Då var julen slut
Ikväll har vi kommit hem efter 3 dagars julfirande. Vi har alltid en väldigt lång jul med vår släkt när alla sover över två nätter. Det är vad som krävs för att vi ska hinna äta upp all julmat och hinna spela alla nya spel som alla får i julklapp och bygga pussel med tusentals bitar. Under dessa dagar hinner man verkligen njuta av julefriden och man blir alldeles avslappnad. Vissa tycker det är jobbigt att umgås med sina släktingar och familjer för mycket, men så har inte vi det. Vi umgås gärna och mycket =)
Denna julen har vi haft 10 grader varmt och sol. Nästan som midsommar? =)
Hundarna har varit jätte duktiga som vanligt och Lucy har som vanligt lekt mycket med Blanca. Tomten kom i år också och denna gången hade han klappar med till alla fyra hundarna och varje hund fick gå fram när han sa deras namn och hämta sin julklapp, de blev väldigt glada. Dixie slet upp sin julklapp direkt och tog itu med jätte benet som fanns inuti. Lucy gick istället iväg för att gömma sin julklapp och hon tyckte det bästa stället var att gräva ner det bland alla andra julklappar som låg under granen. Det var ingen annan som tyckte det.
Selma och Blanca struntade i sina julklappar och var mer intresserade av vad de andra hundarna hade fått.
Några som väntar på tomten?
Nu ikväll när vi kommit hem och var ute på promenad så kom det ett gäng små killar och naturligtvis kastade de smällare mot vägen där vi gick på andra sidan. Lucy gillade det inte (vem sjutton gjorde det?) och svansen åkte ner. Men hon klarade av att inom 10 sekunder leka med mig och träna konster och leta godis som avledning.
Hon fick snabbt tillbaka svansen, så jag tyckte hon skötte sig väldigt bra. Men efteråt ville hon gärna gå hem, men hon var fortfarande lyhörd när jag kallade på henne. En hund som blivit riktigt skrämd kan inte höra när man kallar på den eftersom de stänger av, så det är en koll man kan göra om hunden kan lyssna för att se hur påverkad den blev. Mycket duktig Lucy!
Dixie är totalt oberörd. När skottet kom vände hon dirket till mig och frågade:
"Nu ska jag väl få en godis för jag var så duktig och hörde skott?"
Något tråkigt som har inträffat är att min farmor fått ännu en allvarlig stroke två dagar innan julafton och denna gången finns ingen återvändo. På lillejulafton togs det svåra beslutet av de närmaste anhöriga tillsammans med läkare att slangarna skulle kopplas ur. Och eftersom hon inte kan röra sig eller äta/svälja så är de sista dagarna räknade. Mycket tungt och sorgligt och det känns grymt. Men det är inte heller något värdigt liv att bara ligga och leva med hjälp av maskiner. Skänker en tanke till min fina farmor och till farfar!
Denna julen har vi haft 10 grader varmt och sol. Nästan som midsommar? =)
Hundarna har varit jätte duktiga som vanligt och Lucy har som vanligt lekt mycket med Blanca. Tomten kom i år också och denna gången hade han klappar med till alla fyra hundarna och varje hund fick gå fram när han sa deras namn och hämta sin julklapp, de blev väldigt glada. Dixie slet upp sin julklapp direkt och tog itu med jätte benet som fanns inuti. Lucy gick istället iväg för att gömma sin julklapp och hon tyckte det bästa stället var att gräva ner det bland alla andra julklappar som låg under granen. Det var ingen annan som tyckte det.
Selma och Blanca struntade i sina julklappar och var mer intresserade av vad de andra hundarna hade fått.
Några som väntar på tomten?
Nu ikväll när vi kommit hem och var ute på promenad så kom det ett gäng små killar och naturligtvis kastade de smällare mot vägen där vi gick på andra sidan. Lucy gillade det inte (vem sjutton gjorde det?) och svansen åkte ner. Men hon klarade av att inom 10 sekunder leka med mig och träna konster och leta godis som avledning.
Hon fick snabbt tillbaka svansen, så jag tyckte hon skötte sig väldigt bra. Men efteråt ville hon gärna gå hem, men hon var fortfarande lyhörd när jag kallade på henne. En hund som blivit riktigt skrämd kan inte höra när man kallar på den eftersom de stänger av, så det är en koll man kan göra om hunden kan lyssna för att se hur påverkad den blev. Mycket duktig Lucy!
Dixie är totalt oberörd. När skottet kom vände hon dirket till mig och frågade:
"Nu ska jag väl få en godis för jag var så duktig och hörde skott?"
Något tråkigt som har inträffat är att min farmor fått ännu en allvarlig stroke två dagar innan julafton och denna gången finns ingen återvändo. På lillejulafton togs det svåra beslutet av de närmaste anhöriga tillsammans med läkare att slangarna skulle kopplas ur. Och eftersom hon inte kan röra sig eller äta/svälja så är de sista dagarna räknade. Mycket tungt och sorgligt och det känns grymt. Men det är inte heller något värdigt liv att bara ligga och leva med hjälp av maskiner. Skänker en tanke till min fina farmor och till farfar!
Från sommar till jul
Då var man hemma igen efter en solig vecka på Gran Canaria.
Allt har varit bra förrutom att jag blev sjuk dag 1 och är fortfarande inte bra. Jag undrar just om någon gjorde Vodoo på mig för så sjuk har jag inte varit på väldigt länge. Första natten inleddes med 40 graders feber och svullen hals, de följande dagarna blev allt värre och jag hade svårt att andas och hostade dagar som nätter. Jag fick gå till doktorn som konstaterade att jag hade lunginflamation, men även infektion i öron och hals. Fick en massa recept på medicin, den ena efter den andra, men som hjälpte mig att ta mig igenom dagarna.
Det blev inte många knop gjorda och dagarna gick ut på att vila i min solstol, men det var rätt skönt det också =)
Det är skönt att vara hemma igen, även om det är ett fruktansvärt mörkt land vi lever i. Hu!
Jag saknade hundarna varje dag. Det spelar ingen roll att alla säger att jag ska njuta av att vara ledig och tänka på sig själv, jag är inte hel utan mina hundar.
Det var så härligt att se dem igen. De blev glada och Lucy kelade med mig hela kvällen. Dixie kör någon sorts straff på mig för att jag har varit borta. Hon ville inte alls hälsa och undvek mig nästan hela kvällen tills hon inte kunde hålla sig längre när vi skulle gå och lägga oss. Hon känner sig sviken varje gång jag lämnar henne. Men Daniel har tagit hand om dem mycket väl. De har fått långa promenader varje dag och han har t o m borstat dem och klippt dem lite, något han aldrig tidigare har gjort. Han hade även infört nya rutiner för hundarna där han inte tyckte jag varit så duktig :)
Här är länken till Dixies bild från Stockholmsmässan:
http://www.flickr.com/photos/svenska-kennelklubben/6493145093/in/set-72157628306639773
Även en bild från det ljuvliga klimatet på Gran Canaria.
Då var det snart jul och jag känner att jag ligger efter med alla förberedelser. Får se om mina lungor orkar följa med och köpa de sista julklapparna idag eller imorgon....
Allt har varit bra förrutom att jag blev sjuk dag 1 och är fortfarande inte bra. Jag undrar just om någon gjorde Vodoo på mig för så sjuk har jag inte varit på väldigt länge. Första natten inleddes med 40 graders feber och svullen hals, de följande dagarna blev allt värre och jag hade svårt att andas och hostade dagar som nätter. Jag fick gå till doktorn som konstaterade att jag hade lunginflamation, men även infektion i öron och hals. Fick en massa recept på medicin, den ena efter den andra, men som hjälpte mig att ta mig igenom dagarna.
Det blev inte många knop gjorda och dagarna gick ut på att vila i min solstol, men det var rätt skönt det också =)
Det är skönt att vara hemma igen, även om det är ett fruktansvärt mörkt land vi lever i. Hu!
Jag saknade hundarna varje dag. Det spelar ingen roll att alla säger att jag ska njuta av att vara ledig och tänka på sig själv, jag är inte hel utan mina hundar.
Det var så härligt att se dem igen. De blev glada och Lucy kelade med mig hela kvällen. Dixie kör någon sorts straff på mig för att jag har varit borta. Hon ville inte alls hälsa och undvek mig nästan hela kvällen tills hon inte kunde hålla sig längre när vi skulle gå och lägga oss. Hon känner sig sviken varje gång jag lämnar henne. Men Daniel har tagit hand om dem mycket väl. De har fått långa promenader varje dag och han har t o m borstat dem och klippt dem lite, något han aldrig tidigare har gjort. Han hade även infört nya rutiner för hundarna där han inte tyckte jag varit så duktig :)
Här är länken till Dixies bild från Stockholmsmässan:
http://www.flickr.com/photos/svenska-kennelklubben/6493145093/in/set-72157628306639773
Även en bild från det ljuvliga klimatet på Gran Canaria.
Då var det snart jul och jag känner att jag ligger efter med alla förberedelser. Får se om mina lungor orkar följa med och köpa de sista julklapparna idag eller imorgon....
Stockholmssuccé
Då var vi hemma igen efter en trevlig helg i Stockholm. Allt har gått precis som jag önskade :)
Vi har bott i en flott våning hos våra bekanta på Östermalm och blivit väl omhändertagna och servade med god mat varje dag.
I fredags var det dags för Lucy att göra sin inprovning (lämplighetstest) till terapihundsutbildningen.
Hon blev godkänd på samtliga moment och får nu fortsätta på nästa del av utbildningen som är yrkesinriktad och som börjar till våren.
Det känns jätte roligt!
På lördagen blev det julshopping i Gamla Stan och så hann vi med att träffa några vänner och släktingar.
Och sedan var det söndag och utställningsdags. Vi var sist ut i ringen så vi kunde ta det lungt hela morgonen. När vi väl kom på plats vid vår ring så dröjde det inte lång tid innan det strömmade till folk som var intresserade av Barbet. Både jag och Daniel pratade på oavbrutet ända fram tills vi skulle in i ringen. Jätte många trevliga människor som ville veta mer om rasen. Så stort intresse har jag aldrig tidigare stött på på utställning, men det var såklart jätte roligt. Det är ju ett av mina favoritämne att prata om :)
Vi träffade även lite trevliga Barbetägare och det är alltid lika kul!
Hundarna älskar uppmärksamheten och kelar med alla som vill bli kelade med. Dixie är hellycklig när hon vet att det är utställning och hon vill att alla ska titta på henne hela tiden. Själv tycker hon nog att hon är världens finaste hund, det ser ut så på henne när hon stolt visar upp sig så fort någon tittar på henne. Lucy ligger mest och vill bli kliad på magen =)
Tiden gick helt plötsligt väldigt fort och rätt som det var så var det Barbeternas tur. Mio (Clayhill Etienne) var först ut som enda hane och fick Exellent.
Sedan var det dags för mig och Lucy. Jag blir alltid så himla nervös när det är utställning. vet inte varför, för det har ju aldrig gått dåligt, men jag blir det i alla fall.
Den finska domaren var noggrann och hårdhänt mot hundarna och inte speciellt trevlig. Han såg sur ut och pratade ingenting.
Men Lucy klarade av hans hårda hantering och lyckades charma till sig ett Exellent med Ck. Och så var det dags för mig att snabbt byta hund till Dixie. Domaren var ännu hårdare mot Dixie. Det var precis som han skulle testa eller se om han kunde få fram någon rädsla eller aggressivitet, men det fick han inte =) Så hon fick också Ck och då var det dags för Daniel att för första gången visa upp en av sina hundar och eftersom jag redan hade Dixie så fick han ta Lucy.
Han skötte sig bra för att vara första gången. Nu spelade det ju ingen roll eftersom jag hade två vinnare i ringen och det blev Dixie som blev BIR och Nordisk Vinnare 2011 och Lucy blev 2:a bästa tik med Cert vilket betydde att hon blev Svensk Utställningschampion!
När jag sedan läste kritiklapparna så var det strålande kritik för båda, så domaren var nog inte så sur som han såg ut =)
(Kritiken läggs ut på hemsidan under "resultat" som vanligt)
Under 2011 är Lucy utställd 4 gånger i Sverige varav hon har plockat 4 raka Cert, (även i konkurrens)
Hon är för övrigt ganska sparsamt utställd eftersom vi valt att satsa på lite annat än utställning.
Men det var skönt att hon fick sitt Championat i helgen så behöver man inte tänka mer på det. Jag hade anmält henne till My Dog en dag också i fall hon inte fått Cert igår, men nu hoppar vi över det.
Som BIR-Vinnare så blev Dixie fotad till tidning, jag ska se om jag hittar bilden och kan länka till den senare.
Vi ställde även upp i gruppfinalen och fick springa in i den pampiga stora ringen, men där var det tack och hej direkt. Men man får ju passa på att visa sig när det är en så stor publik =)
Tyvärr blev det inga bilder tagna denna gången.
Nu ska jag andas ut och vila upp mig på Gran Canaria en vecka. Flyget går på onsdag och så kommer jag hem den 21:e december perfekt till jul =)
Vi har bott i en flott våning hos våra bekanta på Östermalm och blivit väl omhändertagna och servade med god mat varje dag.
I fredags var det dags för Lucy att göra sin inprovning (lämplighetstest) till terapihundsutbildningen.
Hon blev godkänd på samtliga moment och får nu fortsätta på nästa del av utbildningen som är yrkesinriktad och som börjar till våren.
Det känns jätte roligt!
På lördagen blev det julshopping i Gamla Stan och så hann vi med att träffa några vänner och släktingar.
Och sedan var det söndag och utställningsdags. Vi var sist ut i ringen så vi kunde ta det lungt hela morgonen. När vi väl kom på plats vid vår ring så dröjde det inte lång tid innan det strömmade till folk som var intresserade av Barbet. Både jag och Daniel pratade på oavbrutet ända fram tills vi skulle in i ringen. Jätte många trevliga människor som ville veta mer om rasen. Så stort intresse har jag aldrig tidigare stött på på utställning, men det var såklart jätte roligt. Det är ju ett av mina favoritämne att prata om :)
Vi träffade även lite trevliga Barbetägare och det är alltid lika kul!
Hundarna älskar uppmärksamheten och kelar med alla som vill bli kelade med. Dixie är hellycklig när hon vet att det är utställning och hon vill att alla ska titta på henne hela tiden. Själv tycker hon nog att hon är världens finaste hund, det ser ut så på henne när hon stolt visar upp sig så fort någon tittar på henne. Lucy ligger mest och vill bli kliad på magen =)
Tiden gick helt plötsligt väldigt fort och rätt som det var så var det Barbeternas tur. Mio (Clayhill Etienne) var först ut som enda hane och fick Exellent.
Sedan var det dags för mig och Lucy. Jag blir alltid så himla nervös när det är utställning. vet inte varför, för det har ju aldrig gått dåligt, men jag blir det i alla fall.
Den finska domaren var noggrann och hårdhänt mot hundarna och inte speciellt trevlig. Han såg sur ut och pratade ingenting.
Men Lucy klarade av hans hårda hantering och lyckades charma till sig ett Exellent med Ck. Och så var det dags för mig att snabbt byta hund till Dixie. Domaren var ännu hårdare mot Dixie. Det var precis som han skulle testa eller se om han kunde få fram någon rädsla eller aggressivitet, men det fick han inte =) Så hon fick också Ck och då var det dags för Daniel att för första gången visa upp en av sina hundar och eftersom jag redan hade Dixie så fick han ta Lucy.
Han skötte sig bra för att vara första gången. Nu spelade det ju ingen roll eftersom jag hade två vinnare i ringen och det blev Dixie som blev BIR och Nordisk Vinnare 2011 och Lucy blev 2:a bästa tik med Cert vilket betydde att hon blev Svensk Utställningschampion!
När jag sedan läste kritiklapparna så var det strålande kritik för båda, så domaren var nog inte så sur som han såg ut =)
(Kritiken läggs ut på hemsidan under "resultat" som vanligt)
Under 2011 är Lucy utställd 4 gånger i Sverige varav hon har plockat 4 raka Cert, (även i konkurrens)
Hon är för övrigt ganska sparsamt utställd eftersom vi valt att satsa på lite annat än utställning.
Men det var skönt att hon fick sitt Championat i helgen så behöver man inte tänka mer på det. Jag hade anmält henne till My Dog en dag också i fall hon inte fått Cert igår, men nu hoppar vi över det.
Som BIR-Vinnare så blev Dixie fotad till tidning, jag ska se om jag hittar bilden och kan länka till den senare.
Vi ställde även upp i gruppfinalen och fick springa in i den pampiga stora ringen, men där var det tack och hej direkt. Men man får ju passa på att visa sig när det är en så stor publik =)
Tyvärr blev det inga bilder tagna denna gången.
Nu ska jag andas ut och vila upp mig på Gran Canaria en vecka. Flyget går på onsdag och så kommer jag hem den 21:e december perfekt till jul =)
Mot Stockholm
Nu drar vi mot Stockholm. Det väntas oväder imorgon så vi kör ikväll istället.
Imorgon är Lucys första stora dag om hon klarar inprovningen eller inte och på söndag är hennes andra stora dag då hon kan bli en titel rikare om nu domaren gillar henne.
Vi återkommer på måndag....
Imorgon är Lucys första stora dag om hon klarar inprovningen eller inte och på söndag är hennes andra stora dag då hon kan bli en titel rikare om nu domaren gillar henne.
Vi återkommer på måndag....
Ögonlysning och möte
Idag har jag och Lucy varit och träffat Frankie (Batterikullens Come Fly With Me).
Det var längesedan jag träffade Frankie, men han hade bara positiva sidor att visa upp idag. När jag kom och skulle hämta honom så blev han glad och hoppade direkt in i min bil, utan minsta tvekan om att det var en främling som tog honom =)
Jag trodde att jag skulle klara av att ta både Frankie och Lucy på ögonlysning samtidigt utan problem, men så här i efterhand så skulle jag nog tagit med en medhjälpare, för det var inte alldelles lätt.
Lucy och Frankie fattade nämligen tycke för varandra inom loppet av 5 sekunder och sedan var parningsförsöken igång. Då är det inte helt lätt att få dem med sig på det man själv har tänkt. Lucy är ju sån som alltid tillåter bestigning och säger inte ifrån. Men hon bjöd in till det ordentligt genom att hoppa runt och göra lekinviter hela tiden. När jag hade rastat dem en halvtimme så var det dags att ta in dem till veterinären. Där var det fullt av hundar i väntrummet och med två händer höll jag två strama koppel till de två hundar jag hade med mig och då fanns det liksom inte fler händer över till att fylla i blanketter och hälla i droppar i deras ögon. Men jag löste det ganska bra genom att binda dem i varsin ände av stolen som jag satte mig i. Sedan fick jag avskilja dem med mina ben samtidigt som jag försökte läsa stamtavla och fylla i papper. Lucy kunde jag droppa hur lätt som helst, men Frankie ville minsann inte ha några droppar i sina ögon idag, han hade annat att tänka på, men där fik en sköterska hjälpa till att hålla så gick det bra.
Slutligen kom vi in till ögonlysningen och Lucy stod blickstilla hela tiden fast hon hade en hoppande beundrare nedanför sig. Hon fick massa beröm som vanligt.
Frankie var också duktig även om han behövde lite hjälp att vara stilla =)
Både fick ögon utan anmärkning och båda var fria från distichiasis.
Frankie 4,5 år
Det var längesedan jag träffade Frankie, men han hade bara positiva sidor att visa upp idag. När jag kom och skulle hämta honom så blev han glad och hoppade direkt in i min bil, utan minsta tvekan om att det var en främling som tog honom =)
Jag trodde att jag skulle klara av att ta både Frankie och Lucy på ögonlysning samtidigt utan problem, men så här i efterhand så skulle jag nog tagit med en medhjälpare, för det var inte alldelles lätt.
Lucy och Frankie fattade nämligen tycke för varandra inom loppet av 5 sekunder och sedan var parningsförsöken igång. Då är det inte helt lätt att få dem med sig på det man själv har tänkt. Lucy är ju sån som alltid tillåter bestigning och säger inte ifrån. Men hon bjöd in till det ordentligt genom att hoppa runt och göra lekinviter hela tiden. När jag hade rastat dem en halvtimme så var det dags att ta in dem till veterinären. Där var det fullt av hundar i väntrummet och med två händer höll jag två strama koppel till de två hundar jag hade med mig och då fanns det liksom inte fler händer över till att fylla i blanketter och hälla i droppar i deras ögon. Men jag löste det ganska bra genom att binda dem i varsin ände av stolen som jag satte mig i. Sedan fick jag avskilja dem med mina ben samtidigt som jag försökte läsa stamtavla och fylla i papper. Lucy kunde jag droppa hur lätt som helst, men Frankie ville minsann inte ha några droppar i sina ögon idag, han hade annat att tänka på, men där fik en sköterska hjälpa till att hålla så gick det bra.
Slutligen kom vi in till ögonlysningen och Lucy stod blickstilla hela tiden fast hon hade en hoppande beundrare nedanför sig. Hon fick massa beröm som vanligt.
Frankie var också duktig även om han behövde lite hjälp att vara stilla =)
Både fick ögon utan anmärkning och båda var fria från distichiasis.
Frankie 4,5 år
Första raketen
Igår kväll small första raketen på kvällsrundan när Daniel var ute med hundarna.
Typiskt att det var just han som gick med hundarna, jag ville ju vara med för tränings skull.
Nu vet jag inte vad han gjorde, men han sa att Lucy hade blivit lite berörd. Så idag har vi tränat här hemma igen. Jag märkte att hon hade lite mer stress än vanligt i första passet för det kom mycket gnäll i träningen. Men bara jag själv är lugn så blir hon också det. Sen fick hon göra ett inomhus sök med blodkorv och då brydde hon sig inte alls om ljudet.
Jag ska vinna detta, så är det bara.
December kommer bestå av mycket raketträning, men det känns som vi går framåt för varje gång. Sen kommer det säkert bli bakslag men så är det med träning. Det går upp och ner.
För de flesta hundar är är nyår en jobbig tid och då blir det även så för hundägaren, men bara om man bestämmer sig för att det ska vara så. Går man och oroar sig för hur det ska bli och hur hunden kommer reagera så blir det inte bra. Jag har bestämt att i mitt hus så ska vi göra precis tvärtom. Istället för att fly faran så ska vi söka upp den och vända den till något positivt för oss alla.
Så istället för att gå ut och oroa mig för om det ska komma raketer så ska jag istället dra nytta av när någon smäller av en raket som vi kan ha som träning. Bara genom att ändra min egen inställning så tror jag vi vunnit mycket.
Så kom an bara! Ut och skjut med er alla busungar så vi kan träna =)
Idag har även Lucy fått ett renligt bad med nytt schampo som skulle vara sååå bra enligt försäljaren. Jag märker ingen större skillnad mot det förra, bara att detta kostade dubbelt så mycket. Lättlurad hundägare? Ja det verkar inte bättre....
Imorgon är det dags för ögonlysning och så ska Lucy och Frankie få träffas för första gången.
Och så närmar det sig fredag då det är den stora inprovningsdagen i Stockholm för mig och Lucy. Då avgörs det om vi är lämpade som terapihundsekipage eller inte. Tänk om vi inte klarar det?
Hundgym =)
Usch så geggigt det är ute nu. Dixie som var så ren och fin igår är nu en lortgris igen efter bara ha varit ute och gått.
Men det som är bra när de är nybadade är att smutsen trillar av lättare, så jag har kunnat borsta bort det värsta. Sol har vi i alla fall haft idag och då passade jag på att ta en ny bild på Dixie till min hemsida. Så här blev den:
Ögongodis för matte =)
Lucy och jag har kört agility. Väldigt svår bana och det är bara att erkänna att jag inte riktigt fick rätt på det som jag ville. Jag blir arg på mig själv att jag inte kan minnas banan och de byten jag så väl planerar under banvandringen. Men min hund är duktig! Vi körde inomhusagility idag, så himla skönt att kunna träna inne när det är så kallt ute. Och vår nya inomhuslokal är fantastiskt bra!
Sen har jag haft två privatlektioner. En var en 14 veckors Shitzu valp som ville ha lite grundträning. Väldigt kul att se en så arbetsvillig liten tjej.
Sen hade jag en omplaceringshund, jaktblandning som förut bott hos en alkoholist och troligtvis fått en hel del stryk och som är rädd för allt. Men wow vilka framsteg vi gjorde på bara 40 minuter. Det kommer bli en fantastisk hund av den killen!
Igår så fick Dixie och Lucy prova på en träningsmaskin. På jobbet har det köpts en viberatormaskin som vibrerar i olika grader beroende vilken inställning man har. Jag har läst att det är väldigt många hundfysioterapeuter som använder vibrationsplatta för hundrehab, för muskelträning, fettförbränning, spänningar och ökad cirkulation, så jag tänkte prova på mina hundar nu när vi ändå har en maskin.
Jag undrade hur de skulle reagera när jag sa åt dem att gå upp på plattan, men de gick upp direkt. Och till min förvåning så verkade det som om de verkligen gillade maskinen. Lucy tyckte det var så kul så hon vägrade gå ner fast jag stängde av den. Så nu har vi ett komplement till vår övriga träning att ta till. Nu kan vi gå dit och träna alla tre. Själv använder jag maskinen flera gånger i veckan. Jag märker stor skillnad och man känner att man tränar muskler som man annars inte kommer åt så lätt.
Men det som är bra när de är nybadade är att smutsen trillar av lättare, så jag har kunnat borsta bort det värsta. Sol har vi i alla fall haft idag och då passade jag på att ta en ny bild på Dixie till min hemsida. Så här blev den:
Ögongodis för matte =)
Lucy och jag har kört agility. Väldigt svår bana och det är bara att erkänna att jag inte riktigt fick rätt på det som jag ville. Jag blir arg på mig själv att jag inte kan minnas banan och de byten jag så väl planerar under banvandringen. Men min hund är duktig! Vi körde inomhusagility idag, så himla skönt att kunna träna inne när det är så kallt ute. Och vår nya inomhuslokal är fantastiskt bra!
Sen har jag haft två privatlektioner. En var en 14 veckors Shitzu valp som ville ha lite grundträning. Väldigt kul att se en så arbetsvillig liten tjej.
Sen hade jag en omplaceringshund, jaktblandning som förut bott hos en alkoholist och troligtvis fått en hel del stryk och som är rädd för allt. Men wow vilka framsteg vi gjorde på bara 40 minuter. Det kommer bli en fantastisk hund av den killen!
Igår så fick Dixie och Lucy prova på en träningsmaskin. På jobbet har det köpts en viberatormaskin som vibrerar i olika grader beroende vilken inställning man har. Jag har läst att det är väldigt många hundfysioterapeuter som använder vibrationsplatta för hundrehab, för muskelträning, fettförbränning, spänningar och ökad cirkulation, så jag tänkte prova på mina hundar nu när vi ändå har en maskin.
Jag undrade hur de skulle reagera när jag sa åt dem att gå upp på plattan, men de gick upp direkt. Och till min förvåning så verkade det som om de verkligen gillade maskinen. Lucy tyckte det var så kul så hon vägrade gå ner fast jag stängde av den. Så nu har vi ett komplement till vår övriga träning att ta till. Nu kan vi gå dit och träna alla tre. Själv använder jag maskinen flera gånger i veckan. Jag märker stor skillnad och man känner att man tränar muskler som man annars inte kommer åt så lätt.
Bad i olika former och Lucifer
Denna söndag och 2:a advent har gått åt till hundbad av olika slag.
På förmiddagsrundan blev det en lång och kall strandpromenad, men hundarna tycker inte det är kallt. Lucy kastade sig vågorna så fort hon fick chansen. Gud som hon badade! Dixie går aldrig i om man inte kastar något som hon kan hämta då hoppar hon i direkt, men det var ganska höga vågor så det blev ingen apportering så då gick hon bara i till magen.
Men när vi kom hem så slapp hon inte undan. Det var nämligen hennes tur att bli tvättad inför utställningen nästa helg. Och när vi ändå var igång så tog vi Selma också.
Lucy ska få sitt bad på tisdag så även hon blir ren och väldoftande.
Dixie är varken badad eller klippt sedan juli så hennes päls är extremt lång. Efter utställningen blir det klippning.
Barbet startar sist i ring C40 på söndag den 11/12 på Stockholms Hundmässa
Sen måste jag bara berätta om Lucys konstiga beteende. Varje gång jag har städat och dammsugat här hemma, vilket jag har gjort t ex idag så bara måste Lucy gå till pappersinsamlingen och hämta en kartong och smula sönder.
Försöker hon hjälpa till med städning på sitt sätt eller hatar hon bara när det är fint?
Det slår aldrig fel. Hon gör det varje gång. Mycket märkligt tycker jag. Jag känner mig verkligen som Askungen och Lucy gör verkligen namn för sin Lucifer-sida =)
1:a december
Julens månad är här! Jag har så fruktansvärt mycket att göra fram till den 13:e december, för den 14:e bär det av på semester. Men innan dess ska jag vara färdig med allt mitt jobb som jag ligger efter med, Lucy ska på inprovning på terapihundsutbildningen och så är det utställning och så ska det vaccineras och ögonlysas, tränas och hållas kurser och..... Ja massa annat som man borde göra.
Idag har vi tränat lite utställningsträning på promenaden. Det behövs väl egentligen inte, kanske mest för att jag ska minnas =)
Dixie fick träna stadga på stå och med tanke på störningen så var hon fantastisk. Jag ställde henne i position och hon blev tillsagd att stå helt still utan att bryta positionen medan jag sprang runt henne med Lucy. Hon står extremt stilla... . När jag stannar och vänder mig som så ser jag en katt som går bakom mig och Dixie ser den men står kvar. Det var duktigt för att vara en av de värsta katt/kanin-jagare som finns.
Som sagt, omvänt lockande är en FANTASTISK övning!!!! (även om vi inte tränat på katter i den övningen så fattade Dixie i alla fall)
Lucy däremot hade fått kattdoften i nosen utan att ha sett den så hon sprang inte så fint precis.
Sen har vi tränt raketljud. Nu blir det raketträning varje dag ända fram till nyår och lite därefter eftersom det snart kommer börja smälla när vi är ute och går. Det var maxvolym på idag och det gick bra. Lucy hade lite förhöjd stressnivå i sina konster som hon alltid gör när vi lyssnar på skivan, men ingen rädsla bara taggad och svansen viftar hela tiden. Stressen kommer minska för varje dag vi tränar. Dixie bryr sig inte alls. Helt oberörd!
Om det är någon som vill se något sjukt, men som är verklighet så kan man ta en titt på denna planerade kombination som man kan hitta på blocket.
Helt vansinnigt!!!!! Var är ryggen? Friröntgade haha! Det behövs ingen röntgen för att se att denna anatomi är helt förfärlig! Jag skäms över vad människan har gjort med vad som var en av världens bästa brukshund!
Idag har vi tränat lite utställningsträning på promenaden. Det behövs väl egentligen inte, kanske mest för att jag ska minnas =)
Dixie fick träna stadga på stå och med tanke på störningen så var hon fantastisk. Jag ställde henne i position och hon blev tillsagd att stå helt still utan att bryta positionen medan jag sprang runt henne med Lucy. Hon står extremt stilla... . När jag stannar och vänder mig som så ser jag en katt som går bakom mig och Dixie ser den men står kvar. Det var duktigt för att vara en av de värsta katt/kanin-jagare som finns.
Som sagt, omvänt lockande är en FANTASTISK övning!!!! (även om vi inte tränat på katter i den övningen så fattade Dixie i alla fall)
Lucy däremot hade fått kattdoften i nosen utan att ha sett den så hon sprang inte så fint precis.
Sen har vi tränt raketljud. Nu blir det raketträning varje dag ända fram till nyår och lite därefter eftersom det snart kommer börja smälla när vi är ute och går. Det var maxvolym på idag och det gick bra. Lucy hade lite förhöjd stressnivå i sina konster som hon alltid gör när vi lyssnar på skivan, men ingen rädsla bara taggad och svansen viftar hela tiden. Stressen kommer minska för varje dag vi tränar. Dixie bryr sig inte alls. Helt oberörd!
Om det är någon som vill se något sjukt, men som är verklighet så kan man ta en titt på denna planerade kombination som man kan hitta på blocket.
Helt vansinnigt!!!!! Var är ryggen? Friröntgade haha! Det behövs ingen röntgen för att se att denna anatomi är helt förfärlig! Jag skäms över vad människan har gjort med vad som var en av världens bästa brukshund!
