Motgångar
Nu är helgen slut igen och idag åkte Daniel tillbaka till Spanien. Men han kommer om 2 veckor igen. Men det är ändå lite jobbigt varje gång.
I fredags hade vi en underbar dag på Vallåsen och jag dammade av min snowboard och åkte en hel dag. Det gick bra och roligt var det och det var perfekt väder. Någon enstaka minusgrad, vindstilla och solsken.
Inga ben brutna på någon.
I lördags fick vi reda på att min farmor fått en propp till och blivit förlamad i hela högra sidan. Hon blev vid sin första propp för 6 år sedan hårt drabbad och blev stum. Stackars min älskade farmor! Och stackars farfar som står bredvid.
Jag tycker det är väldigt rörigt just nu med allt.
Vet inte riktigt vad jag vill göra med livet och jag står i valet och kvalet om jag ska hoppa på någon ny utbildning. Åren bara går och jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra.
Och så gick det dåligt med hundarnas träning igår. Och det var jag som bröt mot mitt mål 2011 att planera min träning. Jag hade inte planerat min träning och det gick som det gick. Det blev rörigt.
Jag har tråkig hundträning framför mig också. Förra inlägget handlade om rolig hundträning och det är det vi är bäst på. Sen finns det tråkig hundträning som jag avskyr att träna, men som måste till för att vardagen ska fungera.
Sedan vi flyttade till Landskrona där Selma bor så har hon lärt de andra två lite olater. Nämligen att föra liv när någon kommer eller ringer på dörren.
Selma ska ju larma av sin natur när det kommer någon, men har ett ganska långt ihållande skall och detta har framförallt Dixie nappat på. Så när det kommer någon så kommer det två skällande hundar och en tredje i rasande fart mot dörren. De triggar igång varandra för när vi tar bort Selma så är de andra två lugna.
Och detta är ju såååå vansinnigt tråkigt at hålla på och träna. Det är sånt som man bara vill ska fungera av sig självt.
Men det är bara att bita i det sura äpplet och planera ihop en liten träningsplan. Jag tror jag går på den linjen att ringklockan eller knackningar ska betyda att hundarna går och lägger sig i sina korgar och stannar där. Sen ska jag bara se till och träna det också. Mycket tråkigt!
Varje gång som man går utanför dörren just nu så blir jag på dåligt humör. I lördags var värst då det ösregnade och blåste och gjorde att alla vägar blev glashala. Och det håller i sig med glashala vägar. Man går ju inte säker någonstans och på hundpromenaderna får man kasa fram på den dumma isen. Jag är så trött på detta nu.
Lite vår tack! (men det lär väl dröja)
Inga bilder blir det heller eftersom det är så fult väder och jag redan har 1000 bilder på hundarna i snö.
Nu måste jag söka redan på något roligt som jag kan se framemot så jag har något att längta till. Det är så jag överlever tuffa tider.
