Liten blir stor...

Ja, nu har min lilla Dixie börjat löpa och med andra ord är hon inte så liten.
Valptiden går så otroligt fort....
Hon ligger och är alldeles utslagen. Selma också. Det är mycket lugnt. Det är ingen som märker att det finns hundar här.

Snart ska jag iväg och hålla valpkurs. Jag har aldrig lust på torsdagar, vet inte varför. Det är ju alltid roligt när man är där, men innan som nu så känns det tungt att åka hemifrån.
Det är väl för att det närmar sig helg och man har varit igång hela veckan.
Inte för att det är särskilt lugnt på helgerna, men ändå.

Jag kanske ska köpa mammas och pappas bil. Den är stor, kanske lite för stor. Men jag tror inte jag kan hitta en bil i det skicket för det priset någon annan stans.
Jag hatar verklieg den bilen jag har nu. Det är en risk med den varje gång man startar den. Kommer den trilla ihop på motorvägen? Ständig fråga.

På lördag är det utställning med Dixie. Hon fick var med trots löpet. Det var ju tur, så mycket arbete och planering jag lagt ner på hennes matplanering, bad och päls. Och lite träning. Kanske lite för lite träning.

Det är så svårt att prioritera i träningen. Kan inte någon vettig komma och säga vad jag ska prioritera och skriva mina planeringar?

Idag har jag i alla fall skrivit färdigt hela freestyle programmet. Och börjat torrträna det. Inga bra förutsättningar att träna här på 1 kvm yta, men ändå.

Jag har mycket att göra i stallet när det börjar bli kallare =) Dansa dansa!
Blir lättare där då det inte finns så mycket gräs att äta för Dixie.



Det kanske kommer en överraskningshemlighet en vacker dag. Ingen som vet, ingen som frågar, ingen ska veta.


hejdå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0