Orolig
Jag har upptäckt en spänning i Dixies rygg som jag inte får bukt med. Har försökt ett tag, men tycker inte det bättras.
Och nu har jag målat upp världens största hemskaste bild i huvudet att det ska vara något jätte allvarligt som resulterar i att vi inte kan träna mer och att hon måste opereras och gå på lång rehab.
Och vad gör jag då? Det skulle ju vara ren katastrof. Dixie är ju mitt liv. Vi delar 24 timmar om dygnet och gör allt tillsammans och det vi har byggt upp är ovärdeligt. Inget i världen hade kunnat ersätta det.
Och nu kan jag inte sluta tänka på det. Jag blir gråtfärdig så fort tanken slår mig att det skulle vara något fel.
Och nu har jag målat upp världens största hemskaste bild i huvudet att det ska vara något jätte allvarligt som resulterar i att vi inte kan träna mer och att hon måste opereras och gå på lång rehab.
Och vad gör jag då? Det skulle ju vara ren katastrof. Dixie är ju mitt liv. Vi delar 24 timmar om dygnet och gör allt tillsammans och det vi har byggt upp är ovärdeligt. Inget i världen hade kunnat ersätta det.
Och nu kan jag inte sluta tänka på det. Jag blir gråtfärdig så fort tanken slår mig att det skulle vara något fel.
Måste kolla upp det och jag hoppas verkligen att det är som jag inbillar mig. Ofta får jag för mig saker som jag förstorar upp.
Hoppas bara det är en muskel som hon sträckt när hon sprungit. Då blir jag lugn. Då klarar jag själv att behandla det, jag får bara ge det mer tid.
Det är ju inget akut hur som helst. Hon äter, leker springer och är i övrigt som vanligt. Samma fart och fläkt.
Vi har i alla fall tränat lydnad i värmen idag.
Tränade först fotgående. Men där är fnysandet ett faktum. Dixie nyser hela tiden, bara när vi ska gå fot. Provade med avståndsbelöning och det gick bättre. Men det känns lite tungt, jag har inte alls lust att lägga tid på att få bort fnysningar.
Annars gick hon bra idag.
Det mesta fungerar.
Inkallningen och hoppet känns just nu klockrent.
Detaljer finns kvar på läggandet och ställandet och apporten.
Fotgåendet och platsliggning ska tränas lite mer.
Tränade även framförgående idag och det gick bra även om det var längesedan sist.
Men nu har vi hållit på länge och det går alltid att förbättra moment. Även om tre år så kommer det finnas detaljer att slipa på Hade vi tävlat nu och fått ett första pris så hade vi gått upp i tvåan direkt. Annars känns det som jag kan tjata moment i evigheter. Det tror jag inte min stjärna ställer upp på.
I morgon blir en slapp dag. Men jag ska ändå försöka peta in lite träning. Vill så gärna få henne tävlingsklar till hösten.
Man kan inte skjuta på faran i evigheter även om jag absolut inte egentligen är någon bra tävlingsmänniska, då jag blir sååååååååååå nervös. Men man ska väl övervinna sin rädsla någon gång =)
Ha en trevlig kväll
Kommentarer
Postat av: Pernilla
Nej man ska inte skjuta på farorna :-)
Ska du med till Åstorp på torsdag och tävla?
Trackback
