Nu har jag kommit på en sak....
som säkert alla redan vet! Haha
Hur som helst så testade jag en sak igår på vår promenad. Nämligen att gå riktigt långsamt.
Jag är en person vars min normala gångtakt är väldigt v'äldigt snabb.
Alltså blir det alltid att mina promenader med hundarna blir i väldigt snabb takt. Dixie har inget emot att gå fort, men Selma gillar gå långsamt. Strunt samma.
Men så kom jag att tänka på hur jag upplevs i mina hundars ögon när vi går så snabbt. En människa som har bråttom är en stressad människa. Hm, alltså måste de se mig som en stressad varelse varje gång vi är ute.
Och då plötsligt började jag igår med att gå långsamt. Mycket frustrerande för mig. Men vilken skillnad det var på Dixie. Hon upplevde inte konstiga saker som skrämmande, Och hon lyssnade, hon tog kontakt hur många gånger som helst (säkert undrande varför vi gick så långsamt) och var helt lugn. Och vi gick nere i city där det var massa folk av alla slag.
Gjorde samma sak idag. underbart resultat.
Sen ska jag verkligen verkligen också försöka att inte använda kopplet när vi tex möter någon. Måste finna andra vägar. Jag ska köpa ett längre koppel som jag binder runt midjan och anta utmaningen där. För kan man inte få hunden att lyssna i koppel kommer hon inte lyssna när hon är lös heller.
Provade lite idag, hon var i koppel men jag fick inte styra henne genom det. Det kom två hundar som hon ville fram till. Tyvärr så hade jag inget bra som var roligare än de hundarna, men jag tror inte det är omöjligt. Har jag med mr Pip nästa gång så väljer hon nog mig.
Jag försökte inte ens idag. Bara stod still och såg situationen. Så vet jag ju hur jag ska göra.
Nä, jag har verkligen inte tid att sitta här längre, hejsvej
Hur som helst så testade jag en sak igår på vår promenad. Nämligen att gå riktigt långsamt.
Jag är en person vars min normala gångtakt är väldigt v'äldigt snabb.
Alltså blir det alltid att mina promenader med hundarna blir i väldigt snabb takt. Dixie har inget emot att gå fort, men Selma gillar gå långsamt. Strunt samma.
Men så kom jag att tänka på hur jag upplevs i mina hundars ögon när vi går så snabbt. En människa som har bråttom är en stressad människa. Hm, alltså måste de se mig som en stressad varelse varje gång vi är ute.
Och då plötsligt började jag igår med att gå långsamt. Mycket frustrerande för mig. Men vilken skillnad det var på Dixie. Hon upplevde inte konstiga saker som skrämmande, Och hon lyssnade, hon tog kontakt hur många gånger som helst (säkert undrande varför vi gick så långsamt) och var helt lugn. Och vi gick nere i city där det var massa folk av alla slag.
Gjorde samma sak idag. underbart resultat.
Sen ska jag verkligen verkligen också försöka att inte använda kopplet när vi tex möter någon. Måste finna andra vägar. Jag ska köpa ett längre koppel som jag binder runt midjan och anta utmaningen där. För kan man inte få hunden att lyssna i koppel kommer hon inte lyssna när hon är lös heller.
Provade lite idag, hon var i koppel men jag fick inte styra henne genom det. Det kom två hundar som hon ville fram till. Tyvärr så hade jag inget bra som var roligare än de hundarna, men jag tror inte det är omöjligt. Har jag med mr Pip nästa gång så väljer hon nog mig.
Jag försökte inte ens idag. Bara stod still och såg situationen. Så vet jag ju hur jag ska göra.
Nä, jag har verkligen inte tid att sitta här längre, hejsvej
Kommentarer
Trackback
