Apporteringskurs
Ja, då var det över. Och jag kan säga såhär: Det var nog första och sista gången jag var där.
Jag var orolig eftersom jag från början visste att det inte använde metoder som jag uppskattar och jag kan bara säga att det var det verkligen inte.
Redan från början så påpekade dem att de körde efter Barbro Börjessons koncept. Redan då vände sig magen på mig. (Barbro Börjesson är den värsta enligt mig.)
Sedan gick vi igenom rätta knycket, "tvångsapporteringar" och andra ledarskapsövningar. Men jag stod på mig. Jag vägrar! Dixie är väldigt känslig hund och jag såg att många andra av hundarna var likadana. När vi presenterade apporten så tog hon den, men höll inte kvar. Då skulle den in med tvång. STOPP! sa jag. Dixie blev nämligen skrämd redan innan han skulle stoppa in apporten och blev sedan rädd för åsynen av apporten. Aldrig livet att hon ska bli rädd för den. Jag plockade fram min klicker och då hade jag genast en glad självsäker hund som med glädje grep apporten. Instruktören sa att jag kommer bli godisautomat. Men det blir jag inte alls. Jag lär in med godis men när hon väl kan momentet så behöver jag inte belöningen längre. Jag har då en hund som med glädje tar apporten och samtidigt har jag inte bråkat med min hund och vår relation har inte tagit stryk. Och Nej! Tjock blir hon inte heller så mycket som hon jobbar.
ALLT GÅR MED POSITIV HUNDTRÄNING! Ingen kan få mig att tro något annat.
Men det är ju jätte trevligt att umgås med barbetgänget! Alla är så trevliga! Och det var mycket god mat som vi fick. Och det var ett fint ställe. Men resten är jag INTE imponerad över. Instruktörerna var också jätte trevliga. Men metoderna kan spolas ner nånstans.
Om man jämför våra och deras kurser så är det inprincip samma mål med övningarna. Skillnaden är att vi lär in på olika sätt. Jag lär in positivt och dem lär in... ja...just det.
Men vi strävar mot samma mål. Och båda kan lyckas på båda inlärningssätten. Men jag har en glad hund som med glädje gör det jag ber om. Det kan man aldrig få på det sättet vi fick lära oss. Aldrig.
Dixie var hyfsat duktig när vi tränade apport på land med lös hund. Hon sprang några rundor, men hon sprang inte precis fram till de andra hundarna. När vi sen skulle prova samma sak i vattnet så var hon ju blöt plus att hon hade sitt apportbyte i munnen= extra vild =). Hon sprang och retades med alla andra och det tog ett tag innan jag fick in henne.
Dixie är nog den som tycker det är roligast att springa och jag skulle tro att hon är snabbast av alla också. Och hon hade såklart den värsta badstilen också. Hon kastade sig i efter apporten i vattnet, de andra gick i lite mer försiktigt som vanliga hundar med förnuft gör.
Men hon är en så go hund, så mycket energi och glädje så hon måste bara springa lite för att bli av med den. Och sån ska hon förbli!
Dixie är helt slut efter dagen och jag med.
Men nu vet jag hur jägare tränar sina hundar. Samma sätt som för 100 år sedan. Här går det frammåt =)
Jag var orolig eftersom jag från början visste att det inte använde metoder som jag uppskattar och jag kan bara säga att det var det verkligen inte.
Redan från början så påpekade dem att de körde efter Barbro Börjessons koncept. Redan då vände sig magen på mig. (Barbro Börjesson är den värsta enligt mig.)
Sedan gick vi igenom rätta knycket, "tvångsapporteringar" och andra ledarskapsövningar. Men jag stod på mig. Jag vägrar! Dixie är väldigt känslig hund och jag såg att många andra av hundarna var likadana. När vi presenterade apporten så tog hon den, men höll inte kvar. Då skulle den in med tvång. STOPP! sa jag. Dixie blev nämligen skrämd redan innan han skulle stoppa in apporten och blev sedan rädd för åsynen av apporten. Aldrig livet att hon ska bli rädd för den. Jag plockade fram min klicker och då hade jag genast en glad självsäker hund som med glädje grep apporten. Instruktören sa att jag kommer bli godisautomat. Men det blir jag inte alls. Jag lär in med godis men när hon väl kan momentet så behöver jag inte belöningen längre. Jag har då en hund som med glädje tar apporten och samtidigt har jag inte bråkat med min hund och vår relation har inte tagit stryk. Och Nej! Tjock blir hon inte heller så mycket som hon jobbar.
ALLT GÅR MED POSITIV HUNDTRÄNING! Ingen kan få mig att tro något annat.
Men det är ju jätte trevligt att umgås med barbetgänget! Alla är så trevliga! Och det var mycket god mat som vi fick. Och det var ett fint ställe. Men resten är jag INTE imponerad över. Instruktörerna var också jätte trevliga. Men metoderna kan spolas ner nånstans.
Om man jämför våra och deras kurser så är det inprincip samma mål med övningarna. Skillnaden är att vi lär in på olika sätt. Jag lär in positivt och dem lär in... ja...just det.
Men vi strävar mot samma mål. Och båda kan lyckas på båda inlärningssätten. Men jag har en glad hund som med glädje gör det jag ber om. Det kan man aldrig få på det sättet vi fick lära oss. Aldrig.
Dixie var hyfsat duktig när vi tränade apport på land med lös hund. Hon sprang några rundor, men hon sprang inte precis fram till de andra hundarna. När vi sen skulle prova samma sak i vattnet så var hon ju blöt plus att hon hade sitt apportbyte i munnen= extra vild =). Hon sprang och retades med alla andra och det tog ett tag innan jag fick in henne.
Dixie är nog den som tycker det är roligast att springa och jag skulle tro att hon är snabbast av alla också. Och hon hade såklart den värsta badstilen också. Hon kastade sig i efter apporten i vattnet, de andra gick i lite mer försiktigt som vanliga hundar med förnuft gör.
Men hon är en så go hund, så mycket energi och glädje så hon måste bara springa lite för att bli av med den. Och sån ska hon förbli!
Dixie är helt slut efter dagen och jag med.
Men nu vet jag hur jägare tränar sina hundar. Samma sätt som för 100 år sedan. Här går det frammåt =)
Kommentarer
Trackback
