Tisdag
Idag har vi varit och träffat en tjej som ville kolla på barbet. Dixie visade sin "av-knapp" genom att lungt ligga och sova på min fot inne på knutpunkten.
Kan kanske vara lite svårt att förstå att den lugna filbunken förvandlas till en racerbil när man trycker på "på-knappen"
Sen har vi tränat agility. Det gick ganska bra. Men hon ville inte ha belöningen.
Tränade på vippen som hon idag klarade att vippa ner själv. Tränade framförbyten som jag tyckte var svårt. Och så tränade vi en evighetskombination som gick bra . Tunnel-slalom-hopp-slalom-tunnel osv.
Men dessa förbaskade infall av att som en skjuten raket springa fram till hundar/djur/människor blir man ju galen på. Jag tror aldrig jag kommer få bort det, eftersom det alltid har funnits där.
Men det är märkligt, för jag har aldrig sett någon annan hund som betér sig så. Visst att hundar springer rus och fram till andra, det är inte ovanligt. Men sättet hon gör det på är för alltid en gåta.
Tänk den som kunde svara mig varför och den som kunde svara mig hur jag ska göra.
Vi har tränat inkallningar också och hon sitter kvar och hon kommer med bra fart och inga rus... Men hon har börjat sätta sig snett bakom mig i avslutet. Alltså ibland blir man knäpp. Jag har aldrig belönat den positionen, så det är nån ny grej hon fått för sig för att allt inte ska vara perfekt.
Men då är det bara att tänka på lärdomarna. "När något inte fungerar i en kedja, måste man plocka ur det och jobba med det för sig". Och det är bara att för tusende gången träna på utgångsställning. Jag vet ju att hon kan, men det är väl en ny period.
Snart måste vi vara igenom alla dessa perioder =)
Världens bästa Dixie är det i alla fall och trots alla egenheter så är hon så fantastiskt rolig att vara med.
Kan kanske vara lite svårt att förstå att den lugna filbunken förvandlas till en racerbil när man trycker på "på-knappen"
Sen har vi tränat agility. Det gick ganska bra. Men hon ville inte ha belöningen.
Tränade på vippen som hon idag klarade att vippa ner själv. Tränade framförbyten som jag tyckte var svårt. Och så tränade vi en evighetskombination som gick bra . Tunnel-slalom-hopp-slalom-tunnel osv.
Men dessa förbaskade infall av att som en skjuten raket springa fram till hundar/djur/människor blir man ju galen på. Jag tror aldrig jag kommer få bort det, eftersom det alltid har funnits där.
Men det är märkligt, för jag har aldrig sett någon annan hund som betér sig så. Visst att hundar springer rus och fram till andra, det är inte ovanligt. Men sättet hon gör det på är för alltid en gåta.
Tänk den som kunde svara mig varför och den som kunde svara mig hur jag ska göra.
Vi har tränat inkallningar också och hon sitter kvar och hon kommer med bra fart och inga rus... Men hon har börjat sätta sig snett bakom mig i avslutet. Alltså ibland blir man knäpp. Jag har aldrig belönat den positionen, så det är nån ny grej hon fått för sig för att allt inte ska vara perfekt.
Men då är det bara att tänka på lärdomarna. "När något inte fungerar i en kedja, måste man plocka ur det och jobba med det för sig". Och det är bara att för tusende gången träna på utgångsställning. Jag vet ju att hon kan, men det är väl en ny period.
Snart måste vi vara igenom alla dessa perioder =)
Världens bästa Dixie är det i alla fall och trots alla egenheter så är hon så fantastiskt rolig att vara med.
Kommentarer
Trackback
