Fyra koppel och hundmöte
Vanligtvis så brukar jag rasta hundarna två och två eller ensamma.
Men ibland händer det att man måste ta alla samtidigt. Nu när vi passar Blanca så har jag alltså fyra hundar med fyra koppel och fem viljor som ska enas om vilken väg man ska gå, i vilket tempo och när och var man ska stanna och lukta.
Inte alltid helt lätt. Men jag är ganska stolt över alla idag när vi gick, för alla valde min väg och mitt tempo.
Vid hundmöte får man göra lite omändringar, det gäller att ha Selma längst ifrån, för om hon är närmast den mötande hunden så känner hon att hon måste försvara de hon har bakom sig och vill jaga bort faran och då blir det lätt en kedjereaktion. Men om hon går i mitten eller längst ifrån så känner inte hon att hon har ansvaret och ingen annan gör det heller.
Dixie uppför sig bäst. Jag har lärt henne att när hon ser en annan hund på promenad så ska hon ansluta i fotposition och titta på mig och det gör hon så fint så. Och det är guld värt!
Lucy behöver också tränas i detta. Hon blir alltid väldigt glad när hon ser en hund och vill dit och jag måste ibland släpa henne efter mig när vi passerat den mötande hunden.
Men då behövs en klicker och i detta vädret klarar inte mina fingrar vara utan vantar i särskilt många sekunder, så vi får vänta lite tills det blir åtminstonde någon plusgrad. Hon skäller i alla fall aldrig, hade hon gjort det så hade jag fått offra mina fingrar, för det hade jag inte stått ut med.
Här kommer en bild på Bruno, 6 månader. Han börjar bli stor pojke nu, väger 21,5 kg. Är mycket duktig på lydnad. Kommer alltid på inkallning och har lärt sig gå fot (i störningsfri miljö). Nästa projekt är platsliggning =)Bruno är verkligen en mycket charmig hund!
Foto: Jan Holmgren
Men ibland händer det att man måste ta alla samtidigt. Nu när vi passar Blanca så har jag alltså fyra hundar med fyra koppel och fem viljor som ska enas om vilken väg man ska gå, i vilket tempo och när och var man ska stanna och lukta.
Inte alltid helt lätt. Men jag är ganska stolt över alla idag när vi gick, för alla valde min väg och mitt tempo.
Vid hundmöte får man göra lite omändringar, det gäller att ha Selma längst ifrån, för om hon är närmast den mötande hunden så känner hon att hon måste försvara de hon har bakom sig och vill jaga bort faran och då blir det lätt en kedjereaktion. Men om hon går i mitten eller längst ifrån så känner inte hon att hon har ansvaret och ingen annan gör det heller.
Dixie uppför sig bäst. Jag har lärt henne att när hon ser en annan hund på promenad så ska hon ansluta i fotposition och titta på mig och det gör hon så fint så. Och det är guld värt!
Lucy behöver också tränas i detta. Hon blir alltid väldigt glad när hon ser en hund och vill dit och jag måste ibland släpa henne efter mig när vi passerat den mötande hunden.
Men då behövs en klicker och i detta vädret klarar inte mina fingrar vara utan vantar i särskilt många sekunder, så vi får vänta lite tills det blir åtminstonde någon plusgrad. Hon skäller i alla fall aldrig, hade hon gjort det så hade jag fått offra mina fingrar, för det hade jag inte stått ut med.
Här kommer en bild på Bruno, 6 månader. Han börjar bli stor pojke nu, väger 21,5 kg. Är mycket duktig på lydnad. Kommer alltid på inkallning och har lärt sig gå fot (i störningsfri miljö). Nästa projekt är platsliggning =)Bruno är verkligen en mycket charmig hund!
Foto: Jan Holmgren
Kommentarer
Trackback
