MH-diagram
Men det är mycket intressant tycker jag. Jag älskar diagram just för att man ser så tydliga resultat. Skalan är 1-5 där 1 är lågt och 5 är högt i hundens reaktioner.
|
Beskrivning |
Resultat |
|
Nyfikenhet/Orädsla |
2,7 |
|
Aggressivitet |
1,3 |
|
Socialitet |
3,3 |
|
Jaktintresse |
4,0 |
|
Lekfullhet |
3,6 |
För mig är detta mycket viktig information om en individ där man lätt kan utläsa vilken typ av hund man har, inte minst ur avelsynpunkt.
Detta stämmer mycket bra i Dixies fall. Mycket jaktintresse, stor lekfullhet och låg aggressivitet.
Än så länge är det bara 2 barbeter i Sverige som genomfört MH-beskrivning. Jag önskar att fler gjorde det så vi kan se hur "stjärnan" ser ut för hela rasen.
Det är många viktiga bitar som bedöms på MH. t ex hur mycket rädslor som finns i rasen. Även skottprov testas som är viktigt just för att vi har en jaktras.
Man får inte glömma bort den mentala biten, för mig är det något av det viktigaste.
Det kommer även att komma ett nytt slags test för hundar BHP (Beteende och personlighetsbeskrivning Hund)
Jag kommer lära mig mer om det under konferens i Stockholm.
Hundar kan MH-beskrivas från 1 års ålder och skall inte tränas för det innan. Testet tar ca 30 minuter och kostar runt 300 kr och anordnas av brukshundsklubbar eller specialklubbar runt om i landet.
Mini-träff i Malmö
Vi åkte till Ribbersborg till de stora fälten där man får ha lösa hundar året om.
Det var ganska kallt, men hundarna hade roligt.
Dixie hade full koll på sina barn och intog sin modersroll.
Det var jätte kul att få träffa valparna igen. De var väldigt olika i sättet. Bruno är mycket social och ska vara överallt hela tiden. Typ som Lucy och älskar allt och alla.
Malou var mer försiktig och tyckte allra bäst om att vara nära sin matte och tryggaste stället var att sitta mellan mattes ben. Det gjorde Dixie också i samma ålder.
Malou var mycket lik Dixie på många sätt. Hon har till exempel ärvt Dixies vackra rörelser. Hon rörde sig så himla snyggt. Malou svävar fram med samma smidighet som en katt.
Båda valparna var mycket fina och glada hundar som har kommit till sina rätta hem. (De har de andra valparna också gjort)
Lucy har inte kommit ur sin jobbiga period. Hon har bomull i öronen och hör inget vad hennes matte säger.
Igår gjorde hon något hon aldrig gjort förrut.
Hon sprang fram till andra hundar som hon aldrig tidigare gjort. Hon pussades lite med dem och sen sprang hon tillbaka till oss.
Men när det kom en liten borderterrier så var det nog kärlek vid första ögonkastet från Lucys sida. För denna hunden vägrade hon lämna. Den lille hunden och hans husse gick på i rask takt och jag tänkte att snart ser Lucy väl att vi inte är med. Men hon sket fullständigt i oss, hon vände sig inte ens om utan bara hängde med de andra. När de försvann ur sikte bakom en vall fick jag börja springa i fatt.
För Lucy hade öronen fulla med bomull och hörde inte när vi kallade (eller rättare sagt: Hon sket fullständigt i det).
Jag letade en stund och sen får jag syn på mannen som inte alls verkar bry sig att han har fått en extra hund på köpet. Tillslut lyckas jag springa i fatt och då ser Lucy att det är hennes gamla matte som kommer. Hon stannar nonchalant och luktar på något och då kan jag ta henne och släpa med henne tillbaka. Sen blev det koppel ett tag.
Här kommer lite bilder:
Dixie länst bak, Bruno länst fram, Lucy och Malou
Lucy och Bruno brottar ner Malou som försöker gömma sig hos matte =)
Mycket spring
Mycket bus
Vi fikade i Jan och Eivors kollonistuga, där blev det ännu mer bus (Dixie, Lucy och Bruno)
Två brunbjörnar
Malou föredrog helst att bara leka med Bruno.
Söta Malou
Malou
Har fått en liten rapport från Gunilla och Sannie (Majtippans Jade of Cheba) också:
De går massa kurser och tränar mycket och det är mycket nytt att lära, mest för matte =). Sannie är en mycket glad och sprallig tjej som är mycket lättlärd och arbetsvillig. Till våren ska de börja träna spår.
För två veckor sen vägde hon 11 kilo och är alltså fortfarande den minsta i kullen. Hon gick inte upp i vikt av det första fodret, men nu har hon fått ett nytt som fungerar bättre.
Ögonlysning
Så det blir ingen annons på henne. Men det lär ju inte behövas eftersom det var så många som kunde tänka sig ta över henne =)
Hon skötte sig utmärkt hos veterinären och blev så glad när hon såg var vi hade kommit. Varje gång det kom in en ny hund eller människa i väntrummet så blev hon så glad så hela kroppen viftade.
I undersökningsrummet var hon hur duktig som helst. Stod helt stilla. Det blev ingen anmärkning heller för den delen. Skönt.
Jag fick själv titta i speglarna och fick förklarat för mig vad som syntes. Det var intressant.
Nu väntar vi på att husse ska komma hem. Jag ska ta lite ledigt nu när han är hemma. För sen kommer det dröja länge innan vi ses igen.
Misslyckad utflykt
Vår familj fick idag för oss att ta med hundarna ut och åka skridskor på de fina stora sjöarna bara en liten bit härifrån.
Vi gjorde iordning picknick och packade med allt i bilen och for iväg.
När vi kommer dit så är det helt fantastiskt fint. En stor klar is som ser perfekt ut och helt vindstilla.
Men när vi släpper ut hundarna så är Lucy som galen.
Hon betedde sig allmänt illa och drog i kopplet som en dåre och skällde sitt iverskall ihållande hela tiden så jag blev tokig.
Där går väldigt mycket människor med sina hundar och jag fick skämmas ordentligt för henne.
Usch vad jag blev på dåligt humör. Fick inte alls någon lust att åka skridskor.
Men jag samlade mig och knöt mina skridskor och Lucy fick ligga plats. Hon låg plats, men skällde och gnällde hela tiden.
Jag tror inte hon har gett ifrån sig så mycket ljud någonsin i sitt liv som hon gjorde idag.
Tillslut fick hon följa med på isen och det tyckte hon var väldigt kul.
Jag vet inte vad som flög i henne idag, hemsk var hon och jag var beredd att sätta ut en annons på blocket om HUND BORTSKÄNKES.
Men det var väl någon slags kombination mellan allt det nya och hennes skendräktighet som är ganska påfrestande för tillfället. Det är mycket gnäll på kvällarna och hon väcker mig på natten för att pussas i örat och krypa innanför skinnet. Hon ska vara överdrivet nära och kela hela tiden.
Nu är hon i alla fall väldigt trött och det är ju skönt.
En bild på besten (snart 14 månader). Här har hon lugnat sig lite och spanar in ett gäng jack russel terriers
Ligger motvilligt plats
Jag vågade bara ha en hund lös i taget. Inte lyckat med jaktlekar på glashalt underlag. Skaderisken är alltför stor för det.
Syster Tilda med Selma
Tilda tränar lite och pappa får i uppdrag att ta in alla hundar så vi andra kan åka utan att behöva oroa oss för att köra över någon liten tass.
Ingen hund ville med in till land
Selma och Dixie var duktiga och kunde minsann sköta sig på utflykten...
...Lucy kunde inte och här har vi ett allvarligt snack om hur mycket hon ska kosta på blocket.
Men vi får helt enkelt ta och åka på lite fler utflykter för att passivitetsträna odjuret så hon kan bete sig.
För såhär vägrar jag att ha det.
Jag får dra med Daniel när han kommer hem på onsdag.
Amie
(Idag blir alla valpar 5 månader gamla!)
Nu har det kommit en rapport från norska Amie (Majtippans Jaspis of Cheba).
Hon är en orädd stadshund som som är van vid alla stadens alla ljud. Nyårsafton gick mycket bra och visade ingen rädsla för raketerna.
Utomhus är det full fart på henne och hon älskar att leka med sin kompis Otto.
Hennes träning går framåt och hon lär sig fort, men Amie som är en envis liten dam kämpar för att få sin egen vilja fram också, så ibland är det lite olika meningar om vad som ska tränas (precis som när hon bodde hos oss)
Precis som Dixie och Lucy gjorde när dem var valpar så har Amie också sina rus när hon är lite övertrött och springer det fortaste hon kan genom alla rum för att slutligen komma till ro. (Hon har kanske fått ärva lite av Lucys monsterdräkt? hihi)
Amie väger 14 kg
17 veckor och såååå söt
21 veckor och fin i sin tofs
21 veckor
19 veckor
19 veckor här tillsammans med lill-matte och lill-husse och bästa kompisen Otto
Lugn och skön lördag
Dagen började med lite jobb för min del.
Men efter det så blev det en mycket lugn och behaglig lördag.
Jag gick en jätte långa runda med hundarna i det behagliga vädret. Lite sol har vi haft och någon enstaka minusgrad, men jag njuter av att snön är borta.
Sen bakade vi semlor som jag har njutit av hela dagen i soffan där jag har legat hela eftermiddagen och tittat på den ena filmen efter den andra.
Mycket mysigt. Hundarna har legat nedanför soffan i en hög och sovit gott.
Sen blev det lite lydnad som kvällsträning.
Ja, mycket mer har vi inte gjort idag och det har varit så himla skönt!
Mina goda mästerverk!
Mera agility
Jag hade både Lucy och Dixie med mig.
Lucy gjorde mycket bra ifrån sig och jag såg tydliga framsteg i träningen. Balansen tog hon jätte fint med riktigt bra kontaktfält som gjorde hennes matte mycket stolt!
Slalom gick framåt och hon kunde släppa blicken från mig vilket krävs för att hon ska se vart hon ska.
Och däcket hoppade hon rätt.
Det var jätte kul! Det märkt förresten lite på henne nu med skendräktighet. Hon ligger under sängen och piper om kvällarna och försökte igår att uppvakta Dixie, Selma och mig själv???? Hm. Ingen var intresserad.
Men det påverkar inte vår träning eller övriga vardag.
Efter Lucy så var det Dixies tur. En sak var säker, jag hade en hund som var väldigt glad över att få köra lite agility, men alltför stressig. Hon har så vansinnigt bråttom och det började med att jag stod i mitten och Dixie sprang hela banan själv några gånger innan jag kunde få henne lite lugn.
Sen gick det ganska bra. Men agility är inget som jag och Dixie kommer satsa på. Det blir bara på aktiveringsnivå.
Men Dixie har fått ett annat jobberbjudande =)
Det är inte riktigt klart och jag har inte bestämt mig för om jag ska ta detta "extrajobb" eller inte, så jag får tänka lite först innan jag berättar mer.
Solskens slalom
Häromdagen lyckades jag äntligen förstå vad 2x2 metoden i slalom innebär. Har hört och sett hur folk tränar detta innan, men har inte förstått alls vad det hade för nytta.
Men nu har även jag fattat galoppen och jag har längtat sååå efter att själv få börja träna det och nu har vi precis provat och det var väldigt roligt.
Grundsteg 1 är att hunden ska springa mellan två pinnar från olika vinklar. När den kan det så sätter man upp 2 likadana pinnar parallellt (son en fyrkant) som hunden också ska springa igenom, men dit har vi inte kommit.
Men jag lyckads i alla fall få båda att springa genom ingången från lite olika vinklar. Hundarna tyckte det var jätte kul.
Vi ska köra detta tills det sitter 100% innan jag tillför de andra pinnarna.
Jag längtar redan efter nästa pass =)
Lite av varje
Skönt!
Jag har bokat en tid till Lucy för ögonlysning nästa onsdag. Lika bra att få det gjort.
Röntgen väntar vi lite med. Hon bör väl vara "skendräktig" nu eftersom det var 2 månader sedan hon löpte. Även om det inte märks på henne vill jag inte röntga i samband med det. Jag vet inte om det spelar någon roll, men man vill inte kunna skylla på något i efterhand.
Och så har jag varit duktig och bokat stallet på fredag så vi kan träna mer agility.
Jag har klippt av lite päls på pälsmonsterna idag. Dixies päls var 15 cm. På tok för jobbig att sköta. Jag har tvättat hennes skägg också eftersom det fastnat lite för mycket matrester som luktade surt. Nu luktar hon gott igen =)
Lucys skägg tar jag imorgon, när jag borstat hennes huvud.
Lucys päls har haft en mycket fin färg fram tills idag. På ryggen där jag klippte var det en ganska dassig brun färg. Hoppas att den blir mörkare igen när jag badat henne. Dixie brukar vara grå längst ner i pälsen när hon är smutsig, men blir kolsvart igen efter bad. Jag hoppas det blir så på Lucy också.
Någon som inte tappat färg är lille Bruno. På söndag blir Dixies alla valpar 5 månader och Bruno är
nog den tyngsta med sina 18 kilo.
Han har återhämtat sig efter sin klämolycka och är lycklig över att kunna sträcka ut ordentligt igen.
Nästa helg ska vi åka ner till Malmö och träffa både Bruno och Malou. Det ska bli spännande!
Så roligt med agility
Dessutom mörknade det inte förrän halv fem!
Jag och Lucy har precis kommit hem från agilityträningen och det är så himla kul. Lucy är så go, inte världens smidigaste, men hon får mig att skratta åt alla hennes försök att göra rätt för sig. Och snabb är hon!
Idag var det tre olika stationer som vi turades om på. Vi tränade mycket kontaktfält och det är Lucy mycket duktig på. (Trappträningen har gjort susen)
Slalom går framåt och oftast tar hon ingången korrekt. Ibland går det för fort och hon missar portar, speciellt när hon kommer med fart.
På balansen så har hon lite problem att just balansera på uppfarten. Om hon kommer i lite hög fart så trillar hon av efter någon meter. men hon har iof bara gjort den en gång innan, så det ska nog lösa sig. Kommer hon väl upp så går det bra.
Det är verkligen jätte roligt att träna med henne och hon bara älskar det.
Alla jobbar med sina hundar lösa bredvid varandra och det klarar hon hur bra som helst. Hon triggas inte av att de andra hundarna springer bana bredvid henne. Hon springer inte fram till någon annan.
Detta är ju en otroligt viktig del som måste fungera och det är jag så glad att jag lyckats lära Lucy. Tyvärr missade jag att träna detta tidigt med Dixie, så hon har mycket svårt att koncentrera sig när andra hundar springer och tränar bredvid henne.
Det som behövs nu är MER TRÄNING! Vi måste få till ett pass till i veckan för att vi ska utvecklas snabbare. Det är lite snålt med tid, men jag ska försöka få till någon eftermiddag.
Gästvänliga Dixie
Jag ska snart ut på sista kvällsrundan med hundarna och jag drar mig för det när jag hör hur regnet öser ner utanför. Blöt och halt och dimmigt och extremt grått har det varit hela dagen.
Min farfar har varit här på middag ikväll så han får lite sällskap när farmor är på sjukhuset.
Dixie har sedan i höstas tagit extra väl hand om alla våra gäster.
Hon föreslår alltid att de ska leka tillsammans med henne. Hon väljer ofta dem som inte ger henne så mycket uppmärksamhet. Hon hämtar en leksak som hon sedan lägger i knäet på gästen och sen tar hon den och bjuder in gästen till att hålla i leksaken så att hon kan dra. Något av det bästa hon vet!
Farfar nappade inte på hennes inbjudan och det var kanske tur det, för den som nappar på leken får vara beredd på en rejäl match!
Blöt träning
I Plusgrader och blötsnö fick jag för mig att gå ut och träna hundarna var för sig.
Det var inte jätte lyckat om man säger så. Det ligger en del snö kvar och bara för att det är ca 2 plusgrader så kunde man inte ha sina vårskor hur gärna än jag ville.
Det läckte såklart in vatten direkt och det är ingen skön känsla med blöta kalla fötter när man ska träna hund.
Men så fick det vara.
Lucy var inte så koncentrerad. Hon har börjat förstå att det kryllar av kaniner i buskarna och hon har huvudet på skaft. Men hon gör ändå det hon ska fast hennes tankar är på annat håll. Fast det blir ju tråkig träning, så jag gick hem med henne och hämtade Dixie istället.
Dixie var jätte duktig. Hon fick lydnadsträning och sprudlade av glädje. Har man bara en liten leksak i fickan så är det julafton för Dixie och då gör hon vad som helst för att den ska komma fram och idag var hennes bästa prestation på länge!
När vi var hemma så fick Lucy fortsätta träna på att leverera föremål till mig. Hon älskar detta och hittills har hon burit allt jag föreslagit. Idag fick hon träna på att hämta min nyckelknippa som jag lagt i köket på en stol och ge den i min hand när jag sitter i soffan i vardagsrummet. Det klarade hon på första försöket.
Jag introducerade även metallapporten och den tog hon efter lite peppning.
Bådas pälsar är väldigt tjocka nu. Igår hade jag borstningsdag något som hundarna faktiskt gillar.
När jag borstar Dixie så ligger Lucy bredvid och piper för hon vill också bli borstad.
Och borstar jag Lucy så ligger Dixie bredvid och väntar på sin tur.
Lucy älskar att bli borstad och kliad på magen så hon lägger sig alltid på rygg. Om man slutar så petar hon på en med sin tass för att man ska fortsätta.
Chip
Tack så mycket! Det är underbart att få bilder från sina valpköpare.
Här kommer bilderna på Chip. Han väger ca 16,5 kilo
Så fin så!
Här är Chip med på husses jobb
Samma stil som sin mamma =)
Han är sig verkligen lik. Sedan första dagen han öppnade sina ögon har han haft en sådan medfödd fokus. Det var det första vi kände igen Chip på. Han var valpen som alltid satt och tittade mot oss, med just den här blicken =)
På bilden nedan är han 7,5 veckor och sitter precis med samma fokus.
Nu har jag provat
Det är ju framförallt Dixie som sticker iväg som en kanonkula för att springa av sig så fort jag kopplar loss henne.
Jag hade dubbla koppel på henne och när vi var på det stora fältet så knäppte jag loss det ena. Hon försökte springa iväg men satt fast i det andra kopplet. Efter 2 gånger så gjorde hon inte så mer, utan stannade och tittade på mig istället. Då blev det klick och belöning =)
Provade idag också och hon mindes sedan igår. Så fort jag kopplade loss henne idag så tog hon kontakt direkt. Hon är så vansinnigt smart denna hund, (på gott och ont) hon lär sig allt direkt.
Sen började vi gå och det är första gången som jag har kunnat gå med båda lösa på promenadstigen vid det stora fältet utan att de först far iväg för lek.
De gick istället bredvid mig hela tiden, frivilligt. Det har nog aldrig hänt.
Fantastiskt! Varför har jag inte kommit på detta förut? Det gav resultat direkt, men vi kommer få träna det några veckor för att det verkligen ska sitta.
Jag hälsade på min farmor igår. Hon var glad trots omständigheterna, men hon kan ju inte prata. Ibland är vi lite osäkra på hur mycket hon förstår, men när jag berättade om hundarna så kom det ljud och skratt från henne.
När hon innan hälsat på oss och hälsat på våra hundar så har hon faktiskt kunnat formulera ord. Hon brukar säga "så fin" och där ser man ett exempel på vad djur kan göra inom vården.
Jag önskade så att vi hade kunnat ha med en hund till henne och till alla andra som låg på avdelningen så de fått uppleva lite glädje.
Idag har jag tittat lite på terapihundsutbildningar och det stod lite vad hundarna måste kunna. De ska kunna apportera 5 sorters föremål i olika material. Jag provade idag med både Dixie och Lucy. Lucy hämtade alla föremål direkt, hon fick trä, plast, papper, metall, tyg. Hon har inga problem med något. Dixie tyckte att metallvispen var äcklig att bära.
Lucy hade passat perfekt! Det har jag tänkt på länge. Vi får väl göra ett lämplighetstest någongång så får vi se vad någon utomstående tycker om hennes lämplighet.
boken
Duktig kommer hon bli!
Jag minns när Dixie var 1 år och hon var ett monster utan dess like. Hon hittade bara på bus och jag slet mina gråa hår som jag hade under den perioden.
Men det blev hund av henne också =) Lucy har inte så mycket bus för sig, utan gör oftast det hon ska.
Det är tur vi har måndagskurserna, det håller oss vid liv dessa vintertider.
Jag har börjat läsa min julklappsbok "släpp kontrollen lös" av Leslie McDevitt.
Den är sjukt bra och precis en sån bok jag väntat länge på. Mest riktad till instruktörer, men vissa stycken i boken kan jag läsa om 10 gånger bara för jag verkligen ska ta till mig det som står.
Det är många av övningarna som är helt nya och som jag ser fram emot att träna med mina egna hundar.
Ett citat ur boken:
"Att koppla loss hunden ska inte vara någon stor sak. För många år sedan tänkte jag att min hund skulle "förtjäna" sin frihet att leka i parken. När vi kom till parken sa jag åt henne att sitta, kopplade loss henne och gav henne sedan frisignal. hon rusade runt och hade jätte roligt. Flera år senare insåg jag att det inte var någon lyckad lydnadsmetod, jag hade betingat min hund att vilja springa ifrån mig så fort jag tog av kopplet! Det skapar (eller åtminstne förstärker) konceptet "fri" och gör således att ta av kopplet blir en stor händelse" Rasten ska inte vara roligare än arbetet.
Hur många är det inte som gör precis såhär? Jag själv gjorde det senast i förrgår med Dixie. Jag har tänkt precis likadant utan att varit medveten om det. Så skönt det känns nu att veta hur man ska göra istället. Det är ju inte värre än att man kan lära om. Det ska verkligen bli spännande att läsa vidare. Vi lär så länge vi lever, glöm inte det!
Jag har anmält mig och Lucy till en tävlingsinriktad lydnadskurs i momentteknik till sommaren. Något att se framemot!
Motgångar
Nu är helgen slut igen och idag åkte Daniel tillbaka till Spanien. Men han kommer om 2 veckor igen. Men det är ändå lite jobbigt varje gång.
I fredags hade vi en underbar dag på Vallåsen och jag dammade av min snowboard och åkte en hel dag. Det gick bra och roligt var det och det var perfekt väder. Någon enstaka minusgrad, vindstilla och solsken.
Inga ben brutna på någon.
I lördags fick vi reda på att min farmor fått en propp till och blivit förlamad i hela högra sidan. Hon blev vid sin första propp för 6 år sedan hårt drabbad och blev stum. Stackars min älskade farmor! Och stackars farfar som står bredvid.
Jag tycker det är väldigt rörigt just nu med allt.
Vet inte riktigt vad jag vill göra med livet och jag står i valet och kvalet om jag ska hoppa på någon ny utbildning. Åren bara går och jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra.
Och så gick det dåligt med hundarnas träning igår. Och det var jag som bröt mot mitt mål 2011 att planera min träning. Jag hade inte planerat min träning och det gick som det gick. Det blev rörigt.
Jag har tråkig hundträning framför mig också. Förra inlägget handlade om rolig hundträning och det är det vi är bäst på. Sen finns det tråkig hundträning som jag avskyr att träna, men som måste till för att vardagen ska fungera.
Sedan vi flyttade till Landskrona där Selma bor så har hon lärt de andra två lite olater. Nämligen att föra liv när någon kommer eller ringer på dörren.
Selma ska ju larma av sin natur när det kommer någon, men har ett ganska långt ihållande skall och detta har framförallt Dixie nappat på. Så när det kommer någon så kommer det två skällande hundar och en tredje i rasande fart mot dörren. De triggar igång varandra för när vi tar bort Selma så är de andra två lugna.
Och detta är ju såååå vansinnigt tråkigt at hålla på och träna. Det är sånt som man bara vill ska fungera av sig självt.
Men det är bara att bita i det sura äpplet och planera ihop en liten träningsplan. Jag tror jag går på den linjen att ringklockan eller knackningar ska betyda att hundarna går och lägger sig i sina korgar och stannar där. Sen ska jag bara se till och träna det också. Mycket tråkigt!
Varje gång som man går utanför dörren just nu så blir jag på dåligt humör. I lördags var värst då det ösregnade och blåste och gjorde att alla vägar blev glashala. Och det håller i sig med glashala vägar. Man går ju inte säker någonstans och på hundpromenaderna får man kasa fram på den dumma isen. Jag är så trött på detta nu.
Lite vår tack! (men det lär väl dröja)
Inga bilder blir det heller eftersom det är så fult väder och jag redan har 1000 bilder på hundarna i snö.
Nu måste jag söka redan på något roligt som jag kan se framemot så jag har något att längta till. Det är så jag överlever tuffa tider.
Rolig hundträning
Lucy fick träna fotgående med vändningar, läggande under gång som börjar bli helt okej nu, apporteringen är hon mycket duktig på också, ibland släpper hon apporten innan hon hinner sätta sig, men det tränade vi direkt och sedan klarade hon det hur bra som helst.
Lucy måste alltid avlämna apportbock i utgångsställning/fotposition. Det är det första hon får lära sig. Lär man det från början så behöver man inte jobba bort massa onödiga hjälper sen.
Sen tränar vi kontaktfält i trappan fortfarande. Jag kan tala om att det går helt utmärkt! Vi provade sist på kursen om hon kunde känna igen situationen på A-hindret och visst kunde hon det. Riktigt fina kontaktfält gjorde hon.
Lucy är mycket lätt och hennes träning går frammåt i rasande fart. Men det beror inte på henne, utan det är helt enkelt så att man lär sig mest genom att träna sina hundar. Den första (Selma) gjorde man många missar med och resultatet har blivit en mycket glad och snäll hund men som lyder endast när det passar henne själv.
Med den andra (Dixie) kastade vi oss in i alla hundsporter där allt var nytt för oss båda, men vi har klurat ut det ganska bra ändå trots att vi båda varit nybörjare. Vissa grejer hade jag valt att träna anoulunda nu med facit i hand, men det är detta som är inlärningen för mig själv.
Därför går allt lekande lätt med lilla Lucy eftersom jag redan "övat" på två hundar tidigare.
Lucy är min lydigaste hund =)
Dixie fick träna rallylydnad idag och det gick bra. Hon börjar få in sättandet framför nu som har varit svårt för henne eftersom vi tränat så mycket vanlig lydnad innan så hon söker sig gärna till vänster sida.
Selma var helt vild idag på träningen och gjorde femtioelva saker samtidigt. Det är alltid lika roligt att se henne med motivation för det är inte alltid hon är såhär träningsvillig som hon var idag.
Jag sitter och funderar på om Dixies nästa trick ska bli att stå på frambenen. Jag vet inte om det går eller om jag lyckas lära henne det, men det kan vara värt ett försök. Jag har en träningsplan i huvudet.
Eller är det någon som har andra riktigt svåra utmaningar som hon inte löser på 5 minuter? Jag söker något som vi kan ha som en utmaning och jobba på under längre tid. Inte lätt när man har en hund som lär sig i rasande fart
Nu är vi hemma
Men idag har vi kommit hem igen efter att ha kört genom snöovädret. Phu vad jobbigt!
Som vanligt har det varit en mycket trevlig vistelse i Norrköping och nyårsafton gick i traditionernas tecken med
3-rätters middag med de fyra grabbarna. Två av dem är föredetta kockar så maten var det inget fel på =)
Ingen hund blev rädd för raketerna. Lucys första nyår gick bra, inne är hon lugn och ute undrar hon mest vad det är som låter, men visar ingen rädsla. Skönt!
I stan smäller det ju lite titt som tätt så jag har sedan jul haft fickorna laddade med lite gottis som hon har fått varje gång det har smällt.
Dixie och Selma får också även om de aldrig har brytt sig om smällandet. Men en hund kan nämligen bli skotträdd när som helst i livet och ju mer man förebygger desto lättare går det om de någon gång skulle bli skrämda.
Alltså tränar jag varje år att skott betyder något positivt. Man kan också ha liten leksak i fickan som man tar fram varje gång det kommer ett skott. Fungerar utmärkt om man har en hund som gillar lek.
