Majtippans blogg

Nu på morgonen har Daniel fått ringa sjukvårdsupplysningen.
Och det enda som finns att göra är att sjukskrivas och ligga i sängen och vara TYST.
Man får inte ens viska. Bara skriva lappar om man vill något.

Jag hade absolut räknat med att bara man gick till doktorn så skulle de fixa något så jag kunde bli frisk tills imorgon. Något måste det väl finnas!!!??? Men nej. Det känns som om vi skulle leva på medeltiden eller något där medicinen är vila. Jag trodde nog att vi kommit lite längre såhär 2009.

Det som har blivit värre är att det sticker och kliar inuti hakan och ända ner i bröstet. Det är mycket irriterat där inne. Och det blir värre varje gång jag andas, vilket är ju hela tiden...
Mycket obehagligt!

Detta är nog något av det värsta jag hitills varit med om. Att vara stum är lika med att man inte finns.

Och det är ett så hjälplöst läge och jag blir arg och ledsen för att det blivit såhär. Dixie förstår att något är fel. Hon gnyr lite och vill ligga ovanpå mig för att se att jag inte dör.
Just nu känns det som om jag aldrig mer ska bli frisk. Jag har aldrig varit sjuk såhär länge.

Hur ska jag lösa allt i veckan? Speciellt onsdag. Är jag inte frisk till onsdag så kan jag ju lägga mig och dö på riktigt. Nya valpar och deltagare ska inte behöva vänta så länge...
Det MÅSTE lösas!

Ja, det blir ju ingen hundträning direkt. Stackars min hund. Känner mig som världens sämsta matte.
Helt otillräcklig på allt.

Det är verkligen tur att jag har en bärbar dator. Annars hade jag nog blivit knäpp. Ligga stilla och vila är inte min grej...