Majtippans blogg

Idag har jag och Lucy gjort MH i Bjuv.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om det, men det gick inte riktigt som väntat.

Kontakt, hälsning och hantering gick som jag trodde. Lucy var neutral och lät testledaren känna och klämma och kela hur mycket han ville.

Leklusten som jag inte alls trodde skulle fungera startade bra och hon lekte på och grep föremålet. Sen på dragkampen så är jag helt säker på att Lucy trodde testledaren gjorde omvänt lockande.
För hon stod blickstilla medan han försökte få henne att ta trasan. Precis så som vi har tränat när hon ska hålla stilla i position. Eftersom han inte sa något så blev det ju den övningen, men hade han eller jag sagt "varsågod" så hade hon säkert kampat. Haha men så kan det gå =)

Förföljandet blev jag super förvånad att hon inte var så aktiv i. Ser hon en kanin som springer här hemma så skriker hon ju efter den och drar som en dåre. Men nu hade hon annat för sig. Hon sprang efter en stund, men sen inget. Tänk om hon kunde göra så här hemma också! Så får hon gärna vara alltid!

Avståndsleken gick också över förväntan. Hon sprang ut och lekte lite, men sen visade hon ointresse. Jag trodde hon skulle vara helt ointresserad.

Överraskning i form av en overall som flyger upp gick över förväntan. Hon gjorde undanmanöver men kunde sedan gå fram själv efter jag gått halva avståndet.
Ingen kvarstående rädsla!

Ljudkänslighet i form av högt skrammel gick också över förväntan. Samma sak här, en undanmanöver och går sedan fram till skrammelt när jag står där.
Ingen kvarstående rädsla!

När det var dags för spökena så stod hon första en lång stund vänd åt andra hållet så hon inte såg dem. Men sen såg hon dem och kontrollerade dem bra. Inga hot eller aggression.
Jag tyckte inte hon var rädd, men hon fick en 3:a  som är varken det ena eller andra.  Hon var nyfiken och tog själv kontakt med båda spökena.

Ungefär här tog Lucy slut.

På sista leken var hon inte alls intresserad, utan då hade hon hittat en jätte intressant lukt, så jag och testledaren kunde stå och leka för oss själva.

Sedan var det skott. I de två första skotten så sprang jag och med henne och hon reagerade men verkade inte rädd.
Men på det passiva skottet så blev hon nog lite rädd och ville gå hem, fast hon satte sig ner i stället.

Själv blev jag livrädd och tyckte det var ett fasansfullt högt skott. Gud vad nära de skjuter!
Lucy har aldrig i sitt liv hört riktiga skott tidigare och vi har inte tränat på det. Så för att vara första gången så tyckte jag hon klarade sig hyfsat. Blev inte blockerad.

Men denna domaren betygsatte inte skottet som Dixies domare gjorde. Denna domaren idag sa att 1-4 bedömdes som om hunden inte alls var skotträdd, utan en 4:a var t ex om en jakthund blev supertaggad av skottet så den inte kunde släppa skytten utan bara ville dit. Och 5:a var allt ifrån minsta berördhet till en hund som flyr i panik.

Lucy fick en 5:a eftersom hon var lite berörd. Men kommentaren var att den lilla berördhet gick att träna bort.

När Dixie gjorde det så var det mer en skala på hur rädd hunden blev där 1:a var ingen berördhet och 5:a var mycket rädd. Där fick Dixie en 2:a.

Så det tyckte jag var himla konstigt. Men så är det med bedömningssporter.
Hon har som sagt aldrig råkat ut för pistolskott hittills i sitt liv och kommer troligtvis inte stöta på det så värst många fler gånger heller, så blir hon berörd av det så kan det kvitta.

Åska och sånt skiter hon ju i.

Jaja, nu är det gjort och jag får vara nöjd. Hela MH resultatet ligger på
hemsidan under "resultat" > "MH-beskrivning".

Tyvärr finns det ju nästan inga andra Barbeter att jämföra med. Det är bara Dixie, Lucy och Colleen i Norrland som genomfört MH.

Några filmer finns från idag som jag kommer lägga upp någon dag när jag orkar. Nu är jag trött.