Den där känslan

Jag hade en sådan underbar träning i förrgår med mina hundar. En sån träning då allt bara känns rätt och allt känns så roligt och man känner att man är två som tänker och tycker precis samma sak.
Det är en härlig känsla som man får uppleva ibland när man tränar hund. Alla dagar är inte sådana även om träningen i övriga har gått bra. Detta är någon speciellt som känns när verkligen ALLT klaffar!

Det bästa av allt var att jag fick uppleva det med både Lucy och Dixie på samma kväll. Det måste ju alltså ha med mig att göra. Jag var på topp, jag var koncentrerad, jag var motiverad, jag tänkte inte på annat, jag hade en planerad plan, jag var glad. Detta speglade av sig till mina fyrbenta vänner.

Lucy gick jätte bra på agilityn och jag kände bara glädje över hur roligt vi hade tillsammans under tiden.

Sen fick jag samma känsla på rallylydnaden med Dixie. Jag har ju fegat ur att starta i fortsättningsklassen med henne nu under hösten för att jag känner mig osäker på om jag kan lita på hennes helhet i banan. (Skyltarna är inget problem) Som ung så var ju Dixie skitjobbig och stack iväg och tog ärovarv så fort hon var lös. Detta har jag fortfarande i mig och tänk om hon skulle få ett återfall och springa som en tok på tävling?
Bara tanken av det har gjort att jag inte velat tävla med henne. Det var ju längesen som hon gjorde så, men det sitter ändå kvar i mig.
På de senaste träningarna har hon kunnat jobba lös med andra hundar hur bra som helst, men jag har inte gått någon hel bana. Detta för att om hon skulle få ett överslag så får hon det när jag pressar henne för mycket eller om hon inte förstår, hennes lösning är då att springa runt och evetuellt skälla på mig.

Men i måndags så utmanade jag mitt eget öde och vi gick banan utan koppel med andra hundar bredvid banan och tänka sig så bra det gick. Hon gick nästintill felfritt och hade 100% fokus på mig under hela banan.
Detta var precis vad jag behövde för min egen skull. Nu kanske jag kan få bort de bilderna från mitt huvud att hon ska sticka från mig.

Till våren ska vi starta på tävling igen och förhoppningsvis har jag då jobbat upp mitt
tävlingssjälvförtroende lite till....


Hipp hipp hurra!



Idag säger vi Grattis till vår helt fantastiska Lucy som fyller 2 år! Hon är väldens snällaste goaste och mest underbara hund jag någonsin träffat! Tack för att just vi har fått äran att ha Lucy i vår familj och jag hoppas vi får ett långt lyckligt liv tillsammans! Grattis älskade Lucy!

I present har jag beställt ett Back on track täcke till henne, men det har inte kommit än och så ska hon få ha roligt på agilityn ikväll (som vanligt)

Någon julskyltning blev det inte igår eftersom räddningstjänsten ställde in pga av stormen. Vi hade istället en storm utan dess like.
Och som det såg ut i morse. Grejer och grenar som låg överallt. På kvällsrundan igår fick man gå med böjda ben för annars var det risk att man flög iväg. Lucy älskar när det blåser och blir alldeles vild så hon flög runt av glädje i kopplet många varv tills vi kom till det stora fältet där hon fick härja fritt. Dixie satt vid mina fötter och undrade om det inte var dags för lite träning. Men jag avböjde hennes erbjudande. Hon ska få ett pass ikväll istället.


1:a advent och gratulationer

Första advent idag och julskyltning i stan väntar under eftermiddagen. (Om nu stormen kan hålla sig borta)
Jag har redan julpyntat och tagit fram min allra sötaste lilla julgran.
Detta är något som hade varit förbjudet i mina familjetraditioner, att vara så tidigt ute, men så tycker jag själv att det är väldigt fint och jag blir glad varje gång jag tittar på min fina tända julgran och mina tomtar, så varför ska jag vänta med det om det nu sprider lite glädje i dessa mörka månader?
Så därför beslutade jag mig för att strunta i alla dessa traditioner om när man ska ta fram det ena eller andra. Nu är allt framme och det känns bra för mig :)


Igår var det utställning i Lilleström Oslo och där hejade vi ju på Dixies syster Soya och Dixies dotter Amie.
Det gick bra för båda och vi gratulerar Soya till det mycket efterlängtade sista Certet och CACIB och hon kan nu äntligen titulera sig NORD UCH och C.I.E och dessutom blev hon Norsk Vinnare 2011 och naturligtvis BIR.

Amie (Majtippans Jaspis of Cheba) fick Exellent och blev Norsk junniorvinnare 2011 med bra kritik, men behövde växa till sig lite mer. Kritiken läggs in på Amies egen sida
https://sites.google.com/site/majtippanskennel/amie-jaspis-of-cheba

Amie är nu även ögonlyst utan anmärkning


Nya grannar

Vi har fått nya grannar i huset. Både under och över oss. Lite nervös eftersom de förra grannarna var så besvärliga.
I lördes flyttade grannarna under oss in och de har väl inte gjort någon strålande succé.
De har 4 skälliga hundar och två katter och katterna verkar på något sätt komma ut i trapphallen för det stinker kattpiss och igår så hade vi kattbajs utanför vår dörr och senare på dagen hade någon spytt i trappan.
Inte så trevligt.

Grannarna över oss har också hund och ett litet barn som springer hela tiden.
Alltså bor det just nu 8 hundar i vår trapp.
De verkar ha placerat alla hundägare i ett och samma hus så ingen ska kunna klaga på hundljud =)
Tur att mina hundar är tysta. De under oss skäller mycket, men mina smittas inte av det, skönt med hundar som inte larmar/vaktar ibland =)


Kollade PM för Stockholms Hundmässa idag. Endast tre Barbeter anmälda varav 2 är mina tikar och den andre är Mio och Katarina.
Det har blivit ett domarbyte från en norrman till en finne. Norska domare brukar vara trevligare och just denna norrman vet jag är mycket trevlig eftersom jag ställt Dixie i Danmark för honom tidigare, men vi får väl hoppas att den andra också är trevlig.

Imorgon ska jag på hälsokontroll med jobbet, hu då blir det stick i armen igen....Det värsta jag vet. Får se om jag överlever.
Men det hoppas jag för på kvällen ska hela jobbet nämligen till Malmö och se Robert Gustavsson. Det kan bli kul!

I helgen är det utställning i Lilleström, Norge.
Vi hejar lite extra på Amie och Soya. Lycka till båda två!

Om någon vill ha Barbetvalp innan jul som finns det valpar otingade på Gotland www.batterikullens.se och i Motala www.laspezias.se både tikar och hanar, svart och brunt.


Halsband och selar, hjälpmedel eller stjälpmedel?

Idag har jag suttit ner och listat alla dessa typer av vanliga halsband och selar vi har på marknaden (har säkert glömt något) Det ska jag prata om nästa gång på min valpkurs, men idag tänkte jag dela med mig av mina tankar angående detta med halsband och selar. Det kan vara ett laddat ämne, men det bryr jag mig inte om.

Det finns säkert någon av er som läser detta nu som tänker:
"Jag har haft helstryp på mina hundar i alla år och det har aldrig varit något problem"
Skönt för er säger jag! Undrar vad hunden hade sagt om den kunnat tala. Hur många tror att den hade svarat:
"Jag älskar mitt helstryp, det är så skönt när jag stryps."

Jag lägger mig inte i vad folk väljer att ha på sina hundar (om de inte frågar vad jag tycker), men för de som går kurs hos mig försöker jag alltid påverka, för de har betalt för att få mina åsikter och tankar kring hund och hundträning och det får dem till 100%.

Detta är helt mina egna åsikter och man får själv välja om man vill ta åt sig eller inte. Själv vill jag inte utsätta mina hundar för obehag eller riskera att de får skador.

Man kan också fråga sig varför man inte använder halsband i barnuppfostran när man använder det i hundfostran?
Egentligen är det ingen skillnad. Både hund och människor har i stort sätt samma anatomi, skillnaden är att hunden går på fyra ben och vi på två.

Om det är någon som undrar något eller vill diskutera så finns jag på mejlen:
majah160@hotmail.com



Här kommer mina hissningar och dissningar!


Halsband:

Knäpphalsband:

Användning: Vanligt valphalsband och som utsmyckning. Man kan få det i vilken design man vill, inställningsbart under tiden valpen växer.
Nackdelar: Lite krångligt att sätta på det och ta av det. Kan orsaka kotförskjutning, muskelskador, strupskador och whiplashskador vid ryck i kopplet

OBS! Hundar får 60% lättar en whiplashskada än en människa och det kan räcka med ett enda ryck!


Halvstryp:


Användning: Som vanligt halsband men med kedja som korrigerande ljud. Finns även som heltyg. Lätt att ta på och av.
Nackdelar: Kan orsaka kotförskjutning, muskelskador, strupskador och whiplashskador vid ryck i kopplet
Detta använder jag själv vid träning



Helstryp och retrieverkoppel

Användning: När hunden drar så dras snaran åt så hunden upplever en strypande effekt och ju mer hunden drar desto hårdare stryps halsen åt. Hunden ska känna det obehagligt när den drar. Snaran ska släppa efter när hunden går fint
Nackdelar: Blir ofta felanvänt av hundägaren. Hunden lär sig efter ett tag att stå ut med det strypande obehaget vilket leder till blod/syrebrist i hjärnan som orsakar spänningshuvudvärk hos hunden vid regelbunden användning, beteendeproblem kan då uppkomma. Kan orsaka kotförskjutning, muskelskador, strupskador och whiplashskador vid ryck i kopplet.
Rekommenderas inte!

 

Stackel

 
Användning: FÖRBJUDET I SVERIGE!!!! Används för att motverka dragande i koppel och utfall, när hunden drar sticks taggarna in i skinnet och hunden ska uppleva smärta i samband med dragandet.
Nackdelar: Ständigt obehag för hunden. Hunden blir ofta väldigt kontrollerad när halsbandet sitter på, men kan lära sig att utstå obehaget och dra ändå och kan bli som en tickande bomb. Orsakar ofta sår på hundens hals.  Mycket farligt att rycka i koppel på hund med stackel.
Får aldrig användas enligt mig!

 

 El-halsband


Användning: FÖRBJUDET I SVERIGE!!! Halsbandet sätts på och föraren skickar elstötar via fjärrkontroll när hunden gör fel.
Nackdelar: Leder till mycket hög stress hos hunden, ibland så hög att hunden hamnar i chock. Elstöten straffar inte bara det felaktiga beteendet utan bestraffar även allt som hunden förknippar samtidigt som den får stöten. Orsakar mycket mer skada än man kan tro, man förstör hunden.
Får aldrig användas enligt mig!

 

Ceasar Millan halsbandet


Användning: Är konstruerat så att den strypande effekten stryper där hunden har som mest känsliga muskelfäste för att orsaka maximal smärta när hunden gör fel t ex drar eller gör utfall.
Nackdelar: Mycket smärtsamt för hunden, används ofta fel av ägaren, hög stessfaktor hos hunden, kan för stunden verka balanserad, men när halsbandet inte är på kan problembeteenden öka och uppkomma i andra skepnader. Kan orsaka kotförskjutning, muskelskador, strupskador och whiplashskador vid ryck i kopplet.
Ett direkt farligt stjälpmedel!
Rekommenderas INTE!

 

Antiskall halsband

Användning: Används för att få hundar att sluta skälla genom att en stråle eller obehagligt ljud riktas mot hundens hals när den skäller.
Nackdelar: Straffar alla typer av skall (alltså alla sätt där hunden uttrycker sig), är för sen i tajmingen, straffar även allt som hunden förknippar med samtidigt som strålen/ljudet kommer (ofta bestraffas tystnad) Orsakar stress hos hunden.
Rekommenderas INTE!

 

Selar:

Spårsele

Användning: Som spårsele eller promenadsele
Nackdelar: Är bra i spåret, men inte som promenadsele då hundens frambensrörelser hindrar hunden från att röra sig helt naturligt.

 

Y-sele

Användning: Som promenadsele. Mycket bra, med tjocka mjuka remmar som gör att hunden upplever en positiv promenad. Inget tryck läggs på hundens hals vilket kan göra att hunden går bättre i sele än i halsband. Det finns inget obehag för hunden att vilja komma bort från
Rekommenderas!
Jag använder själv denna sele

 

Gå fint-sele/ Antidrag-sele

Användning: För att få hunden att sluta dra. Två nylontrådar sitter under hundens armhålor och dras åt när hunden drar.
Nackdelar: Hunden får skärsår under armhålorna där huden är som tunnast. Mycket smärtsamt för hunden och kan ta lång tid innan såren läker. Hunden lär sig stå ut med obehaget och kan dra ändå
Rekommenderas INTE!

 

Halti

Användning: Finns både som nosgrimma och sele.
Nosgrimman sätts på hunden och kopplet fästes under nosen så hunden automatiskt vänds om när den försöker dra. Selen är konstruerad så att den sitter rätt och inte kan orsaka smärta för hunden. Till selen kopplas två koppel. Ett som man stannar hunden med när den drar som sitter på ryggen och ett som är kopplat fram så man kan vända hunden om. Fungerar tyvärr inte så bra och är krånglig att sätta på och använda.

Nackdelar nosgrimman: Blir ofta felanvänt av hundägare, mycket stor risk för skador när hunden själv gör utfall eller ägaren rycker. Kan orsaka kotförskjutning, muskelskador, strupskador och whiplashskador vid ryck i kopplet i mycket stor grad. Hunden kan även belasta fel under promenader och få muskelspänningar.
Rekommenders INTE! Kan användas som absolut sista utväg om man inte kan hantera hunden på något annat sätt, men då bara en kortare period så länge man tränar. 


VGW-Bälte

Användning: Selen går att ställa in i alla remmar så den sitter perfekt på varje enskild hund. Kabinhaken på kopplet spänns fast i en ring som sitter på hundens bringa. När hunden drar vänds den automatiskt om samtidigt som ringen på bringan stimulerar lugnande punkter och endorfiner utsöndras. Hunden upplever inget obehag och promenaderna blir mer harmoniska för både hund och förare.
Rekommenderas!
Jag använder själv denna sele

 

Ytterligare hjälpmedel:

Baggen-bälte

Användning: Ett bälte som sitter runt höfterna på hundägaren. Längst fram spänner man fast hundens koppel och däremellan finns två elastiska remmar som gör att ägaren inte upplever/känner när hunden drar eftersom draget fångas upp av remmarna.
Rekommenderas!
jag använder detta vid långpromenader då det är skönt att ha armarna fria

 

Sluta dra eller börja gå fint?

Istället för att fokusera på att få hunden att sluta dra, så kan man börja lägga fokus på att lära hunden gå fint i koppel.

Det kräver träning, tid och tålamod, men ger ett hållbart resultat till skillnad från alla dessa ”hjälpmedel” som bara lär hunden uppföra sig just för stunden som hjälpmedlet är tillgängligt.

 


"ledig" dag och ny hund

Igår hade jag för första gången på mycket länge en ledig dag, alltså en dag där jag inte hade något planerat. Det är mycket ovanligt i min kalender, men väldigt skönt!
Men inte sjutton kan man ta det lungt på en ledig dag, så jag och Daniel (som också var ledig) satte igår att städa vår stora gardrob och sedan bakade jag scones och sedan en sockerkaka och så bjöd jag hit mina föräldrar på laxmiddag som blev fruktansvärt god och sedan satte vi upp vår stora tv hylla som vi inte fått upp tidigare och där i mellan hann jag borsta lite hund.

Det var den lediga dagen...

Idag har det varit en vanlig måndag. Jag har haft två mellanschnauzrar på privatträning som ville lära sig hur de kunde visa sina hundar bättre på utställning. Väldigt roligt att få hjälpa till med det =)
Utställning handlar verkligen inte bara om att springa runt och ställa upp, och jag har ju min träningsfilosofi och mina övningar som jag vet fungerar och det var roligt att se deras framsteg efter att de hade tränat på mitt lilla program =)

Sedan var det agilityträning och det har hänt något där och jag tror jag vet vad.
För 10 dagar sedan när vi var hos djurtolken så fick vi ju lite piller med oss som skulle göra att Lucy inte var så stel i kroppen. Jag tror på allvar att det är dessa piller som har gjort att jag har fått en spritt språngandes supervild och glad hund.
Hon är 10 gånger snabbare på agilitybanan nu än för två veckor sedan, tidigare har hon motvilligt hoppat in i bilen, men nu hoppar hon in direkt, hon är mer träningsvillig och glad och verkligen en helt ny hund.

Helt fantastiskt! Det är värt varenda krona!

Så på agilityn har jag fått en super snabb hund och just nu blir det lite mer fel än vanligt eftersom jag inte hinner med överallt, men hellre så än att hon lider av sin stelhet.
Så den där duktiga agilityhunden som alltid sprang med mig och aldrig tog fel hinder, den hunden är nu mera utbytt mot en hund med lite fler växlar.

Dixie har fått köra ett rejält rallylydnadspass. Hon var jätte duktig och efter träningspasset så gick vi pomenad och då går hon fortfarande i sin fotposition hur länge som helst fast jag har sagt att träningen var slut. Hon vill bara träna mer och mer

Myra på besök

Igår var det fullt upp som vanligt.
Jag var på en heldags hundföreläsning där tre olika föreläsare pratade om inlärnig, minne, stress, motivation, ledarskap och samspel. När man har gått X antal utbildningar och varit på X antal föreläsningar genom åren så blir det ofta så att man har hört det mesta förrut, men varje föreläsning har ju alltid något nytt att erbjuda eller har kommit på någon bättre omformulering som man själv kan använda sig av, eller tar upp något nytt diagram eller forskningsexpriment så jag tyckte det var bra ändå.
Dessutom så älskar jag föreläsningar på Scandichotellen för de är minsann inte snåla med sina bufféer =)

Efter föreläsningen så åkte jag hem och med mig då hade jag lilla Myra som behövde hundvakt.
Myra är en jaktgolden valp på ca 4 månader som går på en av minna valpkurser.

Hon har nu varit här sedan igår eftermiddag och hon är en extremt okomplicerad valp. Social och orädd och smällte in i vår flock direkt, precis som om hon alltid har bott här.

Hon besitter alla de egenskaper som jag älskar hos valpar och jag ser stor potential i denna lilla valp att kunna bli en riktigt duktig hund när hon blir stor. Jag är lite avundsjuk för mina hundar har inte haft så mycket gratis, utan där får man kämpa hårdare. Men man kan heller inte jämföra en jaktgolden och en Barbet =)
Det är ju en viss skillnad!

Lucy och Myra började leka inom loppet av 15 sekunder och hade många brottningsmatcher igår kväll. Lucy är den som ligger på rygg och sprattlar medan Myra gör hoppattacker på henne =)

Dixie är måttligt förtjust. Hon vill ha lugn och ro och gillar inte när de andra två leker hejdlöst och bryter dem när hon tycker de blir för vilt, haha precis som en surkärring =). Hon vill minsann inte leka med Myra, men är ändå väldigt intresserad av allt hon gör. Men om inte Lucy hade tagit över showen så hade nog inte Dixie kunnat hålla sig för lite bus med valpen. Men i detta läget så känner sig Dixie nog lite utanför.

Myra har sovit som en stock hela natten bredvid de andra två. Just nu ligger hon själv och leker med en anka. Mina hundar är lite morgontrötta så de har inte gått upp än.

Det Myra har lärt sig här är att Stor svart hunds mat går man inte fram till, men stor brun hunds mat kan man smyga fram till och sedan äta upp den det fortaste man kan så inte stor brun hund får någon mat



Det var roligt att ha valp i huset, man blir ju minst sagt lite valpsjuk =)


Ett år äldre

Då har man blivit ett år äldre...igen.
Hinner inte riktigt med faktiskt. Men det blev en fantastisk dag igår. Frukost och paket på sängen, sen bjöd jag på tårta på jobbet och sen väntade en överraskning på kvällen som min familj var så hemliga med.
Jag förstod verkligen ingenting vad de hade hittat på men överraskningen var en helkväll på Wallmans salonger i Helsingborg.
Det blev en kanonkväll med 4-rätters supergod mat, drinkar och show under hela kvällen. Temat var 80-tal blandat med lite julinslag.

Det roliga på Wallmans är att det är showartisterna som också är dem som serverar. Min pappa hade kläckt ur sig till vår servitör under kvällen att vi firade min födelsdag och det blev uppmärksammat senare på kvällen när jag hamnade på storbildsskärm och blev intervjuad och slutligen sjöng alla både artister och publik Steve Wonders "Happy Birthday" för mig och så fick jag ett fint Wallmans-pannband som jag kunde ha på mig under kvällen.
Ja, det var helt fantastiskt! Tack underbara familj + sambo för en superkväll.







Generalisering och sönerna

Idag har jag för första gången introducerat raketljuden för Lucy på våra skiva. Länge har vi tränat på skott och åskljud och hon älskar när vi gör detta nu, till skillnad från i början då hon ville gömma sig.
Eftersom jag vet att det är en raket som orsakat hennes rädsla från förra året så har jag medvetet låtit bli att träna just det och istället träna på andra ljud.
Idag satte det alltså på prov om hon kunde generalisera raketljuden till det som vi tränat innan och det gick alldeles utmärkt. Inte den minsta reaktion! Bara en helt galet lycklig hund som viftar på svansen och som bjuder på en massa beteende så som hon är lärd att göra när hon hör dessa ljud på skivan.

Målet jag hade med denna träning detta året var att Lucy skulle älska skottljud och de övriga ljuden på skivan och det målet kan jag säga att vi har uppnått nu.
Nu återstår det bara att kunna generalisera det hela i verkligenheten också. Men vi har en bra grund nu. Tyvärr kan man ju inte styra över dessa okontrollerade smällare och raketer som hela december innebär, så jag hoppas vi kan ha lite tur att vi inte råkar ut för någon kraftfull smällare alltför nära för då kanske vi får börja på ruta ett igen? Hela nyårsafton kommer bli ett enda klickerträningspass i alla fall =)

Bilder på Dixies nytrimmade söner


Här är en nyklippt Chip


Och en nyklippt Bruno


Måndagsträning

Tur att det alltid finns måndagar att se fram emot då det vankas mycket hundträning :)

På agilityn idag blev det många roliga och svåra kombinationer och mycket träning på klätterhinderna.
Jag var inte så nöjd med Lucys kontaktfält idag, men det var ett tag sedan vi tränade det så det behövs friskas upp i minnet. Det är ju framför allt A-hindret som ställer till det, då Lucy har bråttom över. Men det är bara att nöta in det bättre. Vippen var inga problem idag och den kunde hon ta i fart. Det är jag mycket nöjd med och balansen är hon jätte duktig på.
Hon var lite vildare än vanligt idag.

Sen var det mer träning och då fick Dixie ett lydnadspass där hon var duktig på allt hon gjorde. I rallylydnadens högre klasser ska man kunna ha hunden på sin högra sida och inte bara det, utan den ska även kunna alla skyltar på höger sida. Jag blir bara trött när jag tänker på det och tappar motivationen direkt. Jag tycker det förstör mycket i sporten och hoppas att reglerna ändras tills nästa revidering.
Men vi börjar ändå träna det lite. Det är ju utmaning, men en väldigt tråkig utmaning.

Sen fick Lucy köra ett pass till med terapihundsövningar.
Inkallning till annan person
Inkallning till mig när annan person har godis i handen
Lägga huvudet i knä/hand på annan person
Passera förbi andra hundar på nära avstånd
Sitta kvar med störning (hundar som går runt)
Gå sakta

Hon var jätte duktig på samtliga moment! Jag hoppas hon kommer klara provet. Det hon ska kunna till inprovningen är följande moment:

-Hälsa på en främling
-Beröring, en eller flera personer som klappar hunden
-Hantering, lyfta hunden titta på tänder, hårdhänt hantering
-Reaktion på ljud, en ljudlig och en visuell
-Linförighet, gå med slakt koppel
-Tillgänglighet, främling kallar på hunden
-Ta emot godis fint
-Hård kram
-Reaktion på någon som skriker och puttar på föraren
-Förarens uppförande

Lucy har talat

Nu på morgonen har jag och Lucy varit iväg hos Katarina som är djurtolk. Det var inte för någon särskilt anledning utan bara för det är roligt och för att de andra hundarna har gjort det förrut.
Det är väldigt roligt även om jag inte vet hur det fungerar. Enligt Katarina var Lucy en mycket pratsam hund och hon pratade väldigt fort så Katarina fick skriva så pennan glödde.

Det här berättade Lucy med sin egna ord:

"Jag är en glad och väldigt omtänksam hund. Jag tycker det är mysigt när man sitter tillsammans alla och myser. Jag gillar inte att vara ensam och jag tycker flocken ska vara samlad. Jag gillar att leka och springa och hoppa högt. Det är jag jätte duktig på. Har svårare för att ligga stilla. Jag är ofta stel i kroppen och kan ha svårt att resa mig upp när jag har legat ett tag. Jag har ofta hörselnedsättning för att jag har kladd och ont i öronen och då får jag ont i huvudet också. Det är inte alltid, men ofta. Det kommer och går. Jag vill gärna vara ute så jag kan ha koll på allt som händer och är väldigt nyfiken. Sen kan jag vara lat också. På morgonen då kan jag sova länge.

Jag är väldigt beroende av människor, men de är inte lika beroende av mig och då kan jag hitta på något så de ser mig. Jag tycker om när jag får nya saker som ben. De kan jag ha länge. De som är ljusa är bäst och godast. Ibland ser jag dåligt när jag har hår i ögonen. Jag följer gärna med i bilen bara jag får vara med, för då ser jag det mesta. När jag är stel i kroppen så får jag ont under fötterna också. Jag känner verkligen att jag är älskad och jag försöker älska tillbaka. Jag har det jätte bra!"

Jag tycker det stämmer rätt så bra in på henne, men inte allt. Stelheten har jag vetat om sedan tidigare och har försökt massera bort, men det kommer igen och igen. Så nu har vi fått några piller hon ska äta som skulle göra underverk på 3 dagar. Jag hoppas på det. Jag har försökt leta upp Dixies och Selmas papper från när de var där, de hade varit intressant att jämföra med vad de sa, men tyvärr kan jag inte hitta det någonstans.

Trevlig helg!


Ny produkt

Idag har vi spårat i det vackra vädret.
För en gångs skull så var båda hundarna jätte duktiga. Dixie tog det lungt och slarvade inte och Lucy var lite mer taggad och jobbar på jätte bra! Hon börjar bli helt tokig i sin klöv nu och vill äta upp den, precis som Dixie. Dixie får bara bära sin klöv tillbaka, sen måste man ta den för annars äter hon upp den i ett nafs.

Förra veckan beställde jag ett VGW-bälte. Den omtalade och hyllade selen som ska göra att hunden inte snedbelastar på promenader eller drar. Idag kom den och ikväll på promenaden har jag testat den på Lucy.
Nu gick vi inte så lång runda, men jag var verkligen nöjd med vad jag såg.
Just på kvällarna så kan Lucy vara lite hetsig i kopplet då alla 1000-tals kaniner är vakna, men i denna sele kan hon inte dra, för då vänds hon automatiskt helt om eftersom spännet sitter fast på bringan. Den var väldigt lätt och smidig och kan inte orsaka skada på hunden till skillnad från andra farliga halsband och nosgrimmor.
Jag tror verkligen de har lyckats denna gång. Men jag kommer fortsätta utvärdera den i olika situationer, men första intrycket var positivt!

Dixie är i höglöp och försöker förgäves uppvakta Lucy. Lucy bara tittar på henne och förstår inte vad Dixie vill att hon ska göra.

Imorgon blir det en lång dag med många lektioner jag ska hålla för alla nya kursdeltagare och på lördag är det dags för djurtolken. Så spännande! Men jag vet inte ännu vad jag ska ställa för frågor till Lucy. Vad ska man fråga sin hund?



Och den långa ludna svansen

Dixies päls är lite jobbigare än vanligt nu när hon löper. Svansen var lite tovig så den bestämde jag mig för att borsta ut.
Lucy blir så svartsjuk när jag borstar Dixie, hon lägger sig bredvid och ålar fram och försöker komma mellan mig och Dixie. När det inte går så försöker hon istället få uppmärksamhet genom att ta pälstussarna som sitter i borsten och leka med.
Till slut somnar hon tätt intill och jag kan koncentrera mig på borstningen igen. När svansen var utborstad så såg den ut som ett stort burr. Så det fick bli en liten ansning med saxen också.

Idag har jag tagit det fasansfulla blodprovet för att testa om jag har glutenallergi. Jag är så otroligt mesig när det kommer till nålar och blod. Jag var yr redan när jag gick dit och hade en orolig natts sömn. Men jag överlevde. Tur att de bara var ett rör som skulle tas, annars hade jag nog svimmat.

Lite träning har vi fått till idag också. Lucy har fått träna massor av apportering av olika föremål. Hon har inte svårt för generaliseringen, utan jag kan placera ut i princip vad som helst så hämtar hon det.
Idag blev det mest fokusering på bestick och imorgon ska jag testa om hon klarar apportera mynt. Att apportera metall anses vara det svåraste för hundar, men eftersom jag var medveten om det från början så var det något av det första Lucy fick lära sig- att leka med nycklar!  Så det har aldrig varit några problem för oss. Jag missade däremot et med Dixie så hon är inte så förtjust i metallapportering. Som terapihund används apportering väldigt mycket och då är det bra att hunden kan hämta så många saker som möjligt av olika material.

Dixie har fått träna lite rally och att backa lååångt.

Här kommer en liten videosnutt på Lucy som valp när hon leker med nycklar.


Varning!

Jag vill varna alla som får konstiga mejl på engelska från mig. Jag har troligtvis drabbats av något virus som skickar mejl från min mejl till mina kontakter med konstiga länkar. Jag har inte märkt det förrän nu, så jag ber så mycket om ursäkt till alla drabbade och jag hoppas ni inte har öppnat länken.
Jag har nu vidtagit åtgärder och hoppas att det ska sluta skickas ut konstiga mejl. Själv har jag inte klickat på länken, men jag misstänker att det är porrlänkar och det är verkligen inte roligt att det skickas från mig.


I kväll har vi tränat agility...banan från i torsdags som vi hade på tävlingen. Det var en hoppklass 2 bana.
Det gick bra och jag lyckades hålla mig på benen denna gång =)


Stackars Dixie har inte fått träna på flera dagar. Jag har dåligt samvete!!!
Det har varit så mycket med Lucy nu och mer lär det bli. Men jag får väl träna lite med henne imorgon. Tyvärr vet jag inte riktigt vad vi ska träna på???? Jag får väl tänka ut något kul hon kan lära sig.

Tack för alla grattisar och översättningar =)

Idag har min julkortskampanj kommit till Bialitt för försäljning. För varje sålt julkort så skänks 5 kr till Unicef och tanken är att det ska gå till att köpa mässlingsvaccin till barn som behöver det.
Köper man 4 julkort så skänker man 10 doser mässlingsvaccin till barn i nöd. Jag känner att det är min tur att göra en god gärning denna jul.

Växjö Int

Då har vi klarat av Växjöutställningen för denna gången.
För ovanligheternas skull så var Barbeterna först ut i ringen vilket betydde att vi fick köra kl 05.00 i morse. Det som är bra med det är att allt går väldigt snabbt på plats och man kan komma därifrån fort så behöver inte hela dagen gå åt. Vi körde från utställningen innan halv elva och då hann vi både ställa ut, prata hund och shoppa loss.

En överraskning var att träffa paret från Danmark som är blivande valpköpare till Lucys kommande kull som hade kommit till utställningen för att titta och heja! Mycket roligt tycker jag =)

5 Barbeter var anmälda. I valpklass gick Lucys halvsyster Zanti (Kaoma vom Zulimo) och hon fick Hp och blev BIR-Valp. Grattis syster!

Sedan var det min tur att visa Chip (Majtippans Topas of Cheba). Jag hade blivit förvarnad om att hans päls var bedrövlig och hopplös eftersom all valppäls verkar bytas till vuxenpäls just nu. Den var kanske lite värre än jag väntat mig, men vi gjorde ett försök i hopp om att domaren kunde förbise den extremt toviga pälsen, men tyvärr kunde han inte det och Chip fick Very Good. Men det gör inte så mycket eftersom jag vet hur extremt fin han är egentligen och jag är övertygad om att när hans riktiga päls vuxit ut kommer plocka både den ena och andra utmärkelsen förr eller senare. Han var väldigt lätt och springa med och har sin mors fina rörelser. Nu åker alla tovorna av  på Chip och vi hoppas den nya pälsen bli lite mer lättskött =)

Direkt efter Chip så fick jag snabbt byta nummerlapp för att visa min egen Lucy. Hon blir alltid lite låg i början när vi kommer till utställningar. Hon gillar inte alla hundar som skäller på henne från de burar som vi måste passera för att komma fram till vår ring. Hon försöker göra sig liten och visa att hon är snäll, men det hjälper tyvärr inte. Som tur är så släpper hon det ganska snabbt och vilar i sin egen bur (tyst och fin).

I unghundsklassen så var det systrarna Dolly och Skrållan från Nasus kennel som skulle gå i samma klass som Lucy. Lucy började och visade sig själv fint och fick Exellent. Även Dolly och Skrållan fick Exellent, men det blev ändå Lucy som vann Ck, Cert, CACIB och BIR.
Målet idag var att plocka CACIB eftersom jag har glömt att Lucy inte har fått något CACIB eftersom hon bara råkar vara ställd på nationella utställningar förrut, så det var hög tid för det och det gick ju bra =)

Både Chips och Lucys kritiker ligger på min hemsida. Jag tyckte det var lite konstiga saker som stod i kritiklappen. Det som man är van vid att domare kommenterar, t ex rörelser, päls, bett, huvud m.m stod det inget om. Vissa meningar förstår jag inte ens. Är det någon so förstår vad detta menas med?:
"Correct hind quarters"
Jag har försökt översätta det, men det bli bara konstigt.

Lucy har skördat en hel hög rosetter denna vecka. Min duktiga hund!

När vi kom hem var Dixie sur på henne igen. Dixie tar nog ut sin ilska över att inte ha fått följa med på stackars Lucy. Dixie visste att det var utställning i morse när vi åkte och hon ställde själv upp sig fint i hallen och gjorde sig redo, men blev så besviken när hon blev avsläppt hemma hos mina föräldrar och bara Lucy fick följa med. Men vi ville inte ta med en höglöpande ickedeltagade tik till en utställning bara för att hon skulle få följa med. Så hon fick bli hemma.

Till er som inte har facebook så lägger jag även ut lite bilder från dagen här:


Chip


Zanti BIR-Valp


Jag och Chip





Unghundsklass tikar, Lucy, Skrållan, Dolly


Lucy springer fint =) Det brukar inte se ut såhär när hon springer, hon brukar med vara någon man får släpa runt på, därför blev jag väldigt glad att jag själv kunde se att hon faktiskt kan sträcka på benen =)




Fina Skrållan som är Dixies brorsbarn


Och fina Dolly som är syster till Skrållan


Ännu en rosett man kan bära på


Snart fyller Lucy 2 år... Tiden går fort..


Vår lilla krulltott!

Intensiv dag

Idag har vi haft fullt upp hela dagen.. ja och kvällen.
Jobb på förmiddagen och sedan direkt bege sig till viltspårsträningen. Dixie fick idag göra två små spår först för att träna sig på att fokusera. Sedan fick hon gå ett vanligt. De små spåren gick bra, men sen i det vanliga spåret så fick hon nog upp färsk kanin doft för hon styrde kosan åt ett helt annat håll i en rasade fart. Men hon klarade sen att fullfölja sitt vanliga spår.

Lucy gjorde ett jätte bra spår, även om jag tycker hon är lite långsam. Det är väl typiskt att man ska få en som är lite för långsam och en som är alldeles för snabb.

Direkt efter spåren vad tagna så hade jag en privatlektion i form av klickerteori. Sen blev det snabb rastning av hundarna för att sedan bege mig av igen till veterinären där Bruno och Malou skulle röntgas. Jag tycker det är väldigt intressant att titta på röntgenplåtar så jag ville gärna vara med och se hur deras leder såg ut. Nu vet vi i alla fall ungefär vad resulteten kommer bli.

Direkt efter det så kastade vi oss in i bilen igen för att åka på agilitytävling. Det var min och Lucys lilla debut i agility.
Jag tyckte hon skötte sig utmärkt. Först så var det en nybörjarbana som är en lättare hoppklass bana.
Blev några små missar som helt och hållet var mitt fel. Men Lucy skötte sig perfekt. Hon var inte alls störd av "tävlingsmiljön" som inkluderar domare, publik, nya hundar mm.

Sen startade vi även i öppenklass hopp. Vi blev diskade där, för jag var inte tillräckligt tydlig med vilket hinder hon skulle ta, så hon hoppade fel, men vi körde färdigt ändå och hon satte ett mycket snyggt 12 pinnars högerslalom och sen blev det en "liten" miss kan man säga. Jag råka stå ivägen när Lucy kom hoppandes och vi krockade och jag flög i backen. Det har aldrig hänt förr, så självklart måste det ju hända på tävling. Men jag är ju ganska kort och faller inte så långt och även om man blir ganska paff när man ligger där och sprattlar på marken så kunde vi ändå resa på oss och köra färdigt banan och resten gick det riktigt bra!

Så jag är mycket nöjd med min lilla brunbjörn idag! Imorgon ska hon badas och bli fin!


Lucy med sin rosett som man fick när man kom 2:a. Låter bättre att säga att hon kom 2:a än att hon kom sist, för det var nämligen bara två large-hundar som startade i nybörjarklassen =) Vann gjorde Åsa och softisen Eroz. Eroz är en storfavorit både hos Dixie och hos Lucy.

Hemma idag

Idag fick jag bli hemma från jobbet för min mage. Jag har misstankar om att jag kan vara glutenallergisk. Jag får fruktansvärt ont efter att ha ätit bröd m.m och häromdagen var en sådan dag då det blev mycket bröd och nu får man sitt straff.
Det är väl helt enkelt så att jag får gå och testa mig, men jag fasar för om jag skulle vara det. Fy vad jobbigt att hålla på med specialkost och sånt. Det är inte alls min grej. Men man kanske inte har något val?

Jag ska i alla fall försöka borsta Lucy lite så jag kan bada henne på fredag så hon är fin till söndag.
Då ska Lucy få träffa sin halvsyster Zanti för första gången och så ska hon träffar Chip (Dixies valp) igen och två till som vi inte vet vilka det är ännu.
Alla valpköpare från Dixies kull är nu eniga om att pälsarna är besvärliga i denna åldern. Jag kan bara säga: Håll ut! Det blir bättre! =)
Lucys päls var hopplös i våras. Den tovade sig 2 sekunder efter att jag borstat henne, men nu är den jätte bra och behövs bara borstas igenom en gång i veckan.

Dixie är lugn nu när hon löper. Hennes löp är okomplicerade och hon drabbas inte av skendräktighet till skillnad från Lucy som bli deprimerad.
Just nu är Lucy en sprudlande glad hund och mycket kelig och lekfull och vill vara med på allt. Om det magonda släpper för mig sen så ska jag försöka träna lte utbildingsträning med henne.

Det är många som undrar vilken utbildning vi går och vad en terapihund är för något. Här är länken till den utbildningen jag och Lucy går där man kan läsa själv vad det innebär:
http://www.terapihundskolan.se/terapihunden.htm


RSS 2.0