Majtippans blogg

I dagens blogg kommer det handla om hur jag gör när jag bygger upp en relation med min valp.

(OBS! Kan bli långt!)

Valpar är något av det underbaraste som finns. De har oftast inga erfarenheter av livet utan de är som oskrivna blad som väntas på att fyllas med information. Och arvet har sin del och miljön har sin del. Arvet kan vi inte påverka mer än att vi försöker få valp efter så sunda och friska föräldrar som möjligt, men miljön är helt upp till oss att bestämma.

Valpar är nyfikna och vet inte vad som är rätt eller fel och det är en del i deras utveckling att utforska allt. Och självklart gör valpen saker hela tiden som vi inte tycker om. Biter på saker, hoppar upp i möbler m.m.
Många hundägare börjar direkt med att fya valpen när den gör något den inte får. men eftersom valpen med all säkerhet inte vet vad fy eller nej betyder så måste ordet förknippas med något obehagligt (arg röst, nyp, hotfullt kroppsspråk) för att få hunden att sluta med det den håller på med.

Och på detta viset tycker jag inte man har fått någon bra start med sin valp.
Själv är jag mycket sparsam med mina "nej" till min valp eftersom jag inte tycker att en relation ska vara uppbyggd på förbud och fyande.
Jag ägnar mycket tid till att lära valpen vad jag vill istället för att visa vad jag inte vill att den ska göra.
Jag leker mycket med den, sitter ofta på golvet och kelar, låter allt som valpen vill ha gå via mig.
Lucy får till exempel ingen "gratis mat" Hon får lära sig från början att mat är något man jobbar för. (Vildhundar och vargar får inte maten serverad på silverfat)
Och det ska Lucy lära sig från början att om hon gör som jag vill, så får hon det hon vill. Så blir vi båda nöjda och jag blir betydelsefull i hennes ögon.

Sen tycker jag det är mycket viktigt att valpar får vara valpar. Det är så kort tid dem är valpar, så låt dem vara glada och busiga och njuta av livet. Vuxentiden kommer.

Och vad gör jag då när Lucy tuggar på soffan t ex?
Jo, jag lyfter bort henne och så erbjuder jag henne något annat istället. Saker jag är rädd om plockar jag bort och sätter upp kompostnät där det exempelvis finns mycket sladdar eller andra farliga saker.
Och tro det eller ej... Hon lär sig precis lika bra utan allt nejande.

Börjar man för tidigt med krav och förbudsträning innan man har byggt upp en relation med sin valp så tycker inte valpen att vi är särskilt roliga. Och valpen ska ju vilja följa oss för att den känner att den kan lita på oss och att vi fattar bra beslut och är en trygghet och  inte för att den ska vara rädd för konsekvenserna om den inte gör det.

Många som ser mina hundar förvånas över vilken enorm respekt de har för varandra. Äter den ena så väntar de andra, har någon en leksak eller ben så går man inte fram och tar den förrän den andra har släppt (om det inte bjuds upp till lek)
Och detta har inget att göra med vem som är äldst eller yngst. Äldre hund ska inte få ta från den yngre bara för att den är äldst. Äldre hund ska aldrig få trycka ner yngre bara för den är äldst.
Och det händer inte i vår familj. Och varför händer inte det här när det kan vara problem i andra familjer?
Därför att dem har lärt sig från början att man inte är hård mot varandra. Däremot kan de säga till varandra när de vill vara ifred, men de gör det på ett schyst sätt och de andra respekterar detta.

Tränar jag en valp från början med straff och korrigeringar så lär jag valpen att det är så man uppför sig.
När valpen blivit vuxen är det stor sannolikhet att den gör likadant mot andra valpar, hundar eller barn eftersom det var så den fick lära.
Ett barn som blir slaget av sina föräldrar som liten löper också mycket stor risk att själva slå sina barn i framtiden. VÅLD FÖDER VÅLD!

Otroligt många hävdar att de försöker efterlikna tiken och att tiken är mycket hård mot valparna. Men man ser det man vill se. Själv har jag aldrig sett en tik bära sin valp i nackskinnet till exempel. Katter bär i nackskinnet, hundar flyttar sina valpar försiktigt i ryggen och detta inte som någon korrigering. Visst finns det tikar som bär sig illa åt mot sina valpar, men den tiken har med all sannolikhet själv blivit behandlad på liknande sätt då hon var valp.
Nästan alla etologer och hund/vargforskare är idag eniga om att vargar inte lever i någon strikt rangordning utan mer som en familj där alla har en viktig roll. Och ord som Alfa och ledarskap används inte inom modern etologi längre.

Hittar ni någon föreläsning med till exempel dessa så gå på dem:
Lars Fält
Lennart Wetterholm
Kerstin Malm
Anders Hallgren
Freddy Worm Christiansen (är aktuell nu med ny bok om just detta med varg och hund och myterna runt det)

Och begrav Barbro Börjessons metoder, hon har verkligen gjort sitt. Och om vi alltid ska sträva efter hur det var förr så kommer vi aldrig framåt i utvecklingen

Anledningen till att jag tar upp det här idag var att jag precis såg en matte och en valp där ute där allt byggde på korrigeringar och nejande och eftersom valpen inte förstod för att den inte lärt sig, slutade det med att hon tog upp den och ruskade om den i magen så den skrek ett hjärtskärande skrik.
Men eftersom varken hon eller jag hade tid för mitt utlägg så får jag avreagera mig här.

Det är upp till var och en hur de vill uppfostra sina hundar och jag lägger mig väldigt sällan i det om det inte är på mina kurser eller om någon ber mig om råd. Och jag vill inte peka ut någon hur de gör. 
Vi har alla olika sätt och så kommer det alltid att vara och det är helt okej, men såhär tycker jag. Man får gilla det eller inte.

Jag skulle kunna skriva och diskutera detta i oändligheter, men jag tror det får ha ett slut för denna gång.