Tävlingstankar
Håller på att läsa "Att lyckas på tävling" av Nina Svartberg.'
Mycket att tänka på och ju mer jag läser desto längre bort från en debut kommer vi.
Vi måste verkligen börja träna på alla möjliga platser och med störningar. För där kommer det falla annars.
Det svåraste måste vara att komma till en nya plats, nya dofter, människor, hundar och så får man inte ha med sig någon belöning in. HUR i hela världen kommer det vara möjligt att min hund väljer mig? Just nu känns det hopplöst.
Måste träna mycket mer att hålla fokus oavsett störningar. Men det gör vi ju på lösträningskursen.
Sen står där mycket om attityd. Jag har nog världens sämsta attityd. Det stod att man kan träna upp sin attityd, men HUR DÅ? Vem håller i en attityd kurs för oss som inte har någon?
Men det måste handla mycket om vilken inställning man har. Jag tänker alltid att det inte kommer gå, men om jag ändrar mig och istället tänker att "NU ska det gå" så kanske man får bättre attityd efter ett tag? Jag vet inte.
Mitt mål med all träning vi lägger ner är att bara våga oss ut på en tävlingsbana någon gång. Det spelar ingen roll hur det går, men bara jag vågar så har jag nog kommit över den största tröskeln.
Därför är det så himla bra att vi nu under VT -09 ska börja med små serietävlingar. För det blir lite en lik situation, även om man känner alla, så blir det ändå anorlunda, för man blir bedömd.
Jag beundrar verkligen alla som ställer upp i olika tävlingar. Man kan ju önska att man hade ett sånt mod.
Men det ska gå! En vacker eller ful dag så ska vi stå där beredda. Man får aldrig ge upp om man vill något. Jag bryr mig inte om hur många år det måste gå, men det ska bli av. Tillsammans ska jag och bästis klara det!
Även freestylen.
Även om det känns omöjligt nu, så kan det ibland inte alls kännas omöjligt. Om alla andra kan så varför ska inte vi kunna?
Klart vi kan!
Mycket att tänka på och ju mer jag läser desto längre bort från en debut kommer vi.
Vi måste verkligen börja träna på alla möjliga platser och med störningar. För där kommer det falla annars.
Det svåraste måste vara att komma till en nya plats, nya dofter, människor, hundar och så får man inte ha med sig någon belöning in. HUR i hela världen kommer det vara möjligt att min hund väljer mig? Just nu känns det hopplöst.
Måste träna mycket mer att hålla fokus oavsett störningar. Men det gör vi ju på lösträningskursen.
Sen står där mycket om attityd. Jag har nog världens sämsta attityd. Det stod att man kan träna upp sin attityd, men HUR DÅ? Vem håller i en attityd kurs för oss som inte har någon?
Men det måste handla mycket om vilken inställning man har. Jag tänker alltid att det inte kommer gå, men om jag ändrar mig och istället tänker att "NU ska det gå" så kanske man får bättre attityd efter ett tag? Jag vet inte.
Mitt mål med all träning vi lägger ner är att bara våga oss ut på en tävlingsbana någon gång. Det spelar ingen roll hur det går, men bara jag vågar så har jag nog kommit över den största tröskeln.
Därför är det så himla bra att vi nu under VT -09 ska börja med små serietävlingar. För det blir lite en lik situation, även om man känner alla, så blir det ändå anorlunda, för man blir bedömd.
Jag beundrar verkligen alla som ställer upp i olika tävlingar. Man kan ju önska att man hade ett sånt mod.
Men det ska gå! En vacker eller ful dag så ska vi stå där beredda. Man får aldrig ge upp om man vill något. Jag bryr mig inte om hur många år det måste gå, men det ska bli av. Tillsammans ska jag och bästis klara det!
Även freestylen.
Även om det känns omöjligt nu, så kan det ibland inte alls kännas omöjligt. Om alla andra kan så varför ska inte vi kunna?
Klart vi kan!
Kommentarer
Trackback
