Majtippans blogg

Igår kväll var jag som vanligt ute på kissrunda. Det kändes som om de nu kunde vara lösa ihop utan att det blev för vild lek och det gick jätte bra.
Men plötsligt ser jag på avstånd att de har hittat något som de glufsar i sig för fulla muggar. Och jag skyndar mig dit och hinner se att det är typ rutten fisk. Jag får Dixie att släppa det hon har i munnen, men då har hon redan fått i sig en hel del.
Dem stank som pesten och vi gick in direkt. Jag försökte få bort lukten, men ni som vet hur rutten fisk luktar vet att det inte är så lätt.

Hur som helst. När vi kom igen igen var det världens bus på dem båda. Lucy har ju sina kvällsrace där hon är helt vild. Och här hemma får man inte busa inomhus på det sättet, så jag fick skilja dem åt och satte mig och försökte få valpen lugn. Och det gick tillsist.

Sedan somnade vi allihop. Men på natten så satte ruttna fisken igång magarna. Och Dixie kräktes fyra gånger och självklart i alla korgar och på filtarna. Lucy var snabb på att få en smakbit av det hela och även hon kräktes sen.
På ett sätt var det bra att det kom upp, för jag vill inte att det ska ligga i magarna på dem och ruttna, men det var inte roligt att sanera mitt i natten.
Sedan var dem lite oroliga och mådde väl illa, men de somnade tillslut om.

Jag däremot låg vaken och mådde väldigt illa av den hemska fisklukten och hade svårt att somna.
Jag låg och tänkte på vad jag ville göra med den personen som spritt ut rutten fisk. Och det var inga glada tankar.