Första träningen på lääänge
Idag fick det bli lite träning med Dixie. Det var lite spännande, för jag visste ju inte hur det skulle gå nu efter vårt långa uppehåll. Och nu efteråt så gick det både bra och dåligt.
Hon var inte så laddad som jag trodde hon skulle vara. Till det som gick bra:
Hon stördes inte av alla fem hundar som var på planen samtidigt fast de lekte och kastade boll m.m
Även fast en sprang fram till oss så lyssnade hon på mig istället. Det var kanon!
Det som gick mindre bra var ju det vi skulle träna. Hon blir så varm fort och då blir hon seg.
Fotgåendet var segt så det sket vi i. Inkallningen var okej, hon satt kvar och kom alla gånger men glömde avslutet. Så vi gick hem och tränade istället. Det gick bra. Jag började baklängeskedja ingång med apport. Och det tränar vi enligt klossmetoden. Dixie ska gå upp och sätta båda framtassarna på en låda, samtidigt ger jag henne apporten och sedan ska hon vrida bakdelen så hon kommer in till min vänstra sida. Hon var grym på detta! Jag tänkte använda ett annat föremål än apporten i fall något skulle bli fel. Men hon tuggade på allt jag gav henne utom den riktiga apporten. Så det fick bli träning med den och det gick ju kanon. Men jag hade inte valt att lära ut på detta sättet.
Platsliggningen börjar kännas mer och mer säker för mig. Jag förstår egentligen inte varför jag är så orolig för detta, hon har ju bara gått upp en enda gång i hela sitt liv och legat kvar säkert 100 gånger. Men jag är som jag är. Och jag känner mig orolig inför det och då känner Dixie det också, så det gäller bara att jag bli säker.
Så egentligen är det bara linförigheten som är det värsta vi har kvar och lite spöken i inkallningen.
Annars tycker jag att det mesta fungerar oftast. Men det är ju fortfarande en hund, så allt kan hända när som helst och det är det som är så roligt med hundträning.
Jag har inte avbokat vår plats på tävling, men vi får se om det blir något löp innan.
Här kommer två bilder från igår när Dixie hjälper till med trädgårdsarbete.
Här var hon bara så ful-söt med sin konstiga stil. Här har hon fått för sig att
en kruka som står bakom gallerburen säkert är någon slags djur som hon måste undersöka.
Men eftersom hon sitter fast i linan kommer hon inte längre än såhär =)
Dixie hjälpte till med grävningen och det blev många extra hålor =)
Hon slutade såklart att gräva när jag tog fram kameran. Så är det typ alltid!
Hon var inte så laddad som jag trodde hon skulle vara. Till det som gick bra:
Hon stördes inte av alla fem hundar som var på planen samtidigt fast de lekte och kastade boll m.m
Även fast en sprang fram till oss så lyssnade hon på mig istället. Det var kanon!
Det som gick mindre bra var ju det vi skulle träna. Hon blir så varm fort och då blir hon seg.
Fotgåendet var segt så det sket vi i. Inkallningen var okej, hon satt kvar och kom alla gånger men glömde avslutet. Så vi gick hem och tränade istället. Det gick bra. Jag började baklängeskedja ingång med apport. Och det tränar vi enligt klossmetoden. Dixie ska gå upp och sätta båda framtassarna på en låda, samtidigt ger jag henne apporten och sedan ska hon vrida bakdelen så hon kommer in till min vänstra sida. Hon var grym på detta! Jag tänkte använda ett annat föremål än apporten i fall något skulle bli fel. Men hon tuggade på allt jag gav henne utom den riktiga apporten. Så det fick bli träning med den och det gick ju kanon. Men jag hade inte valt att lära ut på detta sättet.
Platsliggningen börjar kännas mer och mer säker för mig. Jag förstår egentligen inte varför jag är så orolig för detta, hon har ju bara gått upp en enda gång i hela sitt liv och legat kvar säkert 100 gånger. Men jag är som jag är. Och jag känner mig orolig inför det och då känner Dixie det också, så det gäller bara att jag bli säker.
Så egentligen är det bara linförigheten som är det värsta vi har kvar och lite spöken i inkallningen.
Annars tycker jag att det mesta fungerar oftast. Men det är ju fortfarande en hund, så allt kan hända när som helst och det är det som är så roligt med hundträning.
Jag har inte avbokat vår plats på tävling, men vi får se om det blir något löp innan.
Här kommer två bilder från igår när Dixie hjälper till med trädgårdsarbete.
Här var hon bara så ful-söt med sin konstiga stil. Här har hon fått för sig att
en kruka som står bakom gallerburen säkert är någon slags djur som hon måste undersöka.
Men eftersom hon sitter fast i linan kommer hon inte längre än såhär =)
Dixie hjälpte till med grävningen och det blev många extra hålor =)
Hon slutade såklart att gräva när jag tog fram kameran. Så är det typ alltid!
Kommentarer
Trackback
