Majtippans blogg

 

Okej, då ska jag försöka återberätta helgen så gott det går.

I torsdags så åkte vi upp till Eskilstuna och Sundbyholm. Det skulle ta ca 6 timmar dit, men det kändes kanske som 2 timmar för vi satt och tjattrade hela vägen upp, så tiden bara flög förbi.

Vi checkade in på hotellet och sen åkte vi till Sundbyholms travbana för att kolla läget på tävlingsplatsen.

 

På fredagen började invigningen av både Rally- och Lydnads SM och sedan var det dags för veterinärbesiktningen. Våra hundar fick OK stämpel i baken och sen var det dags att vänta på lottningen.

Jag tyckte lottningen var nervös... Jag var rädd för att jag skulle få startnummer 1, men istället blev det 23. Ett helt okej nummer för vår del.

 

Sen blev det hem och vila på hotellet.

 

På lördagen var det då äntligen dags för de 50 tävlande att genomföra Kval-banan. Jag var fruktansvärt nervös. Jag kunde absolut inte få ner någon frukost och kände mig fysiskt sjuk.

Det var som värst innan det var min tur. Jag försökte ta långa djupa andetag, men det kändes ändå inte som jag fick någon luft. Hur som helst, med eller utan luft så var det då dags för oss att gå in på banan.

 

Och såhär gick det:

 

 

Jag tyckte att vi fick till en bra start.

Första minus poängen kom vid skylt 3 (Sitt, sväng vänster sitt) där Dixie rörde en tass = -1 poäng

Vid skylten sidbyte bakom blev det -3 poäng för fysisk kontakt mellan oss.

 

Och sen.....Sen kom dunder missen. På sitt skicka över hinder, så gjorde min nervositet mig stressad och jag skickade Dixie över hindret INNAN hon hade sett det. Resultatet av det blev att hon gick förbi hindret eftersom hon hade full fokus på mig och helt enkelt inte hade upptäckt att det stod något hinder framör henne. När jag såg det så tänkte jag ta om hindret, men innan jag visste ordet av så hade Dixie fått syn på hindret och hoppade över, fast åt fel håll och sedan från rätt håll igen.

Detta kostade oss -25 poäng på ca 2 sekunder.

Tänk om jag bara haft lite is i magen och sagt "hopp", väntat tills Dixie såg hindret och först då startat själv.

Detta är ju verkligen en grej som vi KAN! Det är så typiskt att man ska missa på något sånt.

 

Men på något sätt så lyckades jag ändå fullfölja banan, utan att tappa bort mig eller svimma.

 

Det blev -1 p i bristande samarbete innan skyltan 360 grader höger då Dixie skakar lite på sig och sen får för sig att hon ska byta sida.

Sen blev det -3 poäng för förarfel på skylten sitt, spring ifrån kalla in i fart för att jag inte fick upp farten i språng tillräckligt fort.

 

-1 poäng i slalom för att jag var mer än en halvmeter från konen.

 

-3 poäng för att jag tappar föremålet på skylten bärande av föremål. Där kan ni tydligt se min stress när jag inte får undan föremålet. Händerna skakar och jag hittar inte fickan och föremålet glider i mina kallsvettiga händer.

 

-1 poäng för att Dixie inte satt helt stilla med en tass i skylten sitt framför 1,2,3 steg bak.

 

-1 poäng för bristande samarbete på skylten sändande till kon. Där stod väldigt många koner och Dixie var ju först på väg till den närmsta, men hann ändra sig till den rätta.

 

Jag bryr mig inte om de små avdragen, men det var såklart väldigt störigt med hindret. Och såklart så börjar man tänka...Tänk OM vi hade gjort det som vi brukar, då hade vi gått till final.

 

Det var 4 domare på plats och alla poäng slogs ihop och delades sedan med 4 och då fick man sin poäng. Vi fick 72,8 p vilket är den sämsta poängen i vår tävlingshistoria.

Men hade vi bara klarat hindret så hade vi fått över 90 poäng och då hade finalplatsen varit given.

Men nu är det inte så och det är så små marginaler som avgör om du ska vinna eller försvinna och denna gång hade vi inte marginlerna på vår sida.

 

Hur som helst så är jag jättenöjd med Dixies prestation. Det är lätt att man bara fokuserar på allt det negativa, men där var faktiskt massa som jag kan vara stolt över.

 

Vi fick till en bra start, Dixie klarade språngsträckorna bra utan att hon exploderade, hon klarade miljön utan problem. Hon hade full fokus på mig och en härlig attityd på banan och hon tyckte det var väldigt roligt. Vi klarade snurrarna och vändningarna och hon klarade faktiskt konen efter viss tvekan. Jag trodde inte hon skulle fixa det när där stod så många koner runt omkring.

 

Tillsammans med Emelie och Vincent så har vi haft en otroligt bra helg. Hundarna har skött sig exemplariskt både på tävlingsplatsen och på hotellet och att resa med dem är inga problem.

På hotellet hamnade vi i samma hiss som Lasse Kronér och han var sååå intresserad av hundarna och vad vi höll på med ;)

Och sen åt vi frukostbuffé bredvid nåra av farmen-deltagarna från förra året. vet inte om det är någon mer än jag som följde det, men det tyckte jag var lite kul :)

 

På söndagen var vi på plats för att titta på finalerna och det var lite tungt att sitta på åskådarbänken och bara titta på. Vi ville ju vara med!!!!

Det var en otroligt jämn final. Kanske den jämnaste någonsin, men vann gjorde tillslut Sandra Bauer med sin golden som gick två mycket snygga rundor! Grattis till övriga pallpristagare och alla ni som tog er till final!

 

På vägen hem så hände en ganska äcklig sak. Vi hade stannat för att rasta hundarna och gick in i en liten skog. Där fanns jättemycket blåbär och när jag sträcker mig ner för att smaka så sträcker sig Dixie samtidigt åt andra hållet och vi båda når vårt mål samtidigt. Jag fick mitt blåbär och hon lyckades rulla sig.... I människobajs!!!!!! AAAHHHHH!!

Jag bara skrek rakt ut! Usch och fy så vidrigt det var. Det blev raka vägen till bilen där jag rotade fram saxen och sedan klippte jag bort all päls med bajs på. resultatet blev inte snyggt. Hela pälslängden på örat, samt sidan och halsen åkte av.

Men jag VÄGRAR sitta flera timmar i en bil med en bajsluktande hund. Nu fick hon bli fulklippt istället.
Och det blev bad direkt när vi hade ommit hem.

Slutet dåligt, allting dåligt...

Nej... Så var det inte :)

 

Tack Emelie för en fantstiskt trevlig helg! Och för den resa vi gjort för att komma ända hit. Det känns lite sorgligt nu när det är över. Vi har ju haft så roligt på vägen :)

Det räckte tyvärr inte hela vägen för oss denna gång, men vi är ganska så revachsugna :)

 

Tack alla ni som har hejat och hållt tummarna och för alla fina ord! Det betyder massor <3

 

Nu avslutar jag med några bilder från helgen:

 

Det var så roligt att där var lite barbetfolk på plats.

Jätte roligt att träffa er Karl-Johan, Anna, Marie och Kristina.

 

Jag har dock lite dåligt samvete för er jag träffade på lördagen. Jag var väldigt inne i min egen bubbla och kände mig kanske inte riktigt så social som jag hade önskat, Förlåt! Men tack för ni fick mig på bra humör igen efter vår tävlingsmiss. Jag tyckte verkligen det var jättekul att täffa er alla och önskat att vi hade hunnit prata mer :)

 

En av mina valpköpare dök upp på söndagen och de hade Wille med sig. En valp från Lucys senaste kull. Han var så fin och himla trevlig. Jättekul att träffas igen Kristina :)

 

Nu är sista träningspasset avklarat inför SM i helgen.

Idag var jag vi på gröningen i Helsingborg för en sista störningsträning. Nu har vi verkligen gjort vad vi kunnat. 

Vi har tränat långa banor, korta banor, olika typer av svårigheter, tränat på många olika platser, med störning och utan störning, med publik och nya hundar runt omkring. 

Om det nu skulle skita sig på SM så är det inte på grund av att vi inte har tränat, utan då beror det på andra saker. Det som kan sänka oss är min nervositet, missförstånd eller att miljön blir för svår. Men det får vi se då. 

 

Jag är nöjd med allt vi gjort hittills och nu ser jag bara fram emot att få vara med och delta på vårt första SM.

Det är väldigt stort och jag trodde aldrig att vi skulle komma med där.

Men vi är med och vi är ett av Sveriges bästa rally-ekipage och nu ska vi tävla mot eliten i Sverige :) 

Jag och min lilla bus-Dixie :) Haha så häftigt :)

 

Dagens pass gick bra. Både Dixie och Vincent var duktiga. Det är inte lätt att träna på gröningen för där är folk och hundar överallt, men våra pälsbollar har faktiskt bara fokus på oss när de går banan.

 

Lite tråkigt är det dock när folk inte kan respektera oss när vi tränar.

Särskilt inte gubbar med schnauzrar. När vi byggde banan hade jag bundit upp mina hundar och de var inte ivägen. Ändå måste gubben gå precis där och släppa fram sin hund till mina. Dixie hatar när det kommer fram okända hundar till henne och jag har lovat henne trygghet genom att det inte ska ske, men nu hann jag inte fram i tid.. Så länge ingen kommer fram så är hon hur trygg som helst, men nu blev det ett himla liv på henne.

Jag tycker vem som helst borde förstå att man inte ska släppa fram sin hund till en annan som sitter uppbunden och signalerar med alla hela kroppen att den INTE vill att den främmande hunden kommer närmare, men det fattade inte den där gubben.

 

Sen kom nästa gubbe med sin schnauzer. Den sprang lös och sprang fram till alla hundar. Vi fick avbryta vår träning för den hunden var på väg rakt in i vår bana som vi byggt. Först går den fram och smakar på godisarna i 8:ans frestelse, sen kissar den på en skylt och sen går den fram till våra hundar.

Alltså så fruktansvärt nonchalant av hundägaren. Flera gånger sa vi till att han skulle koppla sin hund varav han svarade att han var påväg. Men han var inte snabb.

När hunden kissade på skylten var hans kommentar "oj, det var ju inte bra"

NÄÄÄÄ det var det inte! Nu blev det kiss på vår skylt!!!

Jäkla gubbar! De blir också så otroligt kränkta när två tjejer säger till att han inte har koll på sin hund. Han fick en rejäl avhyvling av Emelie och det skulle han verkligen ha.

 

Jaja, det är sånt man tydligen får stå ut med när man tränar på offentliga platser. Fast jag tycker absolut inte det är rätt. Vi har rätt att ha våra hundar där utan att andra hundar ska springa fram till dem. Jag hatar verkligen folk som inte har koll på sina hundar!!

 

 

 

Igår kom ett glädjande besked från Lena som har Nelson (Majtippans Taste of Pigall) från vår senaste chockladkull.

De har varit på röntgen och resultatet blev HD A och ED 0

Jippi! Det är alltid lika kul när man får sådana besked.

 

I Lucys förra kull så fick 10 av 10 valpar A-höfter, så det ska bli mycket spännande att se vad det blir för resultat i denna kullen. Men det började ju väldigt bra :)

 

Jag fick en fin bild på Nelson också:

Tiden flyger förbi och vi är nu mitt i sommaren!

Det har verkligen inte varit några lugna stunder. Det känns verkligen som om jag står med näsan ovanför vattenytan.

 

Hundträning, husvisning, husförsäljning, födelsedagar, utflykter, möten, jobb och resa har livet bestått av senaste tiden.

 

Förra veckan fick vi radhuset sålt i Ängelholm, så nu blev det så att vi flyttar till vårt nya hus i Ramlösa den 17 augusti istället för den sista september.

Helt plötsligt kände jag att det blev lite bråttom, så de fyra första flyttkartongerna är redan packade. Men jag känner ändå att det är stressigt, för innan dess är det stora saker på gång såsom SM och så ska jag och min syster har stor gemensam fest med lokal och allt. Och alla som har haft en stor fest vet hur extremt mycket planering det krävs inför det.

Men det får bli högsta växeln nu!

 

Dagen efter radhuset såldes åkte vi ner till Spanien och hälsade på Gabbes mamma. Vilken lyx det är att kunna bo i hennes lägenhet precis vid stranden och 1 minut från centrum och ännu lyxigare att Gabbe fixar superbilliga flygbiljetter, så resan blir inte så kostsam. Vi har blivit rejält bortskämda med både god mat och trevliga utekvällar.

 

Vi har även hunnit med två uppstyrda träningar inför rally-SM.

Emelie och jag hade fixat så vi kunde vara på Bialitt och bjuda in folk som kunde agera störning, publik och domare så det skulle bli lite likt en riktig tävling. 

Vi hade en träning förra tisdagen och en ikväll och det var riktigt bra pass.

 

Det är verkligen inte långt kvar till SM nu. Om 9 dagar åker vi! Vi har tre gemensamma träningspass kvar innan dess och det är svårt att veta vad man ska prioritera i träningen nu. Man kan inte träna på allt...

För vår del är det mest jag som fortfarande inte lärt mig att planera avståndet till skylten och min yviga hund. Titt som tätt får vi islag i skyltarna och det är sura poängavdrag. 

Dixie är som vanligt lite off i början av banan, 8an är svår och så avslutar hon med att vara superfokuserad och på gränsen till helvild.

Men det får bli som det blir. Vi kommer inte hinna bli så mycket bättre på den korta tiden som är kvar. Vi ska bara åka dit och njuta av att få vara med!

 

Lucy fick också träna lite idag. Hon fick gå en fortsättningsbana och det gjorde hon hur bra som helst (förrutom att hon skäller ibland). Men hellycklig blev hon ändå av att få köra ett litet varv å agilityplanen. Hon älskar verkligen agility och jag ser fram emot hösten då vi ska ge oss ut på lite fler agilitytävlingar

 

 

Jag har även fått positiva nyheter från utlandet om vår kommande nytillskott! Det ser ut som att det kan komma en liten ny valpis till oss nästa år. Jag har hittat världens bästa uppfödare som tänker precis som jag själv och gör allt det som jag tycker att en uppfödare ska göra och är även extremt kunnig inom rasen och mycket nogrann i sin avel. De kan också tänka sig att ha kvar vår valp lite längre ( i och med de nya införelsereglerna) och kommer ta sitt fulla ansvar för socialiseringen/träningen under den tiden. Nu är det bara att hoppas att allt kommer gå bra. Det är långt kvar. Om det blir en valp till oss så kommer den inte förrän ca maj/juni nästa år. Så mycket kan hända, men jag gillar kombinationen väldigt mycket och håler tummarna för att det kan bli något bra av det! 

 

Ja, det var en liten uppdatering om läget här... 

I söndags var det tävling i Simrishamn för mig och Dixie.

Sista rallytävlingen för vår del innan SM.

 

Det var en väldigt klurig bana. En av de klurigaste vi stött på faktiskt. Men inget ont om det, jag gillar kluriga banor!

Vi fick ju också ett bra facit på hur väl momenten fungerar när det blir lite svårt och det visade sig att det inte fungerade så bra.

 

Första skylten var sändande till konen. Svårigheten i detta var att frestelsen i (:an låg så nära så hunden var tvungen att springa förbi den för att komma till konen.

Dixie visste att hon inte fick springa till frestelsen, men vågade då inte heller springa till konen, så hon sprang vidare till skyltarna bakom, där vände hon och stannade sedan vid konen, fast lite längre ifrån.

Tyvärr blev det -10 poäng där för det strulet, så redan där var det ju kört med några högre poäng.

 

Sen drog vi även på oss lite små missar. Dixie var inte med i en sväng (-3) Dixie slog i mig vid en vändning (-3) och var inte riktigt med vid ena hindret (-1) och sen nosade hon en gång i honnören (-1)

 

Det blev totalt 82 blygsamma poäng! Nu får det bli skärpning!

 

Men det var väldigt mycket som jag var nöjd med också. Det vi har haft svårt med under våren fungerade väldigt bra. Hon satte alla svåra svängar och backningarna.

 

Det som jag håller på att bli galen på är att hon inte är med mig i starten. Det har varit så på varenda tävling nu hela våren att hon går i sin egen värld de första skyltarna. Så jag kände ju direkt att hon skulle missa på konen eftersom det var skylt nr 1.

Utanför banan är hon superfokuserad, men tappar så fort vi går in på banan och ställer upp. Sen efter några skyltar så är hon med mig igen och är sitt vanliga pigga alerta jag.

Men de där starterna alltså!!!! Usch!

 

 

Ibland känns det som mina hundar bara räcker tungan åt mig! ;)