Majtippans blogg

Och jag pratar om mina kurser.
För det första så tycker jag att det är häftigt att folk kommer och går på kurser som jag håller. De kommer för att få ta del av min kunskap. Det är jätte roligt.

Men det jag är stolt över är att jag överhuvud taget gör detta! I högstadiet och gymnasiet blev jag underkänd i att leda en grupp. Jag hade dålig planering och kunde inte hålla tider och dessutom var jag världens sämsta på att prata inför en grupp. Det var det absolut värsta jag visst. Jag stakade mig, tappade bort mig och pratade jätte fort och tittade rakt in i väggen.
När jag slutade skolan vet jag att jag tänkte att nu behöver jag aldrig mer utsätta mig för sådana situationer som att prata och leda en grupp. Och det höll jag fast vi länge.

Tills den dagen jag började min instruktörsutbildning. Och jag tänkte väl inte så mycket på vad instruktörsyrket innebar. Jag ville hålla på med hundar!
Haha. Vad jag inte tänkte på att som intruktör ska man instruera folk. Inte hundar.
Alltså innebär det att man ska prata inför en grupp. Och inte bara det, man ska på ett pedagogiskt sätt instruera och förklara så atta alla förstår. Man måste kunna svara på hundratals frågor som rör allt om hund, man måste kunna diskutera, man måste se problem och veta vad man ska göra åt det, man måste vara social och verkligen kunna jobba med alla sorters människor.

Och nu. Nästan ett och ett halvt år senare sen jag avslutade min instruktörsutbildning så känner jag att det känns bra, naturligt och att det verkligen fungerar.
Jag KAN planera kurser, Jag KAN beräkna tiden och hålla den, jag KAN svara, diskutera, lära ut och få folk att förstå varför de ska göra på ett visst sätt. Nu, så här långt efter känns det naturligt att prata inför folk, jag stakar mig inte så ofta, jag fastnar inte i meningar, och jag tror inte jag pratar lika fort och otydligt som innan.

Och jag ÄR stolt att jag har lyckats besegra en rädsla som jag aldrig trodde jag skulle utsätta mig för frivilligt.

Det har tagit ganska lång tid och jag vet att det kan bli bättre. För varje kurs jag håller, försöker jag hela tiden göra det bättre. Jag känner att jag har vuxit inom mig som människa!

Detta är återigen ett bevis på att övning ger färdighet!