Majtippans blogg

Idag hade vi den längsta sovmorgon vi haft på länge. Skönt att få vakna helt utvilad.
Efter frukost så begav vi oss ut till en isbelagd sjö för att vandra lite. Dixie fick spratt i den höga snön och tumlade runt som en valp, med många ryck i benen. På väg ner till sjön så ser jag på avstånd hur Dixie fått syn på något.
Hon är spänd i kroppen och har hög nacke och står blickstilla. Daniels pappa Stefan ser då ett rådjur som hoppar 10 meter från oss.
Jag gör ett försök att kalla in Dixie och till min förvåning kommer hon direkt. Hon har aldrig sett rådjur innan, så man vet ju inte vad reaktionen blir. Jag valde att inte koppla henne, utan istället fick hon kommandot "fot" och gick förbi passagen med rådjuret innan hon fick springa fritt igen.

Det var otroligt vackert på sjön. Soligt och gnistrande snö.
Efter en timmes vandring  går vi tillbaka och sista biten väljer jag att koppla Dixie för lite nedvarvning.
Plötsligt blir hon som tokig och drar som bara den. Då ser vi spår av rådjur i snön + lite päls som fastnat i buskarna.
Ett äkta viltsår! Till Dixies besvikelse fick hon inte följa det. Det är lustigt att hon bara bryr sig om spår när hon är kopplad. För vi passerade mängder av spår av alla möjliga djur på isen och på öarna i sjön, men när hon är lös så tycker hon det är viktigare att hålla jämna steg med oss.

Imorgon åker vi hem och det ska bli ganska skönt att komma hem till sitt eget.