Stopp!
Nu har jag och Dixie träningsförbud i minst två dagar.
Jag tycker hon har verkat lite stressad i träningen och hon bet i kopplet igår när vi tränade och betedde sig allmänt dåligt.
Jag tror kanske det har blivit för mycket för henne.
En hel helg i Tomelilla, och lydnad i går kväll och innan det hade vi tränat tre pass på dagen. Ja, ni hör ju att det är självklart för mycket för min ettåring.
Men det är inte lätt, det kliar i mina fingrar efter att få träna och jag vill inget hellre än att träna hela tiden. Jag tänker hela tiden på vad vi ska träna in för nya saker. Skriver planer och så vill jag testa direkt. Men nu är det stopp för ett tag.
Ska se om det blir bättre av en liten paus.
Sen får jag hålla mig och bara träna max en gång på dagen och en gång på kvällen och ha någon paus dag i veckan, för annars kommer hon inte orka.
Och när jag tränar ska det vara noga planerat och jag ska hålla mig till det. Jag har blivit lite bättre på det, men jag ska bli ännu bättre.
Men det är svårt när jag vill träna på:
Läggande, ställande, hopp, apport, fot, inkallning, stanna kvar, lösträning, avståndsbelöning, plattan, och sen hela freestyleprogrammet med hopp, snurra, pang, zick, timon och allat annat som ska klaffa, plus att jag ska träna in kedjan till klickerexamen och alla beteende som ska vara med där.
Prioritering är svårt, när man vill allt.
Men jag ska bara träna tre beteende och sen inget.
Vi ska starta upp en lösträningskurs, det kan verkligen behövas. Det är inte ett dugg lönt att träna varken lydnad eller freestyle om man inte kan ha sin hund lös. Och Dixie beteer sig sämre än någonsin på sin lösträning. Hon tror att när man knäpper av kopplet så är det fritt fram att göra vad man vill. T ex springa runt och skälla på allt och inget.
Det var mycket dumt att vi inte gick någon vardagslydnadskurs, den missen ska jag inte göra om.
hejdå
Jag tycker hon har verkat lite stressad i träningen och hon bet i kopplet igår när vi tränade och betedde sig allmänt dåligt.
Jag tror kanske det har blivit för mycket för henne.
En hel helg i Tomelilla, och lydnad i går kväll och innan det hade vi tränat tre pass på dagen. Ja, ni hör ju att det är självklart för mycket för min ettåring.
Men det är inte lätt, det kliar i mina fingrar efter att få träna och jag vill inget hellre än att träna hela tiden. Jag tänker hela tiden på vad vi ska träna in för nya saker. Skriver planer och så vill jag testa direkt. Men nu är det stopp för ett tag.
Ska se om det blir bättre av en liten paus.
Sen får jag hålla mig och bara träna max en gång på dagen och en gång på kvällen och ha någon paus dag i veckan, för annars kommer hon inte orka.
Och när jag tränar ska det vara noga planerat och jag ska hålla mig till det. Jag har blivit lite bättre på det, men jag ska bli ännu bättre.
Men det är svårt när jag vill träna på:
Läggande, ställande, hopp, apport, fot, inkallning, stanna kvar, lösträning, avståndsbelöning, plattan, och sen hela freestyleprogrammet med hopp, snurra, pang, zick, timon och allat annat som ska klaffa, plus att jag ska träna in kedjan till klickerexamen och alla beteende som ska vara med där.
Prioritering är svårt, när man vill allt.
Men jag ska bara träna tre beteende och sen inget.
Vi ska starta upp en lösträningskurs, det kan verkligen behövas. Det är inte ett dugg lönt att träna varken lydnad eller freestyle om man inte kan ha sin hund lös. Och Dixie beteer sig sämre än någonsin på sin lösträning. Hon tror att när man knäpper av kopplet så är det fritt fram att göra vad man vill. T ex springa runt och skälla på allt och inget.
Det var mycket dumt att vi inte gick någon vardagslydnadskurs, den missen ska jag inte göra om.
hejdå
Kommentarer
Trackback
