Några tankar idag
Tänkte börja med att beskriva gårdagens träning. Var ska man börja?
Kvällen inleddes med lösträningskurs som till en början gick bra. Vi tränade agilityhinder och övriga hundar tränade passivitet. Dixie flyger över hinderna och brydde sig inte om andra i den situationen, men hon har mycket svårt för när någon annan hund har roligt att inte få vara med. Men det gick ändå bra får jag säga, även om jag såg hur hon vägde i huvudet: Ska jag stanna och lyssna på klicket, eller ska jag sticka? Men hon valde lyssna som tur var.
Sen skulle vi gå i grupp och släppa en hund i taget. Det gick jätte bra, det trodde jag inte, hon höll sig till mig. Körde mycket skvallerträning.
Men det var väl ungefär så långt som det gick bra. För sen kom buset upp inom henne. När vi skulle släppa två hundar samtidigt och kalla in, då föll det, men det var inte oväntat.
Men efter det så var Dixie på sitt bus humör. Vi fick också göra inkallning mellan alla andra hundar. Första gången klarade hon det, men inte andra. Då var det bus igen.
Men det var en bra liten grupp igår med hundar som inte hänger med på hennes bus. Och som inte blir rädda eller arga på henne då hon kommer som en stor klumpeduns och morrar och skäller sina lekläten. (Många hundar har svårt för henne när hon som oläsbar hund kommer och låter sådär)
Hon är ju inte elak, utan säger bara "kom igen, lek med mig, spring så vi kan jagas"
Jag ser inte ljust på utvecklingen just nu. Det känns som om jag har fått den vildaste hunden. Vi hade barbetkursen efter och när jag ser på dem så kan jag bara konstatera att Dixie är vildare än alla de andra tillsammans.
De var jätte duktiga igår på agility. Riktiga blivande stjärnor. Hundarna lär sig jätte fort och de sprang i tunnlar och hoppade hinder som bara den.
Jag vet inte var jag ska göra av all hennes energi???
Vi tränar mentala övningar hur mycketsom helst, vi går en massa och hon får springa lös varje dag, men det känns som om det inte räcker.
Dixie skulle behöva mycket mer sökträning, eller jaktträning där hon verkligen får utlopp för den enorma energin som hon annars tar ut i bus.
Jag ska börja cykla med henne till våren lite lätt, kan vara en bra början.
Men samtidigt är jag så glad att jag har en energisk hund. Mycket hellre det än en hund som inte vill göra något. (Hm som typ Selma.)
Nu har man ju fått en utmaning och man har inget annat val än att anta utmaningen =)
Man har något att jobba med och jag tror att när vi får bukt med busrusen så finns det inga gränser för vad denna lilla stumpan klarar av. Hon är ju bäst!
Jag tror vi ska beställa tid till röntgen idag. Lika bra att få det gjort.
Kvällen inleddes med lösträningskurs som till en början gick bra. Vi tränade agilityhinder och övriga hundar tränade passivitet. Dixie flyger över hinderna och brydde sig inte om andra i den situationen, men hon har mycket svårt för när någon annan hund har roligt att inte få vara med. Men det gick ändå bra får jag säga, även om jag såg hur hon vägde i huvudet: Ska jag stanna och lyssna på klicket, eller ska jag sticka? Men hon valde lyssna som tur var.
Sen skulle vi gå i grupp och släppa en hund i taget. Det gick jätte bra, det trodde jag inte, hon höll sig till mig. Körde mycket skvallerträning.
Men det var väl ungefär så långt som det gick bra. För sen kom buset upp inom henne. När vi skulle släppa två hundar samtidigt och kalla in, då föll det, men det var inte oväntat.
Men efter det så var Dixie på sitt bus humör. Vi fick också göra inkallning mellan alla andra hundar. Första gången klarade hon det, men inte andra. Då var det bus igen.
Men det var en bra liten grupp igår med hundar som inte hänger med på hennes bus. Och som inte blir rädda eller arga på henne då hon kommer som en stor klumpeduns och morrar och skäller sina lekläten. (Många hundar har svårt för henne när hon som oläsbar hund kommer och låter sådär)
Hon är ju inte elak, utan säger bara "kom igen, lek med mig, spring så vi kan jagas"
Jag ser inte ljust på utvecklingen just nu. Det känns som om jag har fått den vildaste hunden. Vi hade barbetkursen efter och när jag ser på dem så kan jag bara konstatera att Dixie är vildare än alla de andra tillsammans.
De var jätte duktiga igår på agility. Riktiga blivande stjärnor. Hundarna lär sig jätte fort och de sprang i tunnlar och hoppade hinder som bara den.
Jag vet inte var jag ska göra av all hennes energi???
Vi tränar mentala övningar hur mycketsom helst, vi går en massa och hon får springa lös varje dag, men det känns som om det inte räcker.
Dixie skulle behöva mycket mer sökträning, eller jaktträning där hon verkligen får utlopp för den enorma energin som hon annars tar ut i bus.
Jag ska börja cykla med henne till våren lite lätt, kan vara en bra början.
Men samtidigt är jag så glad att jag har en energisk hund. Mycket hellre det än en hund som inte vill göra något. (Hm som typ Selma.)
Nu har man ju fått en utmaning och man har inget annat val än att anta utmaningen =)
Man har något att jobba med och jag tror att när vi får bukt med busrusen så finns det inga gränser för vad denna lilla stumpan klarar av. Hon är ju bäst!
Jag tror vi ska beställa tid till röntgen idag. Lika bra att få det gjort.
Kommentarer
Trackback
