Helt slut
Ikväll var det dags för de nya valpkurserna. Det var två helt olika grupper.
Det var några utmaningar och en del färdigfödda stjärnor.
Jag tycker det är roligt med utmaningar, då jag vet hur bra hundar det kan bli med rätt behandling, men det kan vara svårt att nå fram i tid. Men man kan bara göra sitt bästa.
Jag vet ju själv att detta fungerar bara man gör rätt.
Men det ska verkligen bli roligt att följa dessa valpar.
Gunnel och Margareta med barbetvalpar Ebba och Ebony som är från Axas kull var såååå himla söta! Och stora hade de blivit.
Jag skulle kunna ta med dem båda hem =)
Jag blir såklart jätte sugen på valp själv när jag ser dessa ulltussar! Men det kommer väl nångång.
Efter Dixies fågeljakt så hade hon hela pälsen full med små frön som har satt sig överallt. När jag såg henne så kände jag bara att jag ville raka av allt. Men så satte jag mig med borsten för att försöka få ut dessa miljontals frön. Både Daniel, pappa och jag har nu försökt få ut pälsen, men det känns som vi har ett heldagsjobb framför oss imorgon.
Nu är jag väldigt trött och det är ansträngt i stämbanden. Dags att vila!
Husse
Daniel hjälper min pappa med att bygga trädäck som ska bli altan. Dixie är också där. Alltså inte med mig.
Åh vad det är jobbig när hon inte är med mig. Jag ser henne överallt i syne och det känns som jag blir halv när hon inte är med mig. Tycker inte alls om att vara utan henne.
Men det är säkert bra för oss båda.
Hur som helst så hjälper hon till med bygget och alldeles nyss ringde Daniel arg som ett bi.
Han hade gått en runda med henne och släppt henne och hon hade stuckit efter några rapphöns. Hon hörde inte när han ropade, ibland räcker inte rösten hela vägen.
Det som är bra med henne är att hon inte sticker så långt. Men det är inte lätt för stackars husse som inte alltid vet hur han ska göra. Men det löste sig, när han kom så nära så hon hörde, då stannade hon. Hans värsta mardröm är ju att han ska vara skyldig till att det händer Dixie något. Därför brukar han inte släppa henne, men jag har gått med några gånger på säkra ställen och då har han vågat. Så jag hoppas att han inte ska bli livrädd nu bara för det här.
Jag får väl ut och träna Daniel så han vet bättre hur han ska göra nästa gång. =)
Kallaste dagen
Det började inte bra. Under uppvärmningen råkade jag trampa på Dixies tass och det gjorde säkert ont, men hon blev nog mest rädd och hon blev rädd för mig. Hon sprang iväg och vägrade komma tillbaka. Om jag gick mot henne så stack hon. Jag brukar ha sisådär 10 knep i olika situationer om hur hon ska komma till mig. Men inget fungerade. Jag försökte locka och leka och slänga mig på marken och göra allt, men hon vägrade. Efter 20 minuter så la hon sig och då kunde jag gå fram och ta henne. Och sur var jag över situationen!
Efter den dåliga start så kändes det som om allt skulle gå åt helvete.
På programmet idag var det en väldigt svår bana att springa. Det blev många banvandringar.
Första loppet började inte så bra. Hon tramsade lite och blev osäker. Men sen sprang vi bara på och kom igenom banan. sedan gjorde vi de två gånger till och det gick faktiskt bra. Om man jämför med hur hon var för en månad sedan och med vilket helvete vi haft med alla dessa egna rusrundor så ska jag vara nöjd.
Hon springer med mig och går att styra. Det känns som om vi ligger på noll nu. Innan har vi legat på minus. Nu känns det som om vi kan börja med handlingen.
12 pinnars slalom tog hon nästan hela, men huvudsaken var att hon gjorde det med fin teknik. I sista loppet missade hon bara en pinne och hon har bara gjort 12 pinnars slalom en gång innan. Så det var riktigt bra.
Hon kommer bli kanon! Detta är en kanonhund innerst inne =)
Men hon springer med ihållande skall igenom hela banan. Jag hade hoppats på en tyst agilityhund, men jag har en med iverskall. Men jag tror mycket av skallen beror på osäkerhet och att hon inte känner sig helt trygg med vad hon ska göra. Jag hinner ju inte alltid med denna racerhund för att visa rätt hinder och det blir hon osäker av. Allså kommer kanske skallen minska när hon blir mer säker. Eller så får jag en gaphals och då får jag ta det. Huvudsaken är ju att hon tycker det är kul.
På lydnaden idag som vi också har tränat så gick hon kanon! Inget att klaga på.
Imorgon ska jag lämna in bilen. Det ska bli skönt att få fläkt igen.
Sedan har jag min dubbelkurs på kvällen. Ska bli kul att träffa alla goa valpar.
godnatt
En dag med änglavakt
Jag fick innan en rejäl vattenplaning som inte var under kontroll.
När jag skulle köra på motorväg från en avfart med mycket snäv kurva bara gled bilen rakt ut och korsade ena körfältet innan jag fick stopp på bilen.
Gissa om hjärtat slår i sådana situationer. Och liten änglavakt kan man säga att jag hade för det kom inga bilar och hade det gjort det så hade jag nog inte suttit här.
Imorgon är det hårt jobb som gäller. Jag ligger efter sedan sjukdomen och det börjar bli bråttom.
Men jag måste få till något lydnadspass på morgonen.
Tänkte träna ställande under gång, stadga i sitt kvar och inkallning.
Nu är det väl snart läggdags. Dixie sover redan djupt på sin
Viltspår igång igen
Idag kunde vi äntligen vara med på viltspårskursen igen.
Det regnade och blåste och vi hade lagt ut ett ganska svårt spår får jag säga. Vi har ju inte gjort detta på länge, så jag trodde inte Dixie skulle klura ut det.
Spåret var ca 400 meter, klurigheten i spåret var att vi skulle bloda fram till en viss gräns, sedan vända och gå tillbaka i samma spår utan bloda, alltså bloduppehåll och sedan vinkla 90 grader fortfarande med bloduppehåll.
Sedan var det som vanligt, med vinkel och sånt och sedan skulle vi passera en väg och klöven skulle vara på andra sidan.
Dixie var mycket taggad och gick på bra. Hon har en spårteknik där hon går zick zack över spåret mer eller mindre nästa hela tiden. Men hon hade full koll på spåret och vid den lilla klurigheten så brydde hon sig inte om att fullfölja, utan hon tog vinklen med bloduppehållet direkt väldigt självsäkert och resten löste hon bra.
Vi hade lite otur att just när vi skulle gå spåret över vägen så kommer det ett par med en annan hund och de stannar till mitt i vårt spår och tittar på vad vi gör. Dixie brydde sig inte så mycket, men det blev ju ändå en störning. men hon hittade sin klöv och bar den stolt tillbaka.
Såhär ser vårt träningsschema ut just nu:
Måndagar: Viltspår
Tisdagar: Agility
Onsdagar:
Torsdagar: Lydnad
Fredagar:
Lördagar: Sök
Söndagar:
Utöver det så tränar vi ju själva också här hemma. Men två dagar i veckan tänkte jag hålla träningsfria. De får bestå av promenader, mys och skötsel.
Nu måste jag jobba och sedan ska jag försöka planera in en freestylekurs i det fulla schemat. Men det ska nog gå.
Gammelbesök
Vi är hos mamma och pappa i Landskrona och idag har även farmor och farfar varit här på lunch.
Det bli alltid så konstigt när dem ska komma.
Det är inte som vanligt besök och det beror ju på att de är gamla, men också att alla i släkten har en oerhört stor resekt för min farfar.
Pappa blir helt annorlunda och allt måste vara så perfekt. Mat, städning, dukning.. ja allt.
Det blir ofta en stel middag eftersom min farfar inte hör så bra, så kan alla inte prata samtidigt och den som pratar måste prata mycket högt och tydligt och vårdat.
Ja, det blir helt enkelt en konstig situation.
Och hundarna verkar förstå detta. Selma som alltid skäller och hoppar glatt för att hälsa på alla, hon hoppar inte, utan är lugn och håller sig i bakgrunden. Dixie nosar försiktigt sedan går hon och lägger sig i ett hörn och håller en mycket låg profil.
De känner så väl av stämmningen.
Skog och kalas
Dixie började. Hon gjorde några fina slag i söket, men sedan verkade hon trött. Men det berodde nog på de veckors sjukdom för min del som bidragit med mindre promenad och träning och därmed tappar man lätt konditionen. Men den ska nog snart vara på topp igen =)
Selma fick gå ett nybörjarspår eftersom hon inte brukar förstår att hon ska spåra.
Hon brukar stå och titta, eller stå stilla för att det fastnar grenar i pälsen, men hon förvånade mig genom att
efter att hon luktat på ett träd så tog hon spåret exakt och fort gick det.
Hon skötte sig också väldigt bra i övrigt. Inget onödigt skällande, utan var en riktigt trevlig hund.
Dixie verkar vara inne i en liten kris. Men det är ganska typiskt just såhär innan löp. Hon är känsligare och skäller mer än vanligt, precis som de tidigare gångerna.
Sen åkte vi direkt iväg på min kusins 20-års kalas. Alltid trevligt med släktkalas tycker jag.
Det blir inte så ofta man träffas nuförtiden.
Alla blir stora och flyttar iväg på varsitt håll.
Min nya hemsida är nu redo för att läggas upp, även om inte allt är perfekt (det blir det ju aldrig)
Men jag ska bara få tag i någon kunnig som vet hur jag ska göra. Men den är påväg.
Riktigt förbannad!!!!
Det är inte ofta jag blir arg, jag har en mycket lång stubin, men även den kan ta slut ibland och det har den precis gjort.
Just nu är jag så arg så jag kokar och har mord i blicken.
Jag var ute med Dixie. Då kommer det en hel flock med barn springandes. De frågar saker och undrar så som barn gör, vad Dixie kan osv. Så jag visar lite vad hon kan. Och när hon ligger ner kommer en jävla unge från ingenstans och sparkar Dixie över ryggen.
Dixie flyger upp, rädd och arg och de andra barnen blev då rädda. Jag fattar först inte vad som hänt. Men sedan blir jag så jävla arg på detta helvetes barn, men han hade ju redan sprungit sin väg. Just nu vill jag bara slå ungen (skulle inte gjort det, men jag VILL), hur fan kan man göra så?
Ingen får göra illa mina hundar!
Dixie har ju även tidigare varit lite osäker på barn eftersom vi inte känner så många. Och efter detta kommer hon ju knappast lita mer på dem. Förbannade snorunge!
Jag förstår ju att det är ett barn som inte fattar vad han gjorde, men just nu har jag inte riktigt överseende med det. Kanske om en timme när ilskan har lagt sig.
Hoppas verkligen inte detta satte djupa spår, för i så fall har vi mycket jobb framför oss!
Nu blev det en sur fredag. Hon blev i alla fall inte skadad och hon är än så länge som vanligt. Selma kom hit och de lekte och hade kul.
Men jag tror i alla fall vi får ta och träffa lite snälla barn. Vill för säkerhetensskull att hon ska få en positiv bild av att alla barn inte är så.
På gång igen
Idag har det varit en hård start på det aktiva livet för Dixie efter sjukdomstiden som förhoppningsvis nu är över.
Vi följde med jobbet på lite röjning på ett mycket vackert ställe utanför Landskrona. Underbart landskap med sjöar, stränder, skog och gröna marker.
Och ibland kan man undra vad Dixie är för hund. Hon har bara on eller off, det finns inget mellanläge. För hon har sprungit i två timmar varvat med att simma i sjön. Jag hade både Selma och Dixie lösa och Selma lunkar på i vanligt tempo. Dixie vet inte vad vanligt tempo är. Hon springer fram och tillbaka det fortaste hon kan och hon blir aldrig trött.
Selma håller sig nära mig, hon vet vad den stora stygga lillasystern göra annars. Dixie gillar att tackla Selma och springa mot henne och försöka få igång henne. Selma tycker det är obehagligt och vill inte alls leka på det sättet.
Men hon känner sig trygg när jag är nära, för då kommer inte den svarta puman. De är som syskon. Retas och håller på.
Direkt efter det var det bara snabbt hem och packa träningsväska och så var det dags för kurs. och det är lika kul som vanligt och en jätte trevlig grupp. Dixie hade sitt bästa träningshumör framme och en ständigt vifftande svans och gjorde allt mycket bra.
Ja, så gjorde hon minsann inte igår. Men hon går som en klocka vid den här tidpunkten. Och det är ju bra, men jag vill även ha denna attityd vilket tid vi än ska träna på.
Platsliggningen idag var helt klockren. Hon lyfte inte huvudet en enda gång och låg blickstilla. Det kändes faktiskt riktigt bra, nästan så jag kunde slappna av =) hehe
Annat som tränades var budförning som gick bra och fotgåendet gick FAKTISKT bra.
Nu ska jag se Idol på datorn eftersom jag inte är hemma när det sänds.
Daniel har lagat raggmunk till middag, tur jag åt en stor äppelkakabit på kursen så jag inte var hungrig =) schhh!
Torsdag
Det ska bli spännande, jag tror det blir två mycket bra och intressanta grupper.
Ikväll har vi egen lydnadsträning. Och som jag har längtat.
Nu ska det tränas och roligt ska det bli.
Jag hade svårt att somna igår kväll. Fick hjärtklappningar precis när jag skulle lägga mig som aldrig ville sluta. Men det gick tillslut, men när jag vaknade så hade det inte slutat. Så det var bara att gå upp.
Och uppe är jag.
Ikväll är jag redo
Jag tror och hoppas att det inte ska vara några problem med rösten. Det är tre timmar teori, så jag kommer ju prata en himla massa.
Jag ser verkligen framemot ikväll, det ska bli så roligt att komma tillbaka. Nu har jag laddad i flera veckor!
Själva har vi tränat idag. Jag måste träna lite varje dag nu på morgonen så att Dixie lär sig att även vara taggad vid den tidpunkten på dygnet eftersom det är oftast på morgonen man tävlar.
Och tyvärr är det inte riktigt samma som på kvällen. Inte samma gnista. Dixie är världens näst mest morgontrötta hund, näst efter Selma som är ännu tröttare. Och det måste vi ändra.
Nu försöker jag också skapa en god bild av apellplanen. Vi börjar varje pass med att leka, så hon ska ha bilden i huvudet att på apellplan så är det jätte kul och där händer roliga saker.
Vi hade tur idag också. Det var tre dagis på planen och ett dagis spelade fotboll. Då passade jag på att träna platsliggning. Vilken störning! =)
Men det var inga problem. Dixe var super duktig idag, fattades bara lite extra gnista. Vi busade 50% och tränade 50%.
Läggande och ställande gick kanon, ja alltså så bra som det kan gå med denna hund. Hon kommer nog aldrig få 10:a för hon kan inte slänga sig i backen som en bc, men hon gör det absolut snabbaste hon kan och då är det super bra.
Inkallningen idag hjälpte jag henne med så att hon skulle lyckas med ingångarna. Jag får nog nöta det ett tag så hon får in den bilden och inte någon annan.
Apporten var klockren. Griper direkt och håller stadigt. Provade även en klass 2 apport och den var riktigt fin!
Nu måste jag fixa ordning lite saker. hejdå
Härliga regn
Inga ursäkter här inte och jag måste ju veta att hon fungerar även när himlen öppnar sig.
Och hon fungerar utan problem. regn stör henne överhuvudtaget inte och har aldrig gjort och kommer nog inte att göra heller.
Min plan idag var att ha roligt. Så vi började med bus och lek på plan. Därefter blev det några korta pass med utgångsställning och sen blev det roliga inkallningar och lite "pippis trädgård"
Några hundar var ju inte ute, men vi hade två dagis som störning. Alla hade regnkläder och gick och plockade kastanjer under trädet. Dixie undrade först vad der var, men struntade sedan i det när hon hörde att det var barn.
Det var mer krut idag än igår.
Vi tränade också stadga i sitt kvar precis som vi gjort med ligg kvar. Hon ska stanna kvar fast jag springer ifrån henne, hon ska stanna kvar fast jag kastar en leksak, ja oavsett vad jag gör så ska hon stanna kvar tills jag ger fri kommando. På ligg (platsliggning) fungerar det riktigt bra. Sitt kvar var lite svårare, men hon känner snabbt igen mönstret och får topp belöning när hon klarar sitta kvar. Några repetioner till så kommer det vara perfekt.
Efter några roliga inkallningar provade jag en riktig. Sitt kvar och fart är perfekt men fortfarande missar hon 50% av gångerna att hon ska sätta sig vid sidan. Det går jätte bra så länge det är inkallningar under 10 meter, men över 10 meter får hon för mycket fart och tar en loop bakom mig som är lite för stor, innan hon kommer och sätter sig.
Men det är bara att fortsätta.
Jag kanske ska träna med en vägg bakom mig..... Fast då vet jag att hon kommer göra rätt, men så blir det samma sak så fort jag tränar utan. Nä, här får nog smidas en plan =)
Imorgon är jag tillbaka för att hålla kurs. Hoppas det går bra!
Första träningen på lääänge
Hon var inte så laddad som jag trodde hon skulle vara. Till det som gick bra:
Hon stördes inte av alla fem hundar som var på planen samtidigt fast de lekte och kastade boll m.m
Även fast en sprang fram till oss så lyssnade hon på mig istället. Det var kanon!
Det som gick mindre bra var ju det vi skulle träna. Hon blir så varm fort och då blir hon seg.
Fotgåendet var segt så det sket vi i. Inkallningen var okej, hon satt kvar och kom alla gånger men glömde avslutet. Så vi gick hem och tränade istället. Det gick bra. Jag började baklängeskedja ingång med apport. Och det tränar vi enligt klossmetoden. Dixie ska gå upp och sätta båda framtassarna på en låda, samtidigt ger jag henne apporten och sedan ska hon vrida bakdelen så hon kommer in till min vänstra sida. Hon var grym på detta! Jag tänkte använda ett annat föremål än apporten i fall något skulle bli fel. Men hon tuggade på allt jag gav henne utom den riktiga apporten. Så det fick bli träning med den och det gick ju kanon. Men jag hade inte valt att lära ut på detta sättet.
Platsliggningen börjar kännas mer och mer säker för mig. Jag förstår egentligen inte varför jag är så orolig för detta, hon har ju bara gått upp en enda gång i hela sitt liv och legat kvar säkert 100 gånger. Men jag är som jag är. Och jag känner mig orolig inför det och då känner Dixie det också, så det gäller bara att jag bli säker.
Så egentligen är det bara linförigheten som är det värsta vi har kvar och lite spöken i inkallningen.
Annars tycker jag att det mesta fungerar oftast. Men det är ju fortfarande en hund, så allt kan hända när som helst och det är det som är så roligt med hundträning.
Jag har inte avbokat vår plats på tävling, men vi får se om det blir något löp innan.
Här kommer två bilder från igår när Dixie hjälper till med trädgårdsarbete.
Här var hon bara så ful-söt med sin konstiga stil. Här har hon fått för sig att
en kruka som står bakom gallerburen säkert är någon slags djur som hon måste undersöka.
Men eftersom hon sitter fast i linan kommer hon inte längre än såhär =)
Dixie hjälpte till med grävningen och det blev många extra hålor =)
Hon slutade såklart att gräva när jag tog fram kameran. Så är det typ alltid!
Söndag
Jag är ännu lite piggare och jag tror att jag ska tillfriskna i veckan.
Vi har gått till det fina grönområdet med hundarna och lekt lite kurragömma-sök. Selma har aldrig förstått meningen med att leta upp oss, men efter att ha sett Dixie så blev hon också helt tänd!
Så de har sprungit som tokar och tävlat om vem som kan hitta oss först. Och det blir ju så att Dixie hittar först, för hon har lättare att ta sig fram i det meter höga gräset än vad lilla Selma har.
Trötta och nöjda!
Jag är otroligt sugen på att börja träna jakt med Dixie. Men problemet är att jag vill ha jaktträning med klicker och det är ytterst få som tränar så. Speciellt i närheten.
Hon skulle tycka att det var otroligt kul, ingen tvekan om det.
Men jag skulle kunna skriva en träningsplan själv, bara jag vet vilka olika momenten är och det vet jag inte och jag har försökt söka på det men får ingen klarhet.
Men jag ska försöka igen.
På väg upp
Idag har det faktiskt känts lite bättre med mig. Första gången på evigheter känns det som.
Rösten har kommit tillbaka, men det betyder inte att jag kan prata som vanligt. Börjar jag anstränga den för mycket nu så kommer den försvinna igen, så jag ska fortfarande vara tyst så mycket som möjligt. Och hur svårt är inte det när man har varit tyst i en vecka?
Jag är fortfarande lite yr, men inte lika mycket som till exempel igår. Igår var nästan den värsta dagen av yrhet.
Jag har lyckats gå en liten runda med hundarna, utan att jag behövde slänga mig i sängen efteråt.
Kan bara hoppas att det fortsätter i rätt riktning och att jag kan hålla mig från att bli alltför aktiv direkt.
Men guuuud vad jag längtar tills vi kan träna igen. Nu får vi väl backa några steg i träningen, men jag tror inte Dixie har glömt momenten. Det är nog snarare att hon kan bli för taggad nu eftersom det varit så långt uppehåll.
Ska bli spännande att se.
Nu blir det lugn kväll med hoppets stjärna tänd =)
Ny inspiration
Jag är alldeles för snurrig för att kunna läsa den på riktigt, men jag har bläddrat och småläst lite.
Boken: Med sikte på 10:an av Nina och Kenth Svartberg.
Jag beställde även deras nya träningsguide som tillhör boken och som är ny för i år.
Det var ganska intressant. Man fick betygsätta sin hund på många olika delar och sedan sammanställa det och så vips hade man svart på vitt vilken sorts hund man har.
Även väldigt många belöningslistor och vilken aktivitetsnivå och uppskattning det gav.
Jag är en sån person som måste ha allt på papper för att det ska finnas och här fick jag verkligen det.
Sånt som man egentligen vet, men kanske inte tänker på, sånt behövs läsas!
Och efter att bara ha bläddrat i boken så inser man nu ännu mer hur mycket det faktiskt är som måste tränas utöver alla lydnadsmoment. Själva lydnadsmomenten är bara en liten del i det stora hela. Alla dessa störningar, attityd, engagemang, m.m måste tränas.
Så nu har jag en liten ny plan.
Jag ska träna in tre beteende som inte har med lydnad att göra, t ex freestyle som kan användas som en belöning. Måste vara tre saker som hunden tycker om att göra.
Jag ska lära in tre sociala belöningar genom att betinga dem och inte bara tro att hunden uppskattar alla klappar och sociala "berömande" ord. Även om den gör det så kan man bättra på det ytterligare.
Och sedan ska det störningstränas så in i....
Det som verkligen ska störningstränas är platsliggningen och inkallningen för vår del.
Nu får jag bara se till att bli frisk så jag kan börja.
Mitt i allt
Det var dags för andra rabies vaccinationen och det gick inte att ändra den tiden då den måste tas 4 veckor efter och detta var i sista stund redan.
Försökte verkligen få någon som kunde följa med, men ingen kunde.
Så det vara bara att köra själv. Och fy vad glad jag är att jag klarade både dit och hem för det var minsann ingen rolig resa.
Nu hemma är jag alldeles snurrig och golvet gungar. Allt gungar fast jag ligger ner.
Men det var himla bra att få det gjort. Dixie försökte gömma sig bakom mig först och lådsas som hon inte fanns. Men vi hittade henne och då står hon hur fint som helst. Jag märkte inte ens denna gång att hon fick någon spruta, det går så himla fort. Och det är nog tur att jag inte märker det för det är jag som är den sprut-rädda =)
Nu är det bara att vänra 120 dagar och hoppas att det bildats några antikroppar.
Gonatt
Ännu en skitdag
Provade att prata idag och jag fick fram två ord, sen sprack rösten och det gjorde väldigt ont..
Igår pressade jag en lime ner i halsen för att tillföra rejält med C-vitamin. Men det hjälpte ju inte, det hjälper väl mest i förebyggande syfte. Men nått måste jag ju försöka göra.
Jag klarade gå ut en liten runda med Dixie innan. Och hon har varit väldigt snäll och gått sakta med mig som inte orkar gå så fort. Men när vi gick över en äng idag så flög det upp två riktiga sjöfåglar, som såg ut som bruna höns... Dixie bryr sig inte så mycket om vanliga fåglar annars, men dessa blev hon heltänd på. Och hon flåsa och frustade och bara skulle efter dessa.... Det var äkta vara för en fågelhund.... Phu!! Sen spårade hon hela vägen hem och hon höll inte direkt mitt tempo som är 1 m/h.
Annars händer inte mycket. Jag har suttit och tittat på MH-filmer från en barbethane i Finland som är lika gammal som Dixie och det var väldigt mycket likheter.
Kul att jämföra.
Ombytta roller
När Dixie kom till oss som valp, så var hon väldigt på Selma och ville leka hela tiden. Selma ignorerade Dixie så mycket det bara gick och lådsades inte om att hon fanns. Hon fräste bara ifrån när Dixies valptänder hängde sig fast i hennes läpp. Selma vaktade dock sin soffa och sa ifrån om Dixie tog hennes leksaker.
Med tiden så blev de goda vänner och Selma kunde tänka sig leka och dela med sig av sina saker..
Men idag.... Är det helt tvärtom. När Selma och Dixie ses så är det Selma som är den lilla ivriga och vill leka och Dixie ignorerar henne totalt. Selma blev idag så besviken att hon tog rejäl sats att hoppade upp på Dixies rygg. Dixie fräste till och sedan fortsatte hon bara att ignorera Selma.
Det är nu för tiden Dixie som regerar över alla husets leksaker. Selma kom innan med Dixies bästa tupp i munnen.
Det såg Dixie direkt och sprang genast och plockade ut den ur Selmas mun. Selma stod häpen kvar.
Men det hela är bara ett spel. =)
För efter ett tag så ger Selma upp och skiter i Dixie, men då helt plötsligt vill Dixie verkligen leka.
Och de håller på med sina saker och försöker reta varandra med ben och allt. Och hela tiden ska de ha varandras tuggben, för gräset är ju alltid grönare på andra sidan.
Det är i alla fall väldigt roligt och se på dom.. Just nu har de paus och ligger bredvid varandra och vilar.
Jag blev tvungen att ringa efter pappa så han kunde hämta mig och Dixie. (Daniel är inte hemma idag) Jag orkar inte rasta henne, då jag är alldeles för yr. Den här yrslen är nästa värst nu. Jag är yr när jag vaknar och yr när jag somnar och yr därimellan.
Men nu blev det i alla fall lite kul för Dixie med lite socialt liv.
Myror i brallan
Om jag tänker och planerar mycket i vanliga fall så kan ni ju tänka er hur det är nu.
Nu har jag 517 planer på allt jag och Dixie ska träna när jag blir frisk.
Sitter och dreglar över mängder av träningsfilmer på youtube. Jag vill jag vill jag VILL!
Kan tänka mig att träna allt på en gång. När jag har blivit frisk skulle jag verkligen behövt de där 10 hundarna att köra slut på.
Jag arrangerade en liten träningssituation i morse. Jag kan ju inte träna något som jag har satt kommando på, så det fick bli något nytt.
Jag satte en stol bredvid min fåtölj. Planen var att klicka för lite nya beteende. Och resultatet efter några minuter var att Dixie kunde stå med framtassarna på stolen, lägga hakan på den, hålla med tassarna på ryggstödet och ducka med huvudet, göra en bugning med framtassarna på stolen och skälla på den.
Sen var det roliga slut. Dixie hade i alla fall skitkul. Men jag vill mer. Få komma på något lite mer avancerat.
Jag vill bara träna på riktigt nu. Vill träna fotgåendet utomhus med min avståndsbelönare och all annan lydnad också för den delen. Vill träna agility, vill träna sök, vil träna viltspår, vill träna freestyle. och.....
.....ja så här kan ja ju hålla på hela natten. Hejdå
Löp på gång
Och det var såklart typiskt.... Jag hade faktiskt anmält oss till officiell lydnadstävling, men det kommer inte gå om
det ska löpas nu. Det är en stor nackdel med att ha tik. Eller en stor nackdel med lydnadsreglerna? =)
Beror på hur man ser det.
Men jag undrar hur de kollar det? Ett löp är ju cirka tre veckor. Men om det har gått tre veckor och en dag?
Det kan ju vara lite svårt att veta när exakt det börjar och när exakt det slutar...
Jaja, det är väl bara att boka av.... Så slipper jag ju den nervositeten =)
Min dom
(Varning för att det kommer bli många inlägg framöver)
Pust, ja då har jag varit hos doktorn. Det är annars det värsta jag vet eftersom jag är mycket rädd för bli stucken i. Och det bli man ju alltid och idag var inget undantag. Men på något sätt överlevde jag.
Tyvärr så var stämbandsinflammationen orsakad av virus. Alltså ingen antibiotika.
Det var ju min ända chans att bli frisk kändes det som. Och där spolades den chansen.
Nu blev jag sjukskriven veckan ut och jag ska vara helt tyst fram till lördag och jag får absolut inte viska för det var det värsta man kunde göra.
Om det inte blivit bra fram till helgen så ska någon hemsk specialist kika på det och då skulle dem sticka massa långa vassa instrument ner i halsen och det lät inte som det var någon trevlig upplevelse.
Allvarligt talat så vet jag inte hur jag ska klara att vara tyst så länge. Prata kan jag ju inte, men jag kan ju viska och det är väldigt lätt att man gör det när man ska försöka säga något.
Hur kunde det bli såhär? Jag har aldrig varit med om liknande. Jag var sjukskriven en gång i fyra dagar då jag opererats för blindtarmen.
Just nu känner jag mig arg och vill gärna ha någon syndabock att skylla på och säga några sanningens ord (men hur skulle det gå till?)
Dixie är så gullig mot mig. Fast hon inte får allt som hon behöver just nu så är hon ändå så snäll och lugn.
Hon kommer och lägger många leksaker hos mig och försöker göra mig frisk.
Men så fort jag slutar känna mig yr, så kan det ju vara på sin plats att träna lite shejping.
Men vad ska jag shejpa? Får väl plocka fram den gamla listan och se vad vi kan lära in.
Jag glömde berätta att igår tog Daniel med sig Dixie till svampskog några timmar. Dixie fick springa av sig och Daniel och hans pappa Stefan kom hem med väldigt många ICA-kassar med kantareller, tratt-kantareller och trumpetsvamp.
Det är så typiskt att jag aldrig ska få vara med de gånger när det är riktig plundring... Men jag får i alla fall smaka =)
Nä, nog för denna timme...
Sista filmen
En hemsk natt har det varit. Hosta och mera hosta och tänka sig att man kan vara svimfärdig fast man ligger ner.
Ny upplevelse.
Jaja, för att det inte ska bli alltför dystert här så kommer här den sista filmen från vårt MH. Moment spöken.
Jag hade svårt att hålla mig för skratt här. Mesiga små boffande, hon var inte mycket för att försvara mig mot de hemska spökena =). Men barbet är ju ingen vakthund, så det gör inget.
Beskrivaren kom med kommentaren efteråt:
"Hade du sprungit, så hade hon sprungit, för där du är är det okej att vara"
Det stämmer på pricken!
Mycket dystert....
Och det enda som finns att göra är att sjukskrivas och ligga i sängen och vara TYST.
Man får inte ens viska. Bara skriva lappar om man vill något.
Jag hade absolut räknat med att bara man gick till doktorn så skulle de fixa något så jag kunde bli frisk tills imorgon. Något måste det väl finnas!!!??? Men nej. Det känns som om vi skulle leva på medeltiden eller något där medicinen är vila. Jag trodde nog att vi kommit lite längre såhär 2009.
Det som har blivit värre är att det sticker och kliar inuti hakan och ända ner i bröstet. Det är mycket irriterat där inne. Och det blir värre varje gång jag andas, vilket är ju hela tiden...
Mycket obehagligt!
Detta är nog något av det värsta jag hitills varit med om. Att vara stum är lika med att man inte finns.
Och det är ett så hjälplöst läge och jag blir arg och ledsen för att det blivit såhär. Dixie förstår att något är fel. Hon gnyr lite och vill ligga ovanpå mig för att se att jag inte dör.
Just nu känns det som om jag aldrig mer ska bli frisk. Jag har aldrig varit sjuk såhär länge.
Hur ska jag lösa allt i veckan? Speciellt onsdag. Är jag inte frisk till onsdag så kan jag ju lägga mig och dö på riktigt. Nya valpar och deltagare ska inte behöva vänta så länge...
Det MÅSTE lösas!
Ja, det blir ju ingen hundträning direkt. Stackars min hund. Känner mig som världens sämsta matte.
Helt otillräcklig på allt.
Det är verkligen tur att jag har en bärbar dator. Annars hade jag nog blivit knäpp. Ligga stilla och vila är inte min grej...
Handikappad
Skriver från Norrköping.
Igår firades Daniel av släkt och vänner. Jag tog det lungt, men tydligen blev det ändå en tillräcklig ansträngning för att jag idag inte haft någon röst alls. Jag får inte fram ETT ENDA ORD. HELT STUM!Det är verkligen hemskt. Nu vet jag hur min farmor har det som inte kan prata.
Verkligen tråkigt att inte kunna prata med någon. Och det har varit så mycket trevliga och roliga människor som jag verkligen skulle kunna prata med. Känner sig dum som bara kan nicka och skaka på huvudet. Det är FRUSTRERANDE!
Och det känns inte alls bra i halsen och bröstet. Det är säkert någon inflammation, luftrör? stämband? Ingen aning men något är det. Måste nog till doktorn med denna långa och sega helvetes sjukdom. Men hur ska det gå till? Jag kan ju inte ringa dit och jag kan inte svara på deras frågor. Men de borde ju "tala" för sig själv =)
Daniels farfar hade liten bjudning idag också då han fyllde 75. Inte kul och sitta stum som en fisk. Nä, jag bara måste avreagera mig här just nu.
Och det finns inget att göra. Inga naturknep att ta till vad jag vet. Jag har druckit hur många koppar thé som helst idag, men det ger mig inte rösten tillbaka.
Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer kunna prata, så illa är det.
Och det måste jag kunna till måndag. Jag kan nämligen inte på några villkor vara borta från kurserna en gång till.
Det finns inget alternativ. Därför hoppas jag på mirakel nu.
Det är kanske nu man ska börja be till den där Gud!
Baxter
Nu är det klart vem som ska bli pappa till Dixies valpar i vår.
Baxter heter han och bor i södra Frankrike. En mycket fin hane och
enligt min källa Marie som har träffat honom några gånger är det en mycket trevlig hund.
Ägarna talar dock ingen engelska och min franska duger nog inte.... Men vi är ju människor båda två
så något sätt ska vi nog kunna kommunicera på. Klarar man kommunicera med en hund så ska nog detta också gå =)
Här kommer några bilder som jag fick av hans matte igår. 
I sitt rätta element....... =)
Här kommer några klipp från Dixie MH
Moment förföljande. Full fart och lite till, precis som det alltid är med Dixie =)
Moment kontakt, samarbete, hantering och leklust.
Och ni som känner Dixie vet ju att hon gärna tar några extra varv med trasan när hon får chansen, humor, humor! =)
Moment överraskning
Hon väljer flykt, men kommer lika snabbt igen. Och hon har ingen kvarstående rädsla i momentet som kom efter.
Moment avståndslek
Moment skott
Tack så mycket Maja för tipset! Jag hade aldrig listat ut det själv!
Det kommer en film till som jag för tillfället inte hittar. Moment spöke. Får ladda upp filmen igen och lägga in den i nästa inlägg
Hundsport
Mina ullhundar kom med på bild.
Jag håller på för fullt att ladda upp fler filmklipp från Dixies MH. Men det tar lång tid men just nu finns det 4 klipp och ett 5:e är påväg.....
SÖK PÅ "majtippan" så kommer alla klippen från mig samlade.
Är det någon som vet hur man lägger upp filmlänk i sin blogg får ni gärna mejla mig och berätta det.
För jag fattar ingenting.
Har också skapat fotoalbum i picasa men det förstår jag inte riktigt heller mig på. Men jag klickar hejvilt och hoppas att jag rätt som det är kommer åt rätt knappar =)
Nya hemsidan är snart klar också. Behöver bara lite justeringar och viktiga detaljer på plats innan den fungerar.
Film
Jag försöker just nu lära mig att ladda upp filmer och jag lyckades.
Än så länge bara en för det tog en väldans tid. Men jag har en till på G.
Om ni går in på www.youtube.com och söker på Dixie MH eller majtippan så kommer en filmsnutt på
Dixie när hon gör moment förföljande på MH-beskrivningen.
Och ännu en film kommer snart.
Världens sötaste och världens vildaste barbet på MH. =)
Idag är Dixie ganske trött på att ligga och vara "sjuk" med mig.
Hon vill leka och träna och kommer och tigger om det med jämna mellanrum. Och det går faktiskt att träna från sin sittande sjuk-ställning. Det är bara att hämta sin manners minder, ta sin fjärrkontroll och sedan kan man luta sig tillbaka. Tränade fjärrdirigering sitt-ligg-stå och det gick väldigt bra. Allt jag behöver göra är att
trycka på min fjärrkontroll och borta i maskinen som ger ifrån sig ett pip trillar det ut en belöning
som Dixie får hämta.
Om en kvart börjar nya Idol. Det kan också vara uppiggande =)
Usch och fy!
Ont i kroppen och är hes som en kråka och sist men inte minst en dundrande huvudvärk. Jag har varken tid eller lust att ligga här.
Dixie blev normal igår igen. Skönt.
Nu är hon den gamla vanliga myshunden och just nu ligger hon här och är "sjuk" med mig.
Bryr sig inte längre om allt. Det kan mycket väl ha varit blåsten.....
Jag kom på nyss att Dixie inte varit ute idag. Så jag fick dra på en jacka och stappla mig ut. Hon är så söt, hon bara ligger hos mig och säger inget.
Det blev bara en snabbis ut, jag trodde jag skulle dö av ansträngning för den lilla rundan. Daniel får ta ut henne mer rejält när han kommer hem.
Så det blev inget viltspår imorse. Tyvärr... Men det är inget att göra åt. Det är det värsta med förkylning.
Man kan inte göra något för att få det att gå över.
På torsdag fyller Daniel 25 år och jag har inte köpt present. Nu är jag orolig för att jag inte ska hinna bli frisk tills dess. Måste nog genast hälla i mig några koppar thé.
Och jag ber om ursäkt för att det inte kommit några bilder på länge. Men just nu finns det inget att visa.
Rally
Och som jag misstänkte så var vi inte ett dugg klokare när vi åkte därifrån. Det gav alltså ingenting tyvärr.
Men men.... Så är det i dessa kretsar.
Jag mår jätte dåligt nu. Har sån fruktansvärd huvudvärk och känner att jag helst borde ligga stilla.
Men det är jag för pigg för.
Dixie har varit jätte konstig i tre dagar nu. Hon har inte kunnat koppla av och om kvällarna så vankar hon rundor och kan inte komma till ro. Hon måste hålla koll utanför fönsterna hela tiden. Igår när vi tränade inne så kunde hon inte koncentrera sig alls. Och det ska vara minst en månad kvar till löp. Jag undrar vad som tagit åt henne.
Just nu är det kurs uppehåll i lydnad och agility. Men vi börjar med viltspår igen på måndag. Får se hur det går.
Fredag
Men vi hade mycket att göra igår, det skulle storhandlas och tvättas 6 maskiner tvätt, lagas mat och diskas. Ja, allt det där som man måste göra utöver hundtränandet =)
När vi var på city gross så kände jag bara att jag ville lägga mig på golvet mitt i affären. Jag blev helt slut.
Och imorse vaknade jag med en hals som känns som ett rivjärn. Så ont gör det att svälja och andas!
Men jag försöker stålsätta mig! Varma drycker och värktabletter, så hoppas jag kunna uthärda detta.
Det finns absolut ingen tid att vara sjuk. Det är omöjligt.
Men det blir ingen långrunda i blåsten och det blir heller ingen träning utomhus idag. Vi får hålla till godo med lite inomhusövningar.
www.skogsborg.net
Ta en titt på denna hemsida, gå in på träningstips och se filmen om platsliggning. Det är så jag skulle vilja att Dixies platsliggning såg ut. Men så ser den inte ut =)
Men man kan ju få drömma lite. Jag ska ge det ett försök!
Jag tränade ligga med huvudet nere igår samtidigt som jag la godis framför nosen och kastade favoritleksaken bredvid henne. Hon låg kvar.
Men hon låg inte kvar när jag hoppade och skuttade framför henne. Då reste hon sig. Men det tyckte jag var bra för hon måste få prova på det som inte leder till belöning heller nu när vi komit så långt. Direkt när hon reste sig så slutade jag leka och gick och la om henne. Synd, gör man så får man ingen belöning. Jag tror budskapet gick fram, för hon reste sig inte efter det. Men det behövs mycket mer träning för den säkra platsliggningen jag vill ha.
Kan också meddela att jag håller på med en ny hemsida som förmodligen ska fungera bättre än den förra.
Den förra kan jag fortfarande inte komma åt, så det är inte mycket att göra.
Men den nya är inte färdig än, men jag tror den kan bli bra med lite mer pyssel.
Onsdag och ledig?
Och ja.... Såhär är min plan med fotgåendet:
1. Träna en massa frivilliga utgångslägen + byta kommandoord, då jag misstänker att ordet blivit förgiftat av min nervositet.
2. Tänka ut de absolut bästa, bästa BÄSTA belöningarna. Ladda mängder med leksaker och goda avståndsbelöningar. Kommer använda min manners minder som hjälp.
3. Sedan hade jag tänkt lära in mig själv som en belöning. Alltså att vi jagas, brottas m.m
Jag tänker lära in att när jag är allvarlig och fokuserad (som jag ofta är i fotgåendet) så ska Dixie ha en positiv förväntan, alltså att jag rätt som det är kan slå om och bli världens roligaste matte, men hon ska aldrig veta när.
Och efter dessa steg så tänker jag börja träna med raksträckor och sedan efterhand lägga till en sväng.
Och om inte detta funkar så hittar jag nog på en ny plan.
Det har inte varit kurs ikväll för ovanlighetensskull. Men det tar vi igen på lördag då jag och Britt åker på rallylydnadskoferens. hehe, det ska verkligen bli intressant!
Ikväll ska jag nog bara titta på film och lägga mig tidigt. Dvs NU!
Vårt första 1:a pris
Först regelgenomgång i agility som är mycket viktigt. Det krävs att höra både en och tio gånger innan man kan det.
Sedan var det direkt fortsättningskurs där jag bara hade en deltagare. Så det fick bli intensivträning för lilla sheltin som är jätte duktig. Det är många sjuka nu... Bland annat Anita som skulle vara domare på lydnadstävlingen.
Men vi löste det hela genom att Britt fick vara domare och jag fick vara tävlingsledare.
Men så skulle vi också tävla och då fick vi ta in en annan som tävlingsledare när det var vår tur.
Och så här gick det:
Platsliggning 10p
Tandvisning 10p
Linförighet 6 p (som sagt, inte färdiga)
Läggandet 8 p (la sig lite segt)
Inkallning 8 p (hoppade mot mig innan ingången och skällde en gång)
Ställande 9 p (tog ett steg)
Apportering 10 p
Hopp över hinder 8 p (jag gör visst dubbelkommando och så sätter hon sig lite snett)
Helhetsintryck 9 p
Totalt: 166 p = 1:a pris
Och det blev även klassvinst!
Det hade jag aldrig kunnat tro. Men självklart är det jätte roligt!
Men jag är stolt över Dixie att hon klarade prestera. Precis före starten så var hon inte så fokuserad nämligen.
Och nu vet jag vad som ska tränas. Och det är fotgående till förbannelse och jag har ny plan hur hon ska bli mer motiverad.
Även ännu mer motivation på läggandet. Men jag måste tänka på att skruva upp henne ännu mer innan det momentet. Inkallning och hopp känns inte som några problem, bara lite små justeringar från min sida.
Vad gäller platsliggningen är jag som mest nervös i det momentet. Jag litar inte alls på henne. Jag tyckte igår att det såg ut som hon skulle göra en busattack mot hunden bredvid. och det var precis vad hon tänkte... Men snäll som hon var så väntade hon tills momentet var slut och kopplet var på innan hon tog ansats. Men då hade jag ju henne fast.
Nu ska det jobbas..... Ha en trevlig dag!
Hej!
Det är typ kört med min hemsida nu. Får inte "tag" i den och kan inte jobba med den.
Ägnade dagen igår till att försöka starta en ny. Men det kom hela tiden upp fel-meddelande så jag kom ingenstans.
Åh vad det är tråkigt när det inte fungerar. Vad har alla ni andra för program?
Jag är nämligen mycket trött på site studio nu. Ologiskt är det också.
Ikväll är det avslutning i agility för mig och Dixie, direkt efter det har jag kurs och sen ska vi avsluta med lydnadstävling. Hårt program!
Tränade lite igår och då var ställandet värdelöst, men läggandet var kanon. Kan hon den ena så kan hon inte de andra. Och fotgåendet har jag inte hunnit träna på. Även inkallningen var kass, annars har den varit mycket bra på sistondet.
Jag behöver en långsiktig planering av fotgåendet. Jag har planen i huvudet, men den måste ner på papper om jag ska kunna följa den.
Jaja, vi kör på. Så får vi se hur det går.
Lite bilder från mitt senaste pyssel. Detta är ett hårspänne med barbethuvud
som jag fått som beställning.
Detta är min Dixie, är mycket nöjd med henne och hon pryder nu min bokhylla!
Och här är dem båda två. Mina gullehundar!
