lite träning
Först måste jag bara svära lite åt den nya datorn. Den fungerar inte och det gör mig så arg. Hatar nya datorer som inte fungerar. Den hänger sig hela tiden och stänger av sig själv och det går inte att komma in på något. Ska ringa killen som fixade den till mig och säga att han ska komma hit och laga den eller ge mig en ny.
Därför måste jag nu sitta med Daniels lilla bärbara dator och det är inte alls det jag vill.
Ja, faaaaan för det.
Hittills idag har jag bara ägnat mig åt mina hundar (förutom att svära åt datorn).
De har fått egentid med mig. Först tog jag ut Lucy för stadsvandring och passivitet. Igår var vi ockå nere i staden och passivitetstränade på en bänk. Idag passivitetstränade vi genom att vänta på bussen utan att åka. Där springer mycket folk och kommer mycket bussar, så det är ett utmärkt ställe att lära sig vara lugn på.
När vi stod där så fick vi även se en lite obehaglig händelse. En mamma med sitt barn (4 år) och en barnvagn skulle gå av bussen. Mamman gick av med barnvagnen först och innan barnet hann gå ut stängdes dörrarna och bussen körde iväg varav mamman fick panik. Lite längre fram stannade bussen och en ledsen liten pojke hoppade av. Tur att det ordnade sig. Pojken fick skäll av den panikslagna mamman varför han inte hade skyndat sig av.
Underligt vilka reaktioner som drabbar en människa under stress. För det var ju inte pojkens fel.
Sen gick vi vidare och under hela vår lilla runda så tränar vi olika saker. Kunna passera människor och hundar utan att hälsa, inkallningar, kontakt och ligg. Allt för att öka vårat samarbete under promenader. Jag försöker också att inte använda kopplet för att styra Lucy, utan istället använda mitt kroppsspråk när vi byter riktning, eller ska lämna en luktfläck.
Det man aldrig ska glömma som hundägare är att hundar lär sig saker hela deras vakna tid varesig vill vill det eller ej. De skiljer inte på träningstid, promenadtid osv så som vi gärna vill göra. Så det gäller att hela tiden ligga steget före och planera hundens dag, inne som ute.
Sedan var det Dixies tur. Lucy blir mycket upprörd när jag och Dixie går ut utan henne. Även om bara jag går ut blir hon galen. Igår hade hon dragit ner kroken där vi hänger koppel på, dragit ner alla skor från skohyllan, vält ut papperskorgar och dragit ut all skit över hela vardagsrummet och när jag kom hem låg hon och tuggade på Dixies sele. Hehe lite att träna på här =)
Dixie och jag fick till ett lyckat träningspass. Hittade ett nytt motiverande belöningssätt. Hon fick träna på att frivilligt sätta sig i fotpossition utan att jag gav kommando. Belöningen blev att jag kastade en godisbit 5 meter bort som hon fick nosa upp. Detta tyckte hon var vansinnigt kul och resultatet blev fantastiskt bra. Efter att hon nosat upp sin godbit sprang hon direkt och satte sig snyggt i fotpossition för att få en till. Jag ger alldeles för ofta belöningar från handen och då blir det inte samma motivation hos hunden och det är jag mycket noga med att man ska ha en motiverad hund. Sedan tränade vi på ställande under gång som fungerar utmärkt. Som avslutning blev det konster och bus.
Nu är det två mycket belåtna hundar som slocknat på golvet.
