Nya ögon som ser
Jobbat idag. Inte särskilt kul, men jag måste verkligen det nu, för efter imorgon finns det inte mer jobb till mig på ett tag.
Så jag får ta det jag får.
Dixie och Selma har fått en promenad där båda gick lösa. Och Dixie är en liten ängel att ha lös jämfört med Selma. Dixie följer oss hela tiden och är aldrig långt borta, medan Selma hittar sina egna vägar och håller inte alls koll på om vi försvinner utom synhåll. Sur blev hon också efter som vi gick på en grusväg med stora grusstenar. Det tycker inte Selma om att gå på. Så hon sölar och står still och vill inte gå med.
Dixie har fått sig ett bad och det behövdes verkligen. Hon blir alltid vild när hon är blöt, precis som många andra hundar. Hon springer fram och tillbaka och grymtar som en gris. Men nu äntligen har hon fått ro och ligger utslagen på golvet.
Jag har nu bestämt att se Dixies träning med andra ögon. Just nu är det som om vi leker en lek. Dixie ger mig utmaningar som jag har i uppgift att lösa. Och när jag löser dem så ger hon mig nya. För varje gång jag löser en utmaning så blir jag en erfarenhet rikare som jag annars inte hade fått. Dixie blir på så sätt min bästa lärare och jag ska vara tacksam för att jag har någon som lär mig. Om allt hade gått som jag ville hade jag inte lärt mig något. Att äga en hund som utmanar en, är det bästa man kan ha för att själv lära sig om ur olika hundar fungerar. Lösningarna kan man inte hitta i någon bok eller annan stans, man måste finna vägen själv.
Hon ger mig inga ledtrådar. Här handlar det om att jag ska tänka själv. Precis som i klickerträning. Man ska själv klura ut de rätta lösningarna och när man gjort det växer självförtroendet och förmågan att lösa en uppgift. Jag blir verligen mentalt stimulerad.
Hon är så underbar min bästa vän.
