Helt plötsligt har allt släppt
Ja, tro det eller ej, men nu har min lilla Dixie helt plötsligt förstått allt jag vill.
Det finns en kontakt som inte funnits förut och alla moment som jag tidigare lagt åt sidan, för att det gick dåligt, fungerar nu helt plötsligt fast vi inte tränat det på evigheter.
Det är heller inte så mycket nosa i backen som det var förrut.
Men samtidigt blir jag lite misstänksam, efter som denna förändringen bara kom över en natt. Kommer det vara såhär nu eller kan det slå om igen?
Säkert kommer det slå om igen när nästa trotsålder i 15 mån åldern kommer.
Men man får vara glad så länge det varar och försöka befästa så mycket som möjligt.
Det är faktiskt framsteg i alla moment vi tränar just nu.
Inkallning, fotgående, ligg under gång, dirrigering, + alla freestylerörelser.
Det enda som går bakåt är passivitetsträningen. Det ska skällas så fort jag binder upp henne. Stor suck. Men
det får man verkligen inte ge upp med bara för att det går dåligt, då kommer det gå ännu sämre i framtiden.
Men det är alltid roligast att träna sånt som går bra och mindre roligt att träna sånt som går mindre bra. Såklart.
Imorgon åker vi en liten sväng till Danmark och ska titta på Dixies halvsyster på en utställning. Ska bli kul, för dem har vi aldrig träffat.
Dixie ska vara hos min vän. Hoppas det går bra, jag har aldrig lämnat bort henne till någon förutom mamma och pappa.
Nu ska jag väl börja jobba så smått.... Ikväll kommer min vän Susanne hit.
Hejdå
Det finns en kontakt som inte funnits förut och alla moment som jag tidigare lagt åt sidan, för att det gick dåligt, fungerar nu helt plötsligt fast vi inte tränat det på evigheter.
Det är heller inte så mycket nosa i backen som det var förrut.
Men samtidigt blir jag lite misstänksam, efter som denna förändringen bara kom över en natt. Kommer det vara såhär nu eller kan det slå om igen?
Säkert kommer det slå om igen när nästa trotsålder i 15 mån åldern kommer.
Men man får vara glad så länge det varar och försöka befästa så mycket som möjligt.
Det är faktiskt framsteg i alla moment vi tränar just nu.
Inkallning, fotgående, ligg under gång, dirrigering, + alla freestylerörelser.
Det enda som går bakåt är passivitetsträningen. Det ska skällas så fort jag binder upp henne. Stor suck. Men
det får man verkligen inte ge upp med bara för att det går dåligt, då kommer det gå ännu sämre i framtiden.
Men det är alltid roligast att träna sånt som går bra och mindre roligt att träna sånt som går mindre bra. Såklart.
Imorgon åker vi en liten sväng till Danmark och ska titta på Dixies halvsyster på en utställning. Ska bli kul, för dem har vi aldrig träffat.
Dixie ska vara hos min vän. Hoppas det går bra, jag har aldrig lämnat bort henne till någon förutom mamma och pappa.
Nu ska jag väl börja jobba så smått.... Ikväll kommer min vän Susanne hit.
Hejdå
Kommentarer
Trackback
