Hejdå

Nu åker vi till Norrköping.
Har städat hela dagen. Fruktansvärt tråkigt. Jag blev på jätte dåligt humör. Alltid efter Daniels tentaperioder är slut så har han otroligt mycket energi och ska städa på sådana konstiga ställe.
Typ bakom spisen, putsa fönster och frosta av frysen. Och så vill han att jag ska ha samma energi och glädje att göra det.
Och det har jag absolut inte.

Jag tänkte göra lite roligt i mellan det tråkiga genom att träna Dixie. Men jag märkte att jag redan var på dåligt humör så det gick ju inte speciellt bra.

Nu känns det som om det blir en skit dag och jag kommer inte anstränga mig för att göra det bättre.

Hejdå

Jag bryr mig inte om matchen

Nu är det många, bland annat Daniel som sitter och ser Manchester-Barcelona matchen på tv.
Men jag känner att jag kan vara utan det. Jag blir så nervös av fotboll. Om det laget som jag hejar på släpper in mål när jag ser på så gör det så ont i kroppen. Då är det bättre att bara få veta resultatet efteråt.


Jag har nyligen kommit hem från kvällens kurs. Trevligt som vanligt.

Nästa vecka är vi i Norrköping hela veckan. Vi åker nog på söndag och jag kommer hem nästa söndag.
Daniel ska stanna. Han har fått jobb hos min morbror som jobbar med sånt som har med Daniels utbildning att göra. Ingenjörsjobb eller vad det är.
Så han ska vara där till slutet av juli. Så länge har vi aldrig varit ifrån varandra. Men det ska nog gå bra. Men jag gillar inte att vara ensam hemma. Inte av rädsla, utan just bara för att det är så ensamt.
Men jag får väl bo hos mamma och pappa ibland. Och i sommar kommer jag ju bo i sommarstugan.

Dixie har fått lite inomhus träning. Hon har lärt sig buga idag.
Jag börjar fundera ut HUR jag ska få henne motiverad till att genomföra en hel tävling. Oavsett vad det är för tävling.
Innan var jag ganska säker, men nu sedan andra löpet är hon inte lika på hugget som förrut.
Och det är en viktig bit. Jag försöker verkligen tänka så det knakar.
Freestyle kommer jag baklängeskedja och verkligen hålla mina planeringar. Men lydnaden blir lite svårare. Men det går. Och jag ska inte ge mig förrän det går. Det ska lyckas. En vacker dag har jag hittat ett sätt. Idéerna är inte slut på länge.

Hon är så himla mysig nuförtiden. Nästan så man saknar den vilda unghunden. =)
Alltid glad och kelig och lugn. Idag har hon gått lös förbi 5 lekande hundar som jagade bollar. För två månader sedan hade det aldrig gått.

Snart bara en vecka kvar till utställningarna. Vi kommer till Norrköpingsutställningen den 6 juni och Vänersborg den 7 juni. Och jag är rädd som en kalv som skalv =)

skriver igen

Massagekursen ikväll blev inställd.
Istället gav jag min tid till Dixie. Gick ut och skulle träna.
Det gick inte särskilt bra. Hon var seg och okoncentrerad.

Gjorde inkallningar. Slö som en sköldpadda och stannade när hon var framme utan att sätta sig fot. Och jag försökte leka som en tok, men fick ingen vidare fart på henne. Försökte hitta något annat moment som passade.
Ställandet var ok. Läggande gick mer dålig än bra, fotgåendet sackade hon efter i. Men platsliggning gick bra till slö-Fia.
Jag kunde springa och hoppa utan att hon gick upp.

När vi kom hem så kräktes hon. Hon mådde tydligen inte bra och så försökte hon ändå kämpa sitt bästa för att göra matte nöjd. Då fick jag lite dåligt samvete.
Hon har varit lite slö idag faktiskt. Innan lärde jag henne också att plocka upp sina saker och lägga dem i en låda. Det gick lättare än vad jag trodde. Kanske var det en tillfällighet, men sex saker av sex möjliga hamnade i lådan.

ibland är det synd att man inte har fler hundar att träna när man själv är så himla sugen!!!

Jag tror vi ska våga oss på en rallylydnadstävling i augusti. Pernilla ska också med.
Det har jag sagt att den sporten skulle vi inte hålla på med, men för mig känns det som en mjukstart. Det är i alla fall ingen som kommenderar =)

Måndag

Inget roligt alls har hänt idag. Det blev lite kris med det jobb jag håller på med. Men nu har jag löst det.
Daniel har nog inte körtelfeber. Han har gått för att göra sin tenta idag. Då är man inte så sjuk. Men han försöker ändå att spela lite sjuk. Han kan inte bära saker och igår kunde han inte diska. haha, den går jag inte på =)

Jag skulle prova momentet "rutan" igår med Dixie. Satte ut koner och la targetplatta i mitten. Men när jag skickar henne så springer hon ut och apporterar plattan istället.
Vi har tränat ganska mycket på att hon ska springa ut och hämta saker, så det var ju inte så konstigt att hon trodde hon skulle hämta den.
Men det finns massa andra sätt att träna på. Jag skulle ju bara prova. Och nu har vi gjort det.

Lydnadsklass 1 apporten har blivit lite bättre. Steg i rätt riktning i alla fall. Rätt som det är så lossnar det nog helt.

Nu ska jag planera kvällens massagekurs =)

Det sötaste som finns

Just nu ligger det en trött hund i sin soffa och snarkar. Det är väldigt effektivt med spår om man vill ha en trött hund.
Och en trött matte. Vi har snarkat i takt några timmar... =)

Idag var det spår med valparna. Tyvärr var det inte så många som kunde komma, men de som var med var mycket duktiga i spåret.
Det blev som vanligt en trevlig dag med grillning i skogen.
Jag hade lagt ett viltspår till Dixie. Och det gick nog bra. Två vinklar som hon tog jätte fint. Men på raksträckorna tycker jag ibland hon snurrar ut för mycket åt sidorna. Men hon jobbar självständigt hela tiden och hittar ju sin klöv på slutet och lyckan är stor.
Det är svårt att göra byteshandel med klöven. Inget är lika mycket värt =)

Dixie hade sin första fästing för några dagar sedan, trots fästinghalsbandet. Hm.... Inte bra. Hon har aldrig haft fästingar så länge halsbandet suttit på förut. Så vi får se.... Jag tycker annars halsbandet är det bästa alternativet.

Igår var vi och hälsade på det nya tillskottet hos min moster. En bichon frisé valp vid namn Blanca.
Just nu är valpen det sötaste som finns. Alla valpar är söta, men en bichon valp är något extra med sina tre svarta prickar i ansiktet och den vita lurviga pälsen.
Selma var med och hälsade glatt på den lilla. Hon sprang till och med ett litet glädje rus. Selma älskar att vara "mamma" och ta hand om småttingar. Hon vill tex rå om Tildas kaninungar och mysa med dem hela tiden.

Några bilder på godingen:








Pälsvård

Dagen började med att gå med Daniel till Doktorn. Han var riktigt sjuk, så jag följde honom så han inte skulle dö på vägen. Efter 2,5 timme var vi påväg hem igen. Han har troligtvis körtelfeber. Inte alls kul. Det kunde ta ett halvår innan man blev av med det. Men de har skickat iväg prover för odling, så vi hoppas på att det bara är vanlig halsfluss. Några dagars väntan innan svar kommer.

Resten av dagen har gått åt Dixies päls. Borstat i många timmar, sedan badat henne och sedan var det minsann tovor ändå. Så det blev några timmar borstning till. Nu gör det ont i rygg och axlar.
Och då hann jag ändå inte med allt. Tänkte putsa lite också, men det får nog vänta till senare.
Men ren och fin är hon nu.
Det är ju utställning om två veckor och det ska börjas i tid.

Vi har också hunnit med och träna lite freestyle. Och det gick riktigt bra. Har några rörelser kvar att lära in och det var dem vi jobbade med idag. Jag är nöjd.
Det är perfekt att träna när Dixie fortfarande är lite blöt. Då gör hon allt med fart. =)

Nu väntar en lugn och avkopplande kväll. Sååå skönt!

Aktivitetsdag

Idag har jag, Pernilla, Åsa och Karin varit i Malmö och tittat på freestyle, agility och rallylydnad.
Främst var vi där för att heja på Ingegerd och Tuffa som gjorde debut i freestyle klass1. De ska vara så nöjda!
Sedan tittade vi på Lisbeth och Tilde som tävlade både rallylydnad och agility.
Jag blev faktiskt lite sugen på rallylydnad ändå. Men vad svårt det ser ut med handlingen på agilityn. Det kommer jag ALDRIG att lära mig.
Jag blev såklar sugen på freestylen också. Men tyvärr har jag inte tillräckligt mycket självdiciplin för att klara det. Jag behöver någon annan att sätta upp mål och träna med.

Snabbt som attans var det sedan att köra hem och packa om och köra till lydnaden. Den började fem och jag kom 1 minut över.
Dixie är så otroligt rolig att träna just nu. Hon svarar mycket bra och blir inte frustrerad när hon gör fel. Utan hon bara gör om utan att springa rundor.
Vi tränade lite nya moment idag. Bland annat dirigering med höger och vänster. Dixie tog inte fel en enda gång. Mycket duktig. Det ska vi jobba vidare på.

Däremot gjorde hon något hon aldrig har gjort. Hon startade sin inkallning på kommenderingen och inte på mitt kommando. Hm. Vi gjorde om tills hon klarade det. Efter några repitioner trodde jag hon skulle lägga av, men det var härligt att se att hon fortsatte jobba. Det är verkligen en otrolig skillnad nu sedan hon löpte andra gången.
Vet inte om jag vågar säga det, för då blir hon väl en vilde igen =)

Daniel fick 40 graders feber i eftermiddag. Han säger att det är svininfleunsan. Det hoppas jag verkligen inte. Men jag sköter honom. Jag har köpt glass och lagt kall handuk på hans panna.

Nu är jag trött efter en fullspäckad dag. Och det svider i skinnet efter solen!

De ljusa stunderna

Igår så var det en dag då allt stämde. Dixie hade 110% fokus bara på mig under de två timmar vi var på Bialitt.
Även i pauserna så tittade hon bara på mig, med den där blicken: "Säg vad jag ska göra, så gör jag det"

Fotgåendet som vi skulle träna igår var bättre än någonsin. Det bara flöt på. Rätt position och med fokus på raksträckorna och hon hängde med i svängarna. Det blev ett och annat snett sättande, men vad gör det när man har den attityden hon sin hund. Ställandet var kanon, inkallningen var kanon, hoppet var kanon. Och det kändes som om hon kunde ligga en timmes platsliggning. Och hon kunde jobba lös trots störningar.

Agilityn gick också bra. Inga rus, förutom när klantmaja hade lagt sin belöningsväska på marken vid starten. Den tog såklart Dixie och sprang runt med. Vilken jackpot! Men hon hann inte få ut så mycket, för ganska snabbt ändå stannade hon så jag kunde ta henne. Det trodde jag var en omöjlighet. I vanliga fall hade hon tömt väskan och sen kommit.
Men det var inte en vanlig dag.

Det var så skönt att äntligen få komma några steg frammåt. Då vet jag ju att hon kan. Även om det blir katastrof imorgon så har hon faktiskt visat att hon kan.

Imorgon ska vi ner till Malmö och heja på våra ekipage från freestylekursen som ska göra sin första tävling.
Vi håller alla tummarna för dem.

Tisdag.

Igår startade jag en ny massagekurs. En liten grupp, men jag föredrar små grupper.
Selma var med igår med Tilda. Selma älskar ju massage så det passade bra. Tilda hade tidigare sagt att hon inte ville vara med på kursen, utan hon skulle sitta med sina läxor. Men hon satt med hela kursen och pratade om det hela vägen hem.
Mamma och pappa var på Ven med företaget igår, därför fick hon följa med.

Tilda fick träna lite med Dixie också. Och det gick lika bra som med mig. Kanske lite bättre... hm...=/

Jag tränade in ett nytt freestyle-trick igår. rörelsen "mitt". Det är som "mellan" fast på andra hållet =)
Jag har ändrat om i programmet så att vi någon gång kan bli klara. Jag har från början gjort det för svårt. Satt mål som tar för lång tid att uppnå. Nu har jag sänkt ribban och hoppas att det ska gå bättre.
Freestylen har blivit lite bortglömd nu ett tag. Det är inte lätt att fokusera på allt. Det är ju lydnad, agility, viltspår och sökträning också. Och veckan har bara 7 dagar.......

Men jag ska försöka klämma in lite mer freestyle. Jag saknar den. Och Dixie gillar att lära sig nytt. Hon är ganska trött på att nöta moment och finslipa. Inte hennes grej.
Därför passar det med lite nyinlärning också.

Ikväll ska vi träna. det blir fokus på fotgåendet blandat med lite annat som jag snart ska tänka ut.

En mycket busig hund

Då var det söndagkväll igen.
Igår började dagen med spårgruppen. Vi la inget spår, utan koncentrerade oss på sökrulleträning som var OK.
Vi fick även ett utmärkt tillfälle att träna budföring med, för hundarna, okänd man. Och alla var så duktiga.
Dixie skällde lite i början. Hon visste inte riktigt vad som krävdes av henne, men sedan förstod hon och sprang så fint till mottagaren Jonas =)
Direkt efter var det agility. Det var nya kombinationer som skulle tränas. Dixie blir så laddad av när alla andra hundar springer. Men hon ska lära sig att "ge f*n" i dem.
Hon tog en liten runda, men där fick hon på moppo och kom ganska fort tillbaka. Äntligen en hund som kan säga ifrån till henne. Och det är möjligt att det hade bra effekt, för hon sprang inte ifrån mig efter det.
Farten är det inget fel på, hon är så otroligt snabb. Annars klarade hon kombinationerna bra tyckte jag.

Agility är ju absolut det svåraste vi håller på med eftersom det kräver otrolig lydnad. Men jag tyckte faktiskt hon klarade bra nu i helgen.
Mycket handlar om mig. Eller typ allt handlar om mig, vilken känsla jag har i kroppen. Det är så tydligt på Dixie. Skärper jag mig så gör även hon det.

Efter hundaktiviteterna så fick Dixie åka till mina föräldrar. Vi skulle iväg på kusinträff som var mycket trevligt. Jag har världens bästa och roligaste kusiner och vi har nog träningsvärk i mungiporna så mycket som det skrattades igår =)

När vi åkte hem till mina föräldrar idag så var det en galen Dixie som vi mötte.
Nu har hon och Selma listat ut att det finns levande kaninungar hos Tildas kanin inne i boet. Och Dixie är som galen. Hon vill så gärna hälsa på dem eller äta dem eller vad hon nu vill göra med dem. Hon har pipit i timmar. Och lyckats rymma tre gånger. Fast hon är stor så är hon mycket skicklig på att smyga. Som jag skrivit innan så har hon lärt sig ta sig ut genom källaren. Och det glömmer hon ju inte precis.
Eftersom mamma och pappa ska flytta så fixar de till huset och just nu har de inget staket så hundarna kan inte vara lösa.

Jag satt i fåtöljen och alla var inne. Dörren ut mot hallen var stängd. Helt plötsligt upptäcker jag att Dixie inte ligger vid fötterna. Jag letar överallt. Uppe och nere och jag går t o m ner i källaren. Men dörren är stängd ut.
Helt plötsligt ser jag Dixie genom fönstret. Hon står ut på parkeringen själv.
HUR HAR HON LYCKATS KOMMA UT!!!??????
Jag har ingen aning. Men där var hon. Och hon skulle kunna ha varit borta 20 min. Det förblir kvällens mysterium....
Men den lilla busen var nöjd och glad och kom glatt när jag kallade.
Och alla kaniner var kvar =)

oj, nu blev det ett långt inlägg... hejdå

Kvällspasset

Dixies hälta gick över snabbt. Hon är som vanligt nu.
Jag är nöjd med henne ikväll på lydnaden. Hon började iof med att springa lite rundor, men hon kommer igen. Inget jämfört med vad det varit. Gruppens hundar är ganska vana nu och de är perfekta att träna med, för hon får ingen med sig på sin lek.

Vi fick göra tävlingen idag eftersom vi missade förra gången. Det gick faktiskt bra. Läggandet blev en nolla, men det har vi inte tränat något på. Vi fick nämligen göra alla moment och jag hade bara övat för nybörjarklassen som är tre moment.
Men det är bara att repetera lite, så kan hon det igen. Vi har tränat massa på ställandet och det var det hon gjorde när hon egentligen skulle lägga sig.

Efter tävlingen så tränade vi mer på kommendering och då var hon verkligen med. Hon gjorde allt mycket bra. Guldstjärna till lilla tösen!

Idag tyckte jag hon hängde med på raksträckorna i fotgåendet, men svängarna var inte de bästa. Ska träna det mer.

Hon börjar bevisa vilken kanonhund hon är! Och hon är ju faktiskt bara 1,5 år. Det finns all tid i världen att utveckla henne.
Och det kan inte bli annat än roligt! =)

spårhunden

Nu har vi kommit hem från viltspåret.
Jag är ganska nöjd. Det var 400 meter med tre vinklar och med både bloduppehåll och över en väg. Jag tyckte Dixie jobbade jätte fint, hon klarade spåra jätte fint över väg och den första och andra vinklen tog hon och bloduppehållet var inga problem. Tredje vinklen så började hon nog bli trött. Då tappade hon sig. Sedan var det lite farligt helt plötsligt då hon fick för sig att det fanns något hemskt bakom buskarna. Men hon hittade sin klöv och det var ju guld som vanligt.

Sen kom vi hem och skull träna slut på köttbullarna. Det blev lite freestyle och när vi ska träna en kombination- backa och sedan spela död så blir hon lite ivrig och ska göra både backa och död samtidigt vilket resulterar i att hon trampar fel och halkar och skriker till. Antagligen en sträckning. Så nu haltar hon lite med bakbenet.
Och jag blir så rädd. Nu gör jag inget annat än att titta hur hon går och klämma och känna på benet. Men jag tror och hoppas att det inte är så farligt.

Ikväll är det lydnad. Nu ska jag jobba och Dixie får vila sig.



Tisdagsträning

Idag har vi varit lite på jobbet. Selma var trött. Hon hade haft kramper både söndagkväll och igår. För några år sedan när kramperna började så var det bara i ett eller två ben som krampade. Nu sista tiden har hon haft i alla benen och igår hade hon haft riktiga kramper i alla ben och ryggen.
Inte bra. Men hon var glad ändå. Men jag undrar hur det ska bli?

Dixie och jag har varit och tränat i eftermiddag. Först åkte jag ut och la ett viltspår till henne. Sen åkte vi till Bialitt och tränade agility. Det gick ganska bra. Jag ska lära mig att inte springa så fort, för då blir Dixie alldeles vild och det slår lätt över. Men när jag sänkte min fart så gick det bra. tränade mest hopphinder och lite säck och tunnlar. Provade slalom och det gick väl inge vidare =)

Efter två timmar åkte vi och tog spåret. Det började bra. Hon hade bra tempo och jag klarade av att sköta linan korrekt. Första vinkeln gick kanon bra och andra sträckan. Men i andra vinkeln så blev det kaos. Jag trasslade in mig och linan fastnade och Dixie traslade in sig och hon snurrade rundor. Lång tid tog det och hon skulle bestämt åt andra hållet.
Men sen klurade hon ut det på något sätt och tog en konstig väg fram till sin klöv.

Sen tog vi en runda på stranden där hon fick bada och springa lite.


Nu är hon trött och jag med.

En sak som gör mig arg

......Alla som struntar i att plocka upp efter sin hund. Hur svårt kan det vara?
När man köper hund så ingår det också lite skitjobb. För några veckor sedan såg vi en tjej strunta i att plocka upp. Daniel skrek efter henne att ta upp. Men det gjorde hon inte.

Idag när jag var påväg till bilen såg jag en på långt håll strunta i att plocka upp efter sin setter. Han såg mig och sprang då över gatan och försvann innan jag hann dit.
Tur för honom... för jag hade ett och annat skitsnack att ta upp. Jag tänkte på det efteråt hur jag skulle ha gjort ifall jag hunnit ifatt. Om han hade vägrat hade jag tagit i skiten och kastat på honom.
Jag hade nog inte gjort det, men lockande tanke.

Det är så fruktansvärt äckligt när det ligger bajs överallt i Helsingborg. På trottoarer, på gräsmattor- överallt.
Och nu på sommaren är det mycket barn ute och leker och folk fikar i parkerna och det är väldigt äckligt.

Jag har hoppat in för Britt idag och haft barn med hund kurs. De var duktiga.
Jag tränade lite med Dixie först. Hon fick köra lite agility som gick bra. Sedan tränade vi inkallning och ställande och lydnadshopp som allt gick bra. Ställandet var okej.
Men linförigheten blir jag galen på. Jag skulle träna motivation, men det gick inte alls bra.
Och när vi gjorde som vanligt så var det också bedrövligt.
Jag tror jag ger upp några veckor. Sedan ska jag börja om från början. Det är grunderna som brister. Jag hatar fotgående!!!!

Efter kvällens kurs avslutade vi med en joggingrunda. Dixie är så duktig då. Hon travar i lagom tempo och när vi kom in på slingan i skogen sprang hon lös vid sidan fast det kom många andra joggare. Så duktig tjej. Det börjar bli en vuxen duktig vovve. Men jag blir lite orolig att hon ska bli för lugn nu. Hon går inte igång på lekarna lika bra längre. Och det är jätte viktigt att man har jakt eller kamplust i träningen.
Hon har ju haft det innan, men det kom inte tillbaka efter löpet. Men tikar kan ju vara trötta två-tre veckor efter löpet så det kan ju ändra sig.

En "trött" måndag

Såhär känner både jag och Dixie när det är måndagmorgon:


Här ligger hon i sin egen soffa, på sin egen kudde och ser ut att gilla läget =)

Har blivit lite träning idag. Började med apporten. Det har blivit en liten fuling, hon tar inte den första gången då jag presenterar den, men hon tar den andra.
Inte bra. Det blir lätt en kedja. Nu ska jag fundera ut hur hon ska ta apporten på första försöket. Har två alternativ. Antingen tar jag bort apporten om hon inte tar den första gången och så försöker vi inte mer. Sen provar jag att ta fram den lite senare för att se om hon är mer laddad då.

Eller så får jag jobba upp mer uppmärksamhet runt apporten. Göra den "speciell" och att Dixie verkligen ska känna att det är en ära att få ta den. Jag tror jag provar detta alterativ först.

Sen har vi tränat inkallning med fart. Bra fart. Sen skulle vi också träna ingångar. fruktansvärt dåliga ingångar.
Ställande gick både bra och dåligt. Hon tar ofta ett steg för mycket. Men det är bara att fortsätta.

Platsliggningen gick bra. Låg 3 minuter med rätt avstånd från mig. Med pipboll som störning.

Sen är det ju 4 utställningar som väntar i sommar. Så det blev lite ringträning också. Gick väldigt bra. Det har vi inte tränat på flera månader.

hej


Igår var vi på namnfest för lilla Tova. Sedan var det snabbt hem och byta om till westernstyle som var temat på min kusins fest. Mycket folk, god mat och dans.
Hann tyvärr inte hem till serietävlingen idag. Det var synd.
När vi väl var hemma, var det bara att hjälpa till med huset. Inte vad man helst av allt ville göra idag.

Tildas kanin har fått ungar. Vi tittade lite försiktigt idag och då såg vi att två var döda. Vi lyfte ut dem med pincett.
Troligtvis var de dödfödda. Men vi såg två som levde också. Verkligen jätte söta.
Selma och Dixie var mycket nyfikna och när de skulle nosa lite på dem så var Dixie snabb som blixten att sno åt sig den lilla "köttbiten". Men jag lyckades få ut den innan hon svalde den. Den skulle ju begravas.....hehe

Jag måste hinna lägga ett viltspår nu i veckan. Det är rena rama julafton för Dixie. När vi går förbi rundan där jag la spår förra veckan, så blir hon som vild. Hon vill så gärna gå spår. Men det går inte utan klöv.

Har två bilder idag på henne när hon släpat hem sin skatt. Den är GULD värd!








En hel dag med träning

Idag började vi med viltspår. Det var ett långt spår idag, ca 300 meter med två vinklar.
Jag vet inte riktigt hur det går, men hon hittar ju sin klöv så antagligen spårar hon. Hon tycker det är väldigt roligt i alla fall.
Och jag med.
Efter några timmar, så var det en trött Maja som körde hem och gick och lade sig. Vaknade på sen eftermiddag och då var det dags att göra sig färdig till nästa kurs som var lydnad.

Nu var det ett år sedan som vi började på lydnaden, det var maj förra året.
Och lite framsteg har det blivit.
Men jag förstår inte hur jag inte kan vara färdig med momenten. Det är ju egentligen inte så svåra saker.
Jag kan tycka att det är lite rörigt nu att bara ha halvfärdiga moment. Dixie har inget moment som jag känner att hon kan till 100%.
Men vi har i snitt 75% färdigt i varje moment. Det fattas bara lite för att det ska bli färdigt. Så vad är problemet?

Ikväll tränade vi ingångar och lite valfria moment. Jag tränade ställande. Det var segt. Hon stannade visserligen men det fanns ingen gnista av motivation att springa och hämta sin avståndsbelöning.
Hon är allmänt seg överhuvudtaget. Det gick inte heller riktigt att leka igång henne. Men jag hoppas det var spåret hon var trött av.
Nu handlar det mycket om motivation. Om vi någon gång ska ut på en tävling så måste det till betydligt mer motivation.
Nu hinner jag inte träna så mycket i helgen, men jag ska tänka ut fler planer till hög motivation.


Dixie räddade den dåliga dagen

Ja, det går ju inte att ha en dålig dag när världens bästa Dixie bjuder på överraskningar =)

Vi har tränat lite, först ställande under gång som idag var mer än klockrent. Tror aldrig det har varit så bra som idag.

Sedan tränade vi på lydnadsklass I apporteringen som jag slitit med... Och IDAG gör hon det!
Jag har rent ut sagt haft ett helvete med att lära in det momentet. Man kan tro det är enkelt, men inte för oss.
Från början tuggade hon HELA tiden, tog lång tid att få bort. Sedan grep hon, men spottade ut hela tiden. Sen efter apporteringskursen så var hon rädd för apporten. Fick börja om. Sedan var det en pärs då hon inte alls ville ta den och tyckte inte det var alls roligt.
Men idag!!!!!! Allt fanns. Hon grep apporten med glädje och höll kvar den helt stilla utan tugg och släppte i min hand på "loss".

Äntligen! Men det är mycket arbete kvar. Vi har bara tränat inomhus. Nu ska samma sak läras in utomhus. Sedan ska allt läras in i rätt position. Men det var en sten som släppte idag.

Jag undrar vad grannarna tänker om oss. För när vi har tränat apporten så har det inte räckt med klick och en belöning.
Jag har fått spela den vildaste apa i varje steg i rätt riktning för att visa den glädje Dixie har behövt.
Och gissa vilken apa jag blev idag =) hahaha


hejdå (med glad ton)

Dålig dag

Idag har jag en riktig skitdag.
Har fått någon mild magsjuka och en dundrande huvudvärk. Inte bra.

Och så är det skitväder ute......

Och så satt jag fast i bilkö i 50 minuter.....

Och så missade jag tvättiden........

Och så har jag en period med fruktansvärda prover att sortera......

Och så har jag absolut inte lust med någonting idag.


Jag planerade i går kväll dagens träning. Men det känns väldigt långt borta nu. Jag tror vi tränar lite ställande under gång senare i eftermiddag, för det fungerar nämligen inte alls längre. Börja om och gör rätt. För uppenbarligen har jag gjort fel någonstans i träningen.


hejdå (med sur ton)

Viltspåret

Det blev ett roligt viltspår idag. Jag hade lagt det ca 150 meter inklusive en 90 graders vinkel. Lät det ligga tre timmar.
Under de timmarna har det regnat oavbrutet och blåste väldigt mycket. Dessutom var det hög terräng med mycket brännässlor.
Dixie har väntat och väntat och kommit och "frågat" flera gånger om det inte var dags att gå ut snart.
Och tills slut var det dags.

Det började lite knackligt. Hon gick runt i cirklar runt avstampet, men sen valde hon den rätta vägen. Hon drog till höger men kom sedan tillbaka in i spåret igen. I vinkeln snurrade hon också innan hon valde rätt riktning.
Sen tog det inte lång tid innan det var rakt på klöven. Så stolt hund!
Det gick en annan hund 20 meter bort, men Dixie la knappt märke till den. Jag trodde kanske att hon skulle bry sig om den istället för att fullfölja sitt spår, men det gick så bra.

Man ser tydligt efter att hon tappat spåret och sedan hittar det igen, för då viftar svansen som en propeller av glädje.
Hon bar stolt hem sin skonk och avnjöt den under det blommande körsbärsträdet.
Det såg så fint ut.

Att det kunde vara så kul med viltspår. =)
Nästa gång blir på kurstillfället på torsdag, för vi hinner inte lägga själva innan dess.
Nosarbete är verkligen Dixies grej. Inget kan störa henne när hon jobbar då.


Dåligt väder lagom till jobb

Vilken tur med vädret. Igår kväll nådde regnet Helsingborg och det är lite ostadigt nu. Men nu ska man ju ändå bara jobba och jag tror naturen behöver lite vatten för att blomma ännu mer.
Jag och Dixie har tränat lite ute.
Hon var ganska slö idag också. Jag försökte få igång henne med kamp, men det gick inte så bra. Men hon hade gnista på agilityn och gnista igår och när vi lekte och imorse. Hon var väl inte på lekhumör.
Vi har joggat tillsammans idag en runda också. Dixie var mycket duktig och joggar i mitt tempo utan koppel. Duktig vovve-tjej!

Idag ska jag lägga ett viltspår till henne. Det ska bli så roligt! Jag har fått blod nu och klövar har jag i frysen som ligger på tining just nu. hehe.

Vi har tränat lite freestyle idag. Det har vi inte gjort på länge, och det gick bra. Jag tror vi kan hitta tillbaka till det, bara jag inte blir lyrisk tjatar rörelserna, för då vill inte Dixie. Hon tycker det är jätte tråkigt att upprepa saker för länge.
Jag lärde henne tass och andra tass på avstånd idag och hon var jätte duktig. Och jag tyckte det var så roligt så jag fortsatte... Men efter ett tag så kommer det små klagade skall från Dixie som säger att hon börjar tröttna på leken.

Vi tränade även på pang och vänd och det gick bra. Vi måste träna mycket mer styrka för hennes rygg. Hon är lite svajig i vissa rörelser, men det ska vi nog få rätt på.

Lördag

Idag gick jag upp kl 06.00. Vad gör man inte för lite hundaktivitet en lördag? =)
Nytt spår och sök ställe idag som var helt fantastiskt vackert! Stora planer smides för stället i framtiden. =)

Dixie var inte så laddad på sitt sök som vanligt. Hon låg och åt pinnar ??????????
Värme? Efter-löpet? Vuxen? Jag vet inte.
Men hon jobbade på bra ändå. Hade svårt med ena sidan. Men vi ställde oss så hon fick hjälp av vinden och då tog hon direkt. Men jag tycker ändå hon borde klarat det. Kanske dags att backa några steg igen, för det var likadant förra gången. ??
Ingen rast eller ro. Direkt efter var det dags för agilitykurs.
Tränade kombinationer och säcken och däcket var de nya hinderna. Absolut inga problem. Säcken var väldigt rolig och däcket hoppade hon utan att jag ens hann med att visa.
Hon sprang från mig två gånger, men jag vill inte kalla det rus längre, för hon kommer väldigt fort igen.
Men det är mycket tydligt att hon gör det när hon inte riktigt vet vad hon ska göra.

Det är mycket viktigt att hon inte misslyckas med något, för i de situationerna som hon inte gör rätt och hon inte får klick så blir hon "sur" och det är lätt att hon sticker. Och jag måste verkligen hålla skenet uppe och absolut inte ta om det som blev fel. Då vill hon inte. Man får absolut inte tjata övningar med denna dam!  Men hon har alltid varit sån. När hon inte gör rätt och hon får utebliven belöning så tar hon väldigt illa vid sig. inget hårt straff, men ändå så tydligt. Hon vill inte vara med. Där ser man hur det är med olika individer. Jag lär mig massor av det, så det är väl helt enkelt meningen att jag skulle få en underbar liten utmaning.

Resten av dagen gick åt att hjälpa till i Svalöv. Jag spolar plattor med högtryckstvätt och det finns två stycken som är alldeles galna i vattenslangen. Det går tyvärr inte alls bra att ha dem ute då.
Så de får vara inne. Selma protesterar högljutt sitt missnöje, medan Dixie är smartare än så.
Helt plötsligt när jag står där och sprutar så kommer hon där. Jag undrar vem tusan som släppt ut henne, när jag sa att ingen hund skulle komma ut.
Jag och syster bytes av och jag är inne med hundarna. Helt plötsligt är Dixie borta och jag ser genom fönstret att hon är ute. Det ända sättet hon kan tagit sig ut på, är att öppna dörren till hallen. Lirkat upp källardörren och gått ner för mycket brant trappa- gått igenom alla rum¨, där man egentligen inte kan gå för tillfället och slutligen puttat upp dörren från källaren och UT! Och det var precis så det gick till. Smart hund!

Anti-skall-halsband och igelkott

Igår såg jag på "grannfejden" på tv. Programmet som går ut på att föröka få grannar att bli sams.
Det handlade igår om skällande hundar och den andra grannen kunde inte bo i sitt hus av allt skällande.
Efter allt bråk och tjafs så kom de fram till att hundarna måste tystas NU. Och lösningen var antiskall halsband.

Detta var rätt intressant då jag aldrig har sett det i verkligheten hur de fungerar i praktiken. Och det var värre än vad jag trodde.
Jag trodde att när hunden skällde så fick den SAMTIDIGT ett sprut av halsbandet.
Men det fungerade såhär. En av medlarna provade halsbandet på sig själv. Han gjorde ljud ifrån sig, men det kom inte sprut förrän två sekunder senare. 2 SEKUNDER!  Helt värdelöst. För att en bestraffning ska vara effektiv måste den ske samtidigt inom loppet av 0,1 sekund! (för övrigt är det ingen människa nästan som är så snabb) 2 sekunder är en evighet. Det hinner hända massa andra händelser som hunden istället kan koppla ihop med det bestraffande sprutet.
Exempel: Hunden skäller för att uttrycka sig med någon känsla. Hunden nosar sedan i backen , går ett steg, lyfter huvudet och ser ett barn- sprut från halsbandet-
Hunden kopplar ihop åsynen av barnet med obehaget från halsbandet. resultat: Hunden blir rädd/undviker barn...... osv.

Och inte nog med det. Tänk själv om man varje gång fick en obehaglig stark sprut med vatten varje gång man visade glädje, rädsla, frustration, sorg, ilska m.m.
Hur mår man då? När man straffas varje gång för att uttrycka sig?
Självklart blir man tyst och passiv. Men inte skulle jag bli en lycklig individ.

Tro inte på quickfix! Det finns alltid biverkningar! Och det finns andra sätt att lösa problem på.
Ja, nu blev jag bara tvungen att skriva av mig. Jag blir så trött på att folk inte kan tänka längre.
"Men det är ju bara vatten, det skadar inte" sånna repliker bevisar bara folks okunskap om inlärning och beteendevetenskap.


Till något helt annat. Nu i kväll träffade Dixie sin första igenkott. Vi mötte den ute på vår promenad. Hon blev alldeles vild av glädje och ville så gärna hälsa. Men jag ville inte eftersom de kan ha loppor och annat.
Men vi stannade och tittade på den lille söte krabaten. Sen gick vi hem och släppte hundarna i trädgården för att rasta av sig. Då hör jag att Dixie skäller och det gör hon aldrig annars om det inte är något. Och när jag kommer dit har hon hittat en annan igenkott och förmodligen stuckit sig på den för hon springer runt den och vågar inte gå dit.
Jag säger att hon är duktig som hittat den och då blir hon stolt och glad. Husse vill också se, så hon får gå in och hämta honom och sen visa vad hon hittat. Men hon håller sig på avstånd. Får se om det dyker upp någon ohyra.

valborg

Igår var det ju valborg. Och det fanns inget att klaga på. Vädret var ju helt fantastiskt med sina 25 grader och sol.
Vi var och firade med studenterna i Lund precis som vanligt. Från morgon till kväll.
Men vi var ändå hemma väldigt tidigt, så vi hyrde en film. Australia- (jag somnade lite, men den var nog bra)

Det man ska minnas nu är att Aprils väder har varit helt fantastiskt. Det ska jag verkligen försöka komma ihåg i sommar när det säkert kommer att regna.

Dixie är inte hos mig, hon har firat sin valborg med mina föräldrar. Jag tycker inte om att hon inte är här.
Men jag får verkligen tid att lägga upp planer på träningen. Just nu har jag nya planer igen. Jag tror och hoppas att det kommer bli riktigt bra.

Idag ska jag hem och hjälpa min överbelastade föräldrar. Det blir mycket sånt framöver tills de har flyttat.

RSS 2.0