Fredag
Dagarna flyter på.
Idag är jag själv med Dixie och Lucy i stugan. Övriga familjen har åkt hem ett tag.
De fick ta med Selma också eftersom hon lätt stressar upp de andra. Dixie verkar lite besvärad av dräktigheten nu. Hon har tyngre andning och vill mest bara ligga och vila. Det blir bara korta rundor nu. Det är kraftiga sparkar från magen idag.
Vi ska ju flytta alla möbler i helgen, men det blir nog så att jag får låta andra flytta åt mig. Jag stannar hos Dixie, hon gillar inte när jag är iväg från henne och det känns dumt att lämna henne nu.
Men lite måste jag lämna henne för att göra saker med Lucy. Hon tycker det är tråkigt att Dixie slutat leka med henne hur hon är försöker, men det slutade Dixie iof göra redan när vi kom hem från Frankrike, så det var längesen de lekte.
Lucy och jag har varit nere vid havet och simtränat. Hon älskar det såklart, hon är mycket duktig på att simma och vattenapportera. Men för varje bad så bleks hennes päls av allt salt och solen, så hon ser lite dassig ut i pälsfärgen nu, men det får vara så.
När vi går till stranden måste man gå igenom ett naturreservat där det går kor och de brukar hålla sig undan, men idag så kom hela koflocken emot oss och omringade oss och de var väldigt nyfikna på den lilla sprattliga ullsaken som jag hade i kopplet. Lucy tycker dem är lite läskiga även om hon är nyfiken men vill helst springa därifrån när de närmar sig, men det gick inte nu när vi var omringade i en liten liten ring. Så istället gjorde hon sig så liten som möjligt och viftade lite lågt på svansen och försökte tala om att hon var så snäll så. De modigaste kossorna gick fram och nosade på henne och då satt hon så still hon kunde. Lite obehagligt när dessa stora djur kommer med bestämdhet och omringar oss, det tyckte vi nog båda.
Men sen lyckades jag hitta en öppning och kunde ta oss ur ringen.
Korna gick efter oss hela vägen, men på lagom avstånd.
Igår fick min bästa vän Susanne hem sin lilla valp av rasen finsk lapphund. Den hade hon kört och hämtat 130 mil upp i Sverige. Allt har gått bra, men de var lite trötta nu. Det ska bli roligt att träffa lille Tjallas som han ska heta så småning om.
Idag är jag själv med Dixie och Lucy i stugan. Övriga familjen har åkt hem ett tag.
De fick ta med Selma också eftersom hon lätt stressar upp de andra. Dixie verkar lite besvärad av dräktigheten nu. Hon har tyngre andning och vill mest bara ligga och vila. Det blir bara korta rundor nu. Det är kraftiga sparkar från magen idag.
Vi ska ju flytta alla möbler i helgen, men det blir nog så att jag får låta andra flytta åt mig. Jag stannar hos Dixie, hon gillar inte när jag är iväg från henne och det känns dumt att lämna henne nu.
Men lite måste jag lämna henne för att göra saker med Lucy. Hon tycker det är tråkigt att Dixie slutat leka med henne hur hon är försöker, men det slutade Dixie iof göra redan när vi kom hem från Frankrike, så det var längesen de lekte.
Lucy och jag har varit nere vid havet och simtränat. Hon älskar det såklart, hon är mycket duktig på att simma och vattenapportera. Men för varje bad så bleks hennes päls av allt salt och solen, så hon ser lite dassig ut i pälsfärgen nu, men det får vara så.
När vi går till stranden måste man gå igenom ett naturreservat där det går kor och de brukar hålla sig undan, men idag så kom hela koflocken emot oss och omringade oss och de var väldigt nyfikna på den lilla sprattliga ullsaken som jag hade i kopplet. Lucy tycker dem är lite läskiga även om hon är nyfiken men vill helst springa därifrån när de närmar sig, men det gick inte nu när vi var omringade i en liten liten ring. Så istället gjorde hon sig så liten som möjligt och viftade lite lågt på svansen och försökte tala om att hon var så snäll så. De modigaste kossorna gick fram och nosade på henne och då satt hon så still hon kunde. Lite obehagligt när dessa stora djur kommer med bestämdhet och omringar oss, det tyckte vi nog båda.
Men sen lyckades jag hitta en öppning och kunde ta oss ur ringen.
Korna gick efter oss hela vägen, men på lagom avstånd.
Igår fick min bästa vän Susanne hem sin lilla valp av rasen finsk lapphund. Den hade hon kört och hämtat 130 mil upp i Sverige. Allt har gått bra, men de var lite trötta nu. Det ska bli roligt att träffa lille Tjallas som han ska heta så småning om.
Kommentarer
Postat av: Marie Lidblad
Vilken modig kvinna du är! Och Lucy oxå! Jag skulle ALDRIG sätta min fot i en kohage. Jag har varit med om liknande med kvigor. Sedan dess är jag livrädd för kor!
Kram Marie
Trackback
