte kunde släppa skytten utan bara ville dit. Och 5:a var allt ifrån minsta berördhet till en hund som flyr i panik.
Lucy fick en 5:a eftersom hon var lite berörd. Men kommentaren var att den lilla berördhet gick att träna bort.
När Dixie gjorde det så var det mer en skala på hur rädd hunden blev där 1:a var ingen berördhet och 5:a var mycket rädd. Där fick Dixie en 2:a.
Så det tyckte jag var himla konstigt. Men så är det med bedömningssporter.
Hon har som sagt aldrig råkat ut för pistolskott hittills i sitt liv och kommer troligtvis inte stöta på det så värst många fler gånger heller, så blir hon berörd av det så kan det kvitta.
Åska och sånt skiter hon ju i.
Jaja, nu är det gjort och jag får vara nöjd. Hela MH resultatet ligger på
hemsidan under "resultat" > "MH-beskrivning".
Tyvärr finns det ju nästan inga andra Barbeter att jämföra med. Det är bara Dixie, Lucy och Colleen i Norrland som genomfört MH.
Några filmer finns från idag som jag kommer lägga upp någon dag när jag orkar. Nu är jag trött.
Uppvisning i åskväder
Ingen hund var rädd, men Lucy vankade lite och gick tillsist in och la sa på toaletten (där det inte finns något fönster) Där sov hon ända till morgonen.
Idag var det dags för uppvisning med Bialitt Hundcenter i Hyllinge. Även där åskade det och regnade en hel del i mellan åt. Men lite tak hade vi så det gick bra ändå.
Dixie fick visa sina konster och trixet på stolen gick bra. Men på andra uppvisningen var hon trött och orkade inte riktigt hela vägen ut. Det är inte så konstigt eftersom det är extremt kroppskrävande grejer hon gör.
När vi har tränat hemma har det bara gått ett pass om dagen för mer har hon inte orkat.
Dixie fick även visa Rallylydnad. Lucy fick också visa rallylydnad och det gick helt OK. Detta var ju en övning inför hennes tävlingsdebut om en vecka.
Lucy fick även visa några tävlingslydnadsmoment som gick sådär (lite seg) och sedan blev det agility som gick suveränt! Hon var superduktig på de två olika banorna som byggdes.
Resten av dagen ska vi bara ligga inne i soffan och titta på film.
Imorgon är det dags för Lucy att göra MH. Det jag är lite orolig över är ju att hon är skendräktig och är då inte lika på hugget som vanligt, så jag vet inte hur det kommer gå med kampleken. Hon är ju en ganska dålig kampare i vanliga fall, men nu kommer det nog vara ännu sämre.
Men men det får gå som det går.
Imorgon får vi besök av en danskt familj som vill ha Brbet. Igår hade vi också besök av ett par från Allingsås som också vill ha Barbet. De kunde även tänka sig att ta med sig Lucy hem på en gång =)
Äntligen!
För en månad sedan hade jag ett missat samtal från Bjuvs BK, men när jag ringde upp var platsen redan tillsatt.
Ikväll ringde dem igen och sa att det finns en ledig plats på söndag.
Just då har jag ett inbokat besök av en dansk familj som är blivande valpköpare till vår kommande kull, men jag blev tvungen att tacka ja till min plats nu när vi äntligen fick plats.
Hoppas vi kan ta besöket en annan tid eller dag. Lite dåligt samvete fick jag nu!
Och så blev jag nervös också. Men tiden är perfekt! Jag vill att mina hundar ska vara under 2 år när MH görs.
Jag vet i och för sig redan att Lucy är en super bra hund mentalt, men jag vill ändå göra det. Det är så spännande att se hur de reagerar när de ställs inför konstiga situationer.
Så på söndag gäller det!
Fick deltagarlistan nyss. 6 Rottweilers, 1 Airedaleterrier och 1 Barbet =) Haha! Lucy är den yngsta.
Svea
Svea är 54 cm hög och väger 24 kg
Hon var den enda i kullen som fick pappa Baxters pälsstruktur
Svea älskar att jobba och lära sig trix. Hon tränar apportering för privatinstruktör och kommer med tiden bli en duktig apportör som kan användas i jakt. Hon älskar även att träna viltspår och är mycket duktig på det.
Svea älskar åka traktor. Så fort dörren står öppen tar hon varje chans hon kan att lägga sig i traktorn för att få åka med!
Men i sommar har hon även roat sig med en lite udda sysselsättning- nämligen råttjakt!
Och tydligen är hon mycket duktig på det, uthållig och snabb och dessutom bär hon upp dem till familjen gård vilket inte alltid uppskattas hos matte som hatar råttor =)
Men nu var det nog slut för denna gång när alla ängar blivit klippta och råttsäsongen är över.
Sveas familj är lika glada som alla de andra valpköparna och tycker att just de har fått den bästa hunden!
Tänk så roligt att alla valpköpare har fått den bästa valpen i kullen som just de ville ha! Men det är viktigt att rätt valp kommer till rätt familj och det är jag mycket noga med och det verkar ha blivit rätt för alla =)
Valparna 1 år!
Här kommer bilder på alla i den ordning de föddes:
Sannie (Majtippans Jade of Cheba)
Svea (Majtippans Safir of Cheba)
Malou (Majtippans Citrin of Cheba)
Bruno (Majtippans Rubin of Cheba)
Amie (Majtippans Jaspis of Cheba) Bilden är tagen i helgen där Amie blev BIR och fick sitt första Cert. Hennes kritik var lika enastående som förra gången och finns att läsa på hennes egen sida:
https://sites.google.com/site/majtippanskennel/amie-jaspis-of-cheba
Chip (Majtippans Topas of Cheba)
Jaktbilder + lite annat
Precis som jag trodde så gick det mycket bättre med honom igår. Jag kunde till och med ha Lucy hemma utan att det blev cirkus.
Idag har vi varit på rallylydnadsträning.
Dixie fick öva lite fortsättningsskyltar och gå en bana. Lucy känns så seg för tillfället. Känns som en slöfock som man försöker få runt banan. Men hon klarar det ganska bra ändå.
Vi får ligga i hårdträning inför tävlingen om två veckor.
På lördag har vi uppvisning med Bialitt Hundcenter utanför Citygross i Hyllinge så där kommer vi få ett utärkt "tävlings-tränings-tillfälle" på rallyn.
Jag tänkte även utmana mig själv att se hur mycket jag lyckas lära Dixie att göra med en stol på 5 dagar. Vi ska börja träna imorgon. Den som vill se resultatet får komma på lördag =)
Majtippans Jaspis of Cheba "Amie" blev BIR på utställning i helgen i Norge! Stort GRATTIS till er!
Här kommer bilder från Chips (Majtippans Topas of Cheba) första duvjakt. Enligt husse är Chip på mycket god väg att bli en duktig jakthund.
Det finns inget roligare för en uppfödare än när det går bra för ens valpar och dess ägare.
Chip
Söker upp...
..och hämtar in
Så duktig kille!
Och imorgon är det ingen vanligt dag för det är alla valparnas 1 års dag.... Då kommer det blir en liten presentation om Svea och vad hon haft för speciell sysselsättning i sommar =)
Bruno-helg
Denna helg passar jag Bruno (Majtippans Rubin of Cheba).
Han kom igår morse.
Alla hundarna blev jätte glada när han kom.
Hundarna fick springa av sig lite innan vi skulle gå in. Men Bruno hade bara en sak i huvudet och det var att para sig med Lucy.
Och hon löper inte, men det spelar ju ingen roll, för hon står ju så snällt ändå.
Efter ett tag så såg jag att Lucy tyckte det var lite besvärande, men ändå kan hon inte säga ifrån. Hon försökte gömma sig och Dixie hjälpte henne att säga till. Men Bruno kunde ändå inte vara lugn. Han hittade alltid en väg att nå sitt mål.
Jag provade att ha honom kopplad en stund, men han bara gnällde och skällde efter Lucy.
Efter 4 timmar så bestämde jag mig för att köra hem Lucy till mina föräldrar så att alla kunde bli lugna. För Lucy fick ingen ro, Dixie fick ingen ro och Bruno fick absolut ingen ro. Och jag själv fick inget gjort, så det var det enda alternativet.
Men när Lucy var borta så kom Bruno på att hans husse och familj inte var där, det hade han inte märkt innan, så då satte han igång att gnälla och yla efter dem.
Och han är precis lika envis som när han var liten. Och gnäller precis på samma sätt. =)
Men efter många många timmar så kunde han faktiskt somna och den plats han valde var på Daniels sida i dubbelsängen med huvudet på kudden.
Vi har ju som regel att inga hundar ska vara i vår säng, men igår fick bli ett undantag. Om det var det som krävdes för att han skulle kunna komma till ro så fick det vara värt det.
Kvart i sju vaknar han och serverar blöta morgonpussar och rotar upp varenda leksak han kan hitta i min träningsväska och sedan försöker han få igång mig och Dixie.
Dixie blir sur på honom för hon vill sova vidare och det ville jag med. Men efter ett tag så fick vi gå ut på morgonpromenad.
Men förutom att han har lite seperationsångest så är han en mycket rolig hund.
Jag har tränat lite med honom och han är med på noterna direkt. Han har stor potensial att bli duktig på det mesta.
Mycket kontaktsökande, lekfull och positivt inställd till att lära. Han är mycket föremålsintresserad och plockar upp allt han hittar på gatan för att bära. Han är en klippa på inkallning och kommer direkt när man kallar.
Bruno och Dixie har lekt som bara den. De har jagat varandra och kampat om leksaker och busat massa. Och om Bruno bara tänker tanken att försöka para sig med henne så blir det en rejäl utskällning.
Han var varit mycket lugnare idag och jag tror nog att lagom till imorgon när han ska hem så har han vant sig och kan koppla av =)
Första jakten för Chip och lite träningstankar
Det var Chips första jakt där har fick agera eftersökshund på den skjutna bocke. Husse var inte så nöjd med sitt skott men desto mer nöjd med sin hund som sökte upp bytet med bravur. Ingen tvekan alls!
När de hittat den skjutna bockan hade svansen på Chip gått som en propeller och det var både en nöjd husse och en glad hund som åkte hem med sitt byte.
Det är alltid roligt att få höra små lyckosamma historier från sina valpköpare =)
Jag har fått en mycket bra träningsmatta hemma nu som jag kan träna hundarna på utan att de halkar på golvet.
Igår var Lucy en slöfock på träningen. Inte som hon brukar.
Vi tränar både tävlingslydnad och rallylydnad för tillfället.
I Rallyn ska hon kunna alla moment i nybörjarklass, men vi ska bara träna det mer i en bana och lite mer uthållighet.
Såhär ligger hon till i tävlingslydnaden:
Platsliggning: Behöver lägga sig lite snabbare på nerlägget. Funderar på om jag ska lära in hakan i backen ordentligt eller inte? Har inte bestämt ännu. Kanske bli det bäst. Tiden och störningar klarar hon fint.
Tandvisning: Inga problem
Linförighet: Lite pill med detta. Behöver snabbare halter, vänstersvänger fungerar nu bra. Höger om halt behöver tränas mer. Lite jobb med motivationen och uthålligheten behöver tränas.
Läggande under gång: Går ganska bra, behöver bli lite snabbare, känns snart klart.
Inkallning: går bra, men behöver lite snabbare avslut
Ställande: Har vi knappt tränat, men det går bra ändå. Lite snabbare ställande och omvänt lockande ska tränas här.
Apportering: Klart!
Hoppet: Typ klart, bara lite snabbare avslut.
Genom att skriva detta svart på vitt så ser jag ju att det är lite mer fart som behövs och önskar lite mer entusiasm.
Men det ska nog gå. Det gäller att välja att träna då hon är som mest speedad och det är när hon ska få sin mat. Lucy får ingen gratis mat utan jobbar för allt.
Tänk att Dixie och Lucy är så totalt olika. På allt. Några exempel:
Lucy är liten, Dixie är stor
Lucy är lugn, Dixie är vild
Lucy är lydig, Dixie är olydig (Skenet från tävlingar bedrar, när det kommer till vardagslydnad så är nog Dixie världens olydigaste hund =))
Lucy är supersocial och alltid kelig, Dixie är kelig när hon vill och social när hon vill (skiter oftast i kända och okända)
Lucy är stjärna på agility, Dixie är bannlyst från agility
Lucy är lite svårmotiverad på lydnad men är bäst på platsliggning, Dixie älskar lydnad och lär sig allt på ett kick, förrutom platsliggning som hon är sämst på
De är verkligen som natt och dag och det den ena kan kan inte den andre och tvärtom. Men ändå är de bästa vänner i vått och torrt.
Det som de har gemensamt är att båda är snälla, älskar bada, stort viltintresse, och båda är mycket anpassningsbara i nya situationer.
Infall
Hon var jätte duktig som vanligt.
Klarade banan jätte fint!
Men hon gillar inte vippen sådär jätte mycket. För någon månad sedan sprang hon ju upp själv och den slog ner och det hade hon aldrig gjort innan, så då blev hon lite rädd.
Men det är inget jätte stort problem. Hon går ju upp, med lite tveksamhet, så det gäller bara att övervinna tveksamheten och det ska nog gå om vi bara får träna.
Igår väll fick jag ett infall och spontananmälde Lucy till rallylydnadstävling. Eftersom det var just ett infall så passade jag på att snabbt betala in avgiften så jag inte skulle kunna fega ur idag.
Jag måste ha lite fasta mål om det ska bli någon strukturerad träning, annars blir det bara lite oplanerade träningar hur som helst.
Har kört två små pass med henne idag. Det första var katastrof och jag önskade inget hellre än att ta tillbaka min anmälan, men det sista gick helt OK.
Vi kommer inte snacka några Dixie poäng här. Jag ser det mest som ett gyllene träningstillfälle för att veta hur vi ligger till och att träna på att tävla.
Dixie kommer nog inte starta förrän på tävling i november. Det var väldigt snålt med tävlingar under hösten här i närheten. Men vi har ju inte bråttom =)
Kloakråttor
Det finns också stora rejäla rasthagar där hundar få springa fritt året om.
I den ena rasthagen där vi hamnade idag har vi hamnat förr. Det var i vintras och det slutade med att mina två hundar badade i en isvak i vallgraven.
Nu var där väldigt igenväxt och tät vegetation så jag trodde det var "lugnt".
Men det var det ju såklart inte. Jag råkade visst för ett ögonblick glömma att en vattenhund alltid kan lukta sig till vatten.
På några sekunder hade båda kastat sig igenom den "täta" vegetationen och jag hör något långt nere plaska rundor och efter ett tag ser jag Lucy komma simmande i vallgraven och hon njuter i fulla drag. Hon liknar verkligen en utter.
Dixie tog bara ett dopp sedan begav hon sig på jakt i vassen i hopp om att där skulle gömma sig någon liten fågel som hon kunde stöta upp.
Hon lyckades inte med det, men hon lyckades där i mot få med sig 1 miljon klisterbollar i pälsen.
Fy sjutton! Det var inte pilla-bort-klisterbollar-från -Dixies-päls jag hade tänkt göra på min söndagseftermiddag.
Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Och Lucy som var nybadad och borstad så sent som i morse, luktar nu kloakråtta igen.
Rullar på
Mini-träff med "valparna"
Gud vad roligt det var och få se dem igen! Och både hade utvecklats till mycket trevliga och arbetsvilliga hundar.
Jag är så tacksam för alla mina valpköpare som tar så väl hand om sina hundar!
Här kommer ett bildsvep!
Mitt hjärta klappar ju lite extra för Chip (så det blev väldigt många bilder på honom) eftersom han var kvar längst av valparna och vi klickade så otroligt bra. Hade han inte varit hanhund hade jag nog inte kunnat släppa honom då, men har har det hur bra som helst hos sin nya famlj som leker och tränar med honom framförallt till jakt.
Majtippans Topas of Cheba
Här är snyggingen Chip 11,5 månader gammal. (Tänk att det snart gått ett år sedan de föddes!)
Han var verkligen mycket välutvecklad för sin ålder, mycket grov benstomme och huvud, perfekt bett och rör sig lika fint som sin mamma! Supertemperament! Som sagt: En riktig kanonhund i mina ögon!
Snart kommer han även visa upp sig på utställning också =)
Full fart på killen!
Mamma Dixie med sin son i släptåg. Dixie tyckte det var kul att återse sina andra två barn. Nu är det bara
Svea som vi inte har träffat =)
ögongodis!
Chip blev lite kär i Lucy som nyss har löpt färdigt, så för att undvika alltför många parningsförsök så fick Chip vila i koppel i mellan åt.
Lill-matte tränar och Chip följer villigt efter
Längst fram kommer Sannie springandes, även hon hade ett otroligt vackert steg. Det verkar alla Dixies valpar ha ärvt efter henne.
Majtippans Jade of Cheba
Sannie var helt nerklippt inför sommaren. Hon var kanske den absolut smidigaste Barbet jag någonsin sett.
Och kanske var hon snabbare än Dixie? Mycket glad och pigg hund som lyder sin mattes minsta vink.
Vi hoppas kunna se dem tillsammans på tävlingsbanorna inom en snar framtid. Lydnadsklass 1 och bruks är i sikte!
Lilla Sannie var före helgen inlagd på djursjukhuset för en inflammation i mage och tarmar. Hon hade matvägrat en längre tid så nu väntar vi på provsvar och hoppas att det inte är något allvarligt. Det märktes inte det minsta på henne att hon varit dålig, för hon sprang och lekte och visade upp sin otroligt spänstiga kropp som om hon aldrig gjort annat.
En liten gruppbild fick det ju också bli.
Chip, Dixie, Lucy och Sannie
Norrköping och badbilder
Bus-Selma
Det har varit så himla varmt idag så man har blivit trött av det också.
Men lägenheten är jätte fin och stor.
På vägen med ett flyttlass så körde jag och Lucy in på agilitykursen.
Det gick jätte bra idag också. Hon är så härlig och lättstyrd. Vi skulle tydligen varit med på serietävlingen på torsdag, men då är vi i Norrköping, så det får bli nästa gång.
Idag så hände en lite jobbig grej. Jag gick med alla hundarna och på vägen hem så kommer det en cyklist förbi och hojtar till att Selma har smitit ur sitt koppel som jag inte har sett. (Selma och Blanca har råkat förväxla sina halsband så detta är lite för stort för Selma)
Och mycket riktigt så kommer hon där på jakt efter något att "anfalla" som hon alltid vill göra så fort hon är lös och därför får hon inte vara lös så ofta. Hon blir så full i bus så man kan inte tro att hon är 9 år.
Och tyvärr kommer det just precis två hästar med ryttare framför henne innan jag hinner agera, så Selma tar dem i sikte och rusar dit och skäller en stund. Rakt över vägen!
Som tur var så var hästarna snälla och de stod helt still tills jag hunnit fram och kunde hugga min lilla odåga som då hade slutat skälla och bara stod och väntade på att bli fångad.
Det jobbiga var ju att de andra två blev galna när Selma sprang iväg, ja särskilt Lucy som började yla och skälla jaktskall, så det kan inte ha sett så fint ut.
Jag bad om ursäkt till ryttarna, men enligt dem var det ingen fara.
Imorgon blir det mer flytt. Hu vad jobbigt! Då ska jag även klämma in Lucy hos veterinären för att kolla hennes mage igen så att det ser bra ut.
