Handikappad

Skriver från Norrköping.
Igår firades Daniel av släkt och vänner. Jag tog det lungt, men tydligen blev det ändå en tillräcklig ansträngning för att jag idag inte haft någon röst alls. Jag får inte fram ETT ENDA ORD.  HELT STUM!Det är verkligen hemskt. Nu vet jag hur min farmor har det som inte kan prata.
Verkligen tråkigt att inte kunna prata med någon. Och det har varit så mycket trevliga och roliga människor som jag verkligen skulle kunna prata med. Känner sig dum som bara kan nicka och skaka på huvudet. Det är FRUSTRERANDE!
Och det känns inte alls bra i halsen och bröstet. Det är säkert någon inflammation, luftrör? stämband? Ingen aning men något är det. Måste nog till doktorn med denna långa och sega helvetes sjukdom. Men hur ska det gå till? Jag kan ju inte ringa dit och jag kan inte svara på deras frågor. Men de borde ju "tala" för sig själv =)

Daniels farfar hade liten bjudning idag också då han fyllde 75. Inte kul och sitta stum som en fisk. Nä, jag bara måste avreagera mig här just nu.
Och det finns inget att göra. Inga naturknep att ta till vad jag vet. Jag har druckit hur många koppar thé som helst idag, men det ger mig inte rösten tillbaka.

Just nu känns det som om jag aldrig mer kommer kunna prata, så illa är det.

Och det måste jag kunna till måndag. Jag kan nämligen inte på några villkor vara borta från kurserna en gång till.
Det finns inget alternativ. Därför hoppas jag på mirakel nu.
Det är kanske nu man ska börja be till den där Gud!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0