5 veckor
Idag har det gått 5 veckor av dräktigheten om vi räknar från parningsdagen.
Det betyder att det bara är 4 veckor kvar. Nu börjar jag kunna känna en aning rundare mage. Fast än så länge syns det inte och jag tror inte någon annan heller hade kunnat känna att magen blivit lite lite rund. Det är bara jag som känner min hund som kan känna det.
Spenarna är rejäla nu och Dixie som varit illamående ett tag har nu god aptit igen efter att jag hittat Hills burkmat för valpar och dräktiga tikar.
Hon har också börjat tigga något vansinnigt vid matbordet, något hon aldrig gör annars. Och här kommer vi igen till det här med min mamma som har väldigt svårt att låta bli att smussla undan rester till den utsvultna hunden.
Suck!
Dixie mår i alla fall väldigt bra!
Jag har några hektiska veckor framför mig. Det är väldigt mycket som händer i augusti och för att hinna få det lugnt de sista veckorna av dräktigheten så är det mycket som måste göras nu.
Igår var jag och pappa och köpte brädor som vi ska bygga valplåda av. Den kommer bli perfekt.
Igår kom även Blanca igen och ska bo hos oss till tisdag till Lucys stora förtjusning!
När Blanca kom tog Dixie henne direkt och stod över henne och med doft morr talade hon om för Blanca att hålla sig i skinnet om hon ska få vara här. Blanca slänger sig direkt på rygg och ålar och slickar mungior och sedan är allt lungt.
Lucy och Blanca leker och leker. Ibland blir det lite för vilt, men då springer Dixie fram och går i mellan och med ett skall talar hon om för småttingarna att lugna ner sig vilket dem gör omedelbart.
Hon är fantastisk med att veta när hon ska bryta dem, alltså när leken blir lite för vild. Jag håller fullständigt med henne och jag litar helt på hennes omdöme.
Det blir packning och jobb i helgen.
Lucy och Blanca tar en kort paus i allt bus
Det betyder att det bara är 4 veckor kvar. Nu börjar jag kunna känna en aning rundare mage. Fast än så länge syns det inte och jag tror inte någon annan heller hade kunnat känna att magen blivit lite lite rund. Det är bara jag som känner min hund som kan känna det.
Spenarna är rejäla nu och Dixie som varit illamående ett tag har nu god aptit igen efter att jag hittat Hills burkmat för valpar och dräktiga tikar.
Hon har också börjat tigga något vansinnigt vid matbordet, något hon aldrig gör annars. Och här kommer vi igen till det här med min mamma som har väldigt svårt att låta bli att smussla undan rester till den utsvultna hunden.
Suck!
Dixie mår i alla fall väldigt bra!
Jag har några hektiska veckor framför mig. Det är väldigt mycket som händer i augusti och för att hinna få det lugnt de sista veckorna av dräktigheten så är det mycket som måste göras nu.
Igår var jag och pappa och köpte brädor som vi ska bygga valplåda av. Den kommer bli perfekt.
Igår kom även Blanca igen och ska bo hos oss till tisdag till Lucys stora förtjusning!
När Blanca kom tog Dixie henne direkt och stod över henne och med doft morr talade hon om för Blanca att hålla sig i skinnet om hon ska få vara här. Blanca slänger sig direkt på rygg och ålar och slickar mungior och sedan är allt lungt.
Lucy och Blanca leker och leker. Ibland blir det lite för vilt, men då springer Dixie fram och går i mellan och med ett skall talar hon om för småttingarna att lugna ner sig vilket dem gör omedelbart.
Hon är fantastisk med att veta när hon ska bryta dem, alltså när leken blir lite för vild. Jag håller fullständigt med henne och jag litar helt på hennes omdöme.
Det blir packning och jobb i helgen.
Lucy och Blanca tar en kort paus i allt bus
Rabattkärring
Det är väldigt få saker i livet som gör mig riktigt irriterad. Men en sak som gör mig galen är tanter som
inte har något annat för sig än att klaga.
Alldeles nyss var jag ute med hundarna och för att komma till grönområdet där vi brukar rasta så måste man gå 5 minuter i stadsmiljö.
Och på vägen dit så finns det en bostadsrättsförening som hatar hundar.
Det är inte första gången som det blir tjafs på den sträckan.
Men när vi går där med hundarna så passerar vi 2 tanter som står och pratar. Eftersom jag vet att alla där är hundhatare så håller jag in hundarna så de inte ska råka gå fram och "störa" genom att råka titta på tanterna.
När vi passerat släpper jag lite på kopplet och då råka Lucy sätta en tass i en rabatt som ligger precis vid trottoaren. Då blev det ett jäkla liv på den ena tanten och hon började häva ur sig en massa om hur oansvarigt jag var som lät min hund kissa i deras rabatter som de nyss hade räfsat.
Lucy kissade absolut inte i deras rabatt, utan råkade sätta en tass och jag brukar absolut inte låta hundarna gå i deras rabatter, men nu hände ett misstag och en tass hamnade innanför.
Hon skrek och visade den andra tanten att det hade blivit ett tassavtryck i jorden.
Jaja, lilla knäppa tant. Du kan inte ha något roligt liv som måste jobba som rabattvakt.
Vi gick ganska snabbt därifrån eftersom det inte lönar sig att diskutera saker med sådana typer.
Men jag kan erkänna att jag får lite skruvade tankar på vad jag skulle vilja göra och säga. Kanske skrika tillbaka och ta ut lite aggression som jag har på alla som bor där, eller verkligen släppa upp hundarna och kommendera dem att kissa, eller rycka upp alla deras blommor i rabatten?
Men dessa idéer får förbli tankar och fantasier.
Tur att vi flyttar snart för nästa gång kanske jag inte kan hålla inne med mina tankar =)
Det blev i alla fall lite träning efter rabattkärringen.
Lucy fick träna apportering som hon är himla duktig på. Igår gjorde hon även apportering med störning. Dvs att jag lägger ut en apport när hon sitter kvar och sedan lägger jag ut en hög med godis. Då ska hon först apportera och strunta i godiset, men efter apporteringen kan hon få varsågod. Detta klarade hon på första försöket. Hon får också göra inkallningar när jag har lagt ut störningsmoment och även detta klarar hon galant. Det blev också lite vanlig vardagslydnad.
Hon tappar lätt fokus och i mellan åt har hon väldigt mycket lukter att undersöka eller hundar att titta på. Men vi jobbar på det.
Typisk ålder då allt ska undersökas. Idag blir hon förresten 8 månader. Tiden går vansinnigt fort.
Dixie fick träna fot och ställande. Från henne är det alltid 100% fokus när vi tränar =)
inte har något annat för sig än att klaga.
Alldeles nyss var jag ute med hundarna och för att komma till grönområdet där vi brukar rasta så måste man gå 5 minuter i stadsmiljö.
Och på vägen dit så finns det en bostadsrättsförening som hatar hundar.
Det är inte första gången som det blir tjafs på den sträckan.
Men när vi går där med hundarna så passerar vi 2 tanter som står och pratar. Eftersom jag vet att alla där är hundhatare så håller jag in hundarna så de inte ska råka gå fram och "störa" genom att råka titta på tanterna.
När vi passerat släpper jag lite på kopplet och då råka Lucy sätta en tass i en rabatt som ligger precis vid trottoaren. Då blev det ett jäkla liv på den ena tanten och hon började häva ur sig en massa om hur oansvarigt jag var som lät min hund kissa i deras rabatter som de nyss hade räfsat.
Lucy kissade absolut inte i deras rabatt, utan råkade sätta en tass och jag brukar absolut inte låta hundarna gå i deras rabatter, men nu hände ett misstag och en tass hamnade innanför.
Hon skrek och visade den andra tanten att det hade blivit ett tassavtryck i jorden.
Jaja, lilla knäppa tant. Du kan inte ha något roligt liv som måste jobba som rabattvakt.
Vi gick ganska snabbt därifrån eftersom det inte lönar sig att diskutera saker med sådana typer.
Men jag kan erkänna att jag får lite skruvade tankar på vad jag skulle vilja göra och säga. Kanske skrika tillbaka och ta ut lite aggression som jag har på alla som bor där, eller verkligen släppa upp hundarna och kommendera dem att kissa, eller rycka upp alla deras blommor i rabatten?
Men dessa idéer får förbli tankar och fantasier.
Tur att vi flyttar snart för nästa gång kanske jag inte kan hålla inne med mina tankar =)
Det blev i alla fall lite träning efter rabattkärringen.
Lucy fick träna apportering som hon är himla duktig på. Igår gjorde hon även apportering med störning. Dvs att jag lägger ut en apport när hon sitter kvar och sedan lägger jag ut en hög med godis. Då ska hon först apportera och strunta i godiset, men efter apporteringen kan hon få varsågod. Detta klarade hon på första försöket. Hon får också göra inkallningar när jag har lagt ut störningsmoment och även detta klarar hon galant. Det blev också lite vanlig vardagslydnad.
Hon tappar lätt fokus och i mellan åt har hon väldigt mycket lukter att undersöka eller hundar att titta på. Men vi jobbar på det.
Typisk ålder då allt ska undersökas. Idag blir hon förresten 8 månader. Tiden går vansinnigt fort.
Dixie fick träna fot och ställande. Från henne är det alltid 100% fokus när vi tränar =)
Tack
Tack för alla grattisar =)
Igår ägnade jag hela dagen åt hundarna. Det blev café och besök i hembygdsparken och vi avslutade med ett bad i havet.
Den som levde upp mest igår var Lucy. Hon blev kompis med alla getter och ville bli "kompis" med kaninerna och ankorna också, men de var inte så intresserade.
Kor är hon lite rädd för. Hon vill gärna ta en omväg när vi passerar dem.
Jag och Lucy var också ute på en kort joggingrunda. När vi går vanliga promenader så har hon svårt att anpassa tempot speciellt nu när hon har så höga bakben och då väljer hon ofta passgång. Men jag vill inte att hon ska bygga muskler i passgång utan i trav och därför får jag nu börja öka mitt tempo.
Men jag är imopnerad av henne hur duktig hon var när vi valde hennes tempo. Hon travade på vid min sida hela tiden fast hon inte hade koppel.
På stranden var hon vild av lycka. Som den sanna vattenhund hon är så kastar hon sig i så fort hon får chansen.
Hon dyker efter saker som ligger på botten. När hon kommer upp torkar hon sig genom att rulla sig i sanden. Efter det är hon inte alltför vacker. Blöt och sandig överallt.
Dixie och Selma valde att inte bada igår. Selma är väl rädd att bli dränkt av hulliganen om hon går i och Dixie känner nog också att det var lugnast på land.
Lucy tycker dem är tråkigast i världen just nu. Ingen vill leka med henne för tillfället =)
Idag har jag klippt Dixie i en mycket kort frisyr. Jag hade sparat pälsen ifall hon skulle gå tom så jag kunde ställa ut henne i höst, men nu har allt åkt av.
Väldigt skönt för oss båda!
Selma är bättre i sin mage, men har blivit irriterad på tassarna och slickar och slickar. Så nu får hon gå med strumpor på =)
Igår ägnade jag hela dagen åt hundarna. Det blev café och besök i hembygdsparken och vi avslutade med ett bad i havet.
Den som levde upp mest igår var Lucy. Hon blev kompis med alla getter och ville bli "kompis" med kaninerna och ankorna också, men de var inte så intresserade.
Kor är hon lite rädd för. Hon vill gärna ta en omväg när vi passerar dem.
Jag och Lucy var också ute på en kort joggingrunda. När vi går vanliga promenader så har hon svårt att anpassa tempot speciellt nu när hon har så höga bakben och då väljer hon ofta passgång. Men jag vill inte att hon ska bygga muskler i passgång utan i trav och därför får jag nu börja öka mitt tempo.
Men jag är imopnerad av henne hur duktig hon var när vi valde hennes tempo. Hon travade på vid min sida hela tiden fast hon inte hade koppel.
På stranden var hon vild av lycka. Som den sanna vattenhund hon är så kastar hon sig i så fort hon får chansen.
Hon dyker efter saker som ligger på botten. När hon kommer upp torkar hon sig genom att rulla sig i sanden. Efter det är hon inte alltför vacker. Blöt och sandig överallt.
Dixie och Selma valde att inte bada igår. Selma är väl rädd att bli dränkt av hulliganen om hon går i och Dixie känner nog också att det var lugnast på land.
Lucy tycker dem är tråkigast i världen just nu. Ingen vill leka med henne för tillfället =)
Idag har jag klippt Dixie i en mycket kort frisyr. Jag hade sparat pälsen ifall hon skulle gå tom så jag kunde ställa ut henne i höst, men nu har allt åkt av.
Väldigt skönt för oss båda!
Selma är bättre i sin mage, men har blivit irriterad på tassarna och slickar och slickar. Så nu får hon gå med strumpor på =)
Beskedet
Idag kom dagen som jag och många andra väntat på med spänning. Nämligen ultraljudet!
Jag tror inte jag varit så nervös någon gång förrut.
Men det blev det glädjande beskedet att Dixie är dräktig.
Det räckte med den enda parningen på midsommarafton. Mamma sitter och funderar på om hon ska skicka ett brev ner med bilder från ultraljudet till den franska veterinären så han får se hur fel han hade. Men just nu så känner jag mig ganska glad att han hade fel så vi slapp insemination. För nu gick allt på den naturliga vägen!
Det känns också härligt att alla tecken Dixie visat faktiskt berodde på dräktighet och inte skendräktighet. Beteendeförändring, flytning, gått upp i vikt, blivit bredare över ryggen och spenarna har blivit stora och rosa.
Det var så gulligt att se deras små hjärtan slå och jag tittar på bilderna hela tiden.
Nu är det bara att vänta på att underverken ska komma ut. Jag vet redan vilket tema valparna ska döpas efter.
Vilken underbar dag det blev och det ska vi fira!
Veteran
Igår fyllde Selma veteranåldern 8 år.
Tyvärr kunde hon inte firas med något extra gott eftersom hon fått någon slags kräksjuka som inte riktigt vill ge med sig.
Stackars Selma! Hon har ofta otur på sina födelsedagar. För två år sedan blev hon ju halvt ihjälbiten av grannens schäfer och fick tillbringa tre nätter på djursjukhus. Det var inte heller någon rolig födelsedag för min lilla ulltuss.
Selma är med mina föräldrar och får hållas åtskiljd från de andra hundarna tills hon blivit bättre.
Men det blir komplicerat eftersom jag skulle vara hos dem denna helg.
Kan också berätta att vi har fått en riktig hulligan i vårt hus. Hulliganen går också under namnet Lucy. När mörkret faller byter hon skepnad och kliver in i sin hulligankropp och slaktar allt som kommer i hennes väg och yr fram som en tornado i ungefär en timmes tid.
Igår när jag var på kurs hade jag x antal missade samtal från Daniel.
När jag ringde upp lite senare så skrek han "KOM HEM!"
Och det var ett ganska upp och ner vänt hus jag kom hem till. Hon hade slaktat den stora 15 kg foderpåsen så alla foderkulor trillat ut över hela köket, sin fåttölj hade hon bitit ett hål och och sedan dragit ut stoppning, vår pappersinsamling var utspridd och finfördelad över alla golv. När Daniel hade varit ute med dem båda hade hulliganen mest befunnit sig uppe i luften eller hängt i Dixies öron.
Det var inte världens gladaste sambo man kom hem till.
I förrgår hade vi ett annat fall med lilla hulliganen. Hon som alltid ligger och sover på golvet hade nu fått för sig att krypa upp och lägga sig i vår säng. Vi har som regel här att inga hundar får vara i sängen, så vi puttade ner henne. Hon försökte igen och igen.
Jag tänkte att hon kanske tyckte att våra lakan var svala och att det var därför hon ville ligga där. Så jag tar ett annat lakan från skåpet och lägger ut på golvet. Snäll som man är.
Som tack gick Lucy dit och kissade över alltihop. Där fick man för sin snällhet.
Men oftast är hon snäll som en ängel =)
Tyvärr kunde hon inte firas med något extra gott eftersom hon fått någon slags kräksjuka som inte riktigt vill ge med sig.
Stackars Selma! Hon har ofta otur på sina födelsedagar. För två år sedan blev hon ju halvt ihjälbiten av grannens schäfer och fick tillbringa tre nätter på djursjukhus. Det var inte heller någon rolig födelsedag för min lilla ulltuss.
Selma är med mina föräldrar och får hållas åtskiljd från de andra hundarna tills hon blivit bättre.
Men det blir komplicerat eftersom jag skulle vara hos dem denna helg.
Kan också berätta att vi har fått en riktig hulligan i vårt hus. Hulliganen går också under namnet Lucy. När mörkret faller byter hon skepnad och kliver in i sin hulligankropp och slaktar allt som kommer i hennes väg och yr fram som en tornado i ungefär en timmes tid.
Igår när jag var på kurs hade jag x antal missade samtal från Daniel.
När jag ringde upp lite senare så skrek han "KOM HEM!"
Och det var ett ganska upp och ner vänt hus jag kom hem till. Hon hade slaktat den stora 15 kg foderpåsen så alla foderkulor trillat ut över hela köket, sin fåttölj hade hon bitit ett hål och och sedan dragit ut stoppning, vår pappersinsamling var utspridd och finfördelad över alla golv. När Daniel hade varit ute med dem båda hade hulliganen mest befunnit sig uppe i luften eller hängt i Dixies öron.
Det var inte världens gladaste sambo man kom hem till.
I förrgår hade vi ett annat fall med lilla hulliganen. Hon som alltid ligger och sover på golvet hade nu fått för sig att krypa upp och lägga sig i vår säng. Vi har som regel här att inga hundar får vara i sängen, så vi puttade ner henne. Hon försökte igen och igen.
Jag tänkte att hon kanske tyckte att våra lakan var svala och att det var därför hon ville ligga där. Så jag tar ett annat lakan från skåpet och lägger ut på golvet. Snäll som man är.
Som tack gick Lucy dit och kissade över alltihop. Där fick man för sin snällhet.
Men oftast är hon snäll som en ängel =)
Bara jobb
Jobbar hela veckan. Lite molnigt väder idag som omväxling men fortfarande 28 grader här just nu.
Helst längtar jag bara ut till stugan, men det fick bli Helsingborg hela denna veckan.
Har haft kurser varje kväll och då är det lättare att sköta all planering från min dator här hemma.
Imorgon åker Daniel till Norrköping med min bil. Hur ska jag klara mig utan den?
På lördag ska jag på min kusinbarns dop och tyvärr ser vädret inte lovande ut just den dagen. Men det blir nog bra ändå.
Lite hundträning hinner vi också med. Igår kväll gick jag ut och körde varsitt pass med tjejerna vid 22-tiden.
Dixie gick kanon bra i sitt pass. Hon kändes som sitt vanliga jag, koncentrerad, allert och snabb. Vi tränade rallylydnad fast utan skyltar. Bara moment.
Lucy är lite i sin egen värld i mellan åt. Hon fick träna på fokus och stanna kvar. Hon är lite störningskänslig när det kommer andra hundar. Så fort hon ser en hund så sätter hon sig ner och tittar på den i en evighet. Då glömmer hon helt bort att det var träning vi höll på med. Men det går ändå att avleda henne med lek och det är en bra grund.
Men när Dixie var i den åldern så var hon mycket värre och jag kunde knappt ha henne lös eftersom hon bara sprang rus så fort hon fick chansen.
Kan också minnas att Dixie var mer skällig i den åldern. Lucy skäller nästan aldrig och jag har fortfarande aldrig hört henne morra. Varken åt konstiga saker, i vaktningssyfte eller i lek. Men det lär hon sig nog med åldern.
Inomhus håller jag på att lära Lucy att stänga lådor (så som Dixie gör på filmen på min hemsida)
Bara två pass än så länge, men hon puttar redan med nosen på lådan flera gånger.
Tandvisning
Har precis klickertränat ett nytt sätt med momentet tandvisning med himla bra resultat.
Därför blev jag ju tvungen att dela med mig av det här.
Förrut när jag tränat tandvisning på hundarna så har jag lyft på läpparna, (klickat eller gett beröm) och sen belönat.
Men det blir egentligen ingen frivillig träning, utan hunden måste bara stå ut, vilket dem gör i och för sig.
För ett tag sedan hittade jag en sida på nätet (har tyvärr glömt vilken) där jag läste om hur en tjej tränade tandvisning med sina hundar.
Det nya sättet går ut på att hunden själv ska söka sig med sin nos in i min kupade hand och hålla den stilla. När hunden lärt sig detta utvecklar man till att den ska hålla sig stilla tills jag lyft på läpparna.
OBS! EN FÖRDEL ÄR ATT HUNDEN KAN TARGETHAND SEDAN INNAN!
Jag provade det precis på båda mina hundar och gud vad kul de tyckte det var med tandvisning nu. Totalt tränade jag 1 minut med varje och nu slänger de in nosen när jag håller min hand kupade framför och lite ovanför deras nosar och väntar stilla medan jag lyfter på läpparna.
Dixie blir helt galen av glädje när hon får träna något nytt. Hennes svans går som en propeller.
Och Lucy lyckades även ta denna övning ett steg längre. Hon kom på hur hon själv skulle "haka fast" sina läppar i mitt grepp så hon själv visade tänderna utan att jag behövde lyfta.
Jag tycker det är fantastiskt att på bara 1 minut ändra inställningen från att "stå ut" med tandvisning till att nästan tigga om att visa sina tänder.
När hundarna har lärt sig detta med mig, så låter man sedan någon annan person göra det.
Detta är ett tips speciellt till er som har lite försiktiga hundar som tycker det är obehagligt med tandvisning
hos veterinär, på utställning eller på lydnadstävling.
Därför blev jag ju tvungen att dela med mig av det här.
Förrut när jag tränat tandvisning på hundarna så har jag lyft på läpparna, (klickat eller gett beröm) och sen belönat.
Men det blir egentligen ingen frivillig träning, utan hunden måste bara stå ut, vilket dem gör i och för sig.
För ett tag sedan hittade jag en sida på nätet (har tyvärr glömt vilken) där jag läste om hur en tjej tränade tandvisning med sina hundar.
Det nya sättet går ut på att hunden själv ska söka sig med sin nos in i min kupade hand och hålla den stilla. När hunden lärt sig detta utvecklar man till att den ska hålla sig stilla tills jag lyft på läpparna.
OBS! EN FÖRDEL ÄR ATT HUNDEN KAN TARGETHAND SEDAN INNAN!
Jag provade det precis på båda mina hundar och gud vad kul de tyckte det var med tandvisning nu. Totalt tränade jag 1 minut med varje och nu slänger de in nosen när jag håller min hand kupade framför och lite ovanför deras nosar och väntar stilla medan jag lyfter på läpparna.
Dixie blir helt galen av glädje när hon får träna något nytt. Hennes svans går som en propeller.
Och Lucy lyckades även ta denna övning ett steg längre. Hon kom på hur hon själv skulle "haka fast" sina läppar i mitt grepp så hon själv visade tänderna utan att jag behövde lyfta.
Jag tycker det är fantastiskt att på bara 1 minut ändra inställningen från att "stå ut" med tandvisning till att nästan tigga om att visa sina tänder.
När hundarna har lärt sig detta med mig, så låter man sedan någon annan person göra det.
Detta är ett tips speciellt till er som har lite försiktiga hundar som tycker det är obehagligt med tandvisning
hos veterinär, på utställning eller på lydnadstävling.
Mera värme
Svalkan varade inte länge. Igår var det 29 grader igen och idag lär det bli lika varmt.
Visst är det skönt, men jag föredrar temperatur runt 22 grader.
Det går inte att promenera hundarna några längre sträckor när det är så varmt. Det blir inte heller någon bra träning. Jag längtar till hösten. Hösten är ändå bästa årstiden för mig, den årstiden som många andra fasar för.
Igår fick Lucy vara med på agilitykursen. Som sagt så var det mycket varmt och 75% av tiden gick åt att vila i skuggan. Men det ser jag som bra träning också att kunna ligga still och tyst när andra springer på agilitybanor.
Hon fick träna hopphinder fast utan bom, alltså bara springa igenom. Och det förstod hon inte meningen med, så det gick i snigelfart. Sen fick hon träna tunnlar, både korta och långa och böjda och då var det fart. Det tyckte hon var super kul!
För övrigt går jag bara och väntar på måndag.
Visst är det skönt, men jag föredrar temperatur runt 22 grader.
Det går inte att promenera hundarna några längre sträckor när det är så varmt. Det blir inte heller någon bra träning. Jag längtar till hösten. Hösten är ändå bästa årstiden för mig, den årstiden som många andra fasar för.
Igår fick Lucy vara med på agilitykursen. Som sagt så var det mycket varmt och 75% av tiden gick åt att vila i skuggan. Men det ser jag som bra träning också att kunna ligga still och tyst när andra springer på agilitybanor.
Hon fick träna hopphinder fast utan bom, alltså bara springa igenom. Och det förstod hon inte meningen med, så det gick i snigelfart. Sen fick hon träna tunnlar, både korta och långa och böjda och då var det fart. Det tyckte hon var super kul!
För övrigt går jag bara och väntar på måndag.
Träff
I fredags fick vi besök från Daniels syster och några vänner till henne som stannade tills idag.
Men trots det så valde jag ändå att åka till Karin i Skummeslöv och träffa barbetbekanta. Förrutom jag och Karins familj så var Joachim och Gunnel där och Eva och Micke med söner från Sundsvall som har en brun barbethane, Akilles. Dem hade jag aldrig träffat så det var trevligt att fått se ännu en barbet.
Totalt 6 barbeter och en foxterrier. Jag hade bara med mig Lucy. Hon är en liten Ferdinand som luktar på blommor. Nästan under hela vistelsen gick hon på egna upptäcksfärder i Karins trädgård. I början lekte hon med Aramis ett tag och sedan fick hon foxterriern som beundrare.
Det blev barbetsnack och en underbart god middag i trädgården. Tack så mycket!
Idag har vi packat några flyttlådor och kört upp med dem till stugan. Dixie har lite mer energi nu när det blivit lite svalare så hon fick träna slalom och lydnad. Hon är så otroligt smart och det hon kan det glömmer hon aldrig. Jag försöker testa henne ibland och säga 10 olika kommando i rad och hon tar aldrig fel. Det kan t ex vara sitt-ligg-stå-backa-snurra-tass-hit-fot-stanna m.m Hon sätter allt direkt!
Lucy har också fått träna idag. Fotposition, apportering, platsliggning och repetera backa upp med baktassar på låda. Poletten trillade ner efter att vi pausat ett tag från den övningen. Nu klarar hon det galant. Får se om jag hinner filma lite nån dag.
Jag vägde Lucy häromdagen. Hon vägde exakt 17 kg. Hon är liten och kompakt. Jag mätte henne också och hon är nu 50,5 cm i mankhöjd. Några centimeter kvar att växa hoppas jag.
Hon har tidigare hållt sina proportioner i kroppen, men nu har hon fått långa bakben och ibland ser det inte klokt ut när hon går. Men frambenen växer väl snart i kapp.
Jag hade tänkt ställa ut henne på Sofiero då hon har blivit 9 månader, men då kan det ju vara en fördel om hon kan springa jämt med fram och bakben.
Träning
Ikväll har vi varit på träning. Det är egentligen Dixies lydnadskurs, men det blev Lucy som fick följa med.
Underbar kväll och lagom varmt och min lilla skrutt var himla duktig faktiskt.
Lekte mycket bra och hade bra aktivitetsnivå och klarade skifta mellan on/off . Hon fick också träna platsliggning i grupp för första gången och det gick väldigt bra. Hon såg lugn och trygg ut på sin plats.
För övrigt fick hon träna grunder som fokus, backa, bakdelskontroll och stanna.
Ikväll upptäckte jag att Dixie hade flytning. Det kan dem ha tre veckor efter parning och det är tre veckor imorgon.
Jag hoppas det är ett gott tecken. Men samtidigt vill jag inte skapa förhoppningar runt dessa tecken eller Dixies beteende. Tänk så besviken jag och alla andra som hoppas kommer bli om det visar sig vara tomt.
Det måste man vara beredd på.
Några bilder från förra veckan:
Daniel och Tilda bada med hundarna.
Vattenälskare
När det var som varmast sov Lucy i duschen
Underbar kväll och lagom varmt och min lilla skrutt var himla duktig faktiskt.
Lekte mycket bra och hade bra aktivitetsnivå och klarade skifta mellan on/off . Hon fick också träna platsliggning i grupp för första gången och det gick väldigt bra. Hon såg lugn och trygg ut på sin plats.
För övrigt fick hon träna grunder som fokus, backa, bakdelskontroll och stanna.
Ikväll upptäckte jag att Dixie hade flytning. Det kan dem ha tre veckor efter parning och det är tre veckor imorgon.
Jag hoppas det är ett gott tecken. Men samtidigt vill jag inte skapa förhoppningar runt dessa tecken eller Dixies beteende. Tänk så besviken jag och alla andra som hoppas kommer bli om det visar sig vara tomt.
Det måste man vara beredd på.
Några bilder från förra veckan:
Daniel och Tilda bada med hundarna.
Vattenälskare
När det var som varmast sov Lucy i duschen
Inte som vanligt
Har haft ytterligare några lata dagar.
Igår var jag och syster på Liseberg hela dagen. Roligt för oss som är åkgalningar på allt =)
Dixie är INTE som vanligt. Hon vill inte leka med mig eller de andra hundarna. Igår kväll när jag skulle träna agilitykombination hopp + slalom ville hon inte hoppa fast hindret bara var 2 dm högt.
Hon springer inte i trädgården som hon alltid annars brukar göra.
Hon är helt enkelt inte sig själv.
Hon har blivit en mycket lugn och harmonisk hund som är ännu keligare än vanligt och är som ett plåster på mig hela tiden. Jag kan inte gå någonstans utan att hon följer efter och ska känna ständigt känna kroppskontakt.
Lucy tycker att hon har blivit skittråkig som inte vill leka som vanligt.
Detta kan bara betyda 3 saker. Dräktig, skendräktig eller sjuk. För det är minsann inte min vanliga hund.
Det känns som en evighet till ultraljudet. Just nu är jag mest orolig för att hon är sjuk.
Lucy har nu definitivt blivit trotsig tonåring. När jag kallar på henne så står hon bara och tittar för att någon sekund senare springa allt vad hon kan åt andra hållet. Full av bus.
Men det är sånt som ingår med en unghund.
Just nu så har jag alltså ingen hund som är normal =)
Bara Selma, men hennes "normala jag" är ett tråkigt jag. Hon fyller veteran (8 år) nästa vecka. Kanske vaknar hon till liv då? =)
Igår när vi var i Göteborg och föräldrarna passade hundarna hade de tagit av halsbanden efter promenader så hundarna var ute utan halsband. I halsbanden sitter deras fästingbrickor. Alltså var dem utan fästingbrickor igår.
Och på kvällen hade Lucy en äcklig fästing på kinden.
Det blev stränga order att de inte fick ta av halsbanden i fortsättningen.
Ja, inte nog med det. Efter att vi kommit hem igår och jag skulle träna lite med hundarna så letade jag i kylen efter köttbullarna som jag köpt. Jag kunde inte hitta paketet och undrade om någon hade tagit dem.
Jodå, det visade sig att min mamma hade tagit alla köttbullarna och gett hundarna mitt på dagen för de såg så hungriga ut. Jag blev tokig på henne när hon berättade det. Och kan INTE förstå hur hon ens kan komma på tanken! Men det blev också stränga order om regler kring mina belöningar i fortsättningen.
Tur vi inte bor i samma hus jämt.
Igår var jag och syster på Liseberg hela dagen. Roligt för oss som är åkgalningar på allt =)
Dixie är INTE som vanligt. Hon vill inte leka med mig eller de andra hundarna. Igår kväll när jag skulle träna agilitykombination hopp + slalom ville hon inte hoppa fast hindret bara var 2 dm högt.
Hon springer inte i trädgården som hon alltid annars brukar göra.
Hon är helt enkelt inte sig själv.
Hon har blivit en mycket lugn och harmonisk hund som är ännu keligare än vanligt och är som ett plåster på mig hela tiden. Jag kan inte gå någonstans utan att hon följer efter och ska känna ständigt känna kroppskontakt.
Lucy tycker att hon har blivit skittråkig som inte vill leka som vanligt.
Detta kan bara betyda 3 saker. Dräktig, skendräktig eller sjuk. För det är minsann inte min vanliga hund.
Det känns som en evighet till ultraljudet. Just nu är jag mest orolig för att hon är sjuk.
Lucy har nu definitivt blivit trotsig tonåring. När jag kallar på henne så står hon bara och tittar för att någon sekund senare springa allt vad hon kan åt andra hållet. Full av bus.
Men det är sånt som ingår med en unghund.
Just nu så har jag alltså ingen hund som är normal =)
Bara Selma, men hennes "normala jag" är ett tråkigt jag. Hon fyller veteran (8 år) nästa vecka. Kanske vaknar hon till liv då? =)
Igår när vi var i Göteborg och föräldrarna passade hundarna hade de tagit av halsbanden efter promenader så hundarna var ute utan halsband. I halsbanden sitter deras fästingbrickor. Alltså var dem utan fästingbrickor igår.
Och på kvällen hade Lucy en äcklig fästing på kinden.
Det blev stränga order att de inte fick ta av halsbanden i fortsättningen.
Ja, inte nog med det. Efter att vi kommit hem igår och jag skulle träna lite med hundarna så letade jag i kylen efter köttbullarna som jag köpt. Jag kunde inte hitta paketet och undrade om någon hade tagit dem.
Jodå, det visade sig att min mamma hade tagit alla köttbullarna och gett hundarna mitt på dagen för de såg så hungriga ut. Jag blev tokig på henne när hon berättade det. Och kan INTE förstå hur hon ens kan komma på tanken! Men det blev också stränga order om regler kring mina belöningar i fortsättningen.
Tur vi inte bor i samma hus jämt.
Värmen fortsätter
Underbara sommardagar vi har. Det blir mycket bad för hundarna och sedan ligger de gärna inomhus där vi har luftkonditionering.
Lucy som är i vattnet hela tiden har också börjat dyka. Hon dyker ner och undersöker saker på botten. Ser häftigt ut. Hon råkade också trampa ner sin dummy en gång och då dök hon efter den och tog upp den.
Selma går bara i till magen.
På kvällarna blir det lite träning när det är svalare. Igår tränade jag slalomingångar med Dixie och Lucy fick prova för första gången.
Jag har ju sagt att jag ska ta tag i slalomet i sommar och så ska det bli.
Dixie var duktig igår.
Idag ska vi påbörja lite rensning och ommöblering i stugan så vi får plats att lagra våra möbler när vi flyttar.
Sedan blir det fotbollsfinalen ikväll.
Shopping på nätet
Har denna morgon ägnat mig åt nätshopping. Och det var butiken klickerklok.se som jag slog på stort =)
Maria Hagström har kommit med ny bok som jag bara måste ha: "Från valp till stjärna". Ska bli mycket roligt att läsa den när den kommer. Sedan handlade jag två leksaker för en summa på 360 kr.
Ja, det är inte klokt att handla så dyra saker till sina hundar, men på kursen som jag går med Lucy fick vi låna en äkta fårskinnsbungee och hon blev helt tokig i denna!
Sånna bra belöningssaker kan man bara inte låta passera, därför blev jag nu tvungen att själv införskaffa mig två skinn-på-snöre-leksaker.
Igår var det kurs och deltagarna och deras hundar börjar bli duktiga nu. Mest imponerad är jag av lilla bichonblandningen Ludde som är en av de trevligaste småhundar jag träffat. Mycket samarbetsvillig och följsam. Där kan Selma slänga sig i väggen för orden samarbetsvillig och följsam vet hon inte vad det är =)
Senare idag åker vi till sommarstugan igen. Det är där man vill vara på sommaren.
Maria Hagström har kommit med ny bok som jag bara måste ha: "Från valp till stjärna". Ska bli mycket roligt att läsa den när den kommer. Sedan handlade jag två leksaker för en summa på 360 kr.
Ja, det är inte klokt att handla så dyra saker till sina hundar, men på kursen som jag går med Lucy fick vi låna en äkta fårskinnsbungee och hon blev helt tokig i denna!
Sånna bra belöningssaker kan man bara inte låta passera, därför blev jag nu tvungen att själv införskaffa mig två skinn-på-snöre-leksaker.
Igår var det kurs och deltagarna och deras hundar börjar bli duktiga nu. Mest imponerad är jag av lilla bichonblandningen Ludde som är en av de trevligaste småhundar jag träffat. Mycket samarbetsvillig och följsam. Där kan Selma slänga sig i väggen för orden samarbetsvillig och följsam vet hon inte vad det är =)
Senare idag åker vi till sommarstugan igen. Det är där man vill vara på sommaren.
Lucy
Idag har jag ägnat mig åt att träna Lucy.
Hon är verkligen en härlig hund. Genomsnäll och mysig. Något flummig ibland =)
På den aktiva biten jobbar vi bara med saker hon tycker är roliga eftersom jag vill skapa en possitiv attityd till att samarbeta. Det går bra.
Det som hon tycker är absolut roligast är såklart apportering. Då blir hon alldeles till sig av glädje. Idag har hon även fått jobba med uppletande av markeringsrulle. När hon får sitt kommando rusar hon ut och letar upp föremålet och levererar det i min hand. Sedan vill hon mer =)
Sedan tränas hon mycket passivt genom att ligga plats när jag tränar med Dixie och hon får t ex titta på när Dixie får apportera.
Detta måste båda mina hundar klara. Det är en förutsättning i vår vardag att man ligger still och tyst medan den andra tränas. Och för att bara vara 7 månader så är hon mycket duktig på det. Det är mycket sällan hon reser sig, bara när frestelsen blir FÖR stor.
Nu ska jag iväg på kurs och sedan försöka hinna hem till fotbollen.
Hon är verkligen en härlig hund. Genomsnäll och mysig. Något flummig ibland =)
På den aktiva biten jobbar vi bara med saker hon tycker är roliga eftersom jag vill skapa en possitiv attityd till att samarbeta. Det går bra.
Det som hon tycker är absolut roligast är såklart apportering. Då blir hon alldeles till sig av glädje. Idag har hon även fått jobba med uppletande av markeringsrulle. När hon får sitt kommando rusar hon ut och letar upp föremålet och levererar det i min hand. Sedan vill hon mer =)
Sedan tränas hon mycket passivt genom att ligga plats när jag tränar med Dixie och hon får t ex titta på när Dixie får apportera.
Detta måste båda mina hundar klara. Det är en förutsättning i vår vardag att man ligger still och tyst medan den andra tränas. Och för att bara vara 7 månader så är hon mycket duktig på det. Det är mycket sällan hon reser sig, bara när frestelsen blir FÖR stor.
Nu ska jag iväg på kurs och sedan försöka hinna hem till fotbollen.
Nytt album
Nu har jag skapat ett nytt album från vår parningsresa.
Ni hittar det i mitt galleri på hemsidan http://sites.google.com/site/majtippanskennel/
Idag
Vi njuter av sommaren ute i stugan! Imorgon åker jag tillbaka till Helsingborg för lite veckoplanering och tvättning.
Igår var jag och Lucy på spår. Dixie fick vara hemma.
För första gången lyckades hon faktiskt ta spåret bra. Stannade bara lite på mitten och undersökte en stubbe, men sen spårade hon vidare och kom fram till målet. Skam den som ger sig!
Hon verkar ha fattat lite vad det handlar om nu i alla fall.
Måste få tid att lära henne markeringspinnarna bara. Får väl ta tag i det.
Sedan åkte vi hem och firade min mammas födelsedag med en tjock släkt.
Underbar kväll och vi kunde sitta ute till midnatt utan att frysa.
Lucy lekte med mina fyra killkusiner i åldrarna 7-12. De spelade fotboll med henne och kelade hela kvällen.
Kan tala om att hon sov som en stock hela natten =)
Idag har vi varit nere och badat med alla hundar. Lucy var riktigt duktig på att simma denna gång! Hon trivs som fisken i vattnet. Vill aldrig sluta bada. Hon och Dixie hittade en död mås som flöt på ytan. Men den fick dem inte ta, fast båda ville. Jag hittade en ny liten strand som jag aldrig varit vid förut. Otroligt vackert och perfekt för hundar eftersom där inte var andra folk som kan bli störda.
Sen har vi haft besök av barbetintresserade som väntar valp från Dixie. (OM det nu blir något)
Mycket trevliga!
Många undrar om jag märker något på Dixie ifall hon blivit anourlunda.
Och det är omöjligt att säga. Hon har varit lite lugnare och tröttare sedan vi kom hem, men det kan bero på den värme vi haft eller att hon varit trött efter resan. Jag vågar mig inte på att leta tecken, eftersom det bara kommer leda till besvikelse ifall det visar sig att det inte blir några valpar.
Igår var jag och Lucy på spår. Dixie fick vara hemma.
För första gången lyckades hon faktiskt ta spåret bra. Stannade bara lite på mitten och undersökte en stubbe, men sen spårade hon vidare och kom fram till målet. Skam den som ger sig!
Hon verkar ha fattat lite vad det handlar om nu i alla fall.
Måste få tid att lära henne markeringspinnarna bara. Får väl ta tag i det.
Sedan åkte vi hem och firade min mammas födelsedag med en tjock släkt.
Underbar kväll och vi kunde sitta ute till midnatt utan att frysa.
Lucy lekte med mina fyra killkusiner i åldrarna 7-12. De spelade fotboll med henne och kelade hela kvällen.
Kan tala om att hon sov som en stock hela natten =)
Idag har vi varit nere och badat med alla hundar. Lucy var riktigt duktig på att simma denna gång! Hon trivs som fisken i vattnet. Vill aldrig sluta bada. Hon och Dixie hittade en död mås som flöt på ytan. Men den fick dem inte ta, fast båda ville. Jag hittade en ny liten strand som jag aldrig varit vid förut. Otroligt vackert och perfekt för hundar eftersom där inte var andra folk som kan bli störda.
Sen har vi haft besök av barbetintresserade som väntar valp från Dixie. (OM det nu blir något)
Mycket trevliga!
Många undrar om jag märker något på Dixie ifall hon blivit anourlunda.
Och det är omöjligt att säga. Hon har varit lite lugnare och tröttare sedan vi kom hem, men det kan bero på den värme vi haft eller att hon varit trött efter resan. Jag vågar mig inte på att leta tecken, eftersom det bara kommer leda till besvikelse ifall det visar sig att det inte blir några valpar.
Vilken värme
Det är mycket varmt idag. Över 30 grader. Inte många dagar som Sverige har sådant högtryck med varma vindar.
Vi är i sommarstugan och njuter med fyra hundar. Dixie, Lucy, Selma och Blanca.
Lucy och Blanca leker med jämna mellanrum. Dixie vill inte vara med. Hon blev inte förtjust när Blanca kom i morse. Men efter några minuter accepterade hon läget och Blanca fick vara här och nu är det helt lungt.
Selma har aldrig något att säga till om längre. Hon accepterar det mesta nuförtiden.
Lucy skiljer sig från mängden. De andra hundarna befinner sig alltid i närheten av mig. Särskilt Dixie. Hon är (nästan) alltid inom 1 meters avstånd från mig.
Lucy är mer självständig och är ute och leker själv och hon sover ofta själv. Hon har hittat nya favoritstället i duschen där hon ligger halva natten. Det är väl svalast där.
Dixie har varit mycket trött sen vi kom hem. Både resan och värmen skulle jag tro. Hon får ta det lungt ett tag framöver.
Håller värmen i sig så gäller det nog alla hundar. Varken dem eller jag orkar med någon seriös träning när det är så varmt.
Vi får bada och njuta så länge det varar. Jag tänkte åka med Lucy till hundstranden någon dag och öva på hennes simning. Den var förfärlig sist hon provade.
Hon blev 7 månader i veckan. Tiden går mycket fort. Snart är hon vuxen.
Nu ska jag gå ut och lägga mig i hängmattan och dricka mitt glas vin. Underbara sommarkvällar!
Vi är i sommarstugan och njuter med fyra hundar. Dixie, Lucy, Selma och Blanca.
Lucy och Blanca leker med jämna mellanrum. Dixie vill inte vara med. Hon blev inte förtjust när Blanca kom i morse. Men efter några minuter accepterade hon läget och Blanca fick vara här och nu är det helt lungt.
Selma har aldrig något att säga till om längre. Hon accepterar det mesta nuförtiden.
Lucy skiljer sig från mängden. De andra hundarna befinner sig alltid i närheten av mig. Särskilt Dixie. Hon är (nästan) alltid inom 1 meters avstånd från mig.
Lucy är mer självständig och är ute och leker själv och hon sover ofta själv. Hon har hittat nya favoritstället i duschen där hon ligger halva natten. Det är väl svalast där.
Dixie har varit mycket trött sen vi kom hem. Både resan och värmen skulle jag tro. Hon får ta det lungt ett tag framöver.
Håller värmen i sig så gäller det nog alla hundar. Varken dem eller jag orkar med någon seriös träning när det är så varmt.
Vi får bada och njuta så länge det varar. Jag tänkte åka med Lucy till hundstranden någon dag och öva på hennes simning. Den var förfärlig sist hon provade.
Hon blev 7 månader i veckan. Tiden går mycket fort. Snart är hon vuxen.
Nu ska jag gå ut och lägga mig i hängmattan och dricka mitt glas vin. Underbara sommarkvällar!
Frankrike- varning för långt inlägg!
Nu kommer historien som många väntat på. Nämligen vår parningsresa!
Vet inte riktigt var jag ska börja, det har varit blod, svett och tårar blandat med hopp och glädje.
Men om jag ska ta det från början så började det med att vi åkte ner den 20 juni. Körde och körde. Stannade den 21 juni i Paris och var där några timmar och åt lunch och tittade på triumfbågen och Norte dam. Eiffeltornet skymtade vi bara på håll.
Den 22:e juni körde vi vidare och stannade till i Biarritz som var en underbar liten solpärla. Dyrt som tusan är det i Frankrike!
På kvällen kom vi fram till Anny och Christian som är ägare till Baxter och en äldre barbetdam Ochi.
Dixie och Baxter fattade genast tycke för varandra och parningsförsöken var i full gång. Men vi var nog lite tidiga. Dag 12 i löpet så det blev ingen fullbordad parning. Även dagen efter var Dixie inte riktigt redo, bara nästan.
Det dumma med att vi var tidiga var att hundarna blev trötta av alla sina försök och av den 30 gradiga värmen som vi haft hela vistelsen.
Baxter är väldigt grov och tung och Dixie är ganska späd och smal så hon blev trött i ben och rygg och musklerna skakade. Så hon svajade med bakdelen och svankade med ryggen efter några dagars försök.
Baxter blev också trött och fick flera gånger gå av för att hämta andan.
Men på midsommarafton så fick de äntligen till en riktig parning med ca 10 minuters hängning. Det var skönt att kunna pusta ut över det.
Men på lördagen dagen efter så började nog höglöpet gå mot sitt slut och Dixie började säga i från. Ett bra försök fick de till på kvällen men gick tyvärr inte hela vägen. På söndagen var de inte intresserade av varandra alls.
Eftersom det bara blivit en parning så föreslog Anny en insemination för att öka chanserna för dräktighet.
Så vi stannade lite längre för att vänta på veterinär-tid. Vi fick tid på måndagen dagen efter och då kom chockbeskedet. Veterinären talade om att vi inte kunde göra någon insemination eftersom Dixie inte haft ägglossning ännu. Mycket konstigt tyckte vi, men han var mycket säker på sin sak. Han föreslog att vi skulle ta om provet onsdagen därpå, alltså i förrgår vilket vi gjord.
Det provet visade samma sak. Ingen ägglossning och det innebär att det inte kan bli valpar. Jag grät och Anny grät och allt var så sorgligt.
En dyster resa hem. Tankarna snurrade. Hur kunde detta vara möjligt. Jag trodde att beteendet styrdes av hormonerna och hon hade ju varit villig att para sig. Men det är mycket svårt att ställa frågor och få någon helhet när alla bara pratar franska.
Det skulle vara så hemsk om det var sant. Det skulle innebära att all planering och alla förberedelser skulle vara förgäves och även resan och inte tala om alla kostnader vi lagt ner på att detta skulle gå.
Dessutom skulle det innebära att Dixie har störd löpcykel och att hon då aldrig kan användas i avel. Det skulle ju vara så synd eftersom hon är en toppen hund! Både i vardagen, hälsomässigt och arbetsmässigt.
I natt kom vi hem till Sverige och fick några timmars sömn innan det var dags att bege sig till min egen veterinär för att få svar på alla frågor på svenska.
Carin tog både blodprov och utstryk och hon var mycket skeptiskt till den franske veterinärens slutsatser om att Dixie inte skulle haft ägglossning. Efter 2 timmars väntar ringde hon och meddelade att Dixie visst haft ägglossning till 100% och att möjlighet till dräktighet fortfarande finns. Det var en mycket lättande beslut. Då är inte Dixie onormal och visar det sig att hon är tom på ultraljudet så beror det på andra orsaker.
Men självklart hade det varit större chans om de hade parat sig fler än en gång. Nu har vi bara en gång att hoppas på och det blev dag 15 i löpet. Jag håller alla tummar och får väl be till gud om det ska behövas för att det ska bli något. Jag tror så mycket på denna kombination och har verkligen gjort allt för att det ska fungera.
Baxter var en underbar hund, så otroligt kelig och tillgiven och vacker!
Vistelsen i Frankrike har varit underbar. Anny och Christian har varit så otroligt vänliga och servat oss med 4-rätters middagar varje dag och passat upp oss. Vi har bott hos dem mer än en vecka och det har varit en upplevelse vi aldrig skulle få uppleva om det inte vore för parningen.
De talar bara franska, men det gick bra ändå. Jag förstod förvånadsvärt mycket franska, men har svårt att bilda meningar. Mamma var ganska bra på att bilda meningar, men sämre på att förstå, så vi klarade oss bra med hjälp av varandra.
På dagarna gjorde vi utflykter till havet och till små byar och staden Pau. Frankrike är mycket vackert!
Det kommer bilder sen.
Idag åkte vi ut till sommarstugan där pappa var med Selma och Lucy. Lucy blev helt tokig av glädje när vi kom.
Men hon har haft det mycket bra.
Det är skönt att vara hemma. Den 26 juli blir det ultraljud.
Vet inte riktigt var jag ska börja, det har varit blod, svett och tårar blandat med hopp och glädje.
Men om jag ska ta det från början så började det med att vi åkte ner den 20 juni. Körde och körde. Stannade den 21 juni i Paris och var där några timmar och åt lunch och tittade på triumfbågen och Norte dam. Eiffeltornet skymtade vi bara på håll.
Den 22:e juni körde vi vidare och stannade till i Biarritz som var en underbar liten solpärla. Dyrt som tusan är det i Frankrike!
På kvällen kom vi fram till Anny och Christian som är ägare till Baxter och en äldre barbetdam Ochi.
Dixie och Baxter fattade genast tycke för varandra och parningsförsöken var i full gång. Men vi var nog lite tidiga. Dag 12 i löpet så det blev ingen fullbordad parning. Även dagen efter var Dixie inte riktigt redo, bara nästan.
Det dumma med att vi var tidiga var att hundarna blev trötta av alla sina försök och av den 30 gradiga värmen som vi haft hela vistelsen.
Baxter är väldigt grov och tung och Dixie är ganska späd och smal så hon blev trött i ben och rygg och musklerna skakade. Så hon svajade med bakdelen och svankade med ryggen efter några dagars försök.
Baxter blev också trött och fick flera gånger gå av för att hämta andan.
Men på midsommarafton så fick de äntligen till en riktig parning med ca 10 minuters hängning. Det var skönt att kunna pusta ut över det.
Men på lördagen dagen efter så började nog höglöpet gå mot sitt slut och Dixie började säga i från. Ett bra försök fick de till på kvällen men gick tyvärr inte hela vägen. På söndagen var de inte intresserade av varandra alls.
Eftersom det bara blivit en parning så föreslog Anny en insemination för att öka chanserna för dräktighet.
Så vi stannade lite längre för att vänta på veterinär-tid. Vi fick tid på måndagen dagen efter och då kom chockbeskedet. Veterinären talade om att vi inte kunde göra någon insemination eftersom Dixie inte haft ägglossning ännu. Mycket konstigt tyckte vi, men han var mycket säker på sin sak. Han föreslog att vi skulle ta om provet onsdagen därpå, alltså i förrgår vilket vi gjord.
Det provet visade samma sak. Ingen ägglossning och det innebär att det inte kan bli valpar. Jag grät och Anny grät och allt var så sorgligt.
En dyster resa hem. Tankarna snurrade. Hur kunde detta vara möjligt. Jag trodde att beteendet styrdes av hormonerna och hon hade ju varit villig att para sig. Men det är mycket svårt att ställa frågor och få någon helhet när alla bara pratar franska.
Det skulle vara så hemsk om det var sant. Det skulle innebära att all planering och alla förberedelser skulle vara förgäves och även resan och inte tala om alla kostnader vi lagt ner på att detta skulle gå.
Dessutom skulle det innebära att Dixie har störd löpcykel och att hon då aldrig kan användas i avel. Det skulle ju vara så synd eftersom hon är en toppen hund! Både i vardagen, hälsomässigt och arbetsmässigt.
I natt kom vi hem till Sverige och fick några timmars sömn innan det var dags att bege sig till min egen veterinär för att få svar på alla frågor på svenska.
Carin tog både blodprov och utstryk och hon var mycket skeptiskt till den franske veterinärens slutsatser om att Dixie inte skulle haft ägglossning. Efter 2 timmars väntar ringde hon och meddelade att Dixie visst haft ägglossning till 100% och att möjlighet till dräktighet fortfarande finns. Det var en mycket lättande beslut. Då är inte Dixie onormal och visar det sig att hon är tom på ultraljudet så beror det på andra orsaker.
Men självklart hade det varit större chans om de hade parat sig fler än en gång. Nu har vi bara en gång att hoppas på och det blev dag 15 i löpet. Jag håller alla tummar och får väl be till gud om det ska behövas för att det ska bli något. Jag tror så mycket på denna kombination och har verkligen gjort allt för att det ska fungera.
Baxter var en underbar hund, så otroligt kelig och tillgiven och vacker!
Vistelsen i Frankrike har varit underbar. Anny och Christian har varit så otroligt vänliga och servat oss med 4-rätters middagar varje dag och passat upp oss. Vi har bott hos dem mer än en vecka och det har varit en upplevelse vi aldrig skulle få uppleva om det inte vore för parningen.
De talar bara franska, men det gick bra ändå. Jag förstod förvånadsvärt mycket franska, men har svårt att bilda meningar. Mamma var ganska bra på att bilda meningar, men sämre på att förstå, så vi klarade oss bra med hjälp av varandra.
På dagarna gjorde vi utflykter till havet och till små byar och staden Pau. Frankrike är mycket vackert!
Det kommer bilder sen.
Idag åkte vi ut till sommarstugan där pappa var med Selma och Lucy. Lucy blev helt tokig av glädje när vi kom.
Men hon har haft det mycket bra.
Det är skönt att vara hemma. Den 26 juli blir det ultraljud.
