Sämst någonsin
Efter att jag gått till den stora gräsmattan för att hundarna skulle få springa av sig så gick jag hem med Lucy och tog med Dixie ut igen för att vi skulle göra något kul tillsammans.
Jag hade planerat lite lydnadsträning bland annat.
Men det hela blev en katastrof. Dixie var totalt ointresserad av allt och gick bara och nosade, tittade på fåglar och var seg i allt vi gjorde. Inget kunde hon. Hon brukar alltid vara pigg på träning och mycket samarbetsvillig så jag vet inte vad som flög i henne. Jag blev jätte besviken och irriterad och till sist arg på situationen att allt bara blev skit. Så jag kopplade henne och gick hem. Och nu sitter jag här och försöker förstå varför inget gick idag när det alltid går annars?
Nä, fy vad jag stör mig på detta nu. Där ser man hur lätt man blir bortskämd och hur snabbt man vänjer sig att ta saker för givet.
Och så är jag som sådan att jag alltid gör värsta grejen av alla misslyckanden och nu är jag rädd att det blev dåliga vibbar i vår träning och att det alltid kommer vara såhär nu. Men det är väl bara att gå vidare och stryka ett streck över detta och hoppas på att hon är som vanligt nästa gång.
Verkligen en dålig start på söndagen och även om jag vill glömma det så vet jag att jag kommer tänka på det hela dagen.
Får väl träna lite med de andra så jag kommer på bättre tankar.
