På gång igen
Idag har det varit en hård start på det aktiva livet för Dixie efter sjukdomstiden som förhoppningsvis nu är över.
Vi följde med jobbet på lite röjning på ett mycket vackert ställe utanför Landskrona. Underbart landskap med sjöar, stränder, skog och gröna marker.
Och ibland kan man undra vad Dixie är för hund. Hon har bara on eller off, det finns inget mellanläge. För hon har sprungit i två timmar varvat med att simma i sjön. Jag hade både Selma och Dixie lösa och Selma lunkar på i vanligt tempo. Dixie vet inte vad vanligt tempo är. Hon springer fram och tillbaka det fortaste hon kan och hon blir aldrig trött.
Selma håller sig nära mig, hon vet vad den stora stygga lillasystern göra annars. Dixie gillar att tackla Selma och springa mot henne och försöka få igång henne. Selma tycker det är obehagligt och vill inte alls leka på det sättet.
Men hon känner sig trygg när jag är nära, för då kommer inte den svarta puman. De är som syskon. Retas och håller på.
Direkt efter det var det bara snabbt hem och packa träningsväska och så var det dags för kurs. och det är lika kul som vanligt och en jätte trevlig grupp. Dixie hade sitt bästa träningshumör framme och en ständigt vifftande svans och gjorde allt mycket bra.
Ja, så gjorde hon minsann inte igår. Men hon går som en klocka vid den här tidpunkten. Och det är ju bra, men jag vill även ha denna attityd vilket tid vi än ska träna på.
Platsliggningen idag var helt klockren. Hon lyfte inte huvudet en enda gång och låg blickstilla. Det kändes faktiskt riktigt bra, nästan så jag kunde slappna av =) hehe
Annat som tränades var budförning som gick bra och fotgåendet gick FAKTISKT bra.
Nu ska jag se Idol på datorn eftersom jag inte är hemma när det sänds.
Daniel har lagat raggmunk till middag, tur jag åt en stor äppelkakabit på kursen så jag inte var hungrig =) schhh!
