Summering 2016 och planer 2017

Nu är året snart slut och då brukar jag summera ihop vad vi har gjort under året för att uppmärksamma de bra grejerna som hänt som jag vill komma ihåg och minnas från 2016. 
 
 
Maja:
För min del har det varit ett härligt och omtumlande år! 
Det största som hänt är ju helt klart Lovas födelse. Och det har väl mer eller mindre tagit nästan allt mitt fokus detta år.
Jag är väldigt glad att det var just Lova som kom till oss, för hon tillför så mycket glädje! Sedan tar hon såklart enormt mycket av min energi och det har gjort att annat fått stå tillbaka lite.
 
Vi brukar resa varje år och detta år har det blivit semestrar på Sardinien och i Spanien. Trevliga och minnesvärda resor båda två.
 
Med hundarna har det kanske inte varit det mest aktiva året, men lite har vi hunnit med.
 
Dixie:
 
Dixie har tävlat i rallylydnad mästarklass 12 gånger under året. Dessa resultat har vi fått (max poäng 100):
89, 96, 90, 97, 95, 94, 97, 94, 94, 90, 99, 87.
 
Jag är väldigt nöjd med våra resultat. Hon har hållt en ganska jämn nivå. Det är mer eller mindre samma avdrag vi får på tävlingarna och det är mest för att Dixie piper, gnäller eller skäller av glädje (blandat med lite mindre eller större momentmissar)
Jag kan inte få bort den iver och glädje hon känner på tävlingarna, och jag vill ju att hon ska vara glad och tycka det är kul. Hade jag fått önska så önskar jag att hon kunde vara glad OCH tyst, men nu känner hon att hon verkligen måste ljuda, så jag har typ gett upp. Jag har försökt jobba bort ljuden i 9 år och nästa år fyller Dixie 10, så det är nog bara att inse att jag inte lyckats knäcka koden till hur man kan gå en rallybana med en tyst Dixie. 
 
Lucy:
 
Lucy har tävlat rallylydnad 6 gånger. 3 starter i avanceradklass och 3 i mästarklass. Dessa resultat har vi fått:
87, 81, 99, 98, 74, 83
 
Lucy har även tagit titlarna RLD A och RLD M
 
Lucy är inte alls så rutinerad ännu och hon har nu under hösten lärt sig högerhandling för första gången. Det har varit lite upp och ner med känslan på våra tävlingar. Vissa har känts jättebra och andra katastrof.
Men jag har sagt tidigare att rally och lydnad inte är Lucys grej. Hon tycker det är kul och är glad när hon utför momenten, men hon brinner inte för det. Det märker jag i inlärningen också. Hon kan tänka sig att göra momenten, men hon blir inte ledsen och hon slipper.
 
Lucy har istället fått börja med nosework. Vi har gått en kurs och har tränat på lite då och då sedan dess. Detta tycker hon är väldigt roligt.
 
 
En annan rolig grej som hänt är ju att vi har fått valp. Vår lilla Penny som hämtats hem från USA.
Hon är en ljuvlig och underbar hund på alla sätt.
Tyvärr visade det ju sig att hon fick ett underbett i det permanenta bettet, vilket var hårt, då hon var tänkt som vår nästa avelshund. 
Så det har varit hårda slag för Majtippans kennel, då vi återigen står utan avelshund. 
Men Penny är ju lika glad och go hund för det och det är inget som påverkar hennes hälsa på något sätt, så hon lever livets glada dagar så gott hon kan :)
 
 
Planer 2017
 
Det är svårt att planera när man har en bebis, men om jag får önska så ser mina "planer" ut såhär med hundarna:
 
Jag önskar starta Dixie i mästarklass nu när de nya reglerna träder i kraft vid årsskiftet så vi kan sikta på att ta Svenskt Rallylydnadschampionat (då krävs 3 resultat med minst 90 poäng)
Jag önskar även att Dixie klarar doftprovet för Eukalyptus i nosework.
 
Jag önskar att Lucy kan klara doftprovet för Eukalyptos i nosework och kanske starta på någon noseworkstävling nu när det blir en officiell sport vid årsskiftet. 
Jag önskar även att vi ska hinna med någon agilitytävling. 
Rallyn lägger vi på hyllan tills vidare.
 
Jag önskar få till tillräckligt med träning med Penny så hon kan bli startklar i rallylydnad nybörjarklass. 
 
Och ja, jag kommer försöka hitta en ny valp...igen. Vi ska se om det kan bli en till liten amerikanska till sommaren. 
Det är inte säkert, för det kanske inte passar, men om det passar så kör vi på.
 
Vi kommer hur som helst börja året med en härlig skidresa till Sälen och det ser jag verkligen fram emot!
 
 
God Jul och Gott nytt år önskar 
Majtippans kennel
 
 
 
 
 
 
 

Det är INTE lätt att vara uppfödare

Här kommer en liten uppdatering... 
Får se om jag hinner skriva klart innan Lova vaknar :P
 
Det är lite off season för oss just nu.
Jag har för första gången rakat ner Dixie (och snart Lucy) med maskin. Vet inte om det var lättare än att klippa med sax? men nu har jag provat. För första gången har jag också tagit ALLT (inkl öron och skägg) så min nya ras heter nu fransk nakenhund. 
 
Dixie är inne i en lite kris just nu. Nu när Lova har blivit 6 månader och blivit rörligare och går att busa med, så blir Dixie mycket svartsjuk när jag busar eller pratar "gulligt" med Lova. Dixie springer då direkt och tar något som hon inte får (Lovas leksak, napp, min sko, mössa mm) och visar upp det för att sen springa iväg för att tugga sönder det.
Hela beteendet skriker efter uppmärksamhet! 
Hon kan även komma och lägga sig brevid Lova och lägga sitt huvud på Lovas huvud och titta mig i ögonen. 
 
Och så säger många hundexperter att hundar inte kan känna svartsjuka! Ha! Jag skulle inte kunna beskriva svartsjuka bättre än det Dixie visar!
 
Men hon gillar dock Lova och ger henne mycket pussar också. 
 
Alla säger att jag inte får glömma bort Dixie nu när Lova finns. Och jag lovar er alla att Dixie är inte bortglömd! Hon får sina promenader med bara mig och ett litet träningspass varje dag. Hon får även gos och omvårdnad och får vara med hela tiden om hon vill. Och ja, hon får mat också! ;)
Hon får inte mindre tid än innan, men hon blir svartsjuk på den nya konkurrensen.
 
Lucy är inte svartsjuk alls. Hon är bara kärleksfull hela tiden. Men hon har iof aldrig varit så mattig som Dixie är. Dixie är ju min skugga nr 1 och har alltid varit. Hon vill inte låta någon annan ta den platsen ;)
 
Så man kan säga att jag i mellan åt har två bebisar här hemma. En 6 månaders Lova och en 9 årig barbet (haha).
 
Och sen blir det lite extra när Penny är här också. Penny har hunnit bli 8 månader och hon är så himla go.
Otroligt snygg! Mycket lättlärd och samarbetsvillig och en väldigt rolig hund att jobba med. Hon är trygg och lugn och mycket kelig och social. Hon älskar alla! Hon är mycket lyhörd och mer förarvek än Dixie och Lucy, vilket gör henne lite lättare att ha att göra med. Hon går alltid lös och lyssnar direkt. (Det kan man inte säga att Dix och Lus alltid gör ;) ) 
Hon är näst intill den perfekta hunden vår fina Penny! 
Men såklart så fick inte allt vara bra. När man tror man har den perfekta hunden så är det precis som att det är för bra för att vara sant.
 
Jag har gått igenom detta förut med Timja. Hon var också så himla bra, men så plötsligt dog hon i något som var så ovanligt så hon var den enda hund i Sverige som drabbats av Cylothorax. 
 
Höjden av otur kan man säga!
 
Jag letar vidare och ställer upp mig på valp i Holland. Allt verkar frid och fröjd och jag står som nr 3 i kölistan på tik.
är valparna föds, så blev det såklart bara 2 tikar!
Otur igen!
 
Jag letar vidare och hittar en perfekt kombination, dock i USA. Så det blir mycket planering, men ja känner verkligen att det är värt det för att få in lite nytt blod till Sverige och med mycket intressanta linjer och det verkar denna gång som om jag har tur! Det blev en tik till mig! 
Valpen Penny växer upp och frodas och även om den totala kostnaden för henne blev närmare 50.000 kr så var hon värd allt, för hon var precis den hund jag velat ha! En toppenhund vad gäller mentalitet, en toppenhund vad gäller arbetslust, en toppenhund på det jag kan utläsa av stamtavlan och till synes en toppenhund exteriört!
Men där tog turen slut.
För 1 milimeter sätter stopp för alla mina framtidsplaner med henne. 
Det som förstört allt är ett litet underbett som smugit sig på. Ett litet skönhetsfel, bara 1 mm stort.
 
Återigen står jag nu utan framtida avelshund. 
 
Det är INTE lätt att vara uppfödare!
 
Helst av allt skulle jag vilja lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och aldrig mer komma fram.......Synd att det inte går
 
 
 
 

RSS 2.0