Selma älskling
Till hösten ska det bli ordning med både hemsidan och bloggen.
Det är så mycket annat nu och jag vill helst inte sitta och pilla för mycket med datorer nu när det är sommar.
Vi har ju inte så många fina månader här om året så det gäller att njuta av de man får.
Det har varit några förfärliga dagar sen i förrgår. Med Selma.
Hon blev rejält biten av grannhunden.
Hon fick komma hem idag. Jag fick en liten chock när jag såg henne idag. Hon var pigg och glad, men det var massa dreneringsslangar som stack upp lite här och var på hennes kropp. Det gjorde ont i mig när jag såg det. Runt om var det blodigt och fullt med fula stygn. De hade rakat bort all hennes päls på nacke och rygg så det gjorde det hela värre. Sen hade hon ett bandage runt benet och ett stort skydd om magen där det satt bedövningsmedel som ska räcka några dagar. Och så den där fula tratten runt halsen.
Stackars lilla älskade Selma! Men det såg bättre ut än vad det gjorde då hon kom in där. Då kunde hon inte gå och hon bara skrek så fort hon rörde sig. Nu kunde hon gå själv i alla fall.
Det blir jobbigt att sköta såren nu. Jag höll på att halvt svimma när sköterskan visade hur man skulle tvätta rent såret med en spruta. Man skulle öppna upp huden där dreneringsslangarna satt och spruta in rengöringsvätska ner i själva köttet. Selma såg inte alls road ut av det och inte jag heller.
Sen har hon en mängd återbesök inbokade.
jag får ändå vara himla glad att hon överlevde med dessa bitskador! Selma måste ha 7 liv. Det är tredje gången hon blir biten nu. Fast detta var klart det värsta.
Det har inte varit Selmas vecka alls. För några dagar sedan brände hon sig på en humla under tassen. Och dagen efter det stod hon olyckligt till när min mamma kom med en kastrull med kokhett vatten. Selma fick några droppar på rumpan och hon skrek länge för båda händelserna.
Det är inte lätt när det är svårt!
Det är så mycket annat nu och jag vill helst inte sitta och pilla för mycket med datorer nu när det är sommar.
Vi har ju inte så många fina månader här om året så det gäller att njuta av de man får.
Det har varit några förfärliga dagar sen i förrgår. Med Selma.
Hon blev rejält biten av grannhunden.
Hon fick komma hem idag. Jag fick en liten chock när jag såg henne idag. Hon var pigg och glad, men det var massa dreneringsslangar som stack upp lite här och var på hennes kropp. Det gjorde ont i mig när jag såg det. Runt om var det blodigt och fullt med fula stygn. De hade rakat bort all hennes päls på nacke och rygg så det gjorde det hela värre. Sen hade hon ett bandage runt benet och ett stort skydd om magen där det satt bedövningsmedel som ska räcka några dagar. Och så den där fula tratten runt halsen.
Stackars lilla älskade Selma! Men det såg bättre ut än vad det gjorde då hon kom in där. Då kunde hon inte gå och hon bara skrek så fort hon rörde sig. Nu kunde hon gå själv i alla fall.
Det blir jobbigt att sköta såren nu. Jag höll på att halvt svimma när sköterskan visade hur man skulle tvätta rent såret med en spruta. Man skulle öppna upp huden där dreneringsslangarna satt och spruta in rengöringsvätska ner i själva köttet. Selma såg inte alls road ut av det och inte jag heller.
Sen har hon en mängd återbesök inbokade.
jag får ändå vara himla glad att hon överlevde med dessa bitskador! Selma måste ha 7 liv. Det är tredje gången hon blir biten nu. Fast detta var klart det värsta.
Det har inte varit Selmas vecka alls. För några dagar sedan brände hon sig på en humla under tassen. Och dagen efter det stod hon olyckligt till när min mamma kom med en kastrull med kokhett vatten. Selma fick några droppar på rumpan och hon skrek länge för båda händelserna.
Det är inte lätt när det är svårt!