Spårning

Idag har vi varit och spårat igen.
Först provade vi ett litet viltsvinsspår. Det gick bra, När Dixie fick syn på viltsvinsskinnet blev hon först skeptisk och visste inte om hon skulle våga fram. Men sen insåg hon att det var guld som låg där och tog hela skinnet i munnen som sitt byte,
Under fikan så lyckades hon även sno åt sig skinnet ur Anitas väska. Och hon var inte villig att byta sig ifrån det.

Sen var det dags för det andra riktiga spåret. 500 meter ungefär med två bloduppehåll och 4 vinklar.
Det gick också bra. Hon hittar sin älskade klöv. Det är samma sak i viltspåret som på söket. När hon vet vad som komma skall, så har hon bara en sak i huvudet. Inget annat finns just då.
Men det händer att hon kommer av sig i spåret då och då, men hon löser det själv.

Sen gick vi en runda, jag, Anita och Elisabeth och hundarna fick springa. Dixie började med att dra ett snabb varv, men sen var hon ganska lugn och sprang inte och lekte så mycket. Gick och nosade i sin egen takt.
Jag blev förvånad. Kunde det möjligen vara så att HON var TRÖTT?
En härlig runda blev det i alla fall. Och nu har jag en mycket trött hund som sover på min fot.

Får se om det blir någon tävling, det kanske skulle bli mycket dåligt väder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0